Förbannad, besviken, förvånad och förundrad. Och lite glad också.

Dagens industriella djurhållning är problematisk (för att använda att diplomatiskt ord) och vi måste hitta på lösningar för att komma till rätta med detta problem. Den lösning jag ser som mest realistiskt - och mest logisk - är att sluta konsumera djur, helt och hållet eller i varje fall i de enorma mängder som vi gör idag. Då går vi till roten av problemet.

Men så i senaste numret av tidskriften New Scientist får vi ta del av den lösning som förespråkas av filosofen Adam Shriver vid Washington University i St. Louis i artikeln Pain-free animals could take suffering out of farming. Shriver föreslår helt enkelt att man ska modifiera gener på djur så att de inte upplever smärta. Helt och hållet, eller mer eller mindre. En lösning på problemet som först gjorde mig sjukt FÖRBANNAD.

Men sedan läste jag att Shiver själv är vegetarian, och att han faktiskt tycker att det bästa vore att få bort djurfabrikerna helt och hållet. Men om vi inte är på väg mot en sådan framtid menar han att vi måste ta andra steg för att minska lidandet. Då blev jag mindre förbannad.

Men ändå, det vore verkligen att nagga i kanten på att gigantiskt problem. Och ett problem som fortfarande skulle finnas kvar, även om det rimligen inte vore ett lika stort problem längre om man endast ser djurets lidande som det stora problemet. Vilket jag tycker är ett alldeles för snävt synsätt. Och vilket även ledaren - Pain-free animals would not be guilt-free - som kommenterar artikeln tycker. New Scientist skriver:

"Too many of us are too attached to the pleasures of affordable meat to consider the plight of factory-farmed animals. If the proposal to create pain-free animals achieves anything, it is to force us to confront the pain and suffering that our diets inflict. End factory farming, and the "problem" of pain-free animals goes away too.”"

Mycket snack om kött kan det bli. Som någon skrev på vår Facbook-sida i en diskussion – pratar man om fotboll blir det lätt så att man pratar om Allsvenskan, den största ligan i Sverige. Och pratar man djurrätt blir det lätt att man pratar om kött, det område där flest djur utsätts.

Därför blev jag BESVIKEN på Gunnela Ståhle, anställd på Svenskt Sigill men framför allt (i detta sammanhang) ledamot i Djurskyddet Sveriges styrelse. Mycket har jag läst och hört men jag kan inte minnas att jag hört eller sett en representant för en djurskyddsorganisation anklaga svenska myndigheter för att bedriva en onyanserad hets mot kött.

En gång till: svenska myndigheter bedriver en onyanserad hets mot köttkonsumtion? Verkligen?

För att återgå till New Scientist så skriver de även i senaste numret att det är på gång "massproduktion" av grodor. Är det för att jag är svensk som jag blir så FÖRVÅNAD? Som vi skrivit tidigare om i bloggen är det mäkta populärt att äta grodor i delar av västvärlden. Tidigare har man främst importerat grodor från Asien, men nu har franska forskare kommit på ett sätt att hålla grodor under "intensive farming conditions".

Jag har läst artikeln Intensive frog farming takes giant leap forward tre gånger nu, men kan inte sluta bli lika förvånad varje gång. Medan människor som engagerar sig för djur ibland blir kritiserade för att inte ägna sig åt annat lidande i världen så finns det forskare som André Neveu vid French National Institute for Agricultural Research som ägnar tid och pengar åt att forska om vilken grodart som passar bäst att hålla under djurfabriksliknade förhållanden:

"The best candidate for farming turned out to be the marsh frog. Not only was it the only strain to reach 30 grams in weight – the minimum considered acceptable for the French market – but it also did better in captivity than the other strains. Just over half the marsh frogs survived three years of intensive farming, whereas only 5 to 8 per cent of the pool and edible frogs did. That resulted in yields of about 29 kilograms of marsh frog meat per square metre – six times higher than the yields from other strains."

Mer FÖRUNDRAD än något annat blev jag att Svenska jägarförbundet har dragit igång en tävling som går under namnet "Kråkjakten". Där lottar Svenska jägarförbundet ut priser bland dem som rapporterar in skjutna kråkor, skator eller nötskrikor.

Man kan diskutera deras argument, att de vill jaga kråkor för att "gynna småviltet, fåglar och harar". Men oavsett; att göra det till en tävling är knasigt, osmakligt och något som gör att man ifrågasätter om den jakt som sker är helt och hållet seriös.

Men det är klart, tävlingen ger ju i och för sig deltagarna möjligheten att posera för bilder som denna och denna. Bilderna kommer från Svenska Jägareförbundets ”Kråkblogg”, där man förundras över inlägg som detta:

"Rätt trist morgon på ett sätt, sköt 8 kråkor på 15 minuter. Strax efter 05 på morgonen upphörde de att flyga. Därefter kom några omgångar med kajor, blev 8 skjutna. Rätt ok morgon skyttemässigt, 16 fåglar på 17 skott."

Sällan har väl beskrivningen "rätt trist morgon" passat bättre in sammanhaget.
Men jag blev i alla fall GLAD över insändaren Lika naturligt att stänga ute köttlobbyn som tobakslobbyn från skolorna, skriver av Jonas Norberg från projektet Skolbarnens Vänner.