4 mars 2010

Om barn, vego och vegobarn

I det kommande numret av tidningen Djurens Rätt så recenserar jag boken "Monsterbiff till middag?", en bok som är angelägen och viktig att läsa. Jag skulle gå så långt som att säga att jag rekommenderar alla att läsa den. Och detta trots att det är en hel i boken jag inte håller med om, vilket framkommer i recensionen. Men det är några ord på sidan 18 som jag retat upp mig lite extra på.

I kapitlet "Ett köttätande folk" skriver man att barn inte är vegetarianer, ett uttalande man gör utifrån vad barn säger är deras favoriträtter (enligt författarna är det ”spagetti med köttfärssås, tacos, kyckling med ris, pannkakor med sylt och lasagne - jag hade nog slängt in hamburgare och korv med bröd i den diskussionen) och jag har gått och tänkt på hur ologiskt ett sådant uttalande är sedan jag läste det.

En avstickare – kapitlet "Ett köttätande folk" är ett rejält snurrigt kapitel. De skriver bland annat att det i många sammanhang betraktas som onormalt att vara vegetarian, och att köttätandet är en väldigt central del i av mänskliga relationer i Sverige. Och jag förstår ingenting. Är det är onormalt att vara vegetarian så är det onormalt att rösta på Kristdemokraterna. Och som gammal etnologistudent gör det ont i mitt hjärta att det är just en etnolog – Håkan Jönsson – som vill få kött till en central del av mänskliga relationer i Sverige. Snurrigt är ordet.

Att säga att barn inte är vegetarianer är knasigt utifrån tre självklara aspekter.

Nummer 1: köttkonsumtion är standardförhållandet till mat i Sverige. Det är norm och tradition. Och likt ett löv i en flod så tenderar de flesta av oss att följa med strömmen, att placera oss lagom i mitten. Detta innebär dock inget ställningstagande i sig, i många fall. Därmed innebär köttkonsumtion inte ett val utan snarare ett icke-val. Och då kommer vi in på poäng nummer 2.

Barn är egentligen ingenting utifrån kostval. De är vad deras föräldrar är helt enkelt. En stor del av vuxna svenskar äter kött och därmed äter en lika stor del av svenska barn kött. Vilket i ännu högre grad innebär att de inte gjort något val. Och det är verkligen inte något val om att inte vara vegetarian.

Ibland hör jag kritik mot vegofamiljer som går ut på att de inte låter sina barn välja själva vad de vill äta. Men inte heller en köttätande familj gör ju det. Med deras värderingar och matvanor så gör de möjligheterna för att barn att välja själva närapå obefintliga. Ett barn i en köttätande familj anpassar sig till det som är normalt där, på samma sätt som ett barn i en vegetarisk eller vegansk familj.

Och barn i vegofamiljer har även de spagetti med färssås, tacos, qourn eller tofu med ris, pannkakor och vegolasagne till favoriträtter.

En köttätande familj har, tror jag, mycket sällan gjort ett medvetet val kring vad de äter som en vegetarisk familj har gjort. Och varför skulle i så fall en vegofamilj erbjuda sina barn något att äta som de anser vara sämre att äta jämfört med annat utifrån en mängd aspekter – inte minst de etiska?

På Djurens Rätt får vi titt som tätt brev och mail från ungdomar som vill äta vegetariskt men inte får för sina föräldrar. Eller som måste laga sin egen mat om de vill äta något annorlunda. Och då brukar jag tänka på hur vegofamiljer inte anses ge sina barn något val när det gäller vad de ska äta.

För det tredje – och det är egentligen detta jag tycker är mest intressant – så skulle jag säga att det finns få grupper i samhället som reflekterar över vad de äter lika mycket som just barn. Och jag skulle säga att det finns få grupper som inser det ologiska i att äta djur lika ofta som barn.

Hur ofta händer det inte att barn helt på egen hand inser kopplingen mellan de djur de tycker så mycket om och det som ligger på tallriken? Och hur ofta viftas inte dess funderingar och frågor bort? Hur ofta säger inte barn att de inte vill äta djur, men sedan skrattar man lite åt det faktum att de gör som övriga familjen gör och åt det faktum att de inte inser att just korv har varit en gris.

Själv har jag en 3-åring som pratar väldigt mycket om vad han äter, och som brinner särskilt för fiskar. Fiskar äter man inte. Hans kompisar på dagis äter fiskar, men inte han. Det är synd om fiskarna i kyldisken på affären. När vi var på Naturhistoriska museet tittade vi på uppstoppade fiskar. Jag förklarade att vi inte äter dem, att de är fina och ska vara i havet. Strax bredvid står en annan pappa och säger åt sitt barn att ”sådana där fiskar gillar ju du att äta” (och jag funderade på vad som egentligen är onormalt).

Jag säger inte att alla barn i grunden är som han, och naturligtvis har han påverkats av sina föräldrar. Och min poäng är inte att alla barn skulle vegetarianer om de själva fick välja, självklart inte. Men att säga att barn inte är vegetarianer utifrån att deras favoriträtt är pappas eller mammas spagetti med köttfärssås (som pappa och mamma säkert lärde sig göra av sin pappa och mamma) är att stänga av tankeprocessen för tidigt.

Tack till http://www.flickr.com/photos/martin_kelley för den fina bilden på smarrig veganmat och Vegofamiljen för inlägget som bidrog med inspiration.

15 kommentarer:

  1. Tänk tanken att alla barn fick veta vad det är som ligger på deras tallrikar och vad det är de smaskar i sig, då skulle vi bli väldigt många fler vegetarianer/veganer.
    Barn är kloka och medkännande, inte alltid, men oftast, så om de köttätande föräldrarna lägger en bild på en gullig kyckling ur bilderboken bredvid tallriken när det serveras
    grillad kyckling och förklarar att det är just en sådan kyckling du äter mitt barn, så skulle det få effekt, men troligen anses som ett fult grepp av föräldrana och förövrigt skulle inte en köttätarfamilj göra på detta sätt, men om............
    Tydligen har du, Peter Nilsson, läst etnologi och det är intressant hur vår syn på djur som mat har förändarats över tid, eller har den egentligen det, jag funderar....
    Jag tänker på det småskaliga jordbruket där alla, inklusive barnen visste att nu är det grisen "Sigge" vi äter upp och alla var nöjda med att "Sigge" hade levt för att göra alla i familjen mätta.
    Denna situation känns ju helt OK, var skulle denna bondefamilj kunna köpa soja"kött", det fanns inte och varför skulle de bry sig när de hade "Sigge" att bli mätta av.
    Vad har hänt under resans gång från jägaren till bonden till djurindustri?
    Är det den moderna djurindustrin som gör det mer fel att äta kött idag än det var för 100 år sedan, eller har vi blivit klokare eller har vi fått nya proteinprodukter?
    Vad är det som styr och påverkar vårt val av kost?
    Mer veganmat och mer information till barnen!

    SvaraRadera
  2. Även inom andra områden än vego tycker jag att unga är mycket mer öppna. Man borde prata mycket mer om vegomat i skolorna, helt klart! Det är där man verkligen kan påverka tror jag.

    SvaraRadera
  3. En annan Peter4 mars 2010 22:16

    Moa, du har så rätt, men vem ska prata om vegomat i skolorna? Det är ett dilemma!
    Den köttätande läraren kommer knappast att prata om vegomat och läraren som är vegan vågar inte inte prata om vegomat, för det anses som indoktinering och olämplig påverkan.
    Köttnormen styr och det är det vi måste bryta.

    SvaraRadera
  4. En annan Peter: Som lärare och vegetarian tycker jag inte att det är olämpligt att prata om vikten att MINSKA sin köttkonsumtion eftersom det också är vårt uppdrag att verka för att eleverna lär sig om vad som innebär negativ påverkan på klimatet. Naturligtvis kan jag inte propagera för att de ska bli vegetarianer, men jag kan upplysa om fördelarna med en vegetarisk kost för jorden som helhet. Våra elever har enbart fått laga vegetarisk mat i hemkunskapen under hela förra terminen för att lära sig "alternativ" och klimatsmart matlagning och det är faktiskt ingen som har klagat...

    SvaraRadera
  5. Bra vegomamman, det var intressant information.
    Det finns uppenbarligen bra sätt att lära eleverna om vegetarisk kost.

    SvaraRadera
  6. Greger, jag tror vi alla är kloka och medkännande men att vi lär oss att inte vara det. Mer eller mindre. Läser precis en intressant bok som tar upp just detta, där författaren menar att frånvaron av en reaktion mot att äta djur just är något som vi lär oss, inte något vi föds med.
    Som av en slump skriver hon också om vad som har hänt under ”resans gång”, från samlar-jägartillvaron, lantbruk till djurindustri. Hon förklarar det med att vi i samhällen där vi är beroende av kött för att överleva så skapar vi resonemang som gör köttätandet acceptabelt. Och idag är vi som bekant inte alls beroende av kött, och därav bristen på bra argument för att fortsätta konsumera djur. Visst kan man resonera utifrån att djurindustrierna gör det värre, mer fel. Men jag tror nog mer på det ovanstående resonemanget.

    Vegomamman, se där!

    SvaraRadera
  7. "Tendenser till grymhet hos barn borde hållas i uppsikt, och om de visar några sådana tendenser, borde de läras motsatsen. Oskicket att plåga och döda djur, kommer att gradvis hårdna deras hjärtan även gentemot människor. Barn borde från början uppfostras i att avsky dödandet och plågandet av andra levande varelser."

    - John Locke (1632-1704)

    SvaraRadera
  8. Finns det någon som vet om vegetarianer/veganer procentuellt av befolkningen i Sverige har ökat de senaste 100 åren eller 50 åren eller 20 åren?
    Har intresset för djurrätt de senaste 20 åren, med en liten svacka nu på slutet (har jag fel?)
    påverkat det svenska folket att i en ökad utsträckning välja djurfritt?
    Det har ju i tusentals år funnits de som tagit avstånd från dödandet av djur till föda, men vilken genomslagskraft har detta fått hos "vardagsmänniskan"?
    Hur många procent av världens befolkning lever på en vegetarisk kost, någon som vet?
    Om jag minns rätt så fanns det undet 1930 - 1960 talen en hälsokostgrupp, som enbart åt grönt av hälsoskäl, finns denna grupp kvar och hur stor var denna hälsokostgrupp?
    Det är nog dags att du Peter Nilsson, som etnolog, skapar en historisk beskrivning över hur vi människor har betraktat djur som mat.
    Jag tror att en sådan forskning och beskrivning skulle kunna betyda mycket, då den är mer "praktisk" än filosofisk.
    Etiska synpunkter är långsiktiga, men tydliga och konkreta exempel skulle kunna göra skillnad.

    http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/guds-avbild-respekterar-djurens-ratt_155104.svd

    Bifogar ett lästips som är intressant!

    SvaraRadera
  9. Läs den sista meningen extra noga i den länk jag skickade tidigare !
    Detta är skrivet av en universitetslektor i teologisk etik.
    Hur påverkar sådana slutsatser människor i allmänhet?
    Jag är övertygad om att det kanske inte påverkar den enskilda människan direkt, det är inte många som läser en sådan text, men vårt gemensamma, kollektiva medvetande utvecklas genom att goda tankar sprids på de mest olikaratade sätt. Människan är utvecklingsbar, inte bara tekniskt genom att åka ut i rymden, vilket jag förövrigt anser är en helt meningslös pojkdrömssysselsättning, utan framförallt tankemässigt, känslomässigt och mentalt och då påverkas vi alla av det som har skrvits även om vi inte har läst det själva.
    Ok, nu tar jag plats och skiver mycket, men varför skulle jag inte göra det.......
    För människans utveckling för djurens bästa.
    Greger.

    SvaraRadera
  10. Intresset har minskat. Köttätandet är det normala och det är färre tokstollar som protesterar mot päls. Varför skulle vi inte leva av djur - det har vi ju alltid gjort. Så ta och ge er nu.

    SvaraRadera
  11. Anonym: Att protestera mot att man dödar oskyldiga minkar för att göra kläder är för fridens liljor inte tokstolligt! Bara för att vi alltid har gjort det, varför ska vi fortsätta med det? Kör på det gamla vanliga argumentet att i så fall skulle vi ju lika gärna kunna rättfärdiga krig och mord med det, alltså bara att vi alltid gjort det.

    SvaraRadera
  12. Genom att använda oss av djuren ger vi också dem möjlighet till liv. Svårare än så är det inte. Och om de får leva hyfsade liv så bör vi fortsätta med det. Till skillnad från dig, mig och dem som dödats i krig och via mord så har inte djuren samma förmåga att planera för framtiden. Så har ni inga bättre argument än det, om ni måste förmänskliga djuren för att hitta argumenten, så blir det inte någon längre diskussion det här.
    Det är tokstolligt att inte ge djuren möjlighet att få leva. Allt fler inser det.

    SvaraRadera
  13. Jag tror vi kan bortse från vår vän Anonym ovan, tills dess att det dyker upp något av substans.

    Att vi ger djurens möjlighet till liv är för mig ett filosofiskt argument, men verkligheten är att väldigt få djur idag lever "hyfsade liv" om vi ser till alla de djur som lever och dör i djurindustrierna. Så jag kan egentligen inte se att det är ett argument värt att beakta.

    SvaraRadera
  14. Greger, det finns tyvärr inte överdrivet mycket statistik för detta. Men min gissning är att det ökade succesivt fram till millenieskiftet nån gång, och att det sedan planat ut eller minskat något. Något så. Men då tänker jag främst på antalet vegetarianer och veganer.

    Rörande intresset generellt så tror jag det gått från att vara en avvikande fråga till att bli en del i det allmänna samtalet. Jag tycker t.ex. boken "Monsterbiff på middag?" och P1-serien "Matens pris" är bra exempel på detta. Det är inte längre bara djurrättsaktivister som diskuterar hur vår mat har kommit till.

    Får jag fortsätta spekulera så tror jag vi kan se samma utveckling i Sverige som man kunnat se i Storbritannien - att antalet vegetarianer har slutet öka (eller till och med minskar) men att försäljning av vegoprodukter fortsätter öka. Och som jag ser det hänger detta väldigt mycket ihop med ovanstående.

    Hur många som lever på vegetarisk kost i världen tror jag du får göra om till flera frågor. Dels finns det de etiska vegetarianerna, men sedan har du ju mängder av människor som äter vegetariskt av t.ex. religiösa eller ekonomiska skäl.

    Tänker du månne på Are Waerland när du tänker på ”hälsokostgruppen”?

    Jag tror det redan finns en del skrivet av vår sätt att se på djur och på djur som mat, men det är absolut ett intressant område som man skulle kunna göra mer inom. Ge mig några ytterligare timmar på dygnet bara...

    Och tack för lästipset. Helena Röcklinsberg har jag/vi haft en del kontakt med genom åren. Tyckte din fundering var väldigt klok. Ta gärna plats, annars tar någon annan den.

    SvaraRadera
  15. Väldigt bra inlägg. Håller med om allt. För övrigt så känner jag en tjej som växt upp som vegetarian. Hon och hennes fyra systrar har alla fått välja, när de började i första klass, att prova att äta kött i skolan. Efter terminens slut fick de välja att fortsätta eller sluta, så där fick ju barnen välja. Jag kan dock tycka att det skulle kännas konstigt att servera någon något som jag själv inte vill äta - av, vill i alla fall jag påstå - många bra och viktiga anledningar.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.