3 juni 2010

Bokrecension: "Djurens idéhistoria"

Jag lockades häromdagen av titeln på den helt nyutkomna boken "Djurens idéhistoria" (Nya Doxa, 2010) och när jag fick ett ex. av boken så var det med tämligen höga förväntningar som jag började läsa. Men särskilt intressant är den tyvärr inte.

Boken är en ett resultat av ett symposion som hölls i Lund våren 2008 ”till Gunnar Brobergs ära”. Och läsaren förutsätts uppenbarligen veta vem Gunnar Broberg är, eftersom någon ytterligare beskrivning av honom inte ges. (Själv hade jag ingen aning, innan jag googlade fram att han är professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.)

Läsaren förutsätts veta vem Gunnar Broberg är och efter att ha läst boken känns det än mer som att hela boken är riktad till en läsare som förutsätts ha vissa kunskaper, så som studenter och forskare inom idé- och lärdomshistoria och till detta närliggande områden.

Djurens idéhistoria visar sig vara människans idéhistoria, vilket bokens redaktörer konstaterar i dess inledning. Djurens idéhistoria beskrivs där som våra (människans) föreställningar, teorier och tankar om djur. Våra attityder, begrepp och bilder i förhållande till dem.

Och det är verkligen människan som står i fokus, inte djuren. Flera kapitel är för mig, som läser boken med ett fokus på djuren som huvudintresse, i det närmaste ointressanta. Zoologen och jägaren Sven Nilsson (som grundade Svenska Jägarförbundet på en rävfarm i Solna, tänka sig) granskar och skjuter djur med samma glöd. Olof Rudebeck ser i himlen efter fåglar och roligt hade han uppenbarligen.

Och visst, jag och männen i bokens inledande kapitel lever i olika tidsperioder och under väldigt annorlunda förutsättningarna. Men berättelserna om deras liv och forskning ger för mig inte särskilt mycket utifrån premissen att det är djurens idéhistoria som ska beskrivas. (Kanske är det bokens titel som är problemet?)

Jag önskar att jag förstod vad kapitlet ”Ordet/odjuret” egentligen vill jag säga, men lyckas inte komma fram till något. Men det bok är ju inte skriven där det inte går att hitta något intressant. Och det gäller naturligtvis även denna.

Monica Libell, lektor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet skriver i kapitlet ”Från kolonialism till posthumanism – En historiografisk reflektion över humanioras djurstudium” om hur den akademiska forsningen om djur har förändrats i takt med sin tid. Det är intressant. Och akademiskt. Så här kan det låta:
”Utifrån en fenomenoligisk approach målar Stanley Cavell upp ett skräckscenario där det förment suveräna subjektet ställs inför existensen av andra medvetanden som känner oss, på sätt vi aldrig kan förstå eller kontrollera”.
Och jag börjar tänka att jag nog inte hör till bokens målgrupp (trots mina drygt 100 akademiska poäng från slutet av 90-talet).

Nils Uddenbergs kapitel om apor, ”Från helvetet till paradiset”, är intressant (och kanske det som är ”lättast” att förstå). Uddenberg, docent i psykiatri bland mycket annat, beskriver hur vår syn på det djur som vi ser som stå närmast oss – apan - har förändrats under tidens gång.

Från att i det gamla Egypten ha gestaltat skriv- och läkekonstens gud, till att på 1700-talet fått symbolisera den otyglade sexualiteten, där apor smög i civilisationens utkanter med en aldrig upphörande erotisk efter unga flickor. Från djävulens avbild till det som de blivit idag i form av oskuldsfulla paradisinnevånare. En dramatisk omvandlig som rimligen säger mer om oss själva än om aporna i sig.

7 kommentarer:

  1. Detta verkar vara en märklig bok!
    Tack Peter Nilsson för allt du lyckas hitta om djuren och dess rättigheter, som du delger oss andra. Jag förstår inte var du hittar allt och hur du lyckas läsa/se allt som du sedan låter oss andra ta del av.
    Bra jobbat Peter Nilsson, hur många timmar har ditt dygn?

    SvaraRadera
  2. Jag tycker nog visst att det låter intressant! :) Ska kolla upp denna bok. Tack för (o)tipset!

    SvaraRadera
  3. Hur hade du förställt dig att djurens (till skillnad från människornas) idéhistoria skulle sett ut?

    Slutsatsen att den inte är så intressant för att den kräver förkunskaper är för övrigt anmärkningsvärd. Kanske ett tecken på att det är dags att lägga ner universiteten?

    SvaraRadera
  4. Anonym, senast jag tittade var det tyvärr fortfarande bara 24, men jag hade väldigt gärna sett att det var fler.

    dornab, så bra! Boken var inte särskilt intressant för mig, men kul att det ändå väckte intresse hos dig.

    Per, bra fråga. Djuren kan naturligtvis inte ha en idéhistoria på samma sätt, och det är såklart självklart att det i denna form blir en berättelse i relation till människan. Men förutom det avslutande kapitlet om apor så tycker jag det är betydligt mer människans idéhistoria i relation till djuren omkring oss än något annat.

    Jag lockades av bokens titel, men mycket mer kände jag inte till om boken. Och då jag tycker det finns en poäng i att man på något sätt deklarerar vem boken riktar sig till - om den riktar sig till en intresserad allmänhet eller till en akademisk krets. Så att inte läsaren - som jag i detta fallet - möts av något man inte riktigt var förberedd på.

    SvaraRadera
  5. Tack Peter för dina kommentarer. Ja gär visserligen en av författarna men har inte sett boken än, eftersom jag befinner mig utomlands. Dock menar jag att din kritik och synpunkter är i huvudsak korrekta. Jag hade gärna sett en bok som tog sin utgångspunkt i ett icke-mänskligt subjekt eller kollektiv. Själv har jag lekt med tanken att skriva en bok om min kanin Mycroft som blev 11 år och upplevde mycket i sina dagar. Dock vet jsg inte om djurs idéer är så lätta att sätta på pränt, men jag är kanske för snäv i mitt perspektiv.

    SvaraRadera
  6. Hej Monica! Tack för din kommentar. Naturligtvis finns det ett inbyggt problem i att skriva om djurens idéer och tankevärld. Men det vore intressant om någon verkligen försökte.

    SvaraRadera
  7. Intressant recension! Och kul att även akademiska böcker recenseras här.

    Några kommentarer bara:
    -Forskning i idéhistoria handlar om människors föreställningar om sig själva och om resten av världen. Därför är det inte så konstigt att även "djurens idéhistoria" är en historia om mänskliga föreställningar. Också jag skulle vara intresserad av forskning eller litteratur som är mer utifrån djurens egna perspektiv, men det vore i så fall inte idéhistoria...

    -I inledningen förklaras visst vem Gunnar Broberg är. Åtminstone att han är forskare och pionjär inom området "djurens idéhistoria".

    Annars tycker jag att du har rätt i att en del av bokens texter kräver förkunskaper! Författare till akademiska antologier skulle kunna bli bättre på att tänka på och vara tydliga med vilka läsare böckerna ska vända sig till.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.