Läge att sammanfatta Djurrättsalliansens grisavslöjande

I november 2009 avslöjande Djurrättsalliansen (och SR Ekot) den svenska grisnäringen. Under två års tid kartlades hundra grisfarmer i Sverige, en tiondel av samtliga grisuppfödningar. Resultatet känner vi alla till.

Nu i mars 2010 kan vi i princip sammanfatta resultatet av avslöjandet.

Eller i alla fall sammanfatta det som går att sammanfatta. Vilka tankeprocesser som avslöjandena skapats hos människor är svårt att veta något om. Vilka funderingar och tveksamheter som ligger och gror i svenska sinnen är svårt att säga något om. Liksom vilken del avslöjandena kommer att spela när vi skriver historien om hur djurförtrycket raserades.

Men ett försök till sammanfattning den 16 mars 2010 måste ändå bli att vi inte kunnat se något som tyder på en minskad försäljning av döda grisar. Och så igår grisnäringens slutgiltiga hantering av problemet: att införa en certifiering som ska hindra vanvård av grisar - vartannat år ska Sveriges närmare 2 000 grisbönder kontrolleras av en oberoende tredje part.

Och man kan ju inte låta blir att känna annat en en viss form av uppgivenhet. Igår fick grisnäringen i media säga att den svenska grishållningen är bäst i världen. Och att man med certifieringen får bort de 1-2% som utgör "röttäggen". Saken avklarad.

Ska vi köpa detta, mina kära medkonsumenter? Ska vi behöva konstatera att filmen nedan resulterar i en certifiering för att få bort ett fåtal rötägg från världens bästa grishållning?

Fråga: Swedish Meats ordförande Lars Hultström (som vad jag vet fortfarande tar time out), på vars gård vi kunde se grisar leva i smuts och gnaga på andra grisar – är han ett av rötäggen eller utgör hans anläggning en del av världens bästa grishållning?

Det vore illa om ordföranden för Swedish Meats var ett rötägg menar jag. Men det vore ännu värre om det vi kunnat se från hans anläggning är bäst i världen.