Vegetarisk pizza är inte vegetarisk

"Vegetarisk pizza är inte vegetarisk."

Gourmetpizzeriaägaren Leila Bonnevier intervjuas idag av DT. Och hon har onekligen en tämligen klarsynt bild av vad det här med vegetariskt innebär.

"Ost utan löpe är lika svårt att hitta. Löpe görs av kalvmagar vilket gör att vegetariska pizzor sällan är helt vegetariska berättar Leila."

Ska vi gissa att hon är en av extremt få svenska pizzabagare/ägare som insett att den vegetariska pizza inte är vegetarisk. Och egentligen är den ju inte vegetarisk enligt Konsumentverket heller - det som marknadsförs som vegetariskt ska vara utan djurprodukter, egentligen.

Med andra ord borde pizzan egentligen heta Lacto-Ovo-Vegetariana-Med-kalvmage (förutsatt att det är ägg i smeten).

Pälsfria fredagen 2012 i Svedala

"Pälsfria fredagen 2012 i Svedala."

En film från Djurrättsalliansens fackeltåg i Svedala, där Djurens Rätts Camilla Bergvall höll tal.

Ladda ner IFEEL

"Ladda ner IFEEL."

Skrev häromdagen om djurrättsrapparen IFEEL. För er som tyckte det var intressant så finns hans nya skiva ute nu, för fri nedladdning. Lyssna och ladda ner på http://www.musicifeel.com/#!hear

Skillnaden mellan djurrätt och djurskydd

"Skillnaden mellan djurrätt och djurskydd."

En fördel med Twitter är att det ibland dyker upp saker som annars skulle gått en förbi. Som t.ex. denna debatt från Vetenskapsaftonen Undra!, arrangerat av Åbo Akademi och Åbo Underrättelser (som jag tror är en tidning). Ämnet är skillnaden mellan djurskydd och djurs rättigheter, och jag håller precis på och lyssnar (och funderar på varför alla pratar svenska).

IFEEL – kroatisk djurrättsrap

"IFEEL – kroatisk djurrättsrap."

Det damp ner ett rött kuvert på Djurens Rätts kansli häromveckan. I kuvertet låg två cd-skivor - den ena med fem låtar och den andra med ett par videos. Allt av, och från, den kroatiske djurrättsrapparen IFEEL.

IFEEL var ny för mig, men det finns en del att läsa på nätet - som hos den kroatiska djurrättsorganisationen Prijatelji Zivotinja: http://www.prijatelji-zivotinja.hr/index.en.php?id=1376. Läs gärna där, och på den officiella hemsidan http://www.musicifeel.com. Budskapet blir tydligt rätt fort. Och visst är det ett trevligt budskap inom en genre som annars [infoga mina fördomar här om rap/hiphop som bara handlar om pengar, kvinnor och blingbling].

Av de fem låtarna är tre lite tyngre, som huvudspåret ”Why I Do It” (videon strax härunder). Jag gillar nog de lite "ljusare" låtarna mer dock. Dessutom innehåller dessa två ett väldigt positivt budskap om och till alla djurrättsengagerade som jag tycker tilltalar. Något att komma i rätt stämning av.

Ett nytt album ska enligt den officiella hemsidan komma ut den 20 november, kan vara något att hålla utkik efter för den djurvän som är lagd åt rap/hiphop-hållet.

Vad ska vi göra med Kina?

"Vad ska vi göra med Kina?"

Förbered dig på något deprimerande. Men först, rubriken på detta inlägg är förstås retorisk. Eller i alla fall huvudsakligen. Det är förstås absurt att begära ett en del av världen inte ska få sträva mot samma konsumtion som finns i en annan del av världen - utan att lägga ansvaret på den del som redan ligger på en ohållbar (och oetisk) nivå. Självfallet.

Å andra sidan, som jag var inne på i ett tidigare inlägg om Kina, så ligger just Kinas boomande ekonomi bakom att världens djurutrnyttjande på många sätt skjuter i höjden. Som det här med päls.

I artikeln Chinese demand leads to new high of fur sales går det att läsa hur den globala försäljning av päls slår nya rekord, tack vare just Kina.

"Sales of fur reached record highs this year, the International Fur Trade Federation (IFTF) said on Thursday, as China's growing appetite for luxury goods put the once-taboo material back on the catwalks. The value of the global fur market should exceed $15 billion this year, compared with $9.1 billion in 2000 [...]"

Den mest absurda siffran av allt  - det finns 90 städer i Kina som köper in lika mycket pälsprodukter som New York. 90.

Alla dessa siffror kommer från pälsbranschen, så visst bör vi ta det med en nypa salt - de har ett intresse av att ge intrycket av att det är en bransch som blomstrar. Men oavsett känns det som läge att bryta ihop en stund.












Lite till.












Strax klart.












Sådär. Nu reser vi oss för att ta nya tag - mot pälsfarmning och pälsförsäljning i Sverige, men också som delar i en internationell djurrättsrörelse med en stor uppgift framför oss. Men ju större uppgift, också desto större bedrift när vi har vunnit. In the deed the glory.

Om det här med ägg...

"Om det här med ägg..." 

Det här med ägg har ju varit ett aktuellt ämne den senaste tiden. En rätt saklig med ändå engagerad diskussion. Och mitt i allt detta får jag se PETA:s senaste utspel... Hm, vad tycker ni? Tankeväckande eller onödigt?

Kunde inte bestämma mig för om jag skulle lägga upp bilden här eller inte. Slutade med inte.

Fokus på avel på Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2012

"Fokus på avel på Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2012."

Avel medför ett antal utmaningar – var drar vi gränsen för vad som är en acceptabel avel? Vilka konsekvenser medför aveln för djuren? Detta var ämnet för Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2012.

– Människan har påverkat djurens utseende och egenskaper genom urval i alla tider, inledde Jordbruksverkets djurskyddschef Helena Kättström konferensen med att säga. Det handlar med andra ord om avel, eller att "styra djurens reproduktion i syfte att förändra deras egenskaper".

Avel handlar också om ansvar och makt, poängterade Helena Röcklinsberg, universitetslektor i djuretik. För det är med avel som med all vår relation till andra djur; att vi gör en skillnad på djur och djur, och att vi behandlar dem väldigt olika. Vanligtvis tenderar vi att se de djur som vi håller i hemmet som individer, medan vi ser djuren inom livsmedelsindustrin som ett anonymt kollektiv. Men paradoxalt nog är det aveln på djur inom livsmedelsindustrin – som Belgian Blue och broilerkycklingar – som har väckt mest upprördhet menade Röcklinsberg. När det kommer till de djur vi håller som sällskapsdjur har inte reaktionerna varit lika starka.

Avelsproblem när det kommer till sällskapsdjur kan handla om hundraser som Fransk bulldog och Shar Pei. Den senare har en förtjockad underhud som kan resultera i hälsoproblem, när den svenska djurskyddslagen säger att djur med sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas inte får användas i avel. Emma Hansson från Länsstyrelsen i Skåne berättade om åtta kennlar i Skåne som har stoppats från att använda hundar i avel som bär anlag för just defekter, sjukdomar eller funktionshinder.

Att vi ser hundar som är ett resultat av en osund avel kan i så fall snarare hänvisas till att ”ändamålet helgar medlen”. Åke Hedhammar från Svenska Kennelklubben redogjorde för deras arbete med hundskyddsfrågor med fokus på avelsaspekter – men frågan är, som Åsa Hagelstedt från Djurskyddet Sverige lyfte på Twitter – om arbetet för att minska osund avel samtidigt märks i t.ex. bedömningen på hundutställningar? Eller hamnar vi då i en situation där det inte är individens intresse som står i fokus, utan där det är aveln i sig som har blivit målet? Och att ett visst lidande genom avel kan anses berättigat om det är en förutsättning för något ”större”.

Detta är annars ett vanligare resonemang vad gäller djuren i livsmedelsindustrin. Pontus Elvingsson från Livsmedelsverket förklarade att det finns flera fördelar med triploida individer (en fisk med tre kromosomuppsättningar mot normalt två) inom matfiskodling – men att teknikerna för triploidisering också ökar frekvensen för missbildningar hos fiskarna. Men med tanke på det stora antalet fiskar, och den höga reproduktionsgraden, så fungerar det ändå. Om de 2,8 miljoner ”slaktsvin” som produceras i Sverige varje år föreläste Nils Lundenheim från Sveriges Lantbruksuniversitet. 18 procent av griskultingarna dör före en månads ålder på grund av kullstorlek och smågrissjuklighet samtidigt som det internationella avelsarbetet, som Sverige har väldigt lite inflytande över, är inriktat på just större kullar. Ändamålet (i detta fall livsmedelskonsumenternas efterfrågan) helgar medlen?

Djurförsök är ett annat område där ändamålet helgar medlen. Lars Ewaldsson från Göteborgs universitet föreläste om de många genmanipulerade djur som används inom djurförsöksindustrin. Inom forskningen används också t.ex. inavlade djur – vilka har ”fördelarna” att de är genetiskt väldigt lika och med liten variation mellan individerna. Fördelen för kollektivet är att färre djur behöver födas upp för försök – nackdelarna för individen är förstås andra, som negativa effekter på tänder, immunsystem, mellanöra (vilket gör att de efter ett tag ”går runt, runt”) och leder.

”Har vi gått över gränsen?” frågade sig Daniel Öhman, prisad journalist på Sveriges Radios Ekoredaktion och medförfattaren till boken ”Matens pris” tillsammans med Malin Olofsson. En ökad köttkonsumtion – vi äter 30 kg mer kött per person och år idag jämfört med för 40 år sedan, kombinerat med att vi betalar betydligt mindre för maten vi äter – ställer helt andra krav än tidigare.

Den stora utmaningen enligt Daniel Öhman ligger i att vi idag har avlat fram t.ex. grisar och hönor som är anpassade för en storskalig djurhållning. Grisar i Europa är avlade för ett system där de är stillastående och förväntas äta och växa. Hönor är avlade för att passa in i burar – och då gör det inget om de är aggressiva och hackbenägna. Släpper vi ut dessa grisar ”bryter de benen och får hjärtklappning” och ska hönorna hållas i andra miljöer behöver man avla på andra egenskaper. Vill vi ställa om djurhållningen måste vi alltså också avla på djur som klarar av detta - ”avla tillbaka”. Annars riskerar vi få en backlash med en rapportering att djuren inte klarar av en miljö som är mer naturlig för dem.

En annan utmaning togs upp ett par gånger under dagen – vem sitter på nyckeln till lösningen? Lotta Weldenstedt från Agria djurförsäkring höll ett föredrag som andades framtidsoptimism om svensk kycklingavel – genom att en tredjedel av de egenskaper man avlar på när det kommer till kycklingar handlar om djurhälsa blir djurvälfärden hos kycklingar bättre och bättre menade hon. Men det är i slutändan ”konsumenten som bestämmer” menade Weldenstedt. Som kontrast till detta menade Daniel Öhman att det är viktigt att i högre grad upplysa konsumenten om vad de betalar för, och Helena Röcklinsberg fick under den avslutande paneldebatten applåder när hon sa att handeln och producenterna har ett stort ansvar – det är mycket information om dagens djurhållning som konsumenten aldrig får, eller så förmedlar bilder som ”Bregottfabriken” en felaktig beskrivning av verkligheten.

PS. Matrecension:

Frukost: "bara" grönsaker på frallorna - som var väldigt många glädjande nog - men väldigt goda. Betyg: 4/5
Lunch: tzay OCH seitan, måste vara första gången på en djurskyddskonferens. Seitan är nog mer spännande än gott tycker jag, och alla var lite kallt. Men det blir högt betyg för ambition, och potatissalladen var god! Betyg: 4/5
Fika: Delicatobollar till alla. Kan ju inte bli fel. Enda minuset var att det inte fanns sojamjölk till kaffet. Då hade det blivit full pott. Betyg: 4/5

Följ Jordbruksverkets djurskyddskonferens

"Följ Jordbruksverkets djurskyddskonferens."

Idag Twittrar vi från Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2012. Följ via https://twitter.com/DjurensRatt eller hashtagen #djurskyddskonferensen2012

Gott om smaskiga frukostmackor.

Djurparker i P1:s Medierna

"Djurparker i P1:s Medierna."

I senaste avsnittet av programmet Medierna i P1 togs Kalla Faktas "djurparksavslöjande" upp ur ett medieperspektiv. Väldigt intressant på många sätt.

Två saker som jag tog med mig:

Nummer 1: i programmet konstateras att det är lögnerna från Parken Zoo som gjorde programmet, inte det faktum att djur på djurparker avlivas/dödas – för det sker överallt. Representanten från Parken Zoo säger att det sitter i ryggmärgen i djurparksbranschen om detta . Om det kommer ut något gott från allt detta (kan inte komma på jättemycket annat, om det inte är så avslöjandet sått ett frö i människors medvetanden) så är det förhoppningsvis att denna lögn upphör. Det är en myt som numera är skriven i sten och den bör ingå som en naturlig del i diskussionen om djurparker framöver. Lite som djurparksversionen av Walls of Glass.

Och det handlar ju faktiskt inte bara om ”gamla och skruttiga” djur, vilket är vad Skansens Jonas Wahlström snöar in på innan reportern lyfter upp att även unga djur avlivas/dödas eftersom de inte längre fyller sitt syfte.

Nummer 2: som sagt, det är lögnerna som gjorde Kalla Faktas program, för något direkt djurskyddsproblem fanns det inte . Det är den bild som förmedlas. Detta måste dock sägas vara en sanning med modifikation.

Dels så förekom det faktiskt djurskyddsproblem på Parken Zoo, vilket länsstyrelsens inspektion den 1 november också konstaterade. Och dels är det i min värld att ta djurskyddsbegreppet vääääldigt långt om det innefattar en god djurhållning fram tills djurets godtyckliga död. För det är godtyckligt.

I Medierna argumenteras för att det i det vilda är fullt naturligt att såväl gamla som unga djur död, och ofta en tämligen plågsam död dessutom. Och visst, så är det ju. Men djuren på en djurpark befinner sig inte längre i naturen – vi har flyttat in dem i vår kultur. De lever inte i en naturlig miljö, de föder inte ungar eller fångar sin föda på ett naturligt sätt. Men när det kommer till deras död – då är det helt plötsligt naturen som används som rättesnöre. Inte annars.

Vi har placerat djuren på en djurpark i vårt mänskliga våld och omsorg, då har vi även en etisk skyldighet att förvalta denna fångenskap på ett etiskt acceptabelt sätt, utifrån våra måttstockar. Att då komma dragandes med vad som är naturligt i det vilda håller inte – antingen får man dra det argumentet hela vägen, eller inte använda det alls: och säga att djuren helt enkelt dödas för att de inte finns plats för dem i djurparkens katalog längre.

PS. Naturligtvis är det enormt tragiskt att höra om den trista svans som sådana här avslöjanden skapar. Vi har så bra argument att det inte behövs ta till annat än dem. Fokus tack.

Debatt om hönor i bur i P1-Morgon

"Debatt om hönor i bur i P1-Morgon."

Nu på morgonen debatterade Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom hönor i bur med äggproducenten Mats Andreasson i P1-Morgon. Bakgrunden är en debattartikel på SvD:s Brännpunkt där sju äggproducenter från branschorganisation Moderna Ägg argumenterar för att hönor trivs bäst i bur.

Moderna Ägg var dock igång redan i september med samma budskap (pressmeddelandet gick ut den 20 september). Den gången fick de dock lite problem i och med att SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) påtalade att Moderna Ägg saknar belägg för sitt påstående att burhöns är mindre sjuka och lever längre än frigående höns.

Deras utspel har levt vidare sedan dess. T.ex. medverkade Michael Liedberg, en av initiativtagarna till branschorganisationen Moderna Ägg, i P4 Skaraborg den 1 oktober. I inslaget beskriver han de inredda hönsburar med följande ord:

"– Här bor hönsen som i stan. Det är en välmöblerad etta."

En beskrivning som torde vara själva definitionen av begreppet "disneyfiering".

En dålig dag blev sämre

"En dålig dag blev sämre." 

Har en dålig start på dagen - och så råkade jag surfa in på den här debatten i Göteborgs-Posten, där Stefan Edman ("författare, biolog, tekn hedersdoktor") konstaterar att djurrättsidén i värsta fall kan leda till fascism. En dålig dag blev precis sämre.

Det är lite märkligt detta - jag hade precis för mig att fascismen har uppstått i ett samhälle som inte alls respekterar djurens rättigheter? Att det är bristen om omsorg om andra som resulterat i fascism, snarare än tvärtom.

Tänk om det i praktiken är tvärtom Stefan? Ett djurförtryckande samhälle skapar (bevisligen) fascism. Ur vilka logiska slutsatser är det rimligt att förvänta sig att ett mer djurrättsligt samhälle skulle göra det i högre grad än vad som redan sker? 

"Schimpansen och Homo sapiens är förvisso nära släktingar, vi skildes åt i evolutionen för bara fem miljoner år sedan och har identiska genuppsättningar så när som på två procent. Men just dessa ynka procent gör att vi till skillnad från schimpanserna gör poesi och filosofi, bygger städer, far till månen. 

Det betyder inte att vi har rätt att plåga, förtrycka eller utrota schimpansen eller andra djur, tvärtom bör vi utkrävas ett betydligt större ansvar. Att däremot försöka återupprätta respekten för andra arter genom att postulera att till exempel en hund och hennes matte i princip har samma existentiella värde och rättigheter är dock – som jag påstod i debatten med Hagberg – en äventyrlig väg, som i värsta fall kan leda till fascism."

Och avslutningsvis - jag tror knappt det är någon som hävdar att hunden och hennes matte skulle ha "samma existentiella värde och rättigheter". Det känns som något som folk hittar på.

Det vi pratar om är hundens existentiella värde och rättigheter, som inte behöver ha någon relation till - eller hota - mattens värde och rättigheter. På samma sätt som svarta slavars rättigheter inte inskränkte på den vita människans rättigheter. (Jag borde kanske skicka över ett ex. av "Jordens herrar" till Stefan i julklapp?)

Intressant söndagsläsning om djurrätt i Kina

"Intressant söndagsläsning om djurrätt i Kina."

Sprang på en lång och läsvärd text på forbes.com idag - Animal Rights In China. Texten är en intervju med en Peter J. Li (föredömligt förnamn för övrigt) och ger läsvärd inblick i villkoren för djur och djurrättsrörelsen i Kina.

Å ena sidan låter det extremt deprimerande:

"Animal suffering is unprecedented in China in magnitude in both numerical terms (having the largest number of nonhuman animals in farming units) and in welfare conditions. With regard to China’s ranking on a global report card, so to speak, I would not hesitate to say that it may be at the bottom, if not the very bottom. Why do I say so? Look at the facts: Mainland China does not have a comprehensive animal protection law. Animal cruelty is not a punishable offense. China has the world’s largest number of animals in the industrialized farms. China’s continuing development model gives priority to productivity increase defined in terms of material gains. China’s pro-business politics has made societal voices for animal protection a nuisance to policy-makers and the business communities alike. The overall political environment is against activism for animal protection, certainly in the foreseeable future."

Å andra sidan något mer optimistiskt inför framtiden:

"China is changing beyond recognition in many areas. Dog eating is rejected by the majority of the younger generation, many of whom are the single child of their parents. They have no recollection of hardship days and are enormously more sensitive to suffering. They demand and get care and love. To them, it is natural for the same kind of emotional care to be given to others including nonhuman animals. Many of these youngsters display great sympathy and compassion for the disadvantaged. Those who stopped the trucks of dogs on China’s highways were all young Chinese activists; members of China’s burgeoning animal protection movement."

Och jag påminns om en PETA-person jag känner som länge argumenterat för att djurrättsrörelsen borde lägga all sin energi på länder i Asien, utifrån att det är där djurutnyttjandes omfattning växer som mest just nu. Jag kan komma på en hel del argument till varför detta inte håller, men ändå.

Uppmaning att bojkotta filmen Rust and bone

"Uppmaning att bojkotta filmen Rust and bone."

Den 21 december har den franska filmen Rust and bone premiär på SF. Den internationella organisationen Animal Defenders International uppmanar dock biobesökare att bojkotta filmen eftersom den innehåller scener med späckhuggare i fångenskap.

Scenerna med späckhuggarna är inspelade på Marineland Park i den franska staden Antibes, där ett flertal späckhuggare hålls i fångenskap och används i uppvisningar. Vid det här laget (det var trots allt 2012 senast jag kollade i kalendern) borde vi inte längre behöva argumentera för varför det är dåligt med späckhuggare på dessa parker och i fångenskap

En av filmens två huvudroller spelas av Marion Cotillard, och hon citeras i tidningen The Telegraph:

"I’ve always had a repulsion going in a place where animals are in captivity. I had to work through my rejection of this world, which I still feel. But I had a job."

Du har säkert något mycket bättre att göra i december än att se denna film på bio. Och om inte annat kan du ju alltid gå och se Hitta Nemo i 3D och lära dig mer om att fiskar är vänner, inte mat.