Ordet vegan vinnner

"Ordet vegan vinner."

Igår var Internationella Tillbaka till framtiden-dagen. Och jag fick en Tillbaka till framtiden-känsla när jag efter jobbet gick till O'Learys för att äta (det är nu min fru ropar "Kan du aldrig äta någon annanstans, någon enda gång?").

Det var knökat med folk. Champions League-fotboll på restaurangens 273 tv-apparater, Zlatan mot Cristiano Ronaldo. Ölen flödade och folk käkade sina inte helt hälsosamma kvällsmiddagar.

Mitt i allt detta fanns:

Först den mindre iakttagelsen att Oumph!:en nu flyttat från en separat meny till den permanenta. Och att det nu är tydligt angivet vilka Oumph!-rätter som är veganska och vilken som inte är det (jag tittar på dig Mr. Ceasarsallad).

Men den större iakttagelsen (jag är inte den första som gör den, och jag har nog gjort den tidigare, men struntsumma - och poängen är inte att O'Learys kör på vego, det är ju inte heller en nyhet - men läs vidare så kommer själva poängen): tänk att du reser tillbaka i tiden till typ 1997. Om du då sa att du var vegan så var det för de flesta synonymt med att släppa ut minkar, med att elda upp Scan-bilar och med svarta luvtröjor.

Tänk dig sen att du reser Tillbaka till framtiden (alltså till nu) och såg vilken fascinerande resa som ordet vegan har gjort. Det har gått från något negativt laddat till att bli ett positivt ord som används i allt fler stora företags marknadsföring och produktmärkning – naturligtvis för att de ser en målgrupp, men också för att de inte är rädda för ordet längre.

Vi hade nog garvat 1997 om någon sagt att Sveriges största sportrestaurangkedja skulle ha haft flera veganmärkta produkter på menyn år 2015. Och hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag då varit betydligt mer hoppfull om framtiden.

Nu återstår förstås att se till att färre djur dödas för att bli mat. Veganism är ett verktyg, inget självändamål. Men det är i alla fall inte längre ett negativt laddat ord - och då har vi kommit en bit på vägen.

Att det går att äta veganskt samtidigt som en tar en öl och ser Zlatan göra ännu en halvkass match i Champions League (och att maten dessutom är märkt på menyn och inte behöva krångla med beställningen) - det är faktiskt väldigt coolt. Vi bör stanna upp och inse detta.

Vegorätt eller?

"Vegorätt eller?"

Idag skriver Francesca på bloggen Vegokoll om att vi nu har ett premiärdatum för Sveriges första helvegetariska/veganska (undantaget honung och bipollen, det senare något som jag ännu inte vet vad det är) matlagningsprogram Vegorätt. 19 januari kl. 20.30 i SVT2 är datumet och tiden som gäller.

Och stort hurra för detta! Mer vego till folket! Men blandat med alla bra känslor inför detta så blev jag lite småbekymrad över presentationstexten på SVT.se.

Programledarna Elenore Bendel Zahn och Karoline Jönsson. Foto: Mattias Ankrah / SVT

Programmet är till att börja med "100% hälsosamt och naturligt". Hälsosamt är ju bra men vad är naturligt? Betyder det att vi likt vissa fina restauranger ”bara” får grönsaker då många vegoprodukter anses onaturliga?

Programledarna "odlar sina grönsaker utanför dörren, plockar det som växer vilt i naturen och ritar om kartan över vad som faktiskt är ätbart" vilket ju inte heller låter dåligt i sig. Men jag känner nog ingen vegetarian eller vegan som lever så. De går till Konsum och ICA och handlar sin mat som alla andra. Och jag vet inte om vegorörelsen behöver definiera om vad som är ätbart eller inte? (Det ska vara att definiera djur som inte ätbara då förstås.)

Programledarna "gör lemonad av björkblad, kokar marmelad på ogräs och gör kapris av fläderbär". Vilket ju också låter spännande, men… ja, jag vet inte. Detta är ju inte vego egentligen, ingen äter animalisk lemonad, marmelad eller kapris . Eller jo, det är det ju… förvirrande det här.

Men nyckeln till det hela kanske vi hittar i formuleringen att programmet "lovar att vara en inspirationskälla och ögonöppnare, för både vegetarianer, hälsomedvetna och andra nyfikna". Lite nytt och lite ögonöppnande alltså, också för oss som käkat redan käkar vego.

Och gott så. Och jag är inte den som vill inte framstå som en gnällspik här – jag är själv ett bra exempel på någon som käkar vego men absolut skulle kunna äta lite nyttigare och mer hälsosammare. Och att det första vegetariska matlagningsprogrammet blir i princip veganskt är ju kanon. Och det är ju jättebra att vego = bra mat.

Men det är något som skaver i bakhuvudet. Jag hade nog sett framför mig ett vegoprogram som gör vegansk tårta på onyttig sojagrädde ibland. Som åker till Konsum och spanar på vegoutbudet. Som tipsar barnfamiljen som ska laga vegansk mat till kvällsmat om en skitenkel pastasås. Lite vardagsvego så där.

Och det kanske det blir – jag har ju ingen som helst koll på programmet i övrigt. Kanske vill andra ha det jag inte vet om jag vill. Och alla inblandade vill ju att fler ska käka vego och det är resultaten som räknas.

Så vi får se. Jag hoppas bli positivt överraskad. Marmelad på ogräs kanske blir mitt favoritsmörgåspålägg våren 2016!

PS. Nä, det kommer det inte att bli. Goodstores billiga påläggskorv 4-ever!

Fint av och med Yuval Noah Harari

"Fint av och med Yuval Noah Harari."

Den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari, som skrivit den enormt populära boken Sapiens. En kort historik över mänskligheten intervjuades i SVT:s program Babel den 13 september om hur arbetet med boken påverkande honom personligen:

 

Att rita ett djurliv

"Att rita ett djurliv."

Ett väldigt finurligt sätt att sprida ett budskap på!

Cowspiracy - nu på Netflix

"Cowspiracy - nu på Netflix."

Idag släpptes filmen Cowspiracy på Netflix och blev därmed betydligt mer lättillgänglig för betydligt fler.

Cowspiracy är dokumentären som lyfter fram djurindustrierna som det enskilt största miljöproblemet idag. Den riktar också stark kritik mot de, som t.ex. flera stora miljöorganisationer, som håller sig undan från att kritisera denna storskaliga djurhållning och istället fokuserar på lågenergilampor etc. som en lösning på miljöproblemen.

Så, bjud hem några vänner som borde skakas om lite och leta upp Cowspiracy på ditt Netflix-konto. Förändring börjar ibland med en film.

Det vi inte skrev

"Det vi inte skrev."

Vi har debatterat minkar i Svenska Dagbladet de senaste dagarna. Vårt första inlägg hade rubriken ”Stark opinion för att stänga minkfarmer” - och i samband med vårt debattinlägg så släppte vi en ny opinionsundersökning som visar att motståndet mot pälsdjursfarmer i Sverige är fortsatt starkt: 8 av 10 svenskar vill se ett förbud.

Någon dag senare svarade Svensk Mink, som pratade om lögner etc. I vår replik - med rubriken "Minknäringen saknar helt folkligt stöd” - besvarar vi deras kritik mot vår ursprungliga debattartikel.

Läs gärna alla tre om du vill skapa dig en aktuell bild av debatten just nu. Vill du ha en sammanfattning så säger jag som Hans Rosling: vi har rätt, de har fel.

En sak som vi dock inte skrev i våra debattartiklar rör ett argument som pälsbranschen återkommer till. De refererar nämligen ofta till en egen opinionsundersökning som de menar visar att detta inte är en viktig fråga för svenska folket. Så här skriver Svensk Mink:

"Betydligt mer intressant, inte minst för våra politiker, var ett annat svar i samma undersökning - svaret på frågan om hur viktig Djurens rätts fråga om ett förbud mot minklantbruk var för dem. Sju av tio svarade att det inte är någon viktig fråga alls.

Om det sedan stämmer, som minkbranschens representant Johan Dalén skriver, att pälsdjursfarmer (eller minklantbruk på pälsbranschspråk) inte är en viktig fråga för svenska folket - ja, då är väl saken ganska enkel: ingen skulle sakna minkfarmerna om de försvann. För de över en miljon minkarna som varje år dödas i svensk vore det däremot en väldigt stor förbättring.

Ytterligare ett argument för ett förbud alltså.

Ett hotat Arla

"Ett hotat Arla."

Den här reklambilden har börjat snurra på social medier idag, förstås en reaktion på festivalen Way Out West beslut att nobba inte bara kött utan också mjölk.

Foto: Fredrik Nilsson

Å ena sidan: skitbra reklam Arla. Det här är ju precis den typen av reklam som folk kommer att gå igång på, dela i sociala medier, som kommer skapa artiklar i åtminstone branschmedia. Smart gjort jämfört med att inte göra något eller att göra någon trist reklam som ni gjort förut. Och vi som går igång på den blir därmed nyttiga idioter som sprider den vidare. Precis som med GT under köttraseriet.

Å andra sidan, bakom Way Out West beslut ligger säkert lite gott hjärta, det tror jag absolut. Men det är också ett samarbete med havreföretaget Oatly som ligger bakom det hela, och Oatly är precis som Arla ett företag som strävar efter att maximera vinst. Även om det säkert finns lite hjärta där också. Så egentligen är det ju två företag som stångar huvudena mot varandra och vi finns där i mitten och tycker och tänker, blir ledsna och glada.

Men, och roligast att fokusera på, är förstås det tredje: när har komjölk och Arla någonsin beskrivits i ord som förbjuden tidigare? Även om det "bara" är i samband med en festival i Göteborg. Det är trots allt inget som händer i ett vakuum, och Way Out Wests beslut är inte heller det fattat i ett vakuum.

Det känns inte som en alldeles främmande tanke att vi ändå faktiskt befinner oss mitt i ett paradigmskifte då den självklara mjölken från kor ifrågasätts. Och där den ersättas av växtbaserade mjölkdrycker istället.

Att normer och självklarheter som rör djur börjar vackla i fundamenten är ett tecken på att det vi gör faktiskt gör skillnad. Vi åstadkommer något. Det är något att vara glad över, både som ett gott betyg till oss (jag inkluderar alla som vill i begreppet oss här) och för att det i längden kommer förändra tillvaron för många djur, vilket ju är hela poängen med det vi gör.

Sommartider (hej, hej) - #16

"Sommartider (hej, hej) - #16"

De senaste åren har jag kört en serie här i bloggen som jag har kallat Sommartider (hej, hej) - kreativt namn, I know. Det första skrev jag den 13 juli 2010 och sedan dess har det blivit ett par inlägg varje sommar - du hittar dem alla här.

I år har det inte blivit något inlägg ännu. Och nu när det blir ett så är det knappt ett som räknas. För jag kommer denna sommar att hoppa in och sköta Djurens Rätts sociala medier under en del av min semester och då måste jag ju ha saker att lägga ut där. Så de roliga och intressanta saker jag har sprungit på online eller IRL har jag sparat och kommer att gödsla ut på Djurens Rätts Facebook, Instagram, Twitter, liksom på vegokoll.se och djurensratt.se, istället för här på bloggen.

Denna blogg känns i det sammanhanget som gammalmedia som får stå tillbaka för nyare och snabbare kanaler, som mer möjliggör delningar, kommentarer och annan interaktion. Och med allt fler följare i våra andra digitala kanaler så känns det som än viktigare att göra rätt prioriteringar. Och då blir bloggen en nischad kanal där vissa saker hör hemma men inte lite allt möjligt på samma sätt som förr. Det känns som bättre användning av vår tid och resurser. Och så kommer det troligen att förbi framöver, om inget förändras igen.

Så se till att följa oss överallt där vi finns så att du inte missar något! Utom kanske just här då. *snyft*

Så vad har då hänt denna sommar för min egen del? Har varit på turné i södra Sverige hos släkt, på inspelning av Sommarlov m.m. och nu väntar några veckor i Stockholm innan jobbet börjat på riktigt igen. Har ätit veganburgare på Brooklyn Bar i Visby, veganglass på Köld i Malmö och insett att vårt lokala fik i Bandhagen i södra Stockholm numera inte bara har en vegomjölk utan två, både Alpro och Oatly (det kan vara så att det kommer en bild på Instagram framöver...).

Största nyheten denna sommar är annars att Hugo Boss blivit pälsfria - heja dem! Jag blev också glad över försäljning av vegokött ökar och av Djurens Rätt Stockholms fina turnerande i Stockholms förorter (se t.ex. här och här). Och förstås av Djurens Rätts sommarturné som en ju alltid blir glad av!

Innan vi avrunda detta inlägg så måste vi slutföra summeringen av partiledarnas tal Almedalen! Innan jag gick på semester bloggade vi från Almedalsveckan och höll då koll på vad partiledarna sa från talarstolen på Almedalsscenen. Vi har tidigare konstaterar att varken Annie Lööf, Stefan Löfven, Ebba Busch Thor eller Jimmie Åkesson nämnde djurfrågor på något sätt. Gustaf Fridolin gjorde det med den lite trist vinkel. Tre kvar att rapportera om därmed:

Jan Björklund (FP)
Publik: 700
Antal gånger han nämner djurfrågor: 0

Anna Kinberg Batra (M)
Publik: 2 000
Antal gånger hon nämner djurfrågor: 0

Jonas Sjöstedt (V)
Publik: 1 000
Antal gånger han nämner djurfrågor: 0

Så sammanfattningsvis: egentligen var det noll och ingenting från talarstolen i Almedalen i år. Kanske inte helt oväntat eller förvånande, men ändå lite trist förstås att djurfrågorna fortfarande finns en bra bit från politikens starkaste strålkastarljus.

Ha en fortsatt bra sommar! Och vi ses och hörs på Djurens Rätts andra digitala öar i cyberspace!

PS. Om det är något jag inte har blivit så glad för denna sommar så är det dock över just klimatet och tonen i sociala medier. Känns det inte som att det är sämre än någonsin? Förstås till 95% bra, men det dålig dränerar en verkligen på energi tycker jag.

Också kring Djurens Rätts inlägg har det blåst små stormar ett par gånger under sommaren, och gällande dem så är det rätt så enkelt egentligen. Vi kommer inte att formulera oss perfekt varje gång. En del inlägg kommer inte alla att hålla med om. Men vi läser alla kommentarer och vi tar alltid till oss av konstruktiv kritik. Så hör av dig helt enkelt, det gör skillnad. Om vi inte håller med dig så förklarar vi hur vi ser på saken. Kanske får vi enas om att vara oense. Och det är ju faktiskt inte det värsta som kan hända - tänk så ointressant alla sociala medier vore om alla skrev exakt samma sak?

Gustav Fridolin i Almedalen

"Gustav Fridolin i Almedalen."

Vi har under Almedalsveckan hållit koll på partiledarnas tal i Almedalen och noterat om de nämner djurfrågor på något sätt, i en väldigt generös tolkning av vad som är djurfrågor dessutom...

Än så länge har Annie Lööf, Stefan Löfven, Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson lyckats undvika det helt och hållet. 0 av 4 så långt. Gustaf Fridolin gjorde det också, mer eller mindre.

Däremot gav han en liten känga till den delen av miljörörelsen som kräver att deltagarna ska leva helt rätt - han tog de som känner sig dåliga för att de inte har råd att välja KRAV-märkt kött som exempel. Och han sa att:

"Miljörörelsen och Miljöpartiet har aldrig varit ett reservat för vegetarianer i lycra, vi är bredare än så".

I media görs (den rimliga) tolkningen att Miljöpartiet med detta vill tona ner miljöfrågorna och bredda sin politik. Men en lite onödig släng med sleven kan jag tycka. Däremot sa han "vegetarianer" och inte "veganer"m som det står i flera mediers rapportering från talet.

Intressant också är att denna passage inte fanns med i det manus till talet som skickades ut till media, därav att vi först missade det första gången. En sen korrigering av talet kanske?

En onsdag på Gotland

"En onsdag på Gotland."

Det är onsdag kväll och jag sitter här i mörkret och skriver. Återigen med choklad som hjälp, däremot är energidrycken slut, så bara med vatten att dricka. Misär.

Men onsdagen i Visby då: tidig promenad från där vi bor och direkt till presscentret för filmredigering för min del, utdelningar av material för mina kollegors del och deltagande på olika seminarier för andra. Det blev en bra sista hel dag för Djurens Rätt i Almedalen tycker jag, med många intressanta samtal och många kramar med en stor luden fågel som ibland kallas tupp, andra gånger kyckling och andra gånger höna. Vi kallar henne Hönrietta, kort och gott.

Förutom att vi som alltid fanns mitt i vimlet (härligt svettigt varmt förresten!) så ägnade vi också tiden runt lunch med att genomföra intervjuer med diverse intressanta personer i Almedalen. Tanken är att det ska bli en fin lite Almedalenfilm när det är över. En av de personer vi intervjuade var moderaten Sofia Arkelsten, som nyligen lyfte frågan om en märkning i vegoprodukter i riksdagen. Vi pratade också t.ex. med vegooraklet Björn "Vegankrubb" Gadd och coola Kitty Ehn från Oatly. Håll utkik efter filmen!

Djurens Rätts Hanna Oskarsson (till höger) pratar vegomärkning med Sofia Arkelsten (M).

Vårt seminarium idag handlade om kor, mjölk och beteskravet. Vi brukar ju kämpa för att saker ska bli bättre för djuren, i detta fallet handlar det snarare om att se till att saker inte blir sämre. Men det rådde en tämligen klar enhet om att utevistelse och bete för kor är bra både för kon och för lantbrukare, så gott så långt. Elsa Frizell på Djurskyddet Sverige har som vanligt skrivit en sammanfattning av seminariet mycket snabbare än vad jag har hunnit med - läs hennes text här.

Från vänster: Johan Beck-Friis från Sveriges veterinärförbund, RolkAxel Nordström från Ängavallen, Stina Bergström, riksdagsledamot (MP) och Ulf Berg, riksdagsledamot (M).

Som jag skrev igår, det är kul att vi kan skapa forum för möten att uppstå. Under dagens seminarium blev det diskussion mellan t.ex. Axfood, Arla och en moderat och en miljöpartistiskt riksdagsledamot. Det händer nog inte varje dag.

Efter seminariet var det dags för Hönrietta att göra entré i Almedalen igen. Ny succé - förstås! Kramar och vego-gnuggisar stod på programmet ikväll. Till och med två polisen bad om gnuggisar, så håll utkik om du ser en polisen med en vegotatuering på armen. Och utdelningen av vårt vegomaterial gick som mjölkfritt smör i solsken i kvällssolen över Almedalsparken, jätteroligt och en väldigt fin sista kväll här.

För idag var sista hela dagen för Djurens Rätt i årets upplaga av Almedalsveckan. Vi är kvar delar av torsdagen men tar sedan färjan tillbaka och kommer därefter att istället bevaka arrangemanget på distans. Det känns lite tomt att lämna denna intensiva och så spännande plats, men vi är tillbaka nästa år. Och redan nu finns funderingarna kring hur vi kan bli bättre på det vi gör för djuren i Almedalen.

Hej då från Almedalen.

Dagens partiledartal - nej, inget djuromnämnande där heller. Fyra i rad nu.

PS. En helt sann historia: stod och hängde i ett gatuhörn en liten stund i Visby idag. Från ena hållet kommer en tjej och säger till sin kompis "Nej, jag äter inte fisk heller". "Inte ens ibland?" sa kompisen. "Nej" sa tjejen.

Och från andra hållet kommer en kille och säger till sin kompis "Det var så jävla dåligt, det fanns inget vegetariskt alls på det där minglet". Kompisen tyckte att personen borde klagat på arrangörerna istället för på de som serverade. Sedan hörde jag inte mer.

För en stund känns hela världen väldigt mycket full av vego. Det var lite coolt.

(Denna historia hade ju varit rätt lökig om den var hitte-på, men jag lovar att den är alldeles sann.)

God natt!