Visste du att könet sys ihop på ston inom trav- och galoppsporten?

– Något som få utomstående känner till är att könet sys ihop på ston inom trav- och galoppsporten, säger Sara Asteborg, som på uppdrag av Djurens Rätt har granskat hästvärlden.
– Vulvaläpparna sys ihop och en liten öppning lämnas för att de ska kunna kissa.
Anledningen är att hästar som suger in luft i vulvan blir ovilliga att springa.

Läs hela artikeln på http://www.rod.se/Artikelarkiv/2009/Ihopsydd-hast-ger-vinst-pa-travet. Djurens Rätts granskning av hästvärlden finns på www.djurensratt.se/hast

Mat-Tinas förfall

Hon har väl aldrig egentligen lagat särskilt mycket vego, men jag har ändå sett de flesta av Mat-Tinas matlagningsprogram. Det var underhållande, alltid får man något tips och så hade hon ju en sådan kul dialekt. Hon blev snabbt Mat-Tina med hela Svenska folket.

Men nu är hon bara tråkiga Kött-Tina.

Förra året blev Tina Nordström ambassadör för Svensk Köttinformation och för svenskt kött. "Jag funderade mycket på min framtid och bestämde mig för att fokusera på svenskt kött" sa Tina i ett pressmeddelande. Och nu kan vi se henne i reklamfilmer som denna, som närmast är en parodi på sig själv.

Men frågan vi ställer oss är om Kött-Tina verkligen är lycklig? För att citera Sanna Lundell, i hennes blogg den 9 augusti:

Alltså hur osmaklig är inte den där jävla köttreklamen som dyker upp i tid och otid. Stora fläskiga karrébitar eller vad det är och så Tinas lite skämmiga leende. Kanske bara något jag inbillar mig, men jag tycker mig ana en tvekan i hennes ändå självklara mycket säljande inslag. Hon försöker vara vår härliga gamla mat-Tina, men det har smygit sig in en känsla av sellout i tonen. Hon trivs inte riktigt med köttet, det är liksom för mycket. Mat som gör dig lycklig har jag för mig att hon säger. Huvvaliga.

Mat-Tina, kom tillbaks, vi saknar dig! Och så låtsas vi om att Kött-Tina bara var en hemsk mardröm. Ok?

Omdebatterad fotoutställning visas på Jakobsbergs bibliotek

Verkligheten på ett svenskt slakteri skildras i fotoutställningen "Walls of Glass" av Erik Lindegren som inom kort visas i Järfälla. Bilderna har visats på olika platser i Sverige och har väckt stor uppmärksamhet. De är tagna på ett slakteri i Brålanda.

– För fotografen Erik Lindegren blev besöket på slakteriet ett obehagligt uppvaknande. Genom denna utställning vill Erik dela med sig av sin upplevelse och väcka debatt i denna fråga som är bland vår tids viktigaste, säger Kristofer Sofroniou som är kontaktperson för Djurens Rätt i Järfälla.

Bilderna visas på Hyllan på Jakobsbergs bibliotek 31 augusti - 14 september.

Torsdag 10 september kl 18.30 ska Djurens Rätt även visa den prisbelönade dokumentärfilmen Peaceable Kingdom på Jakobsbergs Bibliotek. Filmen handlar om hur människor och djur lever sida vid sida i världen och på vilka villkor.

Djurens Rätt i Borås överlämnar namninsamling mot avlivning av kajor

Djurens Rätts lokalorganisation i Borås startade i början av sommaren en kampanj för att visa att det finns en opinion mot gatukontorets beslut att samla in och avliva kajor. Klockan elva på onsdagen 26 augusti överlämnas namninsamlingen till gatukontoret i Borås.

- Vi anser att gatukontorets avlivningsplan är beslutad på ett mycket godtyckligt och ansvarslöst sätt. Man har inte heller lyssnat på biologisk och ornitologisk expertis. Det handlar om intelligenta, kännande och sociala fåglar med en stark parbildning. Hur många tragedier, då ena parten i ett par avlivas, är moraliskt godtagbart? säger Alexander Thorander i Djurens Rätt Borås.

Han är dessutom mycket skeptisk till att avlivningsplanen skulle ge långvarig effekt:

- I Borås har man redan flyttat bänkar och beskurit träd vid stora torget. I Alingsås har bostadsbolag motverkat häckning i bostadsområden och i centrum har man använt sig av ljud från kajornas eget varningsskrik. Likaså har Västerås lyckats förhindra en hel del problem genom uppspelning på utsatta platser. Varför inte fortsätta i samma riktning?

Han inser att kajorna orsakar problem för vissa av Borås invånare och att detta självklart behöver åtgärdas.

- Men avlivning är inte en lösning. Vi hoppas att styrelsen hos gatukontoret istället tar till sig de alternativa åtgärder som har gett bra resultat för andra kommuner och skona kajornas liv, säger Alexander Thorander.

Om djurplågeri och djur inom lagstiftningen

I dagens Aftonbladet kan vi läsa om Sveriges grymmaste djurplågare, eller snarare om de löjligt låga straff som personer som döms för djurplågeri får. Detta är naturligtivs egentligen inget nytt, men det är strålande att det lyfts fram.

Att skärpa lagstiftningen för att komma till rätta med denna problematik är ett steg att ta för att komma till rätta med denna problematik. Djurens Rätt anser att det ska föras in ett nytt brottsrekvisit – grovt djurplågeri och grov vanvård – där det ska finnas ett minimistraff utsatt, förslagsvis 15 månaders fängelse. Vi anser att det är viktigt att personer som utför brott mot djur också döms till utbildning och träning i djuretiska frågor och hur vi bör förhålla oss mot djur. Det sista gäller inte minst barn och ungdomar, som annars riskerar att gå vidare och utföra grövre brott – både mot djur och mot människor.

Men straffen för dessa brott återspeglar också djuren låga status i vårt samhället, och steg två måste bli att höja djurs status. Juridiskt betraktas djur som saker och lagstifningen går hand i hand med hur vi ser på brottsoffren.

Djurens Rätt arbetar för att djur i lagstiftningen ska ses som varelser med individuella rättigheter. Vi anser att djur ska ha processuella rättigheter, d v s att det ska finnas någon som ska kunna företräda dem och överklaga beslut som går djur emot. Vi arbetar också för att djur ska ha målsägarbiträde och att djur som är offer för brott ska kunna få ersättning ur brottsofferfonden. Vi vill också att det ska finnas specialutbildad polis och specialutbildade åklagare som ska handlägga anmälningar och utredningar om brott mot djur.

Djurens Rätt vs Nyheter24

Jag skulle inte säga att vi rasar eller attackerar någon, men vi föreslår däremot att Nyheter24 ändrar rubriken "Se hästen manglas i 100 km/h". Läs varför - och rösta - på http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/308584-djurens-ratt-attackerar-nyheter24

Mer om Leif Silbersky och djur på cirkus

"Med hugg och piska får man inget djur att uppträda - det krävs beröm och mycket, mycket kärlek."

Leif Silbersky, i Expressen den 17 augusti 2009.

"The results of an undercover investigation by ADI shows the animals being hit in the face, being kept chained and barely able to move for up to 11 hours a day, and displaying disturbed, abnormal behaviour. Responding to ADI accusations, the circus has admitted for the first time ever that they use negative reinforcement to control the animals."

Ett pressmeddelande den 18 augusti 2009 från den brittiska organisationen Animal Defenders International.

Kan det vara så att det är skillnad på svenska och brittiska cirkusdjur? Svenska djur som hålls på cirkus uppträder efter beröm och kärlek medan brittiska djur på cirkus är lite mer besvärliga och kräver slag i ansiktet och annan "negative reinforcement"?

Eller är det svensk cirkuspersonal som är mycket djurvänligare än brittisk cirkuspersonal?

Eller är det helt enkelt så att Leif Silbersky har fel, och att ett cirkusdjur faktiskt uppträder med hjälp av hugg och piska?

Kändisskvaller

Eftersom det är fredag och vi måste tillåta oss att vara aningen oseriösa en dag som denna: nedan en bild från gården, utanför butiken Goodstore (ni vet, en av Sverige vegovänligaste butiker och vinnare av Djurens Rätts utmärkelse Guldråttan 2009).

Och den som har koll på sina kändisar ser naturligtvis direkt att mannen till höger, i blå keps, är musikern, veganen och djurrättsförespråkaren ("If you don’t want to be beaten, imprisoned, mutilated, killed or tortured then you shouldn’t condone such behavior towards anyone, be they human or not.") Moby.

Med andra ord: gör som Moby - shoppa på Goodstore! Gabriella Terneborg, konsumentansvarig på Djurens Rätt, var den som råkade fånga honom på bild.

Bokrecension: "Leva etiskt – Om att ta ansvar för världen och njuta av livet"

En dag mot slutet av min semester damp en sprillans ny bok ner i mitt brevnedkast - "Leva etiskt – Om att ta ansvar för världen och njuta av livet" (Karneval Förlag, 2009). Detta är den senaste boken från paret Annika Spalde och Pelle Strindlund, och jag hade gått och väntat på den sedan jag fick höra att boken var på gång. Till slut kom den, elegant i svart, vit och guld.

"Leva etiskt – Om att ta ansvar för världen och njuta av livet" är en bok för den som letar efter alternativ till den livsstil som skapar så många negativa konsekvenser för så många. För de som vill få ut något mer av livet, och som genom ett engagemang för andra samtidigt skapar ett bättre liv för sig själv. För det är genom att engagera sig för andra och ta ett ansvar för den planet vi bor på som vi skapar möjligheten att njuta mer av livet menar författarna.

Då detta är en blogg som rör djur ska jag fokusera på det i boken som rör djur. Men först något om boken överlag. Och detta är helt enkelt en närapå fantastisk bok som alla bör läsa. Man kan ha synpunkter på innehållet men det är nog få som inte vid det här laget har insett att det är väldigt mycket som är knasigt i vår värld. I boken får vi sju kapitel - och sju uppmaningar, eller förslag – om hur vi kan komma tillrätta med detta.

Dessa uppmaningar kan kännas överväldigande när man tar del av dem alla på en gång. Det är onekligen enklare att låtsas som att det regnar, eller att le i mjugg åt dessa präktiga människor, än att förändra hela sitt liv. Men jag hoppas det inte är så läsare av boken reagerar. Jag hoppas man ser den som ett exempel på hur två människor, som verkligen lever enligt sina övertygelser, har valt att leva och deras reflektioner kring detta. Som de själva skriver mot slutet av boken finns det ingen modell som passar alla. Det finns många sätt att utforma en medveten och solidarisk livsstil och våra val kompletterar varandra. Köper man inte hela paketet är det trots allt så mycket bättre än att inte göra något alls.

Så, till det djuretiska. Annika Spalde och Pelle Strindlund är båda förgrundsfigurer i den svenska freds- och ickevåldsrörelsen men de är också båda engagerade i frågan om djurs rättigheter. Till exempel ägnade de nyligen ett år till att på heltid arbeta för djuren.

Men vid en första genombläddring av boken tänkte jag att djuren saknades, och blev smått besviken över detta. Sedan läste jag boken från pärm till pärm och upptäckte att djuren finns överallt, som en självklar del i en övergripande solidaritet.

I kapitlet "Upptäck samhörigheten" är det inte bara samhörighet med andra människor som behandlas, utan också samhörigheten med djur av andra arter. Catarina Krång, min kollega på Djurens Rätt, får vara med och berätta om sin nära relation till hönan Tikka. I kapitlet "Välj din egen väg" intervjuas Lise-Lott Alsenius, som tog steget från ett välbetalt högstatusyrke till att jobba för djuren som informationschef på Djurens Rätt. Och i kapitlet "Finn glädjen i engagemanget" får Ludvig Lindström, styrelseledamot i Djurens Rätt och tidigare ordförande för Djurens Rätt i Malmö, vara med och prata om sitt engagemang för djuren och för att göra världen lyckligare.

Djuren finns i boken. Inte som en separat del, åtskild från människan, utan på ett självklart sätt som del i en solidaritetsrörelse där allt hänger samman - omsorgen om våra medmänniskor, världen och de andra djuren.

Vad har djurvänner och klimatvänner gemensamt? Djurens Rätt medverkar på EcoNow

Vad har djurvänlighet med miljövänlighet att göra? Djurens Rätts vice ordförande Leo Mille tillsammans med konsumentansvariga Gabriella Terneborg besvarar frågan i ett föredrag på EcoNow, Sveriges klimatsmartaste mässa, på fredag i Kista.

Föredragshållarna försöker ge en större bild av miljön. De frågar sig varför miljövänner uppmanas fokusera på bäckar små, när det finns en stor ocean därute som uppenbart varken är vän med miljön eller med djuren. Köttindustrins bidrag till det samlade utsläppen av växthusgaser är 18 procent. Det är mer än de samlade utsläppen från hela transportsektorn.

Som veganer bidrar inte Gabriella och Leo till animalieindustrins utsläpp av växthusgaser. De lever därmed mer miljövänligt än vad de flesta miljövänner lyckas göra. Gabriella och Leo hoppas med sin medverkan på Eco Now kunna inspirera fler till att göra de konsumtionsval som kan rädda såväl djur som miljön.

- Samhället i stort har länge blundat för de stora miljöproblem som finns i köttindustrin. Det handlar om växthusgaser, men också om fler aspekter, som vattenanvändning och under vilka former som djurfoder produceras, säger Gabriella Terneborg.

- Klimathotet går att avvärja, säger Leo Mille. Men det kommer inte att gå så länge fokus ligger på transporterna. Det är heller inte en fråga om energi. För vi kan faktiskt inte leva utan transporter, och vårt samhälle klarar sig inte utan energi. Det handlar istället om mat. Vi kan enkelt ta en annan rutt i livsmedelsbutiken. Vi kan välja att bara gå förbi charken. Jag vet att det är enkelt att göra, för jag gör det själv varje gång.

Djurens Rätts föredrag är fredag 21 augusti klockan 12.30 på EcoNow, Kistamässan, Stockholm. Förutom föredragshållare är Djurens Rätt också utställare på mässan. Du hittar vår monter på plats D18, och där kan du ta del av vårt material och träffa vårt turnéteam. Vi är på plats samtliga dagar - torsdag till lördag. Och inte nog med detta - vid uppvisande av ditt medlemskort i Djurens Rätt går du in gratis på mässan EcoNow under fredagen och lördagen.

Om djur på cirkus

I dagens Expressen går advokat Leif Silbersky till intensivt försvar för det svenska cirkuslivet. Och inget fel i det naturligtvis. Men han menar också att djurrättsaktivister har dålig koll på hur djuren behandlas, och att det är dessa aktivister som har gett cirkusarna dåligt rykte. Silbersky skriver:

Men innan de fortsätter att skrämma i väg publiken bör de göra vad jag gjorde i våras, arbeta några dagar på cirkus. Om det fick se hur dressörerna vårdar sina djur så skulle de ändra uppfattning. Med hugg och piska får man inget djur att uppträda - det krävs beröm och mycket, mycket kärlek.

Om cirkusar har dåligt rykte så är det helt deras egen förtjänst. Cirkusens verksamhet bygger på att den befinner sig på resande fot, och på att djuren gör konster för publiken. Båda dessa faktorer kan bidra till problem för djuren. De konster som djuren förmås att göra är ofta onaturliga för dem, och kan i vissa fall ge skador.

Det finns många exempel på hur cirkusdjur behandlas illa. Nyligen avslöjades hur en av USA:s största cirkusar, Ringling Brothers, behandlade sina djur. För några år sedan fick Cirkus Mustang djurförbud efter att djurskyddsinspektörer upptäckt att elefanternas fram- och bakben var ihopkedjade, hästarnas hovar vanskötta, fodret mögligt och transportvagnarna trasiga och smutsiga. I Österrike får inte elefanter uppträda på cirkus eftersom myndigheterna anser att resandet är dåligt för dem. Bolivia blev nyligen första land i världen som infört ett förbud av djur på cirkus.

Det finns många tveksamheter rörande djur på cirkus helt enkelt. Och detta är det inget som djurrättsrörelsen hittat på.

Jag tror inte att cirkusdjur misshandlas dagarna i ända. Men jag tror inte heller att en elefant ställer sig på en pall enbart på grund av kärleken från en människa. Jag tror få djur mår bra av det kringflackande cirkuslivet. Och jag tror definitivt inte att någon skulle slå ett djur när advokat Silbersky knallar runt i cirkustältet.

Cirkusdjur uppträder därför att det inte har något att välja på. Inte för att det tycker att det är tokroligt. Cirkus kan vara jättekul, men det blir så mycket roligare utan djur. Om det som visas upp är en föreställning där alla som deltar gör det utifrån sin egen fria vilja.

Ett svenskt cirkusliv utan djur är självklart något vi ska vara med och bevara.

Oroande om grisar och en ny djurskyddslag

I helgen publicerade DN en artikel om grisar i Sverige. Artikeln hänger samman med att den djurskyddslag vi har haft sedan 1988 nu ska ses över. Ett projekt som Djurens Rätt ser en hel del problem med. Verksamhetschef Roger Pettersson i DN:

"Det finns otroliga risker i den här översynen eftersom det finns krafter som på grund av ekonomisk press vill försämra för djuren och ta bort portalparagrafen."

Portalparagrafen i fråga säger att djur "skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt". Inte för att den så ofta har efterlevts. För att citera Annika Spalde: "det är ju över huvud taget inte naturligt för grisar att leva på betonggolv och aldrig få komma ut - men det har ändå varit bra att kunna hänvisa till denna formulering."

Jordbruksminister Erlandsson säger till DN att han vill utreda om det går att få en mer flexibel och målinriktad lag. I stället för att ställa krav på centimeter och decibel i stallet ska man införa krav på att djuren ska vara friska och må bra. Och det ligger nära till hands att tro att man på detta sätt vill komma undan minimimått på de utrymmen djur ska ha. Kan de vara friska och må bra på en mindre yta finns pengar att tjäna.

Denna uppfattning får vatten på sin kvar när man läser intervjun med grisbonden Bengt Siggelin, som säger:

"Det är klart att det inte skulle vara roligt att krympa deras utrymmen eller att ha suggorna i halsband, men konkurrensen är hård. [...] Om grisarnas välfärd inte lönar sig, då ryker välfärden, såvida den inte är lagstadgad."

Utredningen som ska se över djurskyddslagen ska redovisas av Eva Eriksson, landshövding i Värmlands län, senast den 31 januari 2011.

Avslutningsvis så hajar man onekligen till av denna passage i texten om grisarna. Återigen är det Bengt Siggelin som pratar:

I en av boxarna står en liten gris med abnormt svullen hals.
– Ett bråck, kanske en tumör. Den [grisen, inte skadan på halsen, min anmärkning] ska bort, jag vet inte varför den inte är borta faktiskt, kanske har de tänkt ha den som grillgris. Den lider inte och sparar man den två, tre veckor till kan man ha den som grillgris. Vi ska ha personalfest snart.

Vad är högkvalitativt protein? Är inte protein protein?

I en kommentar till ett tidigare inlägg skrev signaturen Jonne:

"Kan någon hjälpa mig att reda ut begreppen med s.k. "högkvalitativt protein"? Enligt Mjölkfrämjandet ligger det till på detta vis: "Högkvalitativt protein, som finns i mjölk, maximerar muskeluppbyggnaden efter träning. Protein från mjölk har bättre effekt på muskeluppbyggnaden än protein från soja." Min fråga är: Vad är högkvalitativt protein? Är inte protein protein?"

Bloggen tog hjälp av Djurens Rätts konsumentansvariga Gabriella Terneborg, som i sin tur rådfrågade dietisterna Kåre Engström och Clarissa Liljander, för att reda ut frågan en gång för alla - vad är högkvalitativt protein? Är inte protein protein?

Så här förklarar Kåre Engström det:

"Med ett högkvalitativt protein menas att aminosyra-konfigurationen (innehållet av aminosyror) matchar kroppens behov av aminosyror mkt väl. Det är sant att protein från animaliska livsmedel har en aminosyra-uppbyggnad som är fullvärdigare än vad fallet är med protein från växtriket. Men som forskning har pekat på under många år så har detta i praktiken ingen betydelse då vi inte äter en kost bestående av endast ngt eller några livsmedel. När man äter en vegetarisk kost så balanseras aminosyraintaget genom att olika livsmedel kombineras t ex spannmål och baljväxter (som sojabönor). Det är därför inte knepigt att tillgodose kroppens behov av de olika aminosyrorna eftersom olika livsmedel kombineras i måltider och över dagen."

Clarissa Liljander skriver:

Ett begrepp som "proteinkvalitet" finns inom näringsläran för att kunna bedöma hur väl en sorts protein täcker människans behov av kväve och essentiella aminosyror. "Högkvalitativt" protein innebär i princip att en proteinkälla som räknas till denna kan nyttjas till "100%" av kroppen. Detta innebär i praktiken att alla essentiella aminosyrorna finns i tillräcklig mängd för att kroppen ska kunna nyttja dem till 100 procent utan att det blir brist på någon av dem. De flesta animaliska proteinkällor, främst mjölk och ägg anses vara likvärdiga med en teoretisk proteinpoäng på "1" dvs 100 procent.
Dock ingår soja som högkvalitativt protein, eftersom dess utnyttjandegrad ligger över "gränssnittet" på 70 procent. Däremot sädesslag och baljväxter, som är för låga i de 2 essentiella aminosyrorna lysin respektive metionin, måste kombineras för att erhålla ett högre "proteinpoäng".
Sammanfattningsvis, är protein protein men det finns olika slag av hur digererbart och "komplett"ett protein kan vara. Dock vill jag påpeka att mjölkindustrin visar ensidig information då de endast publicerar data som gynnar fortsatt mjölkkonsumption.

Så, ett högkvalitativt protein är ett protein som täcker människans behov av kväve som matchar kroppens behov av aminosyror mycket väl. Och att protein är protein, men av olika slag. Och att det faktum att protein från mjölk har högre utnyttjandegrad än protein från soja är relevant endast om mjölk och soja är det enda man konsumerar.

Vad tycker vi om odlat kött, Vegan Freaks Radio avsnitt 108 och Quorns nya logga?

Det är något speciellt med frågespalter. Näst efter sporten, inrikes, utrikes, insändare, serierna och kulturdelen är det nog det roligaste som finns att läsa i en tidning. Så varför inte börja med en frågespalt i bloggen tänkte jag. Har du funderingar något som rör djur, djurrätt eller Djurens Rätt – skicka din fråga till peter.nilsson@djurensratt.se och jag kan närapå garantera svar i ett kommande inlägg.

Till denna premiär saknas det av naturliga skäl några frågor, så jag fick helt enkelt hitta på dem själv.

Fråga: Tack för en fantastiskt blogg, den gör mitt liv mycket roligare att leva. Jag undrar vad du tycker om det här med odlat kött?

Svar: Tack för de vänliga orden, och lustigt att du frågar om just detta eftersom det är något jag gått och grunnat på under några dagar. Allt sedan CNN skrev en artikel i frågan, som sedan blev till en svensk version i Aftonbladet.

Eller snarare än att grunna har jag gått och försökt komma på vad som talar emot att odlat kött är det bästa som skulle kunna hända oss alla.

Bild av Mike Licht.

Att forskare håller på och utvecklar kött som kommer från laboratorium istället för från ett dött djur är inget nytt. Och i april 2008 hölls den första internationella konferensen i ämnet. Platsen var Oslo och min kollega Cecilia Mille fanns på plats och bevakade evenemanget.

Ju närmare dessa produkter är att bli verklighet, desto mer aktuellt känns det att skaffa sig en åsikt i frågan. Bu eller bä helt enkelt. Bloggen varavegan.se uttrycker en viss mått av skeptiskhet. Själv är jag helt och hållet bä.

Om det är så att vi inte kommer att kunna övertala alla människor med våra argument (vilket jag inte tror vi kommer att kunna) så får vi ta nästa steg och se till att det kött som folk äter kommer från celler som växt i ett labb och inte från en gris som levt ett miserabelt liv i en djurfabrik. Eller som Cecilia uttrycker det i länken ovan: "Odlat kött skulle kunna innebära ett alternativ för de människor som inte väljer det uppenbara sättet att bespara djur lidande och död – att äta annat än kött".

Jag kan se vissa inkörningsproblem. Och jag är rätt säker på att Mats-Eric Nilsson har sina betänkligheter. Men min poäng är att djurfabrikskött inte precis är höjden av sund och naturlig mat det heller. Vill man vara naturlig - håll dig till grönsaker, baljväxter och dylikt. Det är naturligt, gott och helt vego.

Till det odlade köttets fördelar har vi kvar argumenten att det odlade köttet är nyttigare. Och bra för miljön. Och bra för djuren, viktigast av allt.

Fråga: Hej Djurens Rätt blogg. Vad tycker du om senaste podsändningen från Vegan Freaks Radio?

Svar: Inte mitt favoritavsnitt direkt, men det var intressant när Gary Francione var med och pratade om stora organisationer med en medlemskår där alla inte är vegetarianer eller vegan. Francione har helt rätt i att det är så enkelt för dessa organisationer att lägga skulden på producenterna och inte rikta fokus på efterfrågan, på konsumenterna – och i förlängningen på medlemmarna. Ingen efterfrågan, ingen produktion, så enkelt är det. Och ändå demonisera vi allt för ofta de som tjänar pengar på att människor lägger sina egna pengar på en produktion där djur lider och dör. Tänkvärt tyckte jag.

Och det om att erbjuda en liten åtgärd för att stilla sitt samvete var intressant. Ger man som djurrättsförespråkare människor möjligheten att ta ett litet, litet steg för att göra något för djuren för att stilla sitt dåliga samvete över alla hemskheter de får ta del av så kommer de med all säkerhet att ta detta lilla, lilla steg. Istället för att på ett enkelt och tydligt sätt erbjuda möjligheten att ta steget fullt ut. Vi är lata av naturen vi människor, är det inte så? Tänkvärt det också hur som helst.

Så, om du känner dig redo för kompromisslös veganpropaganda, en hel del amerikanska svordomar och en lång utläggning om de Philadelphia – ladda ner avsnitt 108 från http://veganfreakradio.com/. Men spola förbi de första 20-25 minuterna, du missar inte så mycket.

Fråga: Vad tycker du om Quorns nya logga?

Svar: Bra fråga. Först gillade jag den, somriga och fina färger. Men känns den inte väldigt barnslig? Ingen självklar succé i mina ögon. Tror jag gillar grön, orange och vitt bättre än orange och gul.

Djuren får betala priset för billigt kött

Djurens Rätts Linda Björklund skriver idag på sajten Second Opinion att det är djuren som får betala priset för billigt kött:

"Risken med minskade priser på kött och andra animalier är att konsumtionen ökar. Ur djurens perspektiv är det en väldigt negativ utveckling eftersom det innebär att ännu fler individer kommer att utnyttjas och dödas av livsmedelsindustrin."

Läs och lyft artikeln på http://www.second-opinion.se/so/view/623

Äldre vegetarianer - fler än man tror?

Theresia Ek, Sveriges äldsta vegetarian, avled i maj i år i en ålder av 107 år. Foto: John Cristiansson.

Storbritannien är fantastiskt. Och en av anledningarna till detta är att det dyker upp mängder med intressanta siffror kring vegetarisk och vegansk mat därifrån. Från vilket annat land får man tillskickat sig statistik på antalet vegetarianer och veganer i äldreboenden? Nej, just det.

(Först en parantes – studien nedan gäller "care homes", vilket jag tror motsvarar svenska våra äldreboenden. Om någon har någon annan information så lägg gärna in en kommentar om detta.)

Enligt organisationen Vegetarian for Life, som ligger bakom studien, så fanns det i maj-juni detta år totalt 12 500 "care homes" i Storbritannien, med 410 000 personer boende i dem. Av dessa 410 000 personer var 5 250 personer vegetarianer eller veganer. Vilket motsvarar 1,25 procent.

1,25 procent är färre än de 3 till 5 procent (beroende på vilken undersökning man tar del av) av befolkningen i Storbritannien som man brukar säga är vegetarianer eller veganer.

Så det går alltså att konstatera att det i Storbritannien finns färre vegetarianer och veganer bland äldre än bland yngre. Vilket känns som en rimlig uppfattning (och som verkar stämma in även på den amerikanska befolkningen). Och härifrån är det lätt att tänka vidare till att det inte går att lära gamla hundar att sitta, att det ändå är ungdomen som är framtiden osv.... Så där lite lagom trist och stereotypiskt. Trevligt nog bidrar Vegetarian for Life till att nyansera dessa uppfattningar.

Vegetarian for Life spekulerar i att det kan finns fler vegetarianer och veganer bland äldre i Storbritannien, men att de inte dyker upp i denna undersökning därför att dessa personer kanske är av bättre hälsa än andra äldre, och därmed mindre benägna att söka sig till äldreboenden.

Eller att äldre vegetarianer och veganer är av ett mer självständigt sinne, och därför tenderar att stanna i eget boende längre än andra.

Eller att äldre vegetarianerna och veganer misstänker att de kommer få leva på ångkokt ris och wokade grönsaker på sitt äldrebeonde, och därför väljer att äta vidare i hemmet istället.

Något att fundera på.

Tjugo avslutande semesterreflektioner

Tillbaks på Djurens Rätts kansli och laddad till tänderna inför en händelserik höst för djuren. Bloggen återgår med detta till sitt vanliga tempo, men först ett antal avslutande semesterreflektioner som får avrunda sommaren.

Semesterreflektion 31. Kanske den största nyheten i sommar var att djuren en del av oss äter är smartare än vad vi tror. Jag läste någonstans att detta kan göra att fler väljer vego. Tillåt mig för det första att tvivla på detta, och tillåt mig sedan att säga blaha åt hela denna nyhet. För att citera vår bloggkompis Kaj Raving: "Att utsätta en annan kännande varelse för lidande och att döda medvetna medvarelser - enbart för att tillfredsställa sina egna egoistiska önskemål - det är helt enkelt alltid fel! Oavsett om det handlar om en ointelligent människa eller ett intelligent djur."

Semesterreflektion 32. Mötet mellan Gael García Bernal och elefanten en bit in i filmen "Mammut" är väldigt fint.

Semesterreflektion 33. Två kändisar som fått på pälsen under sommaren är Madonna och Linda Rosing. Det finns ett uttryck som lyder "skit ska skit ha", och det passar bra i sammanhanget. Det finns inget försvar för att bära päls. Noop.

Semesterreflektion 34. Jag har verkligen legat på latsidan på sistone, men det kan man inte säga om Svensk mat- och miljöinformation. Förutom ett debattinlägg på Newsmill (under rubriken Synliggör köttets dolda kostnader för konsumenten) har de även hunnit med att bli sågade i Annika Dahlqvists lågkolhydratblogg och på diverse insändarsidor.

Som gammal wannabe arkeolog går jag alltid igång på personer som, likt Annika Dahlqvist, har synpunkter på vad som är människans ursprungliga kost utan att ha någon direkt kunskap i ämnet. Och inte för att driva med folk ute i stugorna, men en del av ovan nämnda insändarsvar är verkligen underhållande. Ett urval:

Från allehanda.se: "Miljöförstöringen i själva köttproduktionen torde vara ganska minimal, då den, som jag nämnde inledningsvis, ingår i ett naturligt kretslopp."

Från Södermanlands Nyheter: "Ett bättre förslag är att beskatta veganer och vegetabilier rejält. Tänk på hur mycket mer växthusgaser veganer släpper ut jämfört med köttätare. Ni som inte tror mig - ät bruna böner och ärtsoppa så förstår ni."

Från Kristianstadsbladet: "Jag var inne på hemsidan för Svensk mat- och miljöinformation och något mer felaktigt namn på en hemsida har jag aldrig varit med om. Det som sägs på hemsidan är ingen information, det är en ren propaganda för att få hela det svenska folket att bli veganer och bara äta franska gurkor eller italienska tomater, för de är så nyttiga och bra för klimatet, eller?"

Namnet Svensk mat- och miljöinformation anspelar naturligtvis på organisationen Svensk Köttinformation, som sysslar med "information" om kött. Information är det som alla kan hålla med om, propaganda blir det när man säger något annat.

Semesterreflektion 35. Är det inte uppenbart att något är knas med djurtillsynen när fler än 100 grisar kan utsättas för en sådan vanskötsel som upptäcktes i Laholm. Borde det inte finnas ett nätverk för lantbrukare som av någon anledning tappat kontrollen, där de kan kontakta någon för att få hjälp? Om jag inte helt missminner mig finns något sådant i Norge, och det borde finnas även i Sverige. En lantbruksjour helt enkelt. För lantbrukarna, och för djuren.

Semesterreflektion 36. Som vi i början av sommaren skrev om på djurensratt.se så har Bolivia blivit först i världen med att förbjuda djurcirkusar. Bra gjort Bolivia! Här är ett par artiklar från internationell media: Bolivia bans all circus animals, Bolivia prohíbe usar animales, incluso domésticos, en circos och Cirkuszok, állatok nélkül.

Semesterreflektion 37. Veganpizzorna på Old Corner i Göteborg... Mumma.

Semesterreflektion 38. Den 3 augusti medverkade Malte Lindstam från Djurens Rätt i Umeå, och även ledamot i vår förbundsstyrelsen, i en debatt om "den nya djurrättsaktivismen" (som tydligen går ut på attackera jakt- och fiskeverksamhet med olagliga metoder) i Studio Ett. Jag har inte lyssnat på debatten än, men du och jag kan göra det här.

Semesterreflektion 39. EU-kommissionen har bestämt sig för att stötta reklamkampanjer om mjölk med motsvarande 200 miljoner svenska kronor. Vilket såklart har att göra med att mjölken står för 14 procent (drygt 1,1 miljarder svenska kronor) av omsättningen i unionens jordbruk.

Det är nästan ett under att det finns några veganer överhuvudtaget med tanke på hur mycket mjölkindustrin backas upp från alla håll och kanter. Starka ben och allt sånt ni vet.

Semesterreflektion 40. Djurens Rätt har en (vego)beef med Smålandsposten. Gång på gång försvarar tidningens ledarskribenter de intressen som vill exploatera djuren. Och för femtioelfte gången ger de Djurens Rätt både två och tre tjuvnyp. Läs deras ursprungliga inlägg och vårt svar. Kommentera gärna på tidningens webbsida!

Semesterreflektion 41. Är det något som är godare på grillen än tzayspett, med klyftpotatis och en vegotzatsiki till? Antagligen inte. I veckan bygger vi ut vår receptdel på djurensratt.se, så håll utkik efter det.

Semesterreflektion 42. En vacker dag bläddrade jag igenom Expressen, och noterande att en text med rubriken Vad hände med djuraktivismen? gick att hitta på tidningen ledarsida. En tämligen intressant och läsvärd text dessutom.

Ledaren är egentligen värt ett eget inlägg, och kanske finns det anledning att återkommma i ämnet. Men lite kort så tror jag inte på något sätt att djurrättsrörelsen har försvunnit, men möjligen att den till viss del bytt skepnad. Min uppfattning är att det hände mer saker på gator och torg tidigare, och att dagens aktiviteter i mångt och mycket flyttat in på nätet. Aktiva agerar med hjälp av sin dator - lägger ut filmer, skriver på forum och kommenterar artiklar. Inte genom att bära runt kartonger med flygblad.

Det betyder inte att aktivismen är mindre, bara annorlunda. Och till viss del mindre synlig om man inte letar efter den. Tror jag. Men ett vegoätandet i skolorna har minskat stämmer, och det är såklart inte bra.

(Mer läsvärt i Expressen: Därför berör djur oss mer än krig och svält. Jag håller med Barbro Beck-Friis för övrigt.)

Semesterreflektion 43. Med anledning av olagliga hönsburar: people should know when they are conquered (för att låna en replik från filmen Gladiator).

Semesterreflektion 44. Djurrättsalliansen har dragit igång en kampanj för att rädda SMI-aporna Bacill, Bacillusk och Baloo. Skriv på och läs mer.

Semesterreflektion 45. Det är noterbart på flera sätt att den brittiska matkedjan Tesco skickar 5 000 ton kött som har passerat sitt bäst före datum till att värma hus. För att citera Justin Kerswell från organisationen Viva (Vegetarians International Voice for Animals): "It's a sad indictment of modern life that not only hundreds of millions of animals are killed each year in the UK, but so much meat is left over from greed and indifference."

Och att döda djur värmar värmer oss när vi sover är det nog inte heller alla som vet.

Semesterreflektion 46. I Hallands Nyheter den 6 augusti kunde man läsa om hur Kajsas dotter blev räddad. Vilket handlade om att en kalv gått ner sig i en brunn, men blev räddad av den statliga Räddningstjänsten.

Mina två reflektioner kring detta: i vilka andra sammanhang än i solskenshistorier kallar media en kos kalv för dotter? Och är det inte detta som kallas disneyfiering när det är djurrättsrörelsen som gör det?

Och för det andra - naturligtvis är det fantastiskt att kalven räddades och att myndigheterna lade tid och resurser på detta. Samtidigt som det inte går att bortse från paradoxen i att samtidigt som Kajsas dotter räddades så strök en massa andra kor och kalvar med i svenska djurfabriker. Alla kan inte vara Kajsas dotter, tyvärr.

Semesterreflektion 47. Det känns som att det börjar ta sig när det gäller vegoglass. Det finns mer att hitta, och Oatlys jordgubbspinne har räddat många varma dagar.

Semesterreflektion 48. Jag tror de flesta veganer äter produkter som har märkningen "Kan innehålla spår av mjölk". Men det finns säkert några som inte gör det. Och då borde en artikel i senaste numret av tidskriften New Scientist vara intressant.

Det har i en amerikansk studie visat sig att av 200 produkter som enligt förpackningen kunde innehålla spår av nötter så var det endast 10 procent som verkligen gjorde det. Och en studie i Europa visade att av testad choklad utan någon märkning så var det ändå hälften som faktiskt innehöll spår av hasselnötter.

Detta handlade om nötter, inte om mjölk. Men en så tveksam märkning kan få konsekvenser för allergiker och borde konsekvenser för de veganer som undviker dessa produkter. För veganen borde kontentan måste blir att antingen endast äta produkter som tillverkats i helt animaliefria lokaler, eller inse att det är närapå omöjligt att vara helt ren från djurförtryck.

Semesterreflektion 49. Nathan Runkle, grundare till organisationen Mercy for Animals, är det senaste tillskottet i den amerikanska djurrättsrörelsens Hall of Fame. Hall of Fame känns som en väldigt amerikansk företeelse, finns främst inom sportvärlden och kan sägas vara en samlingsplats för de bästa genom historien inom ett visst område.

Vore det inte kul att skapa ett svenskt Hall of Fame för den svenska djurrättsrörelsen? Jag ska klura lite mer på vilka jag tycker borde vara med. Har sju namn, ska komma på tre till.

Semesterreflektion 50. Vi avslutar härmed semesterreflekterandet. Det har varit en fin sommar och Djurens Rätts sommarturnéhjältar har gjort den än finare. Nu tar vi nya tag inför en framgångsrik höst.