Veckans bevingade ord - vecka femton

Veckans bevingade ord (som på grund av påskledigheter kommer lite tidigt denna vecka) har en anonym avsändare, men är ack så sanna. Och jag är absolut fullt medveten om att man som boende i Stockholm, Göteborg eller Malmö egentligen inte har rätt klaga på utbudet av veganmat. Men man kan väl få ha drömmar och önskemål?

Nöjesguiden efterfrågade för ett tag sedan synpunkter på vad som saknas i Stockholms krogliv, och som veckans bevingade ord lånar jag en mening ur ett av de bidrag som kom in:

Jag vill kunna sörpla på ett glas vitt efter att ha satt tänderna i min rödbetsbiff tillredd av en mästerkock.

Och jag kan inte hålla mer mer (även om jag kan tänka mig ett par roligare saker som en mästerkock skulle kunna hitta på än en rödbetsbiff). Det saknas absolut ett vegoställe som inte är i kategorin lunch, eller av karaktären gå-ut-efter-jobbet-och-äta-mat. Visst går det att få vegomat på stadens mer lyxiga restauranger, men vegomaten där når - enligt min förvisso ringa erfarenhet - sällan upp till förväntad nivå. Ära åt de vegoställen som finns, men här finns absolut en lucka som jag hoppas någon vänlig krögare känner sig manad att fylla. (Är du i Rom så missa inte ett besök på Il Margutta. Lyxigt vegoställe med eleganta kypare, sådana som cirkulerar runt borden med en handduk på armen och fyller på dricka när den tar slut. Det finns inte alltför många sådana ställen, så ta chansen när du är där.)

Om jag får önska mig fler saker: jag vill ha vegoburgare på samtliga av Stockholms idrottsarenor, jag vill kunna köpa falafel på Maoz utan att behöva åka utomlands, jag vill kunna köpa en veganfralla på Pressbyrån, jag vill att McDonalds ska sluta larva sig med McBean och göra en riktig vegoburgare istället. Och så vill jag sitta på Starbucks på Drottninggatan och bränna tungan på en sojalatte. Går detta att ordna?