Att smyga och att garantera

"Att smyga och att garantera."

Ni har säkert noterat det här med minkarna och Mjällby, som vi har uppmärksammat och många andra också har gjort. Ska inte tillägga så mycket, men har två reflektioner.

Den ena handlar om fotbollslagets Mjällby AIK:s klubbchef. Häromdagen i Expressen skyllde han uppmärksamheten på djurrättsaktivisterna:

"Att frågan har blivit så stor och kontroversiell skyller han på djurrättsaktivisterna.
– De använder det här för att skapa uppmärksamhet för sin sak. Hade de inte mejlbombat hade det här blivit notiser i lokaltidningen."

Och idag skyllde han det hela på media:

"Samtidigt är han ledsen över att frågan tar fokus från fotbollen.
– Tyvärr kan vi inte styra det. Det är ni i media som ser till att det blir så, säger Jörgen Martinsson."

Är det inte lika märkligt? Han/de verkar ha levt i föreställningen att en minkfarm på en fotbollsmatch skulle glida förbi som vilket sponsorjippo som helst. Och att det blev problem är djurrättsaktivisternas och medias fel. När felet naturligtvis ligger hos fotbollslaget som bestämde sig att bli sambo med en bransch som en majoritet av svenska folket vill ska förbjuda.

Så tyvärr Mjällby, skulden för att uppmärksamheten hamnade på detta och inte på fotboll ligger helt och hållet hos er själva. Det hade vilken PR-firma som helst kunnat berätta, om ni hade frågat.

Den andra reflektionen handlar om det här med garantier.

Häromdagen uttryckte Scan i en reklam att svensk djurhållning ”garanterar att djuren växer upp i sjysta miljöer” (det är Scan som stavat fel på schyssta, inte jag). Och när Sweden Rock Festival tog ställning mot päls gjorde vd:n för pälsbranschen ett inläggpå Facebook där han skrev att Sveriges minkfarmer ”kan garantera världens friskaste och välmående produktionsdjur”.

Är det djurbranschernas nya giv, att börja garantera saker? Och vad innebär en garanti i deras värld - att det gäller alla djur, hela tiden, utifrån deras definition av sjyst/frisk/välmående?