Äta kräftor?

Vi pratar ju ofta om att vi har världens bästa djurskyddslag - och att vi kanske till och med är världens mest djurälskande folk. Till skillnad från norrmän som klubbar säl, spanjorer som tjurfäktas, japaner som jagar val, kineser som äter hundar och katter... och så vidare. Sånt gör inte vi svenskar, no way.

Men hur går detta ihop med att vi kokar kräftor levande egentligen? Jag menar, är det inte något som känns väldigt underligt i det här receptet?

60 levande kräftor
5 l vatten
en halv öl
5 sockerbitar
200 g grovt salt
1 stor knippa krondill

1. Se till att kräftorna har fått gå av sig i kallt vatten.

2. Koka upp vattnet, ölen, sockerbitarna, saltet och en "dillruska" från dillen. Koka lagen i 5 minuter, tag upp stjälkarna och lägg i hälften av dillkronorna.

3. Lägg i 20 kräftor i det kaftigt kokande vattnet.Lägg på locket snabbt.

4. När det kokar igen är det dags för nästa 20 kräftor. Koka upp och i med de sista 20. På med locket.

Foto: http://www.flickr.com/photos/wahlander/

2 000 kartor som visar vägen Vegoland - varje år

Varje år skickar Djurens Rätt ut ungefär 2 000 vegetariska startpaket. Startpaketen bidrar med inspiration och praktiska tips på vägen till Vegoland - med information om hur djuren i matproduktionen behandlas, vad som finns att äta istället för djur och mycket mer.

Som Djurfadder ökar du våra möjligheter att skicka ut ännu fler startpaket. Ända sedan Djurens Rätt bildades 1882 har vårt arbete för djuren varit helt beroende av frivilligt stöd.

Information om hur du blir Djurfadder hittar du på http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/stod_oss

En älgs öde

Bloggaren Bengt Bernström har lagt ut dramatiska bilder och en väldigt intressant betraktelse kring den älg som dödades av polisen i Stockholm den 20 september. Hans första inlägg från samma dag som dödsskjutningen inträffade finns här, och i det andra kritiserar han medias rapportering likaväl som polisens insats (från det "dödande" skottet tog det tre minuter innan älgen dog).

Död åt köttätarna!?

Så här dagarna efter valet (som jag för övrigt analyserat ur djurens perspektiv på vår sajt alliansfördjuren.se) så kan det vara skönt att för en stund ägna hjärnverksamhet åt något mer teoretiskt. Och varför inte göra det med den inte helt nya frågan om vilka skyldigheter vi har att minska lidandet hos de djur som äts upp av andra djur än människor. Eller mer konkret- ska människan jobba för att "ta bort" de köttätande djurarterna och ersätta dem med växtätande sådana?

Jeff McMahan är filosofiprofessor vid Rutgers University i USA, och i en debattartikel i New York Times häromdagen - The Meat Eaters - lyfter han just denna fråga. Han konstaterar där själv att: "[...] it would be instrumentally good if predatory animal species were to become extinct and be replaced by new herbivorous species, provided that this could occur without ecological upheaval involving more harm than would be prevented by the end of predation."

Observera i sammanhanget att han lyfter en teoretisk frågeställning snarare än förespråkar någon konkret verksamhet, och att det är en filosof som gör detta, inte en "djurrättare". Detta kan vara bra att ha i bakhuvudet, innan man blir alltför upprörd.

Han är i artikeln också inne på något som jag skrivit om massor med gånger - att en art egentligen inte är intressant, utan att det är individerna inom arten som är av betydelse. Och han sätter för övrigt huvudet på spiken när det gäller vårt eget köttätande:

"Our factory farms, which supply most of the meat and eggs consumed in developed societies, inflict a lifetime of misery and torment on our prey, in contrast to the relatively brief agonies endured by the victims of predators in the wild. From the moral perspective, there is nothing that can plausibly be said in defense of this practice. To be entitled to regard ourselves as civilized, we must, like Isaiah’s morally reformed lion, eat straw like the ox, or at least the moral equivalent of straw."

Så om du är lagd åt det hållet och är sugen på att gympa hjärnan med ett par teoretiska frågeställningar om det "naturliga lidandet i det vilda", klicka dig över till artikeln ovan. Och det finns gott om diskussion som medföljer, såväl i artikeln som på http://onthehuman.org/2010/09/the-meat-eaters/

Bill Clinton om vad han äter

Mer på ecorazzi.com

Besviken och arg

"Jag har förstått att det har varit många frågor om minkarna. Därför kommer här ett allmänt svar om hur jag ser på frågan. Min utgångspunkt är att alla djur ska skötas väl och att djurägare självklart ska följa den lagstiftning vi har. När det inte sker blir jag besviken och arg."

Citat är jordbruksminister Eskil Erlandssons, och kommer från kvällens chat med tidningen ATL, som en direkt reaktion på Djurrättsalliansens nysläppta bilder från svenska pälsfarmer.

Två frågor hänger i luften: är han idag, den 15 september, arg och besviken över hur det ser ut på svenska pälsfarmer, eller kvarstår hans uppfattning att alla djur på svenska pälsfarmer mår ok?

Om det visar sig att djurägare inte följer den lagstiftning vi har (vid Jordbruksverkets inspektion visade det sig t.ex. att de allra flesta av de inspekterade farmerna saknade berikning i burarna, trots att detta är något som krävs enligt svensk lag, samt att en tredjedel av farmerna saknade nödvändiga tillstånd för att bedriva pälsfarmning) - vilka konkreta handlingar uppstår utifrån hans besvikelse och ilska?

Dagens City Malmö Lund

Framsida:

Baksida:

PCRM - på iPhone och YouTube

Physicians Committee for Responsible Medicine (PCRM) är en amerikansk organisation med 100 000 medlemmar, varav en stor del är läkare och andra inom den branchen. Deras huvudsakliga arbetsområden är djurförsök (vilket man är mot) och vegomat (vilket man är för).

Häromdagen laddade jag ner deras 21-Day Vegan Kickstart-app till min iPhone, och utsåg den snabbt till den bästa och snyggaste vegoappen (vilket för övrigt består av ett rätt trist utbud enligt min mening, finns en hel del att jobba på inom det området).

PCRM har också nyligen släppt en reklamfilm som handlar om snabbmat i allmänhet och McDonalds i synnerhet. Jag är väl inte helsåld på upplägget i reklamfilmen, men gillar att PCRM visar framfötterna på mer än ett område. Topp!

Djurens Rätt polisanmäler minkfarmer

Djurens Rätt har idag polisanmält de farmer som efter Djurrättsalliansens avslöjande fått besök av länsstyrelserna. Länsstyrelsernas rapporter avslöjar allvarliga brister, som helt har förbisetts av Jordbruksverket.

- Trots att allvarliga lagbrott har upptäckts vid inspektionerna har varken länsstyrelserna eller Jordbruksverket för avsikt att gå vidare och göra en rättssak av det här. Det är därför Djurens Rätt nu väljer att gå in och anmäla, säger Camilla Björkbom, förbundsordförande.

De allra flesta av de inspekterade farmerna saknar berikning i burarna, trots att det krävs enligt lagen. Många får också anmärkningar på skaderisker på djuren, på att sjuka och skadade djur inte får någon vård, och på att djur avlivas genom slag mot huvudet och nackbrytning, vilket är olagligt. På mer än hälften av de besökta farmerna hittades skadade djur.

- En tredjedel av farmerna saknar dessutom tillstånd för sin verksamhet, och bara det borde ha varit tillräckligt för att få Jordbruksverket att reagera. Brott mot djurskyddslagen kräver omedelbara åtgärder och måste straffas. Enligt länsstyrelserna räcker det ofta att bristerna åtgärdas efter att de upptäckts, men de brott som har begåtts mot djuren, kanske under många år, förblir ostraffade. Därför är det en sak för polisen, säger Camilla Björkbom.

Hitler och bombmannen i Danmark

Alla vegetarianer har säkert någon gång hört argumentet att "Hitler var ju vegetarian", som det avgörande slaget mot den vegetariska kosten. Och nu visar det sig att vi även kan lägga till "bombmannen i Danmark" i diskussionen.

Motargumentet kommer alltså fortsättningsvis att vara "Men Hitler och bombmannen i Danmark var ju vegetarianer". Lika bra att vara förberedd.

(Tack och lov är argumenten mot den animaliska kosten betydligt bättre än så.)

Djurskyddet inom EU

"Men hindren för ett bättre djurskydd [i EU] är många [...]. Den gemensamma jordbrukspolitiken har inte gynnat en positiv utveckling, det finns för liten politisk vilja (för lite kriser?), djurskydd betraktas som en börda och inte som en möjlighet, genomförande av lagstiftning och kontroll har fått för lite uppmärksamhet och bönderna har dålig kunskap om djurvänliga lösningar. Marknadens bidrag till en positiv utveckling hindras av dålig kunskap om intensiv djurhållning hos konsumenterna, man har begränsade möjligheter att göra medvetna val i butik och urbaniseringen har brutit relationen mellan bönderna och konsumenterna."

Sonja van Tichelen från djurens representation i Bryssel, Eurogroup for Animals, målar upp en dyster bild av djurskyddet inom EU. Citatet är från Gunnela Ståhles blogg, och kommer från den föreläsning som Sonja van Tichelen höll på det djurskyddsseminarium som EU-parlamentarikern Marit Paulsen (FP) arrangerade på lantbruksakademin KSLA i fredags.

Om skrytbilder på döda älgar i SR Medierna

Häromdagen twittrade vi om hur Västerbottens Folkblad bestämt sig för att sluta publicera "skrytbilder" på dödade älgar från älgjakten. Beslutet har blivit omdiskuterat, och i SR:s program Medierna lördagen den 11 september så medverkade Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom för att ge sin, och organisationens, syn på saken.

Programmet hör du på SR:s hemsida, 26:30 in i sändningen.

Kort om vett, njurtappar, brutna vingar och modebloggar

I DN får vi hjälp av folkvettsexperten Magdalena Ribbing att hantera "mattjatarna" - de som hela tiden måste fråga (och ifrågasätta) valet att välja vego med matbordet. Bra rutet Ribbing!

Sugen på njurtapp? Njurtappen sitter mellan lungorna och håller ihop ett antal organ inne i kroppen. Och kan serveras med salsa verde. (Att klanka ner på allt vegetariskt - som SvD:s ledarredaktion gjorde häromdagen - går utmärkt, men att äta njurtapp är heeeelt normalt...).

2 500 hönor på ett slakteri i Vara hade brutna vingar. Två dagar senare kom ytterligare 2 000 hönor till slakteriet med brutna vingar. Enligt länsveterinär Dag Hultefors är det troliga att något gått snett vid lastningen (no shit...). Emma Kjellerup är djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Halland och hon jämför smärtan med den som uppstår när en människa bryter ett ben...

Och avslutningvis så är jag väldigt sugen på att inte läsa Metros modebloggare.

(Jo, jag såg att hon skrev att det finns fuskpäls i blogginlägget, och att "djuraktivister" inte ska bli arga. Men det är ju så dags att skriva det då. Nu har jag ju redan blivit arg.)

Vegofobi, del 2

Igår skriv vi om vegofobin som råder hos vissa lokalpolitiker i Hylte. Idag kan vi konstatera att smittan spridit sig till SvD:s ledarredaktion.

Claes Arvidsson sågar ett förslag från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om en vegetarisk dag i veckan för Stockholms skolor, och konstaterar att det blir till att skicka med ett matpaket till barnen den dagen då det serveras vegetariskt - för man kan inte tvinga någon att äta vego.

Jag googlade lite, och hittade två skräckscenarier för Claes Arvidsson och hans barn.

Går allt åt skogen, och om det skulle bli en vegodag i veckan för Stockholms skolelever, så kan det bli som på Sjöstadsskolan - som denna vecka serverar som vegetariska alternativ:

Måndag: Quorn"Tikka masala" med ris
Tisdag: Vegsnitzlar med remouladesås och kokt potatis
Onsdag: Stekt sojakorv med potatis och broccoligratäng
Torsdag: Lök o zuccinisoppa med hembakat bröd
Fredag: Spaghetti och quornfärssås.

Blä! Det där lät verkligen äckligt och näringsfattigt. En (med betoning på "1") sådan måltid i veckan känns svår att acceptera.

Eller, om barnen går på gymnasiet, så kan det bli som på Globala gymnasiet, som denna vecka serverar:

Måndag: Kikärtsgryta med stekt ris och saffransyoghurt.
Tisdag: Pasta med morotssås.
Onsdag: Mexikansk bondomelett.
Torsdag: Thaisoppa.
Fredag: Broccolimedaljonger med ört och vitlöksstuvad potatis.

Urk! Man ryser ju vid tanken på att utsätta sina barn för detta en dag i veckan.

Fast å andra sidan serverar Globala gymnasiet enbart vegetarisk mat till sina elever, så det är nog ingen risk för att Claes Arvidsson råkar placera sina barn där ändå.

Vegofobi

Idag går det i Hallandsposten att läsa att många i Hylte är kritiska till att det vissa dagar endast serveras vegetarisk mat (utan alternativ!) i skolan. Det känns som att ett par saker i artikeln är värd att kommentera.

Att det serveras vegetariskt mat behöver inte betyda att maten är vegetariskt. Det kan ju vara så att maten den dagen inte råkar innehålla något djur. Det verkar råda en fobisk rädsla över att kalla maten just vegetarisk.

Tydligen var det rödbetssoppa som inte var så populärt en dag i Hylte, den mottogs inte särskilt bra. Men är rödbetssoppa vegetarisk, eller är det rödbetssoppa? Tänk om skolmatspersonalen råkar laga vegetariskt av misstag någon gång? Illa.

Det sägs också att denna vegetarisk dag skulle leda till att "eleverna [...] skolas om till vegetarianer". Att råka äta en måltid i veckan utan djur gör ingen till vegetarian. Att äta pannkakor eller grönsakssoppa gör ingen till vegetarian. Om nu det behöver poängteras. Vilket det uppenbarligen behöver....

Att det här med rödbetssoppa inte var så populärt tas också som bevis för att vegetariskt inte funkar, enligt vakmästaren och lokalpolitikern Peter Kölsten. Och min motfråga skulle väl bli om det finns någon skolelev i hela världen som gillar fiskbullar? Kanske bäst att sluta med fisk? Det funkar ju inte.

Det sägs också att "högstadieelever orkar inte med skoldag och fritidsaktiviteter på lite grönsaker mitt på dagen". Och det känns som ett uttalande som säger betydligt mycket mer om personen som yttrar det, än om den vegetariska maten.

I senaste numret av vår juniortidning Rädda djuren intervjuades Yolanda Ngarambe, 18 år, löpare på elitnivå - och vegan. Och bloggen VegoBruden intervjuade häromdagen supercyklisten Fredrik Winberg, som också han äter grönsaker mest hela dagarna.

Det finns mängder med andra vegoatleter - för att inte tala om alla de som äter vegetariskt och går i skolan, jobbar eller gör något annat på dagarna. I Sverige är det ett par hundra tusen. I Indien finns det miljoner. Om alla dessa klarar de sju dagar i veckan, så tror jag nog att högstadielever i Hylte överlever på en.

Hur coolt som helst

Som ett gammalt fan till Refused i allmänhet och Dennis Lyxzén i synnerhet, så är det faktum att Dennis är en av de artister som ställer upp i nästa års kalender för Djurens Rätt faktiskt hur coolt som helst. Hurra!

Förra årets kalender kan du läsa om här.

Pälsdemonstration på Listerlandet

Häng med i efterhand via hashtagen #minkdemo på Twitter och Facebook.

Webbannonsering

Från igår och två veckor framåt finns Djurens Rätts webbannonsering för djuren i valrörelsen ute. Så här ser bannern ut på sajten ifokus.se:

Vi har fått frågor som undrar varför vi syns på vissa sidor som inte känns självklara att vi skulle synas på (så som bloggare som skriver om päls, alkoholkonsumtion eller dylikt). Och svaret på detta är att vi använder ett webbannonseringsprogram som gör att vi syns på en mängd olika sidor utifrån antal besökare, ledig plats osv. Vi styr själva inte själva exakt över var vi syns, eller när.

Men naturligtvis innebär inte webbannonseringen att vi ställer oss bakom innehållet på sidan där vi syns, eller att vi har något särskilt samarbete med den, eller de, som har sidan. Det är ett annonsutrymme vi har köpt, och sidan där vi syns är en del i ovan nämnda webbannonseringsprogram.

"Compassionate conservation"

I bloggen har vi flera gånger varit inne på hur ologiskt det lätt kan bli när man inte ser djur som individer utan endast som en del i ett kollektiv (särskilt här, men även t.ex. här och här). Detta är resonemang som lätt kan resultera i att man offrar vissa djur för att rädda andra, eller placerar djur i fångenskap för att rädda deras art.

Precis på detta tema skriver etologen Marc Bekoff om i det senaste numret av tidskriften New Scientist. Artikeln heter Conservation and compassion: First do no harm, och jag tycker du ska läsa den.

Minkfarmare ändrar sig

Kommer ni ihåg minkfarmaren som skulle sluta, han som inte ville bli sedd som kriminell? Djurrättsalliansen skrev om honom. Bilder från hans gård visade minkar med avbitna öron och avbitet huvud. "Det är så verkligheten ser ut", sa han då. "Att få dem att låta bli att bita ihjäl varandra går inte". Han kunde inte heller se att minknäringen hade någon framtid.

Nu har han ändrat sig.

Till Jönköpings-Posten i tisdags säger minkfarmaren Bengt Svensson att han omvärderat sitt beslut, och förklarar han att han känner en lättnad över att ha Jordbruksverket - och lagen - på sin sida. Så nu tänker han fortsätta driva sin minkfarm.

Och detta kan man rimligen bara tolka på två sätt. Antingen ljög han tidigare - och verkligheten ser inte alls ut som på Djurrättsalliansens bilder, och det går visst att få minkarna att sluta bita ihjäl varandra. Eller så var han ärlig då, och väljer att förlita sig på Jordbruksverkets godkännande snarare än sin egen bild av hur pälsnäringen ser ut. Märkligt är det, hur som helst.

Köttfritt i Kupé

Det är köttfritt (i alla fall på måndagar) i senaste numret av SJ:s tidninge Kupé. Läs på närmsta tåg, eller här. Toppen! (Även om jag är lite kluven till att talespersonen för kampanjen Köttfria måndagar säger att de inte vill att folk ska bli vegetarianer. Jag kan förstå varför han säger det, men varför vill han, och kampanjen Köttfri måndag, inte att folk ska bli vegetarianer?)

Ingen vanvård, men...

I måndags meddelade Jordbruksverket att det inte finns någon utbredd vanvård på svenska minkfarmer. Nyheten togs upp i ett flertal medier, bland dem Svenska Dagbladet - som valde rubriken "Ingen vanvård av minkar, enligt Jordbruksverket".

I samma artikel kan man av förbifarten läsa att 85 procent av de besökta gårdarna hade för små och för dåliga burar till djuren - vilket leder till stress och ett stereotypt beteende. Tre anläggningar hade så allvarliga brister att det behövdes följas upp, och elva farmer saknade tillstånd att bedriva minkuppfödning. Enstaka döda djur hittades, och ett fåtal skadade.

Men i övrigt är det alltså grönt.