The Future med Jenny Wilson

"The Future med Jenny Wilson."

Popartisten Jenny Wilson har släppt videon till låten "The Future", den första singeln från hennes fjärde album "DEMAND THE IMPOSSBLE!" (som släpps den 7 november). Videon är regisserad av Jenny Wilson och Daniel Wirtberg.

I pressutskicket förklaras bakgrunden till videon: "Alla vet att vi påverkas starkt av det som händer omkring oss i världen. Varje dag matas vi med dåliga nyheter om jordens förstörelse och livsmedelsindustrins minst sagt obarmhärtiga sätt att hantera djur. Jenny Wilsons video samlar krafttag och peppar oss till protest. Det är inte bara en musikvideo. Det är en röst som vill bli hörd och genom att sprida den här rösten i media kan vi balansera upp den hopplösa känslan som ofta infinner sig med alla dåliga nyheter. Här är en god nyhet – värd att spridas – som bidrar till peppning till alla människors gemensamma mål: en bättre värld."

Söndagstvkrönika

"Söndagstvkrönika."

Det var en händelserik söndag i de svenska tv-apparaterna (alt. i datorer/telefon med diverse play-tjänster, men jag är så gammal att det första jag tänkte på när jag skulle skriva denna mening var en tv).

Först och störst var att Djurens Rätt namndroppades i SVT:s Bron. Eller blev vi? Jag tycker det mer låter som att han (personen som Saga intervjuar) pratar om idén om djurs rättigheter än säger vårt namn. Men vad vet jag? Hur som helst handlar det om att gäng med djurmasker som springer runt med pistoler, och det är inget som Djurens Rätt (organisationen) sysslar med till vardags precis. Men det vet ni ju, och det tror jag de flesta vet.

Min upprördhet: 0/10 (en rörelse som vill märkas kommer även att märkas i tv-deckare, ibland på sätt som inte är bra. Det är smällar vi får ta. Men det var en klantig formulering, manusförfattaren borde skrivit "Djurens rättigheter" istället så hade det blivit tydligare.)

Det andra var Solsidan, där det var en faslig massa prat om jakt, Fredde tränade sig på att döda djur genom att koka levande kräftor och så var det rådjuret som blev påkört av en bil - som kommenteras av Solsidans producent i Aftonbladet.

Min upprördhet: 2/10 (varav 1/10 kommer från kräftorna – av alla knasiga idéer vi anklagar andra länder för att göra så måste vårt kokande av levande kräftor ligga väldigt högt på hycklieriskalan - och 1/10 från att de refererar till Djurskyddsmyndigheten när de Mickan ringer och frågar om det är ok att skjuta att rådjur som äter upp trädgården. Med tanke på att programmet är nyinspelat så är det ju en rätt tafflig referens: Djurskyddsmyndigheten lades ner den 1 juli 2007.)

Det tredje var programmet Allt för Sverige, där de tillagar en kråka för att äta upp. Att äta en kråka i sig är ju inte mer upprörande än något annat djur som äts, men när jag kollade upp sekvensen där de står och sliter sönder kråkan… nä, det är inget underhållande alls

Undrar vilka djur det är ok att slita sönder i tv, utan att folk reagerar? En kråka går uppenbarligen bra. Säkert en fisk också. Kanske en kyckling, men antagligen inte. Där någonstans går nog gränsen, och det kan vara värt att reflektera kring varför.

Min upprördhet: 6/10 (det är en dålig idé att stå och slita i döda kråkor i tv)

Och mitt i allt detta är förstås helgens riktiga hjälte Emma Höglund, inte någon karaktär på tv.

Skit i det - du kan bli vegetarian ändå

"Skit i det - du kan bli vegetarian ändå." 

Det här gjorde mig glad att lyssna på: http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4734251

500 och 1500 – Djurens Rätt på Instagram

"500 och 1500 – Djurens Rätt på Instagram."

Idag fick Djurens Rätt för första gången 500 gilla-klick på en bild på vårt Instagram-konto. Hurra! (Inte för att 500 är något mål vi satt, eller lika mycket som Justin Bieber får – hans senaste bild har 706 929 personer tryckt gilla på, men det kändes ändå som en historisk händelse.)

I sammanhanget kan det vara läge att påminna om att jag, under en ordförandekonferens i Göteborg i februari 2013, hävdade att det här med Instagram nog inte är något för Djurens Rätt – "vad skulle vi lägga upp för bilder där egentligen?". Nio månader har vi fyllt 1 500 följare och fått 500 klick på en bild för första gången.

Väldigt roligt, och det här med sociala medier (även om just det börjar kännas som ett omodernt begrepp) har sin charm i att något kan utvecklas väldigt mycket på väldigt kort tid till något som man på förhand inte kunde tänka sig att det skulle bli. Som kombinationen Djurens Rätt, bilder och Instagram.

World Food Day (alt. Buy Your Coworker a Soy Latte Day)

"World Food Day (alt. Buy Your Coworker a Soy Latte Day)."

Idag är det World Food Day. En viktig dag såklart, och varför inte kika på vad vi äter i Sverige en dag som denna? Hanna Månsson, tillsammans med illustratören Stefan Uddholm, har tagit fram en stilig grafik om svenskars matvanor:

Mest intressant för denna bloggs skull är förstås de 46 kg kött som vi äter varje år. Någon kanske hajar till över siffran – för det finns egentligen två som brukar användas. Jordbruksverket förklarar skillnaden här, men kortfattat så avser den högre siffran som brukar nämnas (85 kilo per person och år) "slaktkroppsvikt", och inkluderar t.ex. ben. Det är så mycket som går åt helt enkelt, och det är den mängd som belastar klimat och miljö. 46 kilo kött per person och år avser hur mycket vi faktiskt stoppar i oss.

Så även om siffran 46 kilo är korrekt så är det fortfarande 39 kilo dött djur ytterligare som finns bakom siffran. Men med det sagt - som djurrättsorganisation och djurrättsförespråkare är förstås ambitionen att sänka den siffran till 0 kg per person och år, oavsett vilken siffra som används.

”Helt orealistiskt” säger många, ofta på Djurens Rätts Facebooksida, och hänvisar till att de själva minsan bara äter kött från granngården,eller djur som de själva skjutit i skogen. Och då brukar jag fundera över hur realistisk detta är som modell för en framtida konsumtion. Jag har inte riktigt fått klart detta för mig.

Är tanken att några få (som bor granne med en gård, eller jagar sin egen mat) ska få behålla sina 45,5 kilo, och alla andra sänka sin konsumtion till 0,5 kilo per person och år? Eller ska vi dela upp det, så att alla får åka och köpa sitt lokalproducerade kött, vilket kanske blir 5 kilo kött per person och år, i utbyte mot att djuren får det liv nästan alla vill att de ska ha i en drömvärld?

Det är som att man utgår från sig själv (även om jag tror att många friserar sin egen konsumtion i en sådan diskussion) som lösning för hela Sverige, och hela världen. Men det, om något, tycker jag är orealistiskt på riktigt.

Vi är 9,5 miljoner svenskar, och alla behöver äta. Det kan vi inte komma från. Och anledningen till att vi gick från Emil-lantbruk till djurfabriker var just att samhället förändras, och sörgårdsidyllen var inte längre möjlig, kombinerad med möjligheten att tjäna pengar på djuren. Så jag skulle hävda att det faktiskt är mer realistiskt att alla övergår till vego än att vi gör om vår djurhållning och vår konsumtion till hur det var för 50-100 år sedan (om vi nu vill äta djur överhuvudtaget förstås). Det vore en utveckling, istället för en tillbakagång till något som inte längre finns, och jag tror inte människan är så bra på att gå bakåt.

PS. Om du inte tycker att World Food Day låter spännande så har organisationen PETA utlyst den 16 oktober till Buy Your Coworker a Soy Latte Day.

Filmsöndag

"Filmsöndag."

http://www.banksyny.com/2013/10/11/meatpacking-district

www.barakasamsara.com

www.theghostsinourmachine.com

Volvo rullar fel

"Volvo rullar fel."

I en ny reklamfilm för sina lastbilar så har Volvo [PS. Fick ett mail om att reklamen är från Volvo Lastvagnar, vilket inte är samma sak som Volvo Personvagnar, som inte har något gemensamt med varandra utöver namnet. Tackar för förtydligandet, jag erkänner min okunskap.] valt tjurrusningar som bakgrundsberättelsen. Och naturligtvis har de en fin text i början av filmen och en ännu finare text i slutet. Men reklamfilmen är fortfarande ett osmakligt förskönande av en förlegad tradition där tjurar utsätts för lidande och död i något som mest har blivit ett absurt mandomsprov.

Volvo beskriver sin reklamfilm som en "adrenalinladdad jakt". Artisten Benjamin Zephaniah beskriver i tidningen The Guardian vad tjurrusningen egentligen är:

"Thrillseekers are heading to Spain to participate in the annual spectacle, keen on their own enjoyment but giving little thought to what the event actually means for the bulls. They see the charm of Pamplona's cobblestone streets but what they don't see, or don't want to see, is that the bulls have trouble navigating those narrow corridors, slippery with spilled beer and blood. As screaming spectators hit them with sticks and rolled-up newspapers, they careen into the walls and each other, fall and break their horns and bones, reaching the finish line bruised and dazed." 

Det finns även en intim koppling mellan tjurrusningar och tjurfäktning, det senare ytterligare en av dessa förlegade traditioner som är dags att passera i historiens papperskorg.

Att använda djurplågeri för att sälja en lastbil är inte ok. Hör gärna av dig till Volvos presschef eller skriv en rad på deras Facebooksida (även om de egentligen inte är värda uppmärksamheten på PR-missar som denna).

Det här med statistik

"Det här med statistik."

Ni minns minkarna som visades upp på en fotbollsmatch? Sprang idag över pälsbranschens pressmeddelande efter den tillställningen igen, och har ju helt glömt att nämna en väldigt underhållande detalj därifrån - nämligen branschen nya fascination av att genomföra egna undersökningar.

Från deras pressmeddelande efter fotbollsmatchen:

"En frivillig enkät som genomfördes bland besökarna visade också tydligt att arrangemanget var uppskattat och efterfrågat. Bland de över 200 svaren var det endast två (2) stycken som var negativa till uppvisningen, 12 hade ingen åsikt och resten (93%) var positiva. Samma enkätundersökning visade att 87 procent  förklarade sig positiva till pälsdjursuppfödning i Sverige, medan bara 5 procent var negativa."

Detta är alltså ungefär som om Djurens Rätt skulle genomföra en frivillig enkät på vår riksstämma och fråga om inställning till pälsfarmning, och sedan skicka ut ett pressmeddelande om resultatet.

Kommer ni ihåg att de bjöd in till att klappa en mink också? De genomförde då nämligen också en frivillig enkät, med precis lika bra resultat:

"Efter rundvandring och frågor kunde besökarna fylla i en frivillig enkät. 70 procent av besökarna uppgav att de fått en bättre bild av svensk minknäring efter besöket. 22 procent sade sig vara oförändrat positiva, endast 8 procent var oförändrat negativa eller sade sig ha fått en sämre bild av näringen efter besöket."

Två egna arrangemang, två frivilliga enkäter - och tänka sig, det blev enormt positiva siffror båda gångerna. Vad är oddsen för det?

Men nåväl, det är förstås ett nytt PR-trick som branschen har hittat på. Säkert med hjälp av en PR-konsult som förklarat att media gillar siffror och opinionsundersökningen. Pälsbranschen själva använder det t.ex som argument för att de har rätt - upprördheten kring fotbollsmatchen lyckades de avfärda just med hjälp av sin egen enkät:

"Den som har följt medierapporteringen under veckan har lätt kunnat få intrycket att det skulle finnas ett motstånd mot utställningen, men det här visar att det tvärtom var mycket efterfrågat och uppskattat."

Men nej,  det gör det inte. Siffror som man hittar på själv säger faktiskt ingenting. Men underhållande är det. När tror vi att deras tredje frivilliga enkät kommer att presenteras? Ska vi tro att de som är negativa till pälsdjursuppfödning har sjunkt ner till 2-3 procent då?

VB6

"VB6." 

Får be om ursäkt x 2 idag. Dels för att bloggen går på sparlåga för stunden. Jag har fått nya arbetsuppgifter i Djurens Rätt, och det är minst sagt fullt upp. Och tyvärr hinns denna blogg då inte riktigt med. Vilket jag tycker är lite tråkigt, men c'est la vie.

Min andra ursäkt är att när jag väl bloggar så handlar det om något så trökigt som VB6.

Jag hade missat det här med "Vegan Before 6", en ny diet skapad av den i USA rätt så omtalade matskribenten Mark Bittman. Och när jag först läste om den tyckte jag att det a) lät jättebra (VB6, låter som ett mungurgelvatten som ger dig superkrafter) och b) lät som en jättebra idé som skulle kunna minska mängden djur och produkter från djur som konsumeras.

Men sen insåg jag att det mest handlar om att gå ner i vikt och... snark. Inte för att jag göra det här inlägget till något korståg mot dieter, men.... snark. VB6 låter förvisso fortfarande fräsigt, men ordet vegan låter fräsigare. Ibland behöver man faktiskt inte krångla till det.

Och är det omöjligt att vara vegan på heltid, vilket är Mark Bittmans poäng - att äta vegansk på dagen och sedan sluta efter kl. 18, så kanske det är som det är, och inget som behöver heta något? Och om det inte är så att varje kostval som kan kallas en diet måste ha ett namn för att sälja böcker förstås.