I senaste numret av tidskriften Fokus skriver Anna Ritter om artdiskriminering under rubriken Den nya hunden. Problemet är att hon missuppfattar vad specisism innebär.
Hon skriver: "Lösningen på problemet med sommarkatter kanske finns i Australien. Där driver miljökämpen Kaye Kessing en kampanj för att övertyga folk om att det bästa sättet att komma tillrätta med landets många vildkatter är att äta upp dem. En åtgärd helt i antispeciesismens anda."
Om antispeciesismen innebär att äta alla djur istället för att äta en del så innebär det även att vi ska äta människor, eftersom speciesism innebär en diskriminering baserad på arttillhörighet. Är det i antispeciesismens namn ok att äta katter är det i konsekvensens namn lika ok att använda kannibalism som ett sätt att komma åt befolkningsökningen på vår planet.
Man kan absolut ifrågasätta tanken om att vissa djur är mat och andra inte. Men lösningen är inte att tugga i sig allt som rör sig.
Lästips: Djurrätt ja, antispeciesism nej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.