Köttätandets psykologi

Ett gästinlägg av Jens Wingren.

Forskare vid UQ's School of Psychology har identifierat en av de skyddsmekanismer som människor använder för att berättiga sitt eget köttätande. Enligt studien är människor som äter kött, och speciellt de som förväntar sig att inom kort konsumera kött, ovilliga att erkänna ickemänskliga djurs mentala kvaliteter. Denna skyddsmekanism är en av flera som byggts upp för att hantera vad som inom psykologin kallas för kognitiv dissonans. Många människor tycker om att äta kött av kulinariska eller vanemässiga skäl, men samtidigt tycker de allra flesta illa om tanken att djur som används inom köttproduktion far illa. Tyvärr är detta en verklighet som inte går att komma ifrån när man använder djur som mat, det är omöjligt att göra mat av djur utan att skada dem först, till exempel genom att ta livet av dem. Det är här många köttätares tankar kring djur som mat hamnar i disharmoni (dissonans). Just att skada någon med mental förmåga framstår för många människor som obekvämt och många tonar därför ner ickemänskliga djurs mentala förmåga när de i försök påminns om den skada som deras köttkonsumtion orsakar andra varelser.

I en annan studie, som utförts vid Göteborgs Universitet under hösten, har två studenter tittat på vilka psykologiska barriärer som står i vägen för att ändra beteende kring köttkonsumtion. Försökspersonerna fick genom en enkät ta ställning till ett antal påståenden som representerade olika sätt att motivera ett fortsatt köttätande. De påståenden som verkade viktigast för att motivera köttätande var de som på ett eller annat sätt kunde knytas till bekvämlighet eller identitet. I de fria kommentarer som försökspersonerna fick lämna i slutet av enkäten återkom bekvämlighet och vana gång på gång. Den som pratat mycket om veg(etari)anism med människor i sitt djurrättsarbete vet säkert vilken känslig fråga just detta med att ändra kostvanor kan utgöra. Det är inte konstigt att ett socialt beteende som utförs flera gånger om dagen under hela livet blir en del av vårt sätt att identifiera oss. Att äta är nämligen något mycket mer socialt än vad många tror. Att bryta med sina matvanor är på ett sätt att bryta med det sociala sammanhang som man vant sig vid. Man stiger ut ur en identitet och tvingas axla en annan, en identitet som lätt förknippas med att tillhöra De Andra. Det finns en rädsla för att frångå det trygga och att öppna upp för andras kritik genom att öra ett aktivt ställningstagande för (eller emot) något.

Vi har i Sverige idag så goda förutsättningar som vi någonsin haft att välja en vegetabiliebaserad kost. Trots det ökar den svenska köttkonsumtionen i takt med vårt välstånd. Att bryta köttnormen tordes därför vara nyckeln till att sprida veg(etari)anism i bredare lager av samhället. När den som äter bönor till lunch inte längre är den som sticker ut så kommer det att bli lättare för fler att identifiera sig med, eller prova på, en vegetabilebaserad livsstil. Många beteendepsykologiska studier visar på att ju oftare du utför ett beteende desto troligare är det att du utvecklar en positiv attityd gentemot beteendet. Vi människor är nämligen väldigt bra på att motivera vårt handlande för oss själva och tar gärna till en förenklad argumentation för att inte framstå som inkonsekventa och ogenomtänkta i vårt handlande, även om vårt handlande bevisats skada andra varelser. Det är bra att vi genom psykologisk forskning kan synliggöra dessa mekanismer så att vi även kan peka ut deras moraliska inkonsekvens. Genom att bryta vanor och bekämpa normer kan vi sedan gå mot en grönare framtid.

Jens Wingren