En rapport från seminariet ”Människans förhållande till djuren”

Torsdagen den 10 juni arrangerade Vetenskapsrådet ett seminarium på temat ”Människans förhållande till djuren”.

I en centralt belägen konferenslokal i ett sommarvarmt och soligt Stockholm, kryddat med lastbilar fyllda med överförfriskade studenter, hälsade Arne Jarrick, huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap hos Vetenskapsrådet, deltagarna välkomna. Vetenskapsrådet arrangerar dessa seminarier en gång i kvartalet, och av det tjugotal som arrangerats var detta första gången som djuren stod i fokus - eller i alla fall människans förhållande till dem.

Den förste föreläsaren var Patrik Lindenfors, docent i zoologisk ekologi vid Zoologiska institutionen och forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet. Citatet ”Män är djur!" väckte för ett par år sedan uppståndelse, vilket är lite paradoxalt med tanke på att alla människor är djur. Men vad skiljer då människor från andra djur? Patrik Lindenfors menade i föreläsningen att det unikt mänskliga är den kulturrevolutionära processen – processen att förmedla och bygga vidare på kunskap.

Vid ett tillfälle under tidigt 1900-tal åtalades 1 900 personer för djurplågeri under ett och samma år. Idag ligger siffran på ca 10-20 personer. Betyder detta att man tidigare såg mer allvarligt på det som djur utsätts för? Det var frågan som Niklas Cserhalmi, biträdande museichef på Arbetets museum i Norrköping och f.d. lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, ställde under sin föreställning.

En vanlig föreställning är att det i det svenska bondesamhället var den bildade eliten i städerna som lärde landsbygdsbefolkningen att vara djurvänliga, men Cserhalmis forskning pekar på något annat. Cserhalmi har studerat svenska domstolsprotokoll från 1860-talet och framåt och hittar i det tidigare bondesamhället en stor hänsyn till djurs lidande. Som exempel tog han två liknande djurplågerirättegångar, en från 1864 och en annan från 1979. Vid både fallen hade en ”motsträvig” häst piskats. 1864 dömdes lantbrukaren till djurplågeri, 1979 friades travtränaren – trots att det för dagens betraktare upplevs som att lantbrukaren från 1864 hade betydligt mer att förlorade på den motsträviga hästen än vad travtränaren hade 1979.

Det avstånd som vi har till djur idag jämfört med tidigare kan intressant nog ge två olika slutsatser – som en avvikelse från vad som sades på seminariet. I boken ”Djuren – i människans klor” från 2005 skriver Sverre Sjölander, professor i zoologi vid Linköpings universitet, om 90-talets veganboom och att den beror på att ”nutidens människor har lite eller ingen kontakt med djur”. Medan Cserhalmi mer menar att tack var okunskapen vi idag har ”kan vi lättare blunda för djurs lidande om det är så att det ger oss en vinst, dessutom vare sig förstår eller behöver vi konfronteras med konsekvenserna av våra val och vårt handlade”. Samma fenomen – dagens avstånd mellan människor och djur - verkar alltså kunna ge utlopp i både veganer och militanta köttätare.

Dagens tredje föreläsning hölls av Hillevi Ganetz, medieforskare och docent i genusvetenskap vid Centrum för genusstudier på Stockholms universitet och Måns S. Andersson, forskare inom djurstudier vid KTH och Linköpings universitet. De har studerat hur djur och natur framställs i de naturfilmer som de flesta av oss växt upp med att storögt betrakta. På 70-talet sändes hela 2000 natur/djur-program i tv, men ännu har egentligen ingen forskning gjorts för att titta på vad dessa program förmedlade för djur- och natursyn, och vad detta för för konsekvenser.

Naturprogram har under de senaste decennierna haft en allt större roll som uttolkare av naturen. I 60-talets naturprogram sköts djur och visades upp i sina exotiska miljö med nakna, dansande infödingar. Och då påminns man om att det naturfilmen visar är ett subjektivt urval av verkligheten – vanligtvis med fokus på män, jakt och djur. Berättaren i naturfilmerna är i själva verket en globalt industrialiserad filmindustri och rovdjuren i naturfilmerna är inte de slappande sociala varelser, som de är under den största delen av sin vakna tid, utan just jägare – allt för att hålla kvar tittaren vid tv:n.

Skjutandet av djur i dessa program försvann på 70-talet och idag är det snarast tabu att skjuta djur i tv. Djur och natur har blir något att vårda istället för att exploatera, och jakten har flyttat från naturprogrammen till de utpräglade programmen i andra kanaler.

Kanske är naturprogrammen, frågar sig Ganetz och Andersson, inte något annat än högst mänskliga representationer av natur - som egentligen säger mer om oss människor än om djuren och naturen.

Efter lunch (lite mindre rödlök i de veganska wrapsen nästa gång, tack) pratade Linda Keeling, professor i djurskydd vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala om djurens goda stunder. Lagstiftning som skyddar djur rör det negativa, så som lidande och frustration, och flera indikatorer finns för när djur mår dåligt. Men hur kan vi veta när djur mår bra?

Synen på att hög produktion är ett tecken på välfärd är idag förlegad - djur är avlade till att producera och det är snarare de djur som producerar mest som oftast drabbade av sjukdomar. Istället har man inom forskningen på området djurskydd börjat titta på andra mätbara faktorer för när djur mår bra. Till exempel kan det psykologiska experiment med om glaset är halvfullt eller halvtom överföras till djurens värld och man kan utifrån detta mäta hur de bedömer situationer – negativt eller positivt. Och utifrån detta dra slutsatser om deras generella välbefinnande.

Avslutade dagen gjorde Jonas Liliequist, docent i historia vid Umeå universitet. Han pratade utifrån rubriken ”Djuriskt och mänskligt i 1600- och 1700-talens Sverige” om den närhet till djur som fanns tidigare – men också om de tydliga gränser som fanns för det mänskliga och hur man bemötte situationer när denna gräns överträddes. Det var t.ex. mycket därför som tidelag sågs så allvarligt – det var ett överskridande av den av gud skapade gränsen mellan människa och djur, och i den situationen markerade det djuriska gränsen för när det mänskliga upphörde.

Seminariet spelades in av Utbildningsradion och kommer att sändas i Kunskapskanalen längre fram. Människans förhållande till djuren kommer även vara temat för det kommande numret av Vetenskapsrådets tidningen Tvärsnitt.