3 september 2012

Att kapitulera inför köttnormen

"Nu när vi vunnit den etiska debatten kan det vara dags att ta tag i det praktiska."
Elin Grelsson Almestad kapitulerar inför köttnormen i sin krönika i Dagens ETC. Och jag tror vi är rätt många som känner igen oss hennes verklighetsbeskrivningen. Och istället för att kasta ilskna blickar mot de som inte längre orkar/vill tror jag vi (i betydelsen djurrättsrörelsen) ska fundera på hur vi ska förbättra möjligheterna att leva vego. De etiska debatten har vi vunnit (skulle jag hävda), kanske är det dags att fokusera på hur en etisk övertygelse ska omsättas i praktiken, för alla.
"Det finns ingen som helst valfrihet för alla som har insett att vår köttkonsumtion är ohållbar i en värld där allt fler munnar ska mättas och klimatet förändras allt mer. Köttkonsumtionen är en stor miljöbov. Ändå finns det få kockar som kan laga god och vettig mat till de som väljer bort köttet och det är den som är vegetarian som ses som den krångliga i lunchrummet, på middagsbjudningen eller vid julbordet. Oavsett insikter om köttätandets konsekvenser är normen fortsatt stark."

21 kommentarer:

  1. Alltså, allvarligt talat, är det BARA jag som inte tycker att det är det minsta jobbigt att vara vegan? Ställ det lilla extrajobb du kanske får lägga ner på maten mot det enorma förtryck som djurindustrin innebär, det är en fet no brainer för mig. Har inte ätit djur/djurprodukter på snart 18 år, kan inte tycka att det är några större problem i dagens samhälle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejdå, det är såklart inte bara du. Men vi är alla olika, och jag tror det är viktigt att vi gör det så enkelt som möjligt för så många som möjligt att välja vego. När den moraliska övertygelsen är på plats gäller det att sanden är grusad för den som vill börja vandra.

      Radera
    2. Självklart, men grejen är att jag verkligen tycker att det är skitenkelt att välja vego idag. Samtidigt kan det ju bero på att jag själv är så inkörd på det och märker också att den stora majoriteten djurmumsare, om inte alla, fortfarande är så enormt inriktade på synen på mat som 'en bit kött med tillbehör', och därför inte kan begripa vad som finns kvar att äta om en 'tar bort' djurprodukterna.

      Å andra sidan har jag väldigt lite förståelse för folk som en gång varit inne i vego-världen men som väljer att återgå till köttätandet. Förstår inte riktigt vad det är i deras upplevelse som skiljer sig så markant från min nämligen, hur de kan se det som så himla komplicerat.

      Radera
    3. På ett sätt håller jag helt med dig. På ett annat tycker jag mig se en massa konkreta exempel på att det inte är så enkelt. Och jag tror många fler skulle välja vego om det var "enklare", om de små trösklar man behöver ta sig över är så få och låga som möjligt - om liknelsen fungerar. Det kan förvisso vara svårt för en djurrättsorganisation att påverka utbud och normer, men jag tycker det kan vara intressant att fundera på.

      Radera
    4. Jag tycker inte heller att det är minsta jobbigt. Att vara vegan är helt otroligt mycket lättare än vad jag trodde det skulle vara. Jag tror jag har många veganer med mig när jag säger att det enda riktigt jobbiga är den sociala biten. Motståndet från folk man känner, och samhället i allmänt. Min tofukorv finns inte alltid i lager på konsum och ibland så får jag käka pommes frites till middag när jag är ute. Jobbigt liksom. Men vad är jobbigast? Att dö och plågas som djuren gör varje dag varje sekund, eller att inte ha superduper-utbud på sina produkter? Nej, valet är hur lätt som helst. Skulle aldrig gå tillbaka till carnismen.

      Radera
    5. Den sociala biten tror jag dock inte vi ska underskatta, flockdjur som vi är. Och jämförelsen du gör är naturligtvis självklar - klart det är ett lätt val. Men varför är inte fler veganer i så fall, trots att de redan vet? Det måste ju bero på något tänker jag. Den sociala biten, utbudet, lathet, bekvämlighet...? Vore det då inte vettigt om djurrättsrörelsen satsade lite mer på dessa bitar än på argumentationen (som jag som sagt tycker vi, i princip, har vunnit)?

      Funderar mest högt här, har inte funderat på detta så mycket tidigare men ju mer jag tänker på det desto vettigare låter det.

      Radera
    6. Peter, jag tror det handlar väldigt mycket om bekvämlighet/lathet. Det enklast att göra som man alltid har gjort och göra som man blivit lärd. Därför är det så viktigt att lära barn att det finns annan mat än kött och fisk. Det kommer att sprida sig som ringar på vattnet. Den sociala biten är också viktig. Ingen vill ju vara utanför (det är lättare att göra som alla andra gör), så ju fler som äter veganskt desto normalare kommer det ju att bli.

      Radera
    7. Håller med om båda de sakerna. Vanans makt är stor, och människan är i grund och botten ett flockdjur som är extremt beroende av sin omgivning (tror jag).

      Radera
  2. Jag håller med SanityAssasin. För den som tillfälligt tappar motivationen kanske det som behövs är återbekantskap med de grundläggande djurrättsskälen. Gå till ettlivsomgris.se eller www.mercyforanimals.org och se bilderna och filmerna. Djurförtrycket osynliggörs och normaliseras så i reklam, affärer, på tv ja överallt så ibland måste man påminna sig själv om att det faktiskt finns där, fortfarande, dygnet runt.

    Vad hände förresten med djurens rätts sida wallsofglass.se ? Nu pekar den till en inloggningssida.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt, jag tror människor är olika. För en del fungerar dessa sidor som tillräcklig motivation. För andra är det helt uppenbarligen inte så. Och hela min poäng är egentligen att det är viktigt att vi arbetar för att så många som möjligt ska välja vego, inte bara de som klarar sig på hemska bilder som tillräcklig motivation.

      Vi flyttade bilderna till Flickr för ett tag sedan, men det krävs ett konto på Flickr/Google/Facebook för att se dem då vi inte vill att någon av misstag ska surfa in på en sida med så vedervärdiga bilder. Vi får se vad som händer med materialet framöver.

      Radera
    2. Alltså, hela poängen med walls of glass-projektet är väl att om slakterier hade 'väggar av glas' så skulle ingen äta kött? Om en då gömmer de 'vedervärdiga' bilderna så att ingen stackare ska störas i sin mysiga köttrivsel, tappar det inte lite syftet då? Bara som en parentes i tillvaron alltså.

      Radera
    3. Bilderna finns fortfarande kvar, och naturligtvis ska de visas upp. Däremot kan jag tycka det är bra att det ges ett alternativ innan bilderna visas. Men vi är på gång med att ändra om det hela, så det ska bli lite enklare att ta del av dem. Dock fortfarande med en "varning" innan.

      Radera
  3. Det är möjligt att den etiska debatten i sak är vunnen, fast jag blir så frustrerad över att det går väldigt bra att tiga ihjäl sådana eventuella diskussioner. Som jag ser det verkar en av de viktigaste drifterna vara (för människan som samhällsvarelse) att bibehålla konsesus, oavsett hur bräcklig grunden än är för de rådande normerna. Men det är så orimligt att man kan blunda för de vidrigheter som pågår i djurindustrin. Finns det något annat sammanhang än i djurindustrin där mord, våld och kränkningar på sin höjd kallas för tvivelaktigt eller diskutabelt? Men som sagt, som regel tigs dessa resonemang ihjäl. Åtminstone i mina kretsar. Och det enda som kvarstår är att jag i andras ögon har konstiga och avvikande vanor. Det är tärande, tycker jag. Däremot kan opinionsbildande publicister med grumlig agenda som exempelvis Hanne Kjöller presentera vaga argument mot vegetarianism och framstå som både sansad och rationell. Allt detta känner så klart läsarna på denna hemsida igen, jag vill bara ventilera lite frustration.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det finns inte heller något annat område där skillnaden mellan vad folk vet och vad folk gör är så stor. Jag brukar tjata om Christers moraltest här i bloggen. Varenda person säger att det inte finns något hållbart försvar för att äta djur - men i princip alla gör det ändå.

      Hur upplever du att det är tärande? Det är lite det jag funderar kring i diskussionen kring tidigare kommentarer till detta inlägg.

      Radera
    2. Tack för att du frågar, och det är ju viktigt att rannsaka sig själv när det gäller slika frågor. Jag vet inte hur man omsätter den etiska övertygelsen till en praktik som omvärlden förmår hantera, men det är en oerhört viktig fråga du ställer. Och anledningen till att jag tycker att det är tärande är just att jag måste parera en mängd olika strategier från köttätare som gör allt för att undvika just denna enkla etiska sanning. Hur det ser ut är olika, men det handlar uteslutande om att rikta sig mot den andre (och inte sig själv). Konkret innebär det att misskreditera mitt agerande på olika sätt eller förringa mina val. Som regel sker det med små medel. Och de tarvligaste strategierna är tystnad eller att betrakta mig som avvikande, inte fullt tillräknelig. Även om den etiska frågan är väldigt enkel så tycks nedbrytningsprocessen av köttvanans makt vara så oändligt långsam.

      Radera
    3. Köttvanans makt - bra formulering!

      Radera
  4. Jag var lakto-ovo-vegetarian i många år (fastän jag ville vara vegan) pga att jag trodde det var JÄTTESVÅRT att vara vegan och att man behövde vara professor i näringslära för att inte DÖ AV NÄRINGSBRIST. För det var vad många ville få mig att tro. Tack vare Djurens Rätt så vågade jag ta steget att bli vegan och det är jag jätteglad för. MEN det är knepigt att gå ut och äta, att hitta något färdigt i frysdisken i affären och det är knepigt socialt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde samma sak innan jag blev vegan. Trodde seriöst att jag skulle dö av att byta ut ko-yoghurten mot soja-yoghurt. Sen efter några veckor insåg jag att det var Arla som förstört min hjärna och så började jag tänka sansat och logiskt istället (= blev vegan!).

      Att gå ut och äta kan ju vara jobbigt faktiskt. Själv gör jag det inte alls speciellt ofta, det kanske är därför jag inte upplever det som så komplicerat det här med att äta annorlunda. Men när jag väl går ut så brukar jag tycka det är ganska skönt att normalisera veganismen. Jag vill att så många människor som möjligt ska ha träffat en vegan och typ se hur normala vi är (jo, faktiskt).

      Radera
  5. Jag tror det som Joy tar upp och det ni diskuterar bra här i tråden kan vara ett bra tema för medlemstidningen. Inför en sida (namnförslag "har du hört den förut?") dit läsare kan mejla in vanliga saker man får höra från köttisar. Sen kan tidningen ge lite råd och tankar om det, dels utifrån rena djurrättsargument men dels även utifrån de här psykologiska/strategiska tankegångarna som Joy tar upp - vad och hur kan man svara så att samtalspartnern inte "stänger av" och går in i kampläge? Eller de på tidningen kanske inte ens själva behöver svara. Tryck frågan i ett nummer och be läsarna själva skicka in korta kloka råd och välj ut de bästa för publicering i nästa nummer.

    SvaraRadera
  6. Vill oxå verkligen ha tillbax Walls of glass-utställningen!!
    Så många ggr jag velat visa min familj och vänner och lägga ut på Facebook m.m så ni gör rätt i att ta fram dom för allmänheten igen!! Snälla, gör bättre nytta då!!

    7
    90% av alla restauranger på stan svarar mig att dom har vegetariskt (lakto-ovo) så jag tycker det suger o äta ute...men ger aldrig upp :-) utan tipsar att jag gärna äter där om dom inför lite hel-veg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, bilderna finns fortfarande kvar - det krävs endast ett Flickr, Google eller Facebook-konto för att se dem (läs mer på www.wallsofglass.se).

      Just här det här med att äta ute tror jag är väldigt olika. För vissa är det ingen större sak att det är bökigt att beställa och att det inte alltid är särskilt bra mat. För andra betyder det väldigt mycket.

      Radera