Svensk kycklinguppfödning kan jämställas med uppfödning av ”monstertjurarna” Belgisk Blå. Det hävdar såväl Djurens Rätt som paret Esping som skrivit boken Monsterbiff till middag, som ges ut idag. I boken lyfts kycklingars lidande fram som det mest omfattande djurskyddsproblemet vi har i Sverige.
Ylva och Torbjörn Esping framhåller att den avel som sker på svenska kycklingar medför att nästan var sjätte individ (15 procent) lider av smärtor. Bokens innehåll är dock redan ifrågasatt av Svensk Fågel, som skriver: ”Svenska kycklingar föds upp enligt världens tuffaste djurskyddslag och under ett unikt djuromsorgsprogram. Oberoende experter kontrollerar regelbundet att alla regler följs och vi strävar givetvis ständigt efter att bli bättre.”
Svensk djurskyddslagstiftning innebär bland annat förbud mot avel med inriktning som medför lidande för djuren. Branschen har lovat att man tar avstånd från Belgisk Blå, det är dock ett löfte som boken Monsterbiff till middag tydligt visar har brutits. Skillnaden i hur köttindustrin, konsumenter, politiker och myndigheter ser på belgisk blå och kycklingar är ologisk. I kycklingindustrin är aveln så tillväxtinriktad att djuren blir lidande. Avelsarbetet sker utomlands och är helt oacceptabelt, men också uppfödning av kycklingarna i Sverige som genom avel gjorts sjuka måste få ett stopp.
- Ett förbud mot extremavel och uppfödning av snabbväxande raser med smärtsamma genetiska defekter ska förstås gälla oavsett djurart. Vad har det för relevans att referera till en påstått strikt djurskyddslagstiftning, när man ändå så uppenbart inte klarar av att uppfylla lagtextens fina ord? säger Djurens Rätts vice ordförande Leo Mille.
"Som svensk konsument har jag inget val. All svenskproducerad kyckling är snabbväxande" står det i boken "Monsterbiff till middag".
- Men svenska konsumenter har faktiskt ett val – de kan välja att inte köpa och äta kycklingar, fortsätter Leo Mille.
Djurens Rätts rapport om kycklingindustrin, Bakom stängda dörrar, finns att läsa här.
Det bästa och enklaste är ju förstås att inte äta kyckling (eller andra djur), men det är för sorgligt att de som väljer att äta kyckling ska behöva äta plågade djur och tyvärr är de flesta (alla?) kycklingkonsumenter omedvetna om vad det är de äter.
SvaraRaderaEn märklig fråga jag fått många gånger när jag säger att jag är vegeterian/vegan (balanserar på gränsen) är : "Men du äter väl kyckling?"
Då svarar jag att det är det sista jag skulle äta innan jag svalt till döds.
Visst är detta synsätt märkligt, att det skulle var mer OK att äta just kyckling, har ni andra också råkat ut för detta?
Är det för att kycklingar anses ha levt ett kort och lyckligt liv, jag förstår det inte.
Jag tycker man stöter på det då och då, att fisk och kyckling av någon anledning finns med som ett vegetariskt alternativ (bl.a. på min lokal grillkiosk så finns kycklingburgare med bland alternativen på den vegetariska menyn).
SvaraRaderaJag tror det har att göra med att "många" undviker "rött kött" (nötdjur, gris, får) medan de äter "vitt kött" (fågel t.ex.). Kanske mer av hälsoskäl än några etiska aspekter, har jag i alla fall fått för mig. Och jag tror därifrån missuppfattningen härstammar.