Idag skriver Lotta Lundgren, matskribent och programledare i SVT:s matprogram "Landet brunsås", i Expressen om den upprördhet som deras "marsvinsmåltid" skapade. Och hon har en poäng. Men överlag fel.
Lotta Lundgren ställer med viss rätt frågan om varför vi upplever obehag inför att någon äter ett marsvin, men inte om samma person äter en gris. Denna känsla härstammar naturligtvis från vår kultur, våra värderingar och traditioner och på hur vi klassificerar djur - men har ingen egentlig relevans. Det finns ingen logisk eller rationell anledning till dessa våra varierande känslor.
Lotta Lundgren har också rätt i att vi handlar med plånboken. Men där ligger också hennes fel. För med vår plånbok styr vi över andras liv, över andra som kan uppleva och känna smärta och lust. Lotta Lundgren ifrågasätter varför vi äter det enda djuret men inte det andra, men svarar aldrig på frågan varför vi äter djur överhuvudtaget.
Fredrik Lindström ställde i Aftonbladet häromdagen frågan om hur de etiska grunderna för vårt köttätande egentligen ser ut. Och något svar från Lotta Lundgren får vi inte. Hon ifrågasätter varför vi äter det ena djuret men inte det andra, men berättigar bara ett fel med ett annat.
Att vi känner obehag inför att äta ett marsvin men inte en gris betyder inte att vi bör dra slutsatsen att vi ska äta båda grisen och marsvinet. Det betyder istället att vi bör utvidga vår omsorgscirkel, inte göra den snävare.
Visst, att få folk att sluta äta allt fler djur för att de tycker att allt fler djur är söta, det är veganismens tanke!
SvaraRaderaJag tror inte det handlar om söthet. Vi äter lamm, och de är ju grymt söta. Vi äter inte ormar, och de anses vanligtvis inte vara överdrivet gulliga. Så jag tror du får leta på andra håll för att hitta de uppdelningar vi gör.
SvaraRaderaPeter Nilsson, bra analys och slutsatser.
SvaraRaderaI vissa länder äter man orm, men det vore ju dumt att plocka in marsvin och orm i "vår" redan galna köttnormdiet.