Framtidsvisioner

Ett nytt år är här och siffrorna 2010 innebär att vi ser framför oss nya möjligheter och förhoppningar. Men låt oss för en stund ta ett större kliv in i framtiden. Vad tror dagens tänkare kommer att förändra allt i en inte allt för avlägsen framtid?

Just detta är frågeställningen i boken This Will Change Everything: Ideas That Will Shape the Future, utgiven 2010 av Harper Perennial med John Brockman som redaktör. Boken bygger att sajten Edge.org frågat 125 personer från en mängd olika discipliner vad de tror kan komma att förändra vår framtid - mer eller mindre radikalt och inom en mer eller mindre snar framtid.

Flera kapitel kommer i beröring med vårt förhållande till de andra djur, tydligast av dessa är Richard Dawkins (vars kapitel vi berörde i ett blogginlägg för nästan exakt ett år sedan, nyårsskiften är sannerligen tiden för att blicka framåt) och Austin Dacey.

Det som skulle kunna förändra allt enligt den framstående zoologen och genetikern Richard Dawkins är att gränsen mellan människor och de andra djuren skulle suddas ut. Det som gör oss till människor och som skiljer oss från de andra djuren är inte alla gånger så självklart som det kan tyckas (läs t.ex. So You Think You're Human?: A Brief History of Humankind av Felipe Fernandez-Armesto), men samtidigt är denna skiljelinje på samma gång lika diskret och flexibel som en åttafilig motorväg i morgonrusningen. Det okränkbara människovärdet och att ”det trots allt är en skillnad på människor och djur” är argument vi alla känner igen och tvingas förhålla oss till.

Så vad skulle hända om vi konfronterades med en varelse som är både människa och djur? Enligt Dawkins är denna situation något som skulle förändra allt, något som skulle riva den Berlinmur vi byggt upp kring den art vi tillhör. Dawkins ser fyra tänkbara scenarier kring hur detta skulle kunna ske inom vår livstid:

Scenario nummer ett är upptäckten av en existerande population som befinner sig ”steget under” människan på utvecklingens träd, så som Homo Erectus eller Australopithecus. Mindre troligt med tanke på den koll vi har på vår planet, men om det skulle ske – skulle vi behandla Lucy 2.0 som människa eller djur? Vilka sorts rättigheter skulle hon ha?

Scenario nummer två är det som en biolog har kallat det mest omoraliska vetenskapliga experiment han kunde tänka sig – en levande avkomma mellan en människa och en schimpans. Att det ses så omoraliskt är just därför att det skulle kunna förändra allt. Och just därför kommer det troligen aldrig att ske. Om det inte redan har skett, på andra platser än i laboratorier.

Ett befruktat ägg som är hälften människa och hälften schimpans vore scenario nummer tre. Redan idag finns musembryon med mänskliga celler, och frågan forskarna tvingas ställa sig är ”hur mycket” människa det behöver vara innan de som forskare måste förhålla sig annorlunda till musembryot – 5%? 25? 45?

Scenario nummer fyra på Dawkins lista är kanske det mest realistiska, utifrån vad vi läst om att väcka mammutar och andra utdöda djur till liv igen, och detta är att återskapa en gemensam förfader/moder till både människor och schimpanser. Vad skulle denna urmoder vara – en människa, ett djur eller något mittemellan?

Det finns överlag inte mycket som pekar mot att mänskligheten på något överdrivet sätt skiljer sig från andra arter i historien, att vi skulle vara kronan på skapelsens verk. Kanske är den varelse som vi idag ser ha ett okränkbart människovärde bara ett steg på vägen mot en ny och mer utvecklad art – mångsysslaren Juan Enriquez föreslår namnet Homo Evolutis i sitt kapitel med samma namn. Om vi bara är ett steg på vägen och inte alls någon rosa marsipanros på Prinsesstårtan, hur ska vi se på vår relation till de andra djur? Om Homo Sapiens existerande samtidigt som Homo Evolutis, vilka rättigheter vi få i relation till den som är oss intellektuellt överlägsen? De rättigheter vi ger en schimpans idag?

Eller så har vi en väldig tur och en framtida människa har, så som författaren Karl Sabbach föreslår i kapitlet A Farwell to Harm, genmodifierat bort möjligheten att orsaka lidande för andra.

Om det Richard Dawkins tror skulle förändra allt är att gränsen mellan djur och människor skulle suddas ut så lyfter andra fram det som skulle kunna hände om vi suddade eller raderade ut gränsen mellan mänsklig intelligens och artificiell sådan. Kan det i framtiden, som författaren och redaktören James Geary föreslår i sitt kapitel, anses lika illa att koppla ur en dator som att skjuta sin hund?

Fysikern Neil Gershenfeld beskriver i sitt kapitel The Implementation of Life in Engineered Material hur det som vi idag kan skapa i den artificiella världen allt mer börjar närma sig något vi skulle kalla liv. Och detta berör djuren i allra högsta grad, för det ifrågasätter vad det innebär att vara människa, vad begrepp så som intelligens och medvetande innebär.

Det är mycket möjligt att vi aldrig kommer få se något av dessa scenarier i verkligheten. Men bara att tänka på dem innebär att vi tvingas utmana våra idéer om vad människan och människovärdet innebär.

Det filosofen Austin Dacey lyfter fram i en möjlig framtid är att istället för att konsumera döda djur när vi äter kött så skulle vi äta det som vanligtvis kallas odlat kött – ett förhållningssätt han kallar carniculture. Det skulle kanske inte innebär en lika stor förändring som när vi övergick från jägar-samlarsamhällen till ett jordbrukssamhälle, men det skulle innebär en genomgripande förändring för vår ekonomi och vårt förhållningssätt till djur:

Grains once roamed free on untamed plains, tomatoes were wild berries in the Andies. And meat once grew on animals.

Det råder en viss diskussion kring djurvänligheten i odlat kött, men kanske är detta den mest realistiska vägen vi har att välja på i vägen mot ett samhälle som (nästan) inte förtrycker djur.