Det här med hästar, lasagne och Findus

"Det här med hästar, lasagne och Findus."

Det har varit lite tyst här ett tag. 2013 har inte riktigt inletts stabilt för min del, på flera olika sätt. Och nu sitter jag här med ytterligare en förkylning… vojne, vojne.

En av de saker som hänt senaste tiden, och som jag följt lite på avstånd är den här skandalen med hästar, Findus och lasagne.

Det finns förstås flera aspekter på detta. Döda hästar kan ha hamnat i lasagnen olagligt, hästar från Rumänien (?) som kanske har behandlats värre än andra (?). Inte så bra förstås. Att innehållsförteckningar inte överensstämmer med verkligheten – inte bra det heller (vilket inte minst vi som väljer, och väljer bort, produkter utifrån innehållsförteckningen är väldigt välbekanta med).

Men jag är rätt övertygad om att en annan aspekt är den att det just handlar om hästar. Det tydliggör vår dubbelmoral över vilka djur vi oreflekterat äter:

Och vilka djur vi inte är lika sugna på att äta:

Bakom detta döljer sig såklart en massa kultur och historia (se t.ex. Nina Lekanders hyfsat nya bok Hästar, män och andra djur). Men det är inte desto mindre väldigt mycket dubbelmoral.

Hur stor del av kritiken som handlar om felmärkning och olagligheter, och hur mycket av upprördheten som grundar sig i att det är just hästar oanade konsumenter tuggat in sig har jag ingen aning om. Men det är säkert en del av båda. Och, som flera av mina kollegor konstaterat på sina Facebook-sidor – den stora skandalen är att vi äter djur, inte att vi äter hästar.