Vad ska vi göra med Kina?

"Vad ska vi göra med Kina?"

Förbered dig på något deprimerande. Men först, rubriken på detta inlägg är förstås retorisk. Eller i alla fall huvudsakligen. Det är förstås absurt att begära ett en del av världen inte ska få sträva mot samma konsumtion som finns i en annan del av världen - utan att lägga ansvaret på den del som redan ligger på en ohållbar (och oetisk) nivå. Självfallet.

Å andra sidan, som jag var inne på i ett tidigare inlägg om Kina, så ligger just Kinas boomande ekonomi bakom att världens djurutrnyttjande på många sätt skjuter i höjden. Som det här med päls.

I artikeln Chinese demand leads to new high of fur sales går det att läsa hur den globala försäljning av päls slår nya rekord, tack vare just Kina.

"Sales of fur reached record highs this year, the International Fur Trade Federation (IFTF) said on Thursday, as China's growing appetite for luxury goods put the once-taboo material back on the catwalks. The value of the global fur market should exceed $15 billion this year, compared with $9.1 billion in 2000 [...]"

Den mest absurda siffran av allt  - det finns 90 städer i Kina som köper in lika mycket pälsprodukter som New York. 90.

Alla dessa siffror kommer från pälsbranschen, så visst bör vi ta det med en nypa salt - de har ett intresse av att ge intrycket av att det är en bransch som blomstrar. Men oavsett känns det som läge att bryta ihop en stund.












Lite till.












Strax klart.












Sådär. Nu reser vi oss för att ta nya tag - mot pälsfarmning och pälsförsäljning i Sverige, men också som delar i en internationell djurrättsrörelse med en stor uppgift framför oss. Men ju större uppgift, också desto större bedrift när vi har vunnit. In the deed the glory.