En ögonöppnare från medeltiden om de vi äter

"Kulturtipset: Utställningen GULP - vad är det vi äter? på Medeltidsmuseet i Stockholm."

Känner du någon som inte funderat så mycket på vad eller vem vi äter? Eller är du själv en sådan? I så fall rekommenderas det varmt att styra kosan mot utställningen "GULP - vad är det vi äter?" på Medeltidsmuseet i Stockholm.

Det kan tyckas oklart varför utställningen visas på just Medeltidsmuseet. Det görs (naturligtvis) en hel del tillbakablickar och jämförelser med mat då och mat idag, men jämfört med museets övriga utställningar om medeltiden är det tämligen ointressant, i alla fall enligt undertecknad (och detta sagt av en historienörd av rang). Nästan så att de går att hoppa över. Betydligt mer intressant är delarna om det vi äter idag.

Det görs en ordentlig genomgång av vad det innebär att vara vegetarian och vegan, och vi får exempel på kändisar med olika kostvanor – från luft (inte så bra), kött (inte så bra) till vego (jädra bra). Tydligt och extremt pedagogiskt. Och utställningen om vad man äter i olika delar av världen är väldigt fin. (Den modiga får dessutom smaka nötter!) Men det är rum nummer ett och två i utställningen som är mest intressant ur djurens perspektiv.

I utställningens första rum ställs ”den etiska frågan”, det funderas på vilka djur vi äter och vilka vi inte äter – och väldigt pedagogiskt får vi information om djurkonsumtionen i siffror. Inte precis upplyftande eller muntert.

I utställningens andra rum får ett par djurindivider berätta om sin tillvaro - kul vinkel tycker jag, men jag skulle gissa att andra kan uppfatta det annorlunda. I texter på upphängda ”slaktkroppar” kan vi läsa om ett par av de djurarter som vi äter mest av, som grisar – där Djurrättsalliansen ges fin uppmärksamhet (eller the Alliance of Animal Rights som de heter, eftersom den mesta texten i utställningen är på engelska).

Utställningen GULP - vad är det vi äter? visas på Medeltidsmuseet i Stockholm fram till den 31 augusti 2012. Det är inte en stor utställning, men den är väl värd ett besök - särskilt (tror jag) för den som inte funderat så mycket på det vi äter. För den kan säkerligen utställningen fungera som en ögonöppnare. Det gäller bara att få dem att hitta dit, längst in i Medeltidsmuseet.