Människor människor människor

"Seminariet anordnades för att uppmärksamma de olika sätt människor kan utnyttja levande och döda kaniner för sina egna syften."

Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Från deras Facebook-sida.

I torsdags befann jag mig på ett seminarium på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien i Stockholm. Det hade titeln "Kaniner kaniner kaniner – ett seminarium om... kaniner!" och den glättiga tonen genomsyrade större delen av tillställningen. Kaninskämten duggade tätt: Snurre Sprätt, Roger Rabbit, och det otroligt lustiga i att kaniner har god fortplantningsförmåga.

Det hade kanske varit en sak om det var kaninvänner som samlades för att tala som sitt favoritdjur, men så var det nu inte. Seminariet anordnades för att uppmärksamma de olika sätt människor kan utnyttja levande och döda kaniner för sina egna syften. Två kaninskinn skickades runt för den som ville klappa, och till lunch serverades kaningryta. Många i publiken var intresserade av att starta upp kaninuppfödning. Bland talarna fanns ägaren till Sveriges största kaninslakteri, som uppmärksammats – och dömts – för sina olagliga slaktmetoder, och en representant för föreningen Gotlandskaninen. Båda dessa talare inledde med att berätta varsin anekdot som gick ut på att de som barn haft hand om kaniner som de sedan ätit upp. Lektion ett i människokunskap: tidiga erfarenheter kan sabba en för livet.

Om kaninslaktaren var genomgående brutal i sin inställning till såväl kaniner och djurrättsaktivister som myndigheter och lagar, så var Gotlandskaninuppfödarens motiv desto grumligare. Här är köttproduktion och ekonomisk vinst sekundärt – i centrum står istället ”bevarandet av rasen”. Ett hundratal entusiaster har bildat en förening för att avla vidare på en kull kaniner som hittats på någons bakgård. Det är något rojalistiskt över det – själva släktskapet anses magiskt. På en fråga över vad poängen var med detta svarade företrädaren förvånat och indignerat att det är lika självklart som att vi ska bevara runstenar. Fast såvitt jag vet så lider inte runstenar av att stängas in ensamma på små ytor, och de fråntas inte några ungar eller slaktas när de tjänat ut sitt syfte. Bevarandet av denna kaninfamiljs gener har endast ett sentimentalt värde för en begränsad skara. Men idén om ”raser” och ”bevarande” ger helt klart en känsla av högre mening åt delar av kaninslakten. Lektion två i människokunskap: vi är bra på att lura oss själva.

Tredje föredraget hölls av en kock som brukade tillaga kaniner från slakteriet med den dömda ägaren. Som av en händelse hade även denna man ätit kaniner redan som liten. Vi fick veta att kaniner på tallriken måste kryddas med fett från andra djur för att smaka bra, och att kaniner på menyn måste kryddas med flådiga tillbehör och snygga omskrivningar för att sälja. Lektion tre i människokunskap: de flesta tycker trots allt att det känns konstigt att äta djur som fortfarande betraktas som djur.

Lena Lindström
Etolog
Djurens Rätt