Ta bort grisen ur ekvationen

"Ta bort grisen ur ekvationen."

Passa på att spana in framsidan på www.gp.se nu under fredagsförmiddagen - där finns Djurens Rätt med och pratar plastklämmor i grismagar. En liten glimt in i en krass verklighet som inte precis sätter djuren i första rummet. "Gammalt returbröd är billigt foder för grisuppfödarna. De tjänar en hacka på det hela och grisarna får ta notan" säger vår verksamhetschef Benny Andersson.

Om vi inte äter grisen så omöjliggör vi ekvationen plästklammor + metall = grismage (som låter rätt läskigt). Då blir det istället plästklämmor + metall = papperskorg (mycket bättre). Inspireras till gris-fri mat på www.vegokoll.se

Dagens fråga (och svar)

"Dagens fråga (och svar)."

Aftonbladets Ann-Charlott Altstadt avslutar sin (på det stora hela vettiga) recension av Per Jensens Hur mår maten? med följande citat:

"Men om vi inte tolererar fascism på bondgården varför ska vi göra det i naturen?"

Synd på en annars trevlig recension som sagt. Det enkla svaret är förstås: uppsåt.

Alla ni som är uppväxta med Lagens änglar eller Ally McBeal - eller kanske Leif GW för er yngre - vet förstås direkt vad det handlar om. Uppsåt uppstår när man "företar en handling där följden av handlingen innefattas i handlarens sinne".

Det vi utsätter djuren för i bondgården har ett extremt klart uppsåt. Den som utför handlingen, och mänskligheten som kollektiv, vet väldigt exakt följden av handlingen. Och vi gör den ändå. Det som sker i naturen saknar uppsåt - rovdjuret företar inte sin handling med följden av handlingen i sitt sinne.

Svårare än så var det inte.

La Barbacoa

"La Barbacoa."

I december har dokumentären La Barbacoa premiär på biografer i Madrid och Barcelona. Dokumentären innehåller skakade bilder från slakterier i Katalonien – den del i Spanien som ”producerar” mest kött. Kött, och levande grisar, exporteras också från Katalonien vidare till många andra länder runt om i Europa.

Filmen börjar med fiktiv del, där en grupp vänner träffas en söndag för en grillfest. Under måltiden börjar en av vännerna att fundera… Den andra delen av filmen visar bilder från slakterier, och innehåller intervjuer med representanter från såväl djurrättsorganisationer som personer med anknytning till köttindustrin.

En trailer för filmen, med engelsk text, finns på http://www.4barresaudiovisuals.com/web/page/trailerthebbq?lang=en. Mer information om filmen hittar du på http://www.catalanfilmsdb.cat/en/productions/documentary-feature-film/the-barbecue/2290/.

Älskade kött

"Älskade kött."

Först blandade jag ihop dokumentärerna och trodde att Älskade kött var samma som Stek åt alla. Men efter ett tag förstod jag att det var två olika.

Har inte sett Älskade kött ännu, och känner mig lite övermogen på hälso- och miljöargument för stunden (det finns en gräns för hur många sådana en person klarar av i längden). Men har sett många positiva kommentarer på Facebook om Älskade kött, så den kan säkert vara värd att kika på!

PS. Det bästa av allt? Att den heter LoveMEATender på engelska. Genialt.

Inte fullt så mörkt om päls

"Inte fullt så mörkt om päls."

För någon månad sedan fick jag en smärre depression efter att läst om hur den globala pälsförsäljningen exploderat, mycket beroende på en ökande försäljning i Kina. I den tidningsartikel vi refererade till då sades det bl.a. att 90 städer i Kina köper in mer pälsprodukter än New York.

I en artikel i november/december-numret av den amerikansk tidningen ANIMAL PEOPLE nyanseras dock bilden. I  “No sign of comeback in new fur trade data” (har inte hittat den online) hävdas att de siffror som pälsbranschen presenterat är uppskattningar utan mycket substans. Och om man tar med inflationen i beräkningen har t.ex. omsättningen på pälsprodukter globalt sett minskat med 2% från 2005 till 2012, istället för att ha ökat explosionsartat. I USA är trenden än tydligare, där omsättningen minskat med 36% från 1987/88 till idag, går det att läsa i artikeln.

Tidningen har även räknat på påståendet om att 90 städer i Kina skulle köpa in fler pälsprodukter än New York, och kommit fram till att det maximalt rör sig om nio städer istället för 90.

18 december tatueras 269 världen över

"18 december tatueras 269 världen över."

Initierat av tre djurrättsaktivister från Israel har siffrorna 269 kommit att bli lite av en internationell symbol för djurens rättigheter. Den 2 oktober 2012 arrangerade de tre en manifestation i Tel Aviv där de bl.a. brände in siffrorna 269 på sina kroppar, på samma sätt som en kalv med nummer 269 på en israelisk mjölkanläggning märktes med dessa tre siffror.

269 blev en symbol, en webbsida - http://www.269life.com - och den 1 november arrangerades ett första evenemang världens över då aktivister tatuerade in 269 på sina kroppar som en symbol för djurs rättigheter.

Om ett par dagar, den 18 december, är det dags för nästa tillfälle. Mer information finns på Facebook-sidan http://www.facebook.com/events/492766334086958/

Djurens Rätt läser nobelpristagaren Mo Yan

"Djurens Rätt läser nobelpristagaren Mo Yan."

Idag är det Internationella djurrättsdagen. Det är också dagen då Nobelprisen delas ut. Vad passar då bättre än ett gästinlägg, av Djurens Rätts Cecilia Mille, med ett försök till djurrättslig analys av nobelpristagaren Mo Yan's bok "Ximen Nao och hans sju liv"?

Jag fick tipset att läsa boken av en medlem som reagerat på beskrivningen av hur huvudpersonen plågas ihjäl när han levt ett liv som tjur. För den som i likhet med mig inte var först i kön på bokhandeln efter att pristagaren tillkännagetts kan jag avslöja att boken handlar om Ximen Nao, som efter sin död lyckas tjata sig till att få komma tillbaka till livet. Det blir dock inte riktigt som han tänkt sig, eftersom han återföds som en lång rad olika djur innan han blir människa igen. Vi ska rikta in oss på händelsen när Ximen Tjur plågas ihjäl, och på vad beskrivningen av detta kan få för effekt på läsarna. Det rör sig om en riktigt vidrig beskrivning, och Ximen Tjur piskas, bränns och förnedras. I och med tjurens envisa vägran att lyda trots misshandeln beskrivs hans död som ärofull.

Jag blev nyfiken på att läsa, för jag tänker att det inte är självklart att en sådan uppdiktad beskrivning är av ondo. Det är en särdeles utdragen och grym misshandel som beskrivs. På minussidan finns utöver obehaget läsningen kan vålla naturligtvis risken att någon skulle inspireras av våldet. Jag är dock inte en anhängare av falangen som tror att människor tar intryck av våldsamma handlingar i böcker och filmer på ett sätt som får dem att själva begå våldsamma handlingar. Mardrömmar är enligt mig en mer trolig effekt.
 

En betydligt större fara jag ser är avtrubbning inför våld mot djur. Jag vet vad jag pratar om här, för i mitt jobb kan jag behöva anlägga en skyddsbarriär runt hjärtat för att det ska hålla. Eller är det egentligen avtrubbning när man inte riktigt tar till sig det man ser, hör eller läser, utan håller det en bit ifrån sig? Kanske inte. Nej, förmodligen inte. Det handlar snarare om en strategi för att hantera det jobbiga. När jag läser beskrivningen över vad som görs mot Ximen Tjur blir jag verkligt illa berörd. Skönt, blev lite skraj där ett tag. Jag tror nämligen att en förmåga att känna med djur, att tänka sig in i deras situation, är en förutsättning för djurrättsarbete. Och eftersom jag vill att alla människor ska vara djurrättare är jag rädd för avtrubbningseffekten, att människor helt enkelt vänjer sig vid att djur utsätts för hemska saker.

Utöver själva misshandeln reagerar jag på att invändningarna mot att plåga ihjäl tjuren främst baseras på att han ses som ett viktigt och värdefullt redskap som människorna kan använda. Detta resonemang känner vi väl igen från djurindustrin.

Så här långt har jag verkligen inte gjort mycket för att redogöra vad som kan vara positivt med den här beskrivningen. Sanningen är att mina argument är tunnare på den här sidan. Det ena är att det tydligt framgår att Ximen Tjur har känslor och tankar. Jag tror att de flesta läsare känner medkänsla med honom när han plågas. (Det framgår dock inte om hans utvecklade känsloliv är en effekt av att han tidigare har varit människa. Men vi antar att det inte är så här.)

Det andra optimistiska argumentet är att läsare skulle kunna börja reflektera över djurs rättigheter efter att ha läst beskrivningen. Jag har inte jättestor tilltro till denna tanke, men är det något jag har lärt mig under mina år med Djurens Rätt så är det att människor kan inspireras till att bli djurrättare av väldigt olika skäl och på väldigt många olika sätt. Och enligt mig är de alla lika bra.

Hur mår maten? – Djurhållning och djurskydd i Sverige

"Hur mår maten? – Djurhållning och djurskydd i Sverige."

Hur mår maten? – Djurhållning och djurskydd i Sverige
Per Jensen
Natur & Kultur, 2012

På baksidan till Per Jensens nya bok Hur mår maten? – Djurhållning och djurskydd i Sverige sägs att de flesta i Sverige får sin huvudsakliga information om hur maten vi äter blir till från "sagor, reklam och propaganda". Och det är förstås sant, men Hur mår maten? följer i en ny tradition av böcker som försöker beskriva hur djurens villkor faktiskt ser ut. Monsterbiff till middag? kom 2010 och Matens pris 2011, två böcker som på lite olika sätt gav värdefulla inblickar i den svenska djurhållningen. Och säkert har den internationella monstersuccén Eating Animals från 2009 varit en bidragande orsak till mycket av detta (Per Jensen har i intervjuer sagt att han inspirerades till sin bok efter att ha läst denna).

Det som skiljer Hur mår maten? från de övriga ovan nämnda böckerna är att Per Jensen är professor i etologi - medan Ylva Esping och Torbjörn Esping (Monsterbiff till middag?) liksom Daniel Öhman och Malin Olofsson (Matens pris) är journalister. Och Jonathan Safran Foer är förstås författare. Detta gör ofrånkomligen att Hur mår maten? får en viss pondus, och en något annorlunda karaktär; han argumenterar förvisso för hur han tycker att saker och ting ska vara men boken fungerar också som ett läroverk för hur djuren som idag blir mat hålls, mår - och just hur vi kan veta hur de mår.

Vi får leva med att "djur kommer att födas upp för slakt så långt in i framtiden som det överhuvudtaget går att överblicka. Vår utmaning är att se till att utvecklingen vrids mot uthålliga och djurvänliga metoder" skriver Per Jensen. Inte direkt muntert kanske. Och inte blir stämningen mycket muntrare av att läsa boken. Det är bättre i Sverige är en återkommande formulering, men efter att ha läst boken är det svårt att hävda att djuren i Sverige har det tipptopp.

Hur mår maten? är en väldigt elegant och utbildande bok som folk verkligen borde läsa – och jo, då tänker jag också på den inbitne djurrättaren som kanske inte köper Per Jensens etiska ställningstagande (mer om dessa senare) men som vill lära sig mer om hur djuren i den svenska livsmedelsproduktionen har det. Kunskap är styrka.

Boken redogör för förutsättningarna för dagens livsmedelsproduktion – etiken, forskningen, lagstiftningen, miljön, aveln och slakten. Och går in mer i detalj på mjölkproduktion, kor och kalvar, grisar, hönor och kycklingar. Per Jensen avfärdar tanken om att dagens djur inte har kvar behov och instinkter från sina förfäder, och att djur som "producerar" är ett tecken på välfärd. Han är väldigt rak om kopplingen mellan mjölk och kött – och delen om stress är väldigt intressant; hur kan vi veta hur djuret mår inuti, och hur prioriterar vi mellan fysisk och psykisk hälsa? Som t.ex.utspelet från branschorganisationens Moderna Ägg för ett tag sedan – där de menade att hönor i bur är mindre sjuka (bättre fysisk hälsa), men där Per Jensen skriver att frigående hönor har större möjlighet till att utföra ett naturligt beteende (bättre psykisk hälsa).

Per Jensens väg framåt (mot något bättre) är egentligen identisk med den som samtliga tidigare nämnda böcker driver; djuren vi äter har det inte bra, och dagens djurhållning är inte uthålligt hållbar. Men att sluta äta dem är inte lösningen. Istället ska vi äta färre av dem, och betala mer – det är bättre gynna det dåliga, och avstå från det sämsta än att bojkotta helt och hållet skriver Per Jensen. Och att välja svenskt förstås. Och köp kött gärna från grannen.

Mina återkommande invändningar mot detta är att a) dagens djurproduktion började med att vi köpte kött från grannen – hundra år senare hamnade vi där vi är idag. Var finns drivkraften till att vi skulle gå tillbaka till hur det var förr? Och b) det är faktiskt enklare att välja en sojakorv än att köpa en köttkorv från Konsum, grillkiosken eller restaurangen och vara säker på att djuret har haft det "bra" (förutsatt att personen i fråga alltså inte ser djurätandet som ett problem i sig). Och om vi inte kan vara säkra, är det då inte mer logiskt att säga nej? (Jo, det är det).

Avslutningsvis, Per Jensens argument för att fortsätta använda djur till mat är två. Att djuren saknar medvetenhet om sin egen död, och att vi utifrån detta förvisso ska göra deras "nu" så bra som vi kan, men det är enligt honom oproblematiskt att avsluta detta "nu" på ett så smärtfritt sätt som möjligt. Hans andra argument handlar om en levande landsbygd ("där djur betar och bönder kan försörja sig") som han inte anser vara förenligt med att vara vegetarian.

Det första argumentet är för mig mer en ursäkt än ett egentligt argument till varför det skulle vara acceptabelt att avsluta ett bra "nu"”. Och det finns knappast någon djurrättsförespråkare som är mot en levande landsbygd. Frågan är väl bara hur vi håller den levande - djurfabriker är knappast lösningen den heller. Kanske är det dags för en konstruktiv diskussion om en levande landbygd som respekterar djurens rättigheter, istället för en levande landsbygd som existerar på bekostnad av många.

Sagans grisar

"Sagans grisar."

Mycket och Per Jensen

"Mycket och Per Jensen."

Det har varit lite glest med bloggandet på sistone. Beklagar det - förstår att ni saknat blogginläggen som jultomten saknar julmust. Det har varit fullt upp sista tiden helt enkelt, plus att det inte varit jättemånga spännande saker att skriva. Så blir det ibland.

Ett blogginlägg på gång är en recension av Per Jensens bok "Hur mår maten? Djurhållning och djurskydd i Sverige". Sprillans ny. Finns t.ex. på Adlibris och använder du denna länk går dessutom en liten procent av ditt köp till Djurens Rätt. Väldigt bra. Ska bli spännande att läsa, har precis börjat - återkommer med en utförlig recension närmsta dagarna.