Fortsatt minkdebatt med Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund

"I själva verket noteras missförhållanden och brott mot djurskyddslagstiftningen i var och varannan minkfarmsinspektion från de senaste åren."

Djurens Rätt har i tre debattinlägg på SvD:s Brännpunkt diskuterat minkfarmer med Johan Dalén (måste lära mig att stava hans namn utan h...), vd för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund. Det började med Daléns inlägg om olagliga aktioner, där han bl.a. skrev om att de kontroller som har gjorts av Sveriges minkfarmer inte har funnit några missförhållanden. Detta stämmer inte, vilket Djurens Rätts Lena Lindström påpekade i detta debattinlägg. Johan Dalén svarade och menar att Djurens Rätt far med osanning. Och där beslöt SvD att dra streck i debatten, Lena Lindström fick inte sin replik införd i tidningen. Så den kommer här istället:

Pälsbranschens VD Johan Dalén uppmanar till saklighet och uppriktighet. Jag kunde inte instämma mer. Min replik gällde hans felaktiga påstående i det ursprungliga inlägget att inga missförhållanden framkommit vid länsstyrelsernas inspektioner. I själva verket noteras missförhållanden och brott mot djurskyddslagstiftningen i var och varannan minkfarmsinspektion från de senaste åren. Det här är offentlig information som vem som helst kan begära ut från länsstyrelserna. Men Dalén hävdar att jag ljuger

Det tycks som att medvetna missförstånd ligger bakom flera av anklagelserna. Dalén skriver att jag påstår att den farm som stängt in minkar i ett svinstall har fått djurförbud. Det har den dessvärre inte, och det skriver jag inte heller. Jag skriver tydligt att två andra farmer har fått det. Däremot saknar denna farm tillstånd för sin redan pågående verksamhet, och kommer enligt länsstyrelsen sannolikt inte få något heller.

Dalén tycker att jag har få exempel att anföra för min tes. Jag nämner åtta specifika farmer och hänvisar till Jordbruksverkets sammanställning av ytterligare 39 inspektioner. Problemet är att det finns så många exempel på överträdelser att det inte går att få in allihop i en kort replik. För att ge ytterligare några exempel så kan jag lägga till att i landets minkfarmstätaste län Blekinge har tio farmer inspekterats under 2011. Alla utom en kunde inte leva upp till gällande föreskrifter. Nio av tio hade inte föremål för sysselsättning till alla djur. Hälften saknade utrustning för avlivning av enstaka minkar, vilket sannolikt betyder att de slår ihjäl eller bryter nacken av sjuka djur. Och sju av tio saknade fullständiga tillstånd för sin verksamhet. Det är siffror som Johan Dalén har all anledning att vara bekymrad över.

Därnäst menar Dalén att de två farmer i Halland som fått föreläggande av Länsstyrelsen för olagliga avlivningsmetoder inte alls gjort fel, utan att det hela bygger på ett missförstånd. De kontrollanter som han i sitt första inlägg benämner som professionella utpekas därmed som högst inkompetenta. Johan Dalén menar att de minkar som stoppas ner fyrtio stycken på varandra i en delvis gasfylld låda ska vara glada att denna "transport" inte varar längre än 15 minuter. Så här beskriver länsstyrelsen i Halland metoden:

”Lådan fylls ibland (inte alltid) på med CO2 (i verkstan) därefter rullas lådan ut till skugghusen där man samlar ihop mellan 30-40 minkar och går därefter tillbaks till verkstan. Ihopsamlandet tar ca 10-15 minuter. När man kommit tillbaks till verkstan kopplas CO2-slangen in i lådan och det fylls på med CO2 i ca 2 minuter. Därefter stängs CO2-tillförseln av och man låter minkarna ligga kvar i lådan i ca 5 min till. Minkarna ska efter det vara döda enligt djurhållaren. Därefter tas de upp ur lådan och läggs i "tumlaren".”

Länsstyrelsen ställer också följande fråga till Jordbruksverket, den myndighet som är ansvarig för djurskyddet och tolkningen av djurskyddslagstiftningen i Sverige:

”Är det godkänt att samla ihop 30-40 djur som inte "känner" varandra med tanke på att de i grunden är mycket territoriella solitärlevande djur? Visserligen gäller det enbart en kort stund, ca 20 minuter, och uppenbarligen skadar de inte varandra då pälsarna borde bli förstörda MEN insidan av lådans väggar innehåller många skrapmärken av minkarna”

Jordbruksverket svarar bland annat:

”Att låta djuren kvävas på det sättet under lång tid är absolut inte OK.”

och:

”Koldioxidavlivning är en omdebatterad metod och det finns både fördelar och nackdelar med den här metoden.”

Det sistnämnda hänvisar till att inandning av koldioxid (CO2) är plågsamt för alla ryggradsdjur. Det gör ont i slemhinnorna och leder till kvävningskänslor och panik. Fördelarna är att det är billigt och enkelt att använda, då djuren kan avlivas i grupp – inte exakt vad en mink drömmer om. Johan Dalén slirar ganska rejält när han skriver att koldioxid är ”en av de snabbaste och mest smärtfria avlivningsmetoder som förekommer”.

Så mycket för att hålla sig till sanningen.

Lena Lindström
Etolog
Djurens Rätt