* Det som verkar kallas djursexförbudet (vilket är väldigt långt från att vara ett förbud, låt) kritiserades i Expressen av Don Kulick, professor i antropologi. Och kritiken fick medhåll av djurrättsbloggarna Per-Anders Svärd och Andreas Månsson. Intressant diskussion och jag håller i all vesäntlighet med - hanteringen av djur inom köttindustrin är ett större problem än djursex. Kerstin Davidsson skriver i Land Lantbruk att det finns ett samhällsintresse bakom slakt och insemination, vilket skulle saknas när det handlar om sex med djur, men vad som ligger i ett samhälles intresse är ju helt upp till våra värderingar och moraliska ställningstaganden.
Men min reservation mot kritiken av det-som-inte-är-ett-förbud är att vi om nu nu har möjlighet att förbjuda en del av det som djur utsätts för så ska vi göra det - på samma sätt som vi borde förbjuda elefanter på cirkus, även om det är ännu färre djur det rör sig om där. För vem vet hur länge det kommer att dröja tills vi har nått ett samhälle utan djurförtryck? Och vågar vi vara så övertygad om vår metod att vi tackar nej till delmål på bekostnad av den stora segern längre fram?
* I Göteborgs-Posten kommenterar Maria Haldesten den kampanj som Djurens Rätt Göteborg just nu kör i lokaltrafiken. I krönikan kritiserar hon Djurens Rätt för att inrikta sig på barn:
Att Djurens rätt tycker att barn är en lämplig grupp att rikta sin propaganda till är förståeligt. De är lätta att påverka och har redan från början ett större motstånd än befolkningen i allmänhet mot allt ifrån djurförsök till att äta djur. Jag kan bara hoppas att lärarkåren förstår att hålla den här typen av "skolmaterial" på avstånd.
Och visst är det typiskt att det som på något sätt avviker från normen ska hållas på avstånd, medan Scan glatt wokar döda djur i skolköken utan att någon höjer på något ögonbryn.
Maria Haldesten avslutar med att vi ska vara snälla mot djur (naturligtvis), men:
Min unge vill inte ta på sig sina nya vinterskor - han vill inte och tänker inte!! Men ibland måste helt enkelt göra saker därför att det är rätt sak att göra, Maria. Det kallas att vara vuxen.Men att sluta använda djur för vår egen vinning vore orimligt. Jag väljer gärna närproducerat till julbordet. Men jag vill inte skippa julskinkan. Och jag tänker inte ge upp varken varmfordrade läderstövlar i vinterkylan eller neka mina sjuka barn medicin framforskad via djurförsök.
* Och avslutningsvis en fin bild från Norrländska Socialdemokraten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.