I "Monsterbiff till middag", av journalistparet Torbjörn och Ylva Esping, får vi följa med på en omskakade resa in i den svenska djurindustrin (på samma sätt som Jonathan Safran Foer tog oss med på en resa in i den amerikanska motsvarigheten i boken "Eating Animals"). Bakom en fasad av illusioner, myter och rena lögner möter vi en brutal verklighet, den som de djur vi äter lever i. Det är en verklighet där ”monstertjuren” Belgisk blå har blivit det mest extrema exemplet på vår strävan att tjäna så mycket pengar som möjligt på varje enskilt djur. Men, som det visar sig, utgör Belgisk blå egentligen mer en symbolisk avart än någon egentlig ytterlighet jämfört med många andra sönderavlade djur i den svenska livsmedelsindustrin.
Vi får lära oss om kycklingar med benfel som anses vara lyckliga så länge de når "slaktvikt" vid önskad tidpunkt, om hur kalkontuppar utsätts för sexuella övergrepp och att reklamfilmerna om Bregottfabriken är rena bluffen. Vi får läsa om slakterier som medvetet bryter mot lagen, om hur 570 000 av de grisar som skickas till slakt i Sverige varje år uppvisar tecken på att ha varit sjuka eller skadade samt att Sverige, stick i stäv med den uppfattning vi har om oss själva, inte alls är världsbäst på djurskydd. Och sällan har jag varit tacksammare över att jag inte äter djur - detta är en bok som lämnar läsaren rejält omskakad.
Men allt är inte frid och fröjd i "Monsterbiff till middag?". Författarna inleder boken med att konstatera att djur ÄR mat, och att det ÄR etiskt rätt att äta djur. Men varför det är så får vi aldrig något riktigt bra svar på. Det etiska resonemanget är minst sagt svajigt, och i kapitlet "Ett köttätande folk" får fördomar och klyschor fritt spelrum.
Författarna menar att lösningen på problemet ligger i ökad öppenhet, ökade valmöjligheter och en tydligare märkning. Men problemet blir då inte djurplågeriet i sig, utan att lurade konsumenten inte kan välj bort det. Och efter att just ha beskrivit en värld där lönsamhet betyder allt och djuren väldigt lite så undrar man som läsare över var incitamentet till de steg de själva föreslår skulle komma från - särskilt när författarna själva baxnar över det höga priset på kött från djur som har "haft ett bra liv och död".
Så grundpremisserna och slutsatserna lämnar mer att önska. Och det är synd, för i övrigt är "Monsterbiff till middag" en väldigt viktig bok.
Jag tycker inte om vår Regerings politik de är för slappa när det gäller DJURENS RÄTT i det svenska samhället.Ställa större krav i dag är ett måste men då måste man gå samman,ut på gator och protestera mot denna politik de håller på med.Sätt stopp för all djurplågeri den som inte kommer fram.Den kommer bara fram vid köksbordet.Sedan stannar den,kommer bort nej men att få de styrande lyssna är svårt.Sätt stopp för de som håller på med kamphunds aktiviteter,tänk om de sätts själva i en bur eller en fängelse håla en lite bur det borde de pröva.Jag vill att de som jobbar ideellt ska ha lön från kommunen staten som jobbar med att ta hand om våra husdjur.Avlöna dessa människor som gör ett jätte jobb.
SvaraRaderaEn dialog på våra länsstyrelser skulle vara en bra början. En öppen dörr mellan EU-stödshandläggaren och djurförbudsbeslutaren.
SvaraRaderaMer resurser till våra miljöinspektörer för kortare handläggningstider och bättre kontroll av djurhållare. Förbättrad lagstiftning för att stärka djurens rätt. Bort med vinstmaximering i verksamheter där djur är inblandade.