16 februari 2010

Det var då sjutton...

Kontentan av debatten kring SVT:s sk. "marsvinsmåltid" verkar för en del underligt nog inte vara att vi inte ska äta djur, utan att vi ska äta ännu mer lycklinga djur. I förra veckan tyckte Lotta Lundgren i Expressen att vi skulle äta lyckliga husdjur. Och i går skriver Tommy Hammarström, även det i Expressen för övrigt, att vi ska äta kött från, just det - lyckliga djur.

Som jag skrev om Lotta Lundgren häromdagen så är har de båda en poäng. Det är ologiskt att bli väldigt upprörd över att någon äter ett marsvin, men i nästa minut sätta i sig en kycklingklubba.
Men, för att återupprepa mig själv från tidigare, utifrån att vi känner obehag inför att äta ett marsvin men inte reagerar på samma sätt inför en gris eller en kyckling ska vi inte dra slutsatsen att vi bör äta båda grisen, kycklingen och marsvinet. Det var då sjutton vad det ska vara svårt att komma fram till den korreka slutsatsen - att vi inte ska äta något av dessa djur alls.

En modern människa vidgar sin omsorgscirkel. Jag kan inte komma på något historiskt exempel där vi tagit ett steg tillbaka, och gjort vår omsorgscirkel snävare. Däremot finns det mängder med bra exempel på att vi gjort den större. Låt oss göra så även nu.

25 kommentarer:

  1. Det känns som att deras åsikt om att vi borde äta det lyckliga djuret, är ologisk. Om ett djur är lyckligt är väl anledningen att döda det ännu mindre? Eller?

    SvaraRadera
  2. Ja Bajenblomman, så brukar jag också resonera. Det är ju egentligen jättetaskigt att döda någon som lever ett lyckligt liv och inte alls vill dö. Man kan tycka att man gör en god gärning om man dödar nån som har det miserabelt, blir misshandlad och bara längtar efter döden.

    Gabriella

    SvaraRadera
  3. Jag kan förstå tanken i de båda tidigare kommentarerna, men kan nog inte riktigt hålla med.
    Vi måste inse att de flesta människor tyvärr fortfarande äter kött och att djur dödas för att bli mat och då måste det ju trots allt vara bättre att djuren har haft det så bra som möjligt under sitt liv.

    SvaraRadera
  4. Självklart har du "egentligen" rätt. Faran i det hela ser jag i att idén om att vi äter lyckliga djur enbart upprätthåller status quo, och på inget sätt ifrågasätter vilken rätt vi har att överhuvudtaget äter djur. Och det är ju dit vi måste sträva.

    SvaraRadera
  5. Men om det är så att folk i allmänhet verkar tycka att det är okej att äta djur så länge de har levt ett lyckligt liv - vad är då poängen i att djurrättsorganisationer, som Djurens Rätt, försöker få djurens villkor bättre, egentligen? När villkoren förbättras blir det ju enligt den tanken då mer "okej" att äta kött, när målet snarare är tvärtom - att ingen ska behöva dö för att bli mat. (Jag försöker inte ifrågasätta er/organisationen nu, det är bara en fundering jag har haft)

    SvaraRadera
  6. Josefin, nu kom du precis in på en av de stora frågorna inom den internationella djurrättsrörelsen:

    Ska djurrättsorganisationer arbeta för förbättringar i vår strävan mot ett slutmål där djur inte utnyttjas överhuvudtaget? Eller ska vi vara väldigt fokuserade på att förespråka en vegansk livsstill och inte legetimisera det köttätande som förekommer genom att säga att det är mer eller mindre djurvänligt?

    Vi har varit inne på detta tidigare, läs t.ex. detta inlägg med tillhörande diskussion: http://djurensratt.blogspot.com/2009/06/skalet-till-att-djurensrattare-vill.html

    Själv står jag nog lite i mitten. Jag kan inte se hur vi ska kunna argumentera mot förbättringar för de djur som lider och dör redan idag, men jag tror det finns en risk i att vi då glömmer att vi har ett annat slutmål, och fastnar i en diskussion om mindre lindande och större burar. Och som du säger, om villkoren blir bättre och bättre är det möjligt att möjligt att det blir svårare att nå ett samhälle där djur inte blir mat.

    SvaraRadera
  7. Enligt min mening måste det köras två "race" samtidigt, både djurskydds"racet" och djurrätts"racet", framförallt för att skapa trovärdighet hos allmänheten, men också för att minska lidandet hos de djur som lever idag för att bli mat.
    Jag kan inte se någon motsättning mellan dessa båda "racen", det är två parallela "race" som körs samtidigt, något annat ser jag som omöjligt.
    Att enbart hävda att djur är inte mat, utan att visa empati för de djur som lever idag och imorgon för att bli de flesta människors mat, tror jag vore dödstöten för Djurens Rätt och andra djurrättsorganisationer.
    En annan tanke som inte hör hit är att tidigare hette Djurens Rätt, NSMPD, och då undrar jag, varför tas det upp så lite här på bloggen och i andra sammanhang om djurförsök, en liten fundering om en fråga som verkar ha blivit bortglömd, numera är det mest vego som gäller, inget fel i att vego uppmärksammas stort och ofta, men har de lidande försöksdjuren glömts bort?

    SvaraRadera
  8. Ytterligare funderingar; varför skulle djurrättsrörelser överhuvutaget bry sig om djurens påverkan på miljön om det enbart vore "djur är inte mat" som gäller?
    Varför engagera sig i en "köttfri måndag" eller "köttfri torsdag", har hört lite olika varianter av detta.
    Vad har det för betydelse om människor avstår från kött en dag i veckan om det enbart vore en helt köttfri diet som är målet!

    SvaraRadera
  9. Nu ska jag vara väldigt provocerande; varför är djur inte mat?
    Vi människor är en del av naturen och dess skeenden och i naturen äter djur andra djur.
    Fåglar äter insekter och larver, lejon äter zebror, fiskar äter andra fiskar o.s.v.. listan kan göras lång.
    Om nu människan är ett djur och inte enbart människa, varför skulle inte vi likt andra djur också äta djur?

    SvaraRadera
  10. Min uppfattning är att Djurens Rätt inte missat djurförsöksfrågan, det intrycket får jag inte när jag läser medlemstidningen.

    Däremot tycker jag att det är mer relevant att försöka åstadkomma mesta möjliga förändring för flest antal djur. Traditionsargumentet förkastas när det handlar om köttätande, men en del inom djurrättsrörelsen hänger kvar vid de frågor som rörelsen traditionellt kämpat kring - framför allt päls och djurförsök. Det dödas lika många grisar som det dödas minkar och försöksdjur tillsammans (fiskar ej inräknade). Livsmedelsindustrin står för det största och mest systematiska lidandet som djur utsätts för. Jag tycker att det vore bra om Djurens Rätt lade MER resurser på det kärnområdet.

    Som aktiv medlem i Djurens Rätt känner jag att det är här jag vill lägga min tid.

    Observera att mitt inlägg inte förringar det lidande försöksdjur och pälsfarmsdjur utsätts för. Men ska vi vara effektiva så är djuren i matindustrin kärnfrågan.

    SvaraRadera
  11. Johan, Dexter hann före mig när det gäller djurförsök. Jag tror det handlar att att de flesta (så även organisationen Djurens Rätt skulle jag vilja säga) har identifierat djuren inom livsmedelsindustrin som det område där flest djur dödas, liksom att det vi stoppar i munnen är en väldigt central del i vårt förhållningssätt till djur.

    Och jag tror också man måste köra två race. Men den reservation jag har är om det ena racet (djurskyddsspåret) försenar eller omöjliggör det andra racet (djurrättsspåret).

    Och jag tycker inte det är självklart att vi visar empati mot de djur som dör idag genom att kämpa för att göra deras liv och död mindre plågsamt. De är fortfarande lika ofria och dör precis lika mycket.

    Jag tycker inte det är självklart att en djurrättsorganisation ska använda sig av miljöargumentet. Men jag tror samtidigt att det mycket möjligt är pga. detta som framtiden är vego, och då vore det strategiskt tokigt att inte anamma detta.

    En-vegodag-i-veckan ser jag som steg på vägen. Men jag funderar på om det inte vore vettigare att argumentera för en-köttdag-i-veckan. Ät vego sex dagar, och du "får" frossa i kött på lördagen...

    SvaraRadera
  12. Josef, vi är en del av naturen - men (och detta säger jag sittandes på Waynes Coffee vid Sergels torg med en bärbar dator och trådlöst internet som hjälp) vi är samtidigt väldigt, väldigt långt från naturen. Vi är de enda djur som stänger in andra djur i fabriker, dödar dem på löpande band, avlar fram tokiga egenskapar hos de andra djuren - och som dessutom har förmågan att resonera kring om detta är rätt och riktigt eller inte.

    Vi kan - och bör - komma fram till att djur inte är mat. Andra djur som äter djur kan inte komma fram till detta.

    SvaraRadera
  13. Mycket och många intressanta frågeställningar här nu!
    Jag undrar varför inte fler av Djurens Rätts anställda och ordförande/styrelsemedlemmar engagerar sig i diskussionerna här, det tycker jag är lite konstigt, det är ju ett utmärkt forum att diskutera djurrättsfrågor i.

    SvaraRadera
  14. Det tycker jag också Karolina! Jag får tjata på dem.

    SvaraRadera
  15. Djurens Rätts styrelse borde definitivt läsa och diskutera mer här på bloggen. Jag ser att Leo Mille är här relativt ofta. Heder åt honom. Vi får hoppas att de andra läser bloggen, för i mitt tycker är det ett av Djurens Rätts mer slagkraftiga forum, tillsammans med Facebook-sidan.

    SvaraRadera
  16. Peter Nilsson, att INTE ha empati för de djur som lever här och nu för att bli vissa personers mat tycker jag är cyniskt och den inställningen ökar inte förtroendet hos den köttätande majoriteten.

    Märkligt att klimatfrågan ska användas som ett argument mot köttätande, även om det är strategiskt smart, så är det ologiskt, då det överhuvudtaget inte har med dödandet av djur att göra.
    Varför är det stategiskt smart att använda djurens miljöpåverkan som argument och inte använda djurens lidande som argument, det förstår jag inte.
    Peter Nilsson, ditt förslag om att vända på en köttfridag till en köttdag är ju riktigt bra, lansera detta hårt.

    SvaraRadera
  17. Joakim, jag säger självklart inte att vi ska upphöra visa empati med de djur som lever här och nu. Men jag tycker fortfarande det är en underlig form av empati så länge det handlar om att vi vill göra deras rätt miserabla liv bara lite mindre miserabelt. Som sagt är de fortfarande lika instängda och de dör lika mycket. Något vi knappast skulle argumentera för om det gäller människor.

    Jag tror som sagt att klimatfrågan mycket möjligt kan bli det som får världen att bli vego. Och då vore det tokigt att inte hänga med på tåget.

    Ju mer jag tänker på det, desto bättre känns idén om ett köttdag (alltså i jämförelse med en köttfri dag).

    SvaraRadera
  18. Karl Johan von Svamp17 februari 2010 22:20

    Jag tror inte på idén att köra vegolinjen som huvudbudskapet, då människors matvanor är de svåraste att ändra.
    Det gäller att ändra människors syn på djur som varor för oss människor och då är nog djur som uppfödning till päls det som berör den stora allmänheten mest.
    Djurförsök kan vara lite knepigt då det berör många människors hälsa och död eller liv, men på detta området finns det väldigt mycket att göra.
    Jakt är ett annat område som borde diskuteras mer, alla avarter som tjuvjakt, skadeskjutningar och att jägarna skjuter de största och friskaste djuren.
    Att få människor att välja vego före kött måste vara målet, men det kanske krävs lite omvägar för att komma dit.

    SvaraRadera
  19. Naturligtsvis är ett bra liv med en snabb och smärtfri död för ett djur bättre än ett plågsamt liv med en långsam och plågsam död!
    Vem kan säga emot detta?
    Ska vi införa halal och kosherslakt utan bedövning innan slakt i Sverige?
    Det gäller att trampa upp stigar innan de kan bli vägar och så så småningom bli motorvägar,
    om nu någon förstår min liknelse................

    SvaraRadera
  20. Karl Johan, det finns ju tyvärr inget facit i detta, eller någon som vet svaret. Det kan endast framtiden utvisa. Men jag tror det finns en poäng i att fokusera på centrala trots allt. Kärnan i det vi vill försöka förändra. Men det är möjligt att du har rätt.

    Kantarellen, ingen kan säga emot detta. Och det är självklart inte det jag gör. Jag säger bara att det inte är en lustig form av empati om man tänker efter. Amnesty skulle vad jag vet aldrig argumentera för mindre plågsamma tortyrmetoder, då det anser att tortyr alltid är fel. Varför ska vi argumentera för att det djuren utsätts för ska vara mindre plågsamt, snarare än att det inte ska förekomma alls?

    Ett tillägg: Djurens Rätt arbetar dagligen med både det som kan kallas djurskydd och det som kan kallas djurrätt. Och det är så jag tycker det ska vara. Men jag tycker samtidigt att detta är något vi hela tiden ska vara medvetna om, ifrågasätta och diskutera.

    SvaraRadera
  21. Liknelsen med Amnestys syn på tortyr tycker jag var otroligt bra!
    Varför skulle vi acceptera "lite tortyr" av djur i väntan på att de ska slippa tortyr överhuvudtaget.
    Antingen är man emot eller för tortyr och dödsstraff och detsamma gäller djurens förhållande till oss människor!
    Tack Peter, för att du har fått mig att se världen på ett bättre sätt!
    Jag vill också tacka alla andra som har skrivit här med intressanta synpunkter, som jag inte inte alltid håller med om, men de är lärorika och det är alltid viktigt med diskussion, tack alla djurrättare för att ni finns!

    SvaraRadera
  22. Levande hummer?

    http://www.alltomstockholm.se/start/article463314.aos

    På frågan "Vad äter ni när ingen ser er?" berättar kocken Erik om sitt ätande av levande hummer i Japan.

    Inga följdfrågor från reportern. Helt naturligt tydligen. Eller macho, vad vet jag?

    SvaraRadera
  23. Äta levande hummer!?
    Hur dum får man vara och ändå gå lös?
    MEN nu är vi = jag inne på djurskyddsspåret igen, varför det värre att äta en levande hummer än en död hummer, det tål att funderas över.......

    SvaraRadera
  24. Jonne, det var ju nyligen en film i media också (även det från Japan, om jag inte har helt fel) som visade hur man åt en levande fisk.

    Johan, självklart är det värre. Och det får olyckligt om mitt argumenterade resulterat i att det uppfattas som att det inte är någon skillnad.

    SvaraRadera
  25. Peter Nilsson, det är svårt att hantera frågan om djurskydd/djurrätt på en enkel och självklar nivå, det är ett ständigt balanserande på slak lina.
    Bra om vi kan vara överens om att det är något mer brutalt att äta en levande hummer än en kokt sådan. Skillnaden är kanske inte så stor men den finns.
    Tänk om vi Sverige skulle börja äta på levande kor, skära ut köttdelar av den levande kossan och mumsa i oss, det vore ett argument mot köttätande!
    Det handlar inte bara om djuren, hur de upplever ångest och smärta, utan kanske mest om vilken syn vi människor har på djuren, är de bara produkter och om de är enbart produkter (hemska tanke) har vi då rätt att behandla dem precis som det passar oss eller ska vi ta både djurskydds och djurrättshänsyn?
    Jag blev inte klokare av denna kommentar och det blev säkert inte Peter Nilsson eller någon annan heller, men detta är svårt, mycket svårt, utom för kanske djurrättsfundamentalister, men någon sådan har jag ännu inte stött på här i denna bloggen.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.