Om att inte äta kött

"I’m going meat-free. How about you?"

Ett intressant blogginlägg av Nick Cooney från The Farm Sanctuary, där han argumenterar för att det är vettigare att pratat om "meat-free" än om "vegetarian" eller "vegan":

"Case in point: a study by British trade magazine The Grocer found that the public was more likely to embrace vegetarian meat products when the products were labeled “meat-free” instead of “vegetarian.”"

Varför är det så? Två anledningar, menar Nick Cooney:

1. "Industry experts think the term “vegetarian” has negative connotations for many people. Maybe some have had negative experiences with vegetarians. Perhaps, due to guilt, social norms, or other reasons, they simply look down on all things “vegetarian.”"
2. "Using the word “vegetarian” also raises the sticky issue of self-identity. The public may see vegetarians as a distinct group of people quite different from the average American."

Så Cooney menar att det är bättre/mer effektivt för djurrättsförespråkaren att prata om "meat-free" (köttfri vore väl det svenska ordet) än att prata om att man är vegetarian eller vegan, eller äter vegetariskt eller veganskt.

Måste ta och fundera en sväng på detta, vet inte riktigt vad jag tycker. Om det har en negativ klang - är det då inte också ganska viktigt att försöka göra klangen bättre? Att äta köttfritt säger ju egentligen väldigt lite om vad man egentligen äter (och inte äter).

Däremot tror jag det finns en stor poäng med punkt 2.

Välsignade veganer

"En trevlig insändare från senaste numret av Kyrkans Tidning."

Appen Djurvänligt - nu också på norska

"Vår app Djurvänligt har fått en norsk efterföljare - Dyrevennlig."

Kul tycker vi, ladda gärna ner från iTunes. Vår app hittar du som tidigare på iTunes, samt på Google Play (som det numera heter, tidigare Android Market).

Äggromantik från TT (Svenska Ägg)

"Påsken är tiden då vi översköljs av äggromantiserade nyhetsartiklar."

Ni har väl hört att vi äter 6 miljoner ägg i timmen under påsken? Ja, det har ni. (Och där kan vi för övrigt avsluta diskussionen om det inte går att äta ägg från hönor som haft det bra. Klart det går - men inte när vi äter 6 miljoner ägg i timmen...).

En annan liten rolig notis är denna, från VLT (Vestmanlands Läns Tidning). Hönorna värper på som vanligt, inget femskift för dem. Harmlöst kul. Eller inte.

En annan nyhetsartikel på samma tema är denna äggsammanställning från samma tidning, levererad från TT.

Särskilt värt att notera är bilden på hur en inredd hönsbur ser ut. Bilden kommer från Svenska Ägg, och ser ut så här:

Den ser ju rätt trevlig ut den där. Men det är ganska långt från verkligheten tyvärr. De tecknade hönsen måste tillhöra en fullständigt okänd minimalistisk ras, och de har både gott om plats och gott om dun. Så ser inte verkligheten ut.

Gör om och gör rätt TT! Men nu säger säkert vän av ordning att det inte alltid ser ut som på dessa bilder heller, och att Djurens Rätt har lika mycket agenda som Svenska Ägg. Men nämn i alla fall att det finns en annan sida av myntet än den äggromantik som alltid publiceras när det närmar sig påsk.

Trevligt nog skrivs det dock också en massa läsvärda insändare om ägg, hönor och påsk. Som denna, denna, denna, denna, denna, denna, denna och denna.

Kommer ni ihåg Michael Vick?

"Kommer ni ihåg Michael Vick - den värsta av de värsta?"

Sitta bredvid en vegan?

"Fråga A: Vill du sitta bredvid en vegan nästa gång du flyger? Fråga B: Tror du denna reklamfilm hade fungerat i Sverige?"

Människor människor människor

"Seminariet anordnades för att uppmärksamma de olika sätt människor kan utnyttja levande och döda kaniner för sina egna syften."

Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Från deras Facebook-sida.

I torsdags befann jag mig på ett seminarium på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien i Stockholm. Det hade titeln "Kaniner kaniner kaniner – ett seminarium om... kaniner!" och den glättiga tonen genomsyrade större delen av tillställningen. Kaninskämten duggade tätt: Snurre Sprätt, Roger Rabbit, och det otroligt lustiga i att kaniner har god fortplantningsförmåga.

Det hade kanske varit en sak om det var kaninvänner som samlades för att tala som sitt favoritdjur, men så var det nu inte. Seminariet anordnades för att uppmärksamma de olika sätt människor kan utnyttja levande och döda kaniner för sina egna syften. Två kaninskinn skickades runt för den som ville klappa, och till lunch serverades kaningryta. Många i publiken var intresserade av att starta upp kaninuppfödning. Bland talarna fanns ägaren till Sveriges största kaninslakteri, som uppmärksammats – och dömts – för sina olagliga slaktmetoder, och en representant för föreningen Gotlandskaninen. Båda dessa talare inledde med att berätta varsin anekdot som gick ut på att de som barn haft hand om kaniner som de sedan ätit upp. Lektion ett i människokunskap: tidiga erfarenheter kan sabba en för livet.

Om kaninslaktaren var genomgående brutal i sin inställning till såväl kaniner och djurrättsaktivister som myndigheter och lagar, så var Gotlandskaninuppfödarens motiv desto grumligare. Här är köttproduktion och ekonomisk vinst sekundärt – i centrum står istället ”bevarandet av rasen”. Ett hundratal entusiaster har bildat en förening för att avla vidare på en kull kaniner som hittats på någons bakgård. Det är något rojalistiskt över det – själva släktskapet anses magiskt. På en fråga över vad poängen var med detta svarade företrädaren förvånat och indignerat att det är lika självklart som att vi ska bevara runstenar. Fast såvitt jag vet så lider inte runstenar av att stängas in ensamma på små ytor, och de fråntas inte några ungar eller slaktas när de tjänat ut sitt syfte. Bevarandet av denna kaninfamiljs gener har endast ett sentimentalt värde för en begränsad skara. Men idén om ”raser” och ”bevarande” ger helt klart en känsla av högre mening åt delar av kaninslakten. Lektion två i människokunskap: vi är bra på att lura oss själva.

Tredje föredraget hölls av en kock som brukade tillaga kaniner från slakteriet med den dömda ägaren. Som av en händelse hade även denna man ätit kaniner redan som liten. Vi fick veta att kaniner på tallriken måste kryddas med fett från andra djur för att smaka bra, och att kaniner på menyn måste kryddas med flådiga tillbehör och snygga omskrivningar för att sälja. Lektion tre i människokunskap: de flesta tycker trots allt att det känns konstigt att äta djur som fortfarande betraktas som djur.

Lena Lindström
Etolog
Djurens Rätt

Bli en av oss!

"Du hatar väl inte kattungar?"

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök? Gör då som 35 000 andra redan gjort och bli medlem i Djurens Rätt. Din hjälp behövs!

Och är du inte medlem så hatar du kattungar.

Personliga bin

”Två studier har gett indikationer på att bin är personer.”

Studier (tyvärr involverade djurförsök…) utförda vid University of Illinois under fjolåret har kommit fram till att bin uppvisar olika personligheter, att en del är mer äventyrsbenägna en andra.

Tidigare har man trott att spänningssökande var begränsat till människor och andra ryggradsdjur – men studien som beskrivs i Ars Technica ger indikationer på att man nu alltså funnit detta även hos bin. En studie från universitet i Newcastle året innan hittade kunde påvisa att bin också visade upp olika grad av pessimism.

Detta är intressant eftersom det går mot tanken på att bin är utbytbara enheter i ett stort kollektiv. Och i ovan nämnda artikel citeras professorn i entomologi, Gene Robinson: ”Hos människor är skillnaderna i äventyrslystnad en komponent i det som utgör ens personlighet. Kan det vara så att även insekter har personligheter?”.

Onekligen spännande.

Hela USA är vego år 2 392 – woho!

”Enligt säkra källor återstår bara 380 år till hela USA väljer grönt.”

Läste en spännande artikel i LA Times häromdagen. I artikeln går det att läsa att antalet vegetarianer i USA var 2,8% av befolkningen år 2003. Och att det nu ökat till 5%.

Vilket innebär att det ökar, på ett ungefär, med 0,25 procentenheter per år. Vilket innebär att vi har nått 100% om 380 år - alltså år 2 392.

Se där, ett mål att sikta mot!