Att argumentera för normen – och de som gör tväremot

I helgen twittrade vi om det debattinlägg som riksdagsledamoten Roger Tiefensee (C) skrivit i tidningen Land Lantbruk. Debattinlägget har rubriken "Anti-köttlobbyn har nått riksdagen".

Tiefensee går i inlägget i polemik med Jens Holm och Vänsterpartiet, men det är ett tämligen oreflekterat debattinlägg han skrivit. Tiefensee:

”Inte minst ledamoten Jens Holm har i alla möjliga forum den senaste tiden envisats med att argumentera mot köttätande. Att någon gång nyansera bilden och belysa djurhållningens fördelar för vårt öppna landskap eller den biologiska mångfalden är för honom främmande, liksom det faktum att det faktiskt finns människor som föredrar att äta korv gjord på svenskt fläskkött i stället för korv gjord på importerad soja.”

Måns Andersson, forskare vid Linköpings universitet bemöter idag dels detta, och dels frågan om en anti-köttlobby. Först när det gäller öppna landskap och biologisk mångfald:

”För det första har grisar över huvud taget inget med det öppna landskapet att göra, de föds nämligen upp inomhus. För det andra får nog Tiefensee svårt att undvika sojan, eftersom 80% av all soja som tillverkas går till, just det, köttproduktion.”

För det andra, när det gäller anti-köttlobbyn, så konstaterar Måns Andersson att köttindustrins lobby är starkare än någonsin och ”statistiken visar att köttkonsumtionen i Sverige ökat med drygt 50% på bara 15 år”. Och det är detta jag tycker är aningen anmärkningsvärt.

Statistiken visar alltså att vi konsumerar mer kött, inte mindre – samtidigt som köttets miljöproblem numera är ett faktum som accepteras av de flesta. Vi äter alltså mer av något som är dåligt, inte bara för djuren. Detta kan man se som ett problem. Andra ser argumentet mot problemet som problemet.

Och vi kan hur som helst konstatera att de öppna landskapen inte riskerar att försvinna närmsta året i alla fall.

Dessutom lägger de företag som gör djur till mat stora stora belopp på att bearbeta politikerna i dessa frågor, vilket jag varit inne på i ett tidigare blogginlägg. Vi lever alltså i ett samhälle som äter djur och där verksamheten för en ökad konsumtion av djur ses som det alldeles normala. När någon argumenterar för motsatsen blir resultatet debattartiklar med rubriken "Anti-köttlobbyn har nått riksdagen". Att köttlobbyn funnits där hela tiden har man inte märkt, kanske för att denna lobbygren är så normal att det inte ens handla om lobbyverksamhet längre. Den bara är där.