14 februari 2013

En recension av Världens lyckligaste kycklingar

"En recension av Världens lyckligaste kycklingar."
Idag hade föreställningen "Världens lyckligaste kycklingar" urpremiär på Stockholms Stadsteaters Fri scen. Pjäsen, av och med Teateretablissemanget, kretsar kring kycklinguppfödarna Monika och Peter. Och som namnet och handlingen antyder handlar det hela om dagens svenska storskaliga kycklinguppfödning.

Foto: Nicklas Dennermalm
"Världens lyckligaste kycklingar" tar ställning. Regissören och manusförfattaren Gertrud Larsson säger i Svenska Dagbladet att ursprunget till pjäsen kommer från ett besök hon gjorde på en slakteri utanför Kristianstad. "Jag blev illa berörd av att man kallade kycklingarna för ett ”levande material”, de ses inte ens som djur. De flesta känner inte till hur det är - att kycklingarna föds upp på 35 dagar, aldrig får se solens ljus och får sin dygnsvila manipulerad."

Scenen är i svart med alla föremål i gult – eller kanske kycklinggult. Och vardagen förändras för Monika och Peter när Monika får ett samtal från Anna-Maria Baldi, VD för Svensk Fågel – som är ett så osmickrande porträtt av verklighetens VD för Svensk Fågel att till och med jag skruvar mig smått generat i teaterbänken.

Något annat som förändrar tillvaron för Monika och Peter är det ägg som dyker upp en bit in i föreställningen. Ägget bidrar med en del komik, men har också en väldigt drastisk och dramatisk betydelse för hur handlingen utvecklas. Den opersonliga kycklinguppfödningen blir personlig.

Som sagt, föreställningen tar ställning. Indirekt, genom inledningens ljudspår och i dialogen, och mer direkt som när argument mot kycklinguppfödning framförs - vilket ger följande kommentar som motreaktion: "Nu låter det som att du kommer från Djurens Rätt!". Det är humor, allvar och äntligen har reklamjingeln Kyckling på fredags huvudroll i filmen "Varannan vecka" fått sig en kulturell motbild. Vem trodde det skulle bli på Stockholms stadsteater?

"Världens lyckligaste kycklingar" spelas på Stockholms Stadsteaters Fri scen fram till den 3 mars. Biljetter finns på www.stadsteatern.stockholm.se.

5 kommentarer:

  1. hej!

    i oktober 2012 visades nyhetsinslaget om hur många höns som dör under själva transporterna varje år i sverige. där och då bestämde jag mig för att näe, jag stödjer ju fan inte det här, nu blir jag vegan!

    sagt och gjort. hade funderat i 2 år men där och då fick jag nog.

    har nu läst på mycket om ämnet, och insett att jag handlar precis enligt mina värderingar, bryr mig inte längre så mkt om folks åsikter. MEN. jag känner det fortfarande som att jag är i en övergångsperiod.

    sen den dagen har jag inte ätit någon form av kött, bortsett från en 10 cm stor bit gravad lax efter 3 veckor. det är allt. jag känner nästan aldrig cravings efter något. men då och då händer det, kanske 1-2 ggr i månaden. som alldeles nyss till exempel, då jag kände ett otroligt starkt behov av att äta en ostsmörgås.

    så min fråga är hur länge kan man förvänta sig att det kan ta att bli "100%" vegan?(den del man kan kontrollera) jag ger inte mig själv dåligt samvete. jag inser att förändringar tar tid. men jag vill veta om det finns en ungefärlig uppskattad tidsprocess. hittar inget på internet. jag kallar mig själv för vegan inför andra(dettagör jag inte för att jag vill vara speciell, utan för att visa människor runtomkring att det GÅR, så vänligen kalla mig inte för hycklare. jag är på väg mot veganism men inte framme än) men undrar när jag faktiskt kan beräknas VARA det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym! Du har fått två svar här nedan har jag sett.

      För min del tycker jag inte det är så konstigt - att äta något i en massa år och sedan börja äta något annat, inte konstigt det kan kännas så.

      Något svar på hur länge tror jag inte finns. För en del kanske det "går över" direkt, för andra kanske det aldrig gör det. Trots att jag inte ätit kött på typ 15 år tycker jag fortfarande det luktar fantastiskt gott - och en kollega till mig får kväljningar av samma lukt. Vi är olika helt enkelt. Mitt tips skulle bli att acceptera hur du känner - och vad är egentligen dåligt med det? En vacker dag kommer du säkert känna dig "hemma", utan att du tänkt på det.

      Radera
  2. Det här låter ju helt fantastiskt - tack för en fin recension! Får nog ta mig en teaterhelg i Stockholm snart...

    SvaraRadera
  3. Hejsan Anonym!

    Vad härligt att du är vegan! Det går nog väldigt olika snabbt att byta en vana för olika personer, människor är ju inte standardiserade maskiner. Jag tycker inte du ska svettas över den där animaliemackan. Det viktia är att du tagit ett stort och viktigt steg som gör skillnad för andra. Tänk positivt på det och jobba på framåt, det är allt som räknas! Veganism är en djurrättslig hållning där vi avstår animalier - men vi gör det för djuren. Det är större än de egna kostvalen. Jag tror du skulle trivas som medlem i Djurens Rätt och andra organisationer (om du inte redan är det). Då får du medlemstidningen med bra tips och texter. Du kan även lära känna andra veganer t.ex. på vegan.nu eller i din stad. Det är skönt att kunna prata med andra om hur galet köttsamhället är,om vilken sojaost som är godast eller något annat.

    SvaraRadera
  4. Anonym 15/2: Alltid lika roligt att höra någon som vill förändra till det bättre! :) Hur fort man vänjer sig är individuellt och beror på många saker. Mjölkprodukter räknas bland de svåraste att avvänja sig eftersom de innehåller kasomorfin, ett beroendeframkallande morfin-liknande ämne. Andra saker kan man ha ett psykologiskt beroende av eftersom det helt enkelt kan ha setts som något väldigt gott, även om det inte i sig innehåller ett fysiskt beroendeframkallande ämne. Allt handlar om självdisciplin. Om man av någon anledning känner ett sug för oveganska produkter, tänk på hemskheterna som ligger bakom produkten, och/eller hitta något veganskt att unna sig istället.

    SvaraRadera