Mitt första inlägg här på bloggen vill jag ägna åt att belysa problematiken med dubbel – och omoralen när det kommer till levande varelsers värden. Läste för inte så längesedan om hur grisar bränns levande i Indien, och säkerligen fler länder, för att minimera riskerna för svininfluensans spridning. Att man valt den här hanteringen hade såklart inte bara med effektivitet att göra (som alltid) utan snarare med indiernas syn på grisen som oren och utan värde. Det tycker vi i Sverige såklart är fruktansvärt. Hur kan man behandla djur på det här sättet? Kan tänka mig att forum och insändarsidor gått varma på grund av det här, och med rätta!Frågan är bara hur oskyldiga vi i väst är? Vi har ju på sista tiden fått höra mycket om hanteringen av samma djur i Danmark och av dunplockningen i östländerna, och det är saker som gärna vill ske i det fördolda undan våra granskande ögon. Men vi medelsvenssons då? Har vi missat oss själva i utvärderingen?
Hur vi ser på djur och deras allmänna värde påverkas mer av religion och kultur än vad vi tror. Vi i Sverige som ska vara längst fram i djurrättsdiskussionen har någonstans tyst och obemärkt dragit en gräns om vad som ska räknas som "riktiga" djur. Man får inte plåga grisar men fiska är ett familjenöje, råttfällor lägger vi gärna ut och problemet mördarsniglar behöver vi inte gå in närmare på. För att inte tala om alla spindlar och insekter som prompt ska "förpesta vår tillvaro". Jag ska erkänna att en spindel eller två har fått sätta livet till i min väg pga. min fruktansvärda skräck men jag ska nämna att jag inte gjort det utan skuldkänslor.
Jag minns när jag i Thailand under ett busstopp besökte en typisk thailänds toalett (behöver jag säga mer?) och i min väntan på att få sätta mig över brunnen upptäckte en fluga med genomblöta vingar som låg på rygg i gyttjan. Dess framtidsutsikter såg ju inte särskilt ljusa ut så jag beslöt mig för att göra dess lidande kort, och stampade på den. En thailänds dam stirrade på mig som om jag var en bov och frågade vad jag höll på med. ”It was suffering” svarade jag med gott samvete. Damen var rätt överseende med mig och förklarade att man faktiskt kunde torka vingarna. Enligt henne fanns det inga godkända bortförklaringar som kunde berättiga att man inte gjorde allt i sin makt för att rädda någons liv. Hon fick min respekt och har den fortfarande.
För varför kan inte insekter få vara djur? Ska en varelses storlek vara ekvivalent med dess värde och ska verkligen vår kultur eller livssyn få avgöra dess rätt att leva? Jag tycker att det är något för oss alla att fundera på. För vi ska inte luras av oss själva och åsikter som givits oss under vår uppväxt.
Sist i detta inlägg vill jag hylla buddhismen. Vare sig människor behandlar djur väl av tro eller moral så är det värt att uppmuntra!
Kramar /Caroline
Under sommaren 2009 gästbloggar Caroline Forsström i Djurens Rätts blogg. Caroline fyller i dagarna 25, bor i Vallentuna utanför Stockholm och befinner sig i ett gränsland mellan avklarade basårsstudier och hösten, då vidare studier eller att ge sig ut på äventyr väntar. Sin fria tid spendera hon gärna med vänner eller med egna reflektioner. Hon värnar om och älskar djur, som hon tycker förtjänar vårt fullständiga ansvarstagande.
Hej Caroline!
SvaraRaderaJag ville bara fråga dig om det verkligen var i Indien de brände grisar, var inte det i Egypten? Trodde inte att indier, eller att man inom hinduismen, hade synpunkter på orena djur, därför blev jag fundersam när jag läste vad du skrev.
Håller med dig helt. Det blir en stor konflikt när man tar sig friheten som människa att gradera djurs värde.
SvaraRaderaAngående olika djurs värde så är det givetvis någonting att diskutera. Men att däggdjur och andra större djur får mer sympatier än insekter är nog ingenting konstigt eftersom förmågan att lida kan antas vara större hos dessa, rent anatomiskt.
SvaraRaderaAnonym: Rätten att få leva har väl inte särskilt mycket med att lida att göra? Djuret berövas sitt liv för att någon anser att deras trädgårdspion är viktigare...Det handlar fortfarande om gränsdragningar och man bör vara medveten om varför man drar gränsen där man drar den.
SvaraRaderaEn köttätare har sina argument för varför en gris kan dödas för att ge kött. En pionälskande snigeldödare har sina argument.
Men om det bara handlar om att få dö en smärtfri död så blir det lite makabert kan jag tycka.
Mycket intressant diskussion!
SvaraRaderaOm mitt hus invanderas av råttor, ska jag eller råttorna flytta?
Vad har denna frågeställning med djurrätt att göra?
Vi människor har all rätt att skydda oss mot skadedjur, men har inte rätt att döda djur för nöjes skull genom jakt eller för uppfödning som ska bli vår mat.
Om vi tycker att myggor som sprider malaria är viktigare än människoliv, då kan vi stänga "djurrättsbutiken" och ta ner skylten.
Det handlar då om att definiera skadedjur, för även det blir ju då upp till var och en. För vissa är både rådjur, vildsvin och katter skadedjur. För dig är det tydligen råttor. Utan acceptabla definitioner så blir det rena vilda västern, eller kanske till och med redan är, med tanke på hur det skjuts och dödas med bara godtycket som grund. Att döda en annan levande individ bara för att den inte råkar passa in i ens livsmönster känns inte helt tillfredsställande, tycker jag.
SvaraRaderaJag tycker överlag inte att det handlar så mycket om att dra tydliga gränser eller definiera vad skadedjur är. Utan att vi måste konstatera att ett visst agerande i vissa tillfällen är oundvikligt - utifrån hur vi lever våra liv. Det går att göra väldigt mycket för att inte rådjur, vildsvin och katter ska uppelvas som skadedjur. Mer problematiskt med mindre djur skulle jag tro. Och någonstans där ligger väl oundvikligheten i vårt agerande.
SvaraRaderaCaroline, vet du om att du genom din flygresa till Indien dödade ca. 10 miljarder spindeldjur och andra insekter, dels genom flygplanets utsläpp och också genom planets framfart i luften där det lever miljarder spindeldjur, som är föda åt högtflygande fåglar.
SvaraRaderaDet är inte lätt att vara människa, det är lättare att göra så gott man kan.
På en km. bilresa dödas ett antal tusen flugor, bin, humlor, getingar, myggor, spindlar och andra smådjur, sånt är livet .........och döden.............
Insekter har ett väldigt "lågt" utvecklat nervsystem. De saknar bland annat förmåga att utsöndra endorfiner, en förmåga som människan har och som vi använder för att lindra smärta etc. Det är för övrigt osäkert om insekter kan uppleva smärta. Än mer osäkert är nog om de har ett medvetande om deras existens och om deras liv är gott eller ej.
SvaraRaderaRent filosofiskt undrar jag hur man kan motivera människans existens om man tilldelar alla levande varelser den status som Caroline mfl gör i den här debatten. Och hur man kan flyga till Thailand när man vet hur många liv man får på sitt samvete. Vad berstår legitimiteten av? Jag har förstått att Djurens Rätts ideologi vilar på en deontologisk grund. Uppstår inte en himla massa rättighetskonflikter som är svåra - för att inte säga omöjliga att hantera?
För mig är djurrättsrörelsens visioner just visioner. Vi kommer aldrig att nå ett samhälle där djur inte förtrycks. Någon av debattörerna pekar på just det när han skriver att vi kan inte göra mera än vårt bästa. Men hur utmejslas vad som är det bästa? Faller inte rörelsens ideologi samman till en personlig välgörenhetsgala då? En del väljer att sluta äta kött, andra väljer att sluta flyga och några annan väljer bort fritidsintressen som dödar. Det gemensamma vi har kvar är en mängd dödande.
Jag tror inte lidandet som grund för hänsynstagande är så illa som någon tycks göra. Lidande, om man samtidigt anammar en försiktighetsprincip, kan materialseras till något hanterbart rent praktiskt. Det kan också försvaras teoretiskt.
Sedan tror jag rent praktiskt att man inte ska ta med alla djur i omsorgssfären direkt. Hur ska man få människor att sluta äta kor om man tycker att flugan ska in i sfären samtidigt? Det är inte kommunikativt genomförbart. Omöjligheterna leder till ointresse för att genomföra det möjliga.
"Ska en varelses storlek vara ekvivalent med dess värde och ska verkligen vår kultur eller livssyn få avgöra dess rätt att leva?"
SvaraRaderaMan kan givetvis diskutera vilken rätt vi har att överhuvudtaget göra bedömningar av andra arters värde, eller rätt att leva. Men i praktiken så tror jag de flesta som gått med i den här organisationen brinner för (och känner sympati för) de något större djuren, mer än vad vi känner för insekter. Jag har inte gått med i djurens rätt för insekternas skull och hoppas att vi har omdömet att prioritera. Att verkligen strida för insekterna nu vore djurrättsrörelsens död. Om femtio eller hundra år kanske det är en självklarhet.
Jag delar inlägget från i morse, kl 07:46. Påståendet som citeras saknar verklighetsförankring. Vem har sagt att det skulle vara så? Det handlar väl om egenskaper och förmågor???
SvaraRaderaAnonym den 25 juni 2009 07:46,
SvaraRaderaDjurens Rätt har omdömet att prioritera, vilket blir tydligt när man ser på vår verksamhet och våra prioriterade arbetsområden. Däremot tycker jag inte att det skadar att diskutera även de minsta frågor. Så länge diskussionen får rimliga proportioner naturligtvis.
Anonym den 25 juni 2009 07:39,
jag var tvungen att googla fram vad en deontologisk grund innebär, och måste erkänna att jag inte blev mycket klokare efter det... Utveckla gärna, annars får jag passa på den diskussionen.
Djurrättsrörelsens visioner är visioner, det håller jag helt med om. Vi kan sträva mot ett samhälle som inte förtycker djur, men att vi någonsin skulle uppnå detta samhälle känns i ärlighetens namn orealistiskt (i alla fall inom överskådlig tid). Men med detta sagt tycker jag ser jag inga problem med att vi ska göra allt vi kan för att komma så nära detta samhälle som möjligt. Och en del i att göra allt vi kan är att göra alla de djurvänliga val som är möjliga utifrån vårt samhälle och våra förutsättningar. Att välja att sluta flyga är ett alternativ är möjligt, men begränsar oss och det är inte uppenbart att det alltid leder till bättre konsekvenser (många utvecklas t.ex. som människor av att se andra delar av världen, och kan antas leva ett bättre liv än om de aldrig gjorde detta). Att välja bort kött är ett alternativ som inte har annat än enbart positiva konsekvenser (eller i alla fall extremt få negativa). Så jag kan inne se att det är så enkelt som att det handlar om enskilda personliga val.
Anonym den 25 juni 2009 08:30,
Rörande citatet "Ska en varelses storlek vara ekvivalent med dess värde och ska verkligen vår kultur eller livssyn få avgöra dess rätt att leva?" så tycker jag inte alls att det saknar verklighetsförankring. Det handlar absolut om egenskaper och förmågor, men det är ju uppenbarligen inte utifrån detta många anger djur olika värde. Storleken tycker jag har en uppenbar betydelse i hur vi ser på djur. Även om det är helt irrelevant egentligen. Jämför t.ex. valar med kycklingar.
Hej!
SvaraRaderaTack för en fin blogg!
Har två tips på hur den kan utvecklas:
1: Gör det enklare att skriva under med alias. De gör att man slipper svara "till anonym nr 2 21:30". Se gärna Jakt&jägare.se som exempel (bra driv i bloggen, men många många korkade åsikter).
2: Gör bloggen synligare på startsidan, eventuellt med bloggrubrikerna synliga redan från start. En aktiv blogg gör att besökare dras till hemsidan mer regelbundet. Det är KUL att diskutera.
mvh/ Jonas
(ska kanske förtydliga att den sajt jag tipsade om har kommentarer på s.k. artiklar på startsidan, inte bloggande, men gränsen är ibland hårfin mellan vad som är artikel och bloggande, så det var eg kommentarerna och debatten som var tänkt som exempel)
SvaraRadera/Jonas igen
Hej Jonas!
SvaraRaderaTack för tipsen! Tips är bra.
1. Utifrån att bloggen ligger där den ligger tror jag inte det kan göras enklare. Det är "bara" att kryssa i Namn/URL istället för Anonyum, och skriva ett alias. Jag skulle kunna påpeka detta tydligare, men jag tror inte det går att göra enklare.
2. Vi (läs jag) borde absolut göra den mer synlig. Bra förslag. Vi kommer inom kort även att börja öppna upp för kommentarer på djurensratt.se, så att en del av de texter som ligger där kommer att kunna diskuteras.
Hej Peter,
SvaraRaderaLåter som en bra utveckling!
Nu lyckades jag skriva med alias :-)
Det blir lite märkligt att hävda storlekens betydelse i den här diskussionen. Vi människor förhåller oss till djur inte utifrån deras egenskaper och förmågor, utan utifrån nyttoegenskaper och praktik. Det är där som djurrättsrörelsen måste få till en utveckling.
SvaraRaderaÄr Djurens Rätt en utilitaristisk organisation? Om inte, så kan man väl inte motivera flygande (och djurdöd) med andra vinster( vare sig de är större eller ej).
Djurens Rätt vilar väl på samma regeldeontologiska grund som andra rättighetsrörelser, t ex Amnesty.
Förresten, en deontolog ser till de inneboende värdena hos en varelse, det är dem som är avgörande. En konsekventialist ser till följderna. Rättighetsetiken utgår från en regeldeontologisk grund.
Jag tror du disktuerar med fel person här, filosofiska begrepp ligger inte inom min expertid.
SvaraRaderaVad Djurens Rätt är (eller inte är) hittar du på djurensratt.se. Bloggen är personlig, med personliga resonemang. Och jag har resonerat kring det här med flygande t.ex. Det är svårt att blogga och diskutera i egenskap av en organisation.
"expertis" ska det naturligtvis vara.
SvaraRaderaAtt vara en äkta djurvän innebär för mig att utifrån den kunskap och de förutsättningar man har orsaka så lite lidande och död för andra varelser som möjligt inom rimliga gränser. Det är t. ex inte rimligt att människor ska konsumera (massproducera, plåga, döda..) djur och deras hud, mjölk osv. när det finns annan föda att överleva på och andra material att klä sig i. Men på den nivå som diskuteras här kommer det nog aldrig att gå att definiera exakt vad "rimliga gränser" mer än på en individuell basis. Det finns ju spindelfångare som inte ska skada krypet så att man kan släppa ut det oskadat och jag har även hört talas om avskräckade högfrekvent ultraljud. Man får helt enkelt göra sitt bästa och i övrigt leva med att man inte kan rädda allt levande i ens väg.
SvaraRaderaHelena, väl talat. Jag håller med.
SvaraRaderaKunde inte ha sagt det bättre själv Helena :)
SvaraRadera