Böcker inför en sommar i hängmattan

Trots att jag är en person som får panik om jag måste vänta på tunnelbanan i mer än fyra minuter utan att ha något att läsa medan jag väntar, så läser jag förvånansvärt lite böcker som rör djur, djurrätt och vego. Sedan något decennium ockuperar djurrättstankar mitt sinne större delen av dygnet, så jag tycker för det mesta om att läsa böcker som har med något helt annat att göra, för att rensa skallen.

Men ibland händer det, och nu har det hänt två gånger den senaste månaden.

Ninna, ninna, ninnana, ninanana… Välkommen till dagens boktips!

I kommentarerna till ett inlägg för ett par veckor sedan diskuterades begreppet "knuff i ryggen". En som kommenterade tyckte detta var ett olämpligt sätt att uttrycka sig på, medan jag tycker det är ett ganska bra sätt att uttrycka sig på. Vi behöver alla en knuff i ryggen ibland – som när någon manar på oss att sticka ut och jogga, eller börja med något vi skjutit upp allt för länge.

Är du vegetarian och behöver en knuff i ryggen för att ta staget till att bli vegan? Då är The Face on Your Plate: The Truth About Food av Jeffrey Moussaieff Masson (W.W. Norton&Co, 2009) boken för dig. Det är en tämligen lättläst bok, där Moussaieff Masson med utgångspunkt från sitt eget liv och sina egna erfarenheter argumenterar för varför veganism borde vara en självklarhet för alla djurvänner. Inte vegetariskt, utan veganskt. För miljön, för hälsan och inte minst för hönorna, korna – och bina. I boken finns ett läsvärt kapitel om fiskar, vilket inte är så vanligt, och ett intressant kapitel (mitt favoritkapitel i boken) om varför vi förnekar det vi alla egentligen vet – att djur dödas och plågas för att bli människomat. Boken avslutas med att författaren rekommenderar en mängd böcker och webbplatser för vidare läsning och engagemang.

Inget direkt revolutionerande nytt, men en bra sammanställning över argumenten, berättade på ett lättförståligt och personligt sätt. Och jag skulle nog rekommendera den mer för vegetarianen som klurar på det här med att bli vegan, snarare än köttätaren som vill få en första inblick i det här med djurrätt och vego.

Härom veckan dök det upp ett mail i min inkorg, om boken The Vegan Monologues av Ben Shaberman (Apprentice House, 2009). Jag tyckte att boken hade en tilltalande titel, beskrevs spännande ("The Vegan Monologues" collects Shaberman's essays in a first book that will put a smile on the faces of tofu-huggers and meat-eaters alike. From social absurdities to his own foibles, Shaberman balances reflections on life as a vegan with, well, just life.) och hade en grymt snygg framsida. Så jag slog till.

Tyvärr är boken, som är Ben Shabermans samlade krönikor från bland annat tidningarna VegNews och Vegetarian Times, inte lika kul som omslaget (vars uppkomst beskrivs i krönikan "Save me, Vegans!"). Det är egentligen bara halva boken som faktiskt handlar om djur och veganism. Resten handlar om gräshoppor som parar sig, gräsklippning, Pink Floyd, yoga och en del annat. Inte så kul tyckte jag. Boken är dessutom väldigt tunn (två-tre timmar, sen är man klar) och tråkigt layoutad inuti.

Men första halvan – ”The Vegan Essays” – har sina poänger. Han skriver bl.a. om flickvännens katt som fick honom att ta steget till att bli vegan, att man kan påverka mer genom att inte försöka påverka och lämnar tips och råd för hur man blir kompis med en vegetarian. Och ibland lite mer underhållande: som när han äter kinamat i 30 dagar i streck, att vegetarianism är ett bra sätt om man vill träffa kvinnor och att tofu för en vegan är som silvertejp för en som meckar – och att tofu också smakar som silvertejp om den inte tillagas rätt. Vilket ju är helt sant.

Ben Shaberman verkar vara en hygglig prick med sunda värderingar och jag ville verkligen gilla ”The Vegan Monologues”. Men den är bara stundom underhållande, inte mer än så. Rackarns snygg i bokhyllan är den dock, om man ställer den med framsidan utåt.