Skulle djurskyddslagstiftning vara en av sakerna som står i vägen för djurrätt och för det framtida samhälle där djurs rättigheter respekteras? En del tror det. Djurrättstanken tycks iofs vara mest etablerad där djurskyddslagarna är mer långtgående, och där sådana lagar funnit ett antal decennier nu (t ex England, Österrike, Sverige), men det kan ju vara en slump. Och djurrättsrörelser tycks vara helt marginaliserade i länder med svaga djurskyddslagar (eller där sådana helt saknas) – men det behöver ju inte betyda att det är så det också kommer att vara i framtiden.
Men man kan kanske göra lite jämförelser med andra förändringar som sker i samhället. För fyra år sedan (1 juni 2005) kom t ex ett förbud mot rökning på krogen i Sverige.
Rökning inomhus bland människor som äter, bland icke-rökare som genom passiv rökning riskerade sin hälsa, eller bland personal som under hela sin arbetstid måste passiv-andas in tobaksrök, kan man väl säga är en avart inom rökning. Krogrökningen gjorde också att personer med rökallergi hade svårt att överhuvudtaget gå på restauranger.
Men vi som ville ha bort rökning helt från samhället, kanske var vi lite skeptiska till det här förbudet. Skulle inte förbudet mot rökning på krogen befästa och cementera acceptansen för rökning utomhus? Var det en konspiration? Kanske var det tobaksbolagen som låg bakom lagförslaget för att på detta sätt se till att tobak och rökning för alltid skulle integreras i det svenska samhället?
Man till vår förvåning kan man konstatera att människor inte alls accepterar rökning mer nu än förut. När man t ex tidigare satt nära rökavdelningen på SJ fjärrtåg och kanske upprördes av att man med ojämna mellanrum översköljdes av ett rökmoln, så sitter man nu i närheten av någon som har lite tobakslukt i sina kläder och blir lika upprörd över det.
Enligt en undersökning som nämns här, så vill idag varannan svensk ha ett förbud mot rökning på allmän plats. Enligt den som refereras till här, så vill sju av tio svenskar förbjuda rökning på uteserveringar. Jag skulle vilja se någon hålla en av dessa båda åsikter för tio år sedan, utan att bli utskrattad.
Nu till min poäng: När vi får bort varenda hönsbur från Sverige, så kommer INTE acceptansen för att använda värphöns och ägg samtidigt ha cementerats eller förstärkts. Människor kommer fortfarande att uppröras över det djurutnyttjande som äggproduktion innebär. Men de kommer att uppröras och agera mot andra saker än burar. De kommer istället uppröras bland annat över de framavlade hönsraser som används för äggproduktion, att tuppkycklingarna mals ned direkt efter kläckning, transporter och slakt av höns, de stora grupper som hönsen tvingas leva i inom de frigående systemen, och av den miljö (ljus, ljud, luftkvalitet mm) som hönsen tvingas leva i. Läs gärna mer om hur djuren inom äggindustrin har det (och ladda ned rapporten – den är bäst!).
När djurförtrycket minskar i samhället innebär inte det att återstående djurförtryck blir mer accepterat, utan tvärtom att gränsen för vilket beteende som är acceptabel förskjuts uppåt. Människor kommer fortfarande att beröras illa av övergrepp som sker, bara att i framtiden kommer de övergrepp människor upprörs över vara sådana som idag ses som gott djurskydd.
Vi skulle inte ha någon chans att bli av med tobaksrökning, om vi var tvungna att gå från inget förbud alls, till ett totalförbud. Nu när tobaksrökning kommer att regleras allt mer och mer så kommer den vara helt borta från vårt samhälle inom de närmaste 50 åren eller så. Det är jag helt övertygad om.
Det samma gäller ägg. Vi kan få bort äggproduktion helt. Och vi kan göra det inom vår livstid. Men vi kommer inte att lyckas om vi kräver att det görs genom ett direkt stopp. Vi gör det genom små steg, genom reformer. Och det första steget är att få bort burhönsäggen.
Det finns ett sluttande plan och jag är övertygad om att det planar ut först när förtrycket av djur är helt borta. Vår uppgift är att ge människor och samhället en knuff i nedförsbacken.
Leo Mille
Vice ordförande
Djurens Rätt
15 juni 2009
Skälet till att djurensrättare vill lagstifta om djurs skydd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Även om jag håller med dig i sak, Leo, tycker jag att parallellen med rökning haltar avsevärt för att vara trovärdigt som jämförande argument. Kanske för att jag själv är rökare, kanske för att den som skadas mest av rökning är rökaren. Parallellen skulle i så fall vara att det är äggätaren som skadas mest av äggproduktionen. Och så är det ju inte. Det är hönsen - och tuppkycklingarna.
SvaraRaderaSka vi tala om den sortens stegförbud utifrån ett människoperspektiv så är vi ute på en slippery slope (exvis parfymanvändning, och annat som människor kan tänkas uppröras eller lida av, dvs sådant som inte har djuren i fokus utan istället människans respektive intressen) varför jag tycker det i så fall är bättre att jämföra med slaveriet och andra former av individutnyttjande som inte längre är accepterat.
Rökning och intoleransen mot rökare har inget med det att göra.
Tack mhb för värdefull kommentar. Nu var det ju iofs inte skadeverkningarna från rökning resp äggätande som avsågs med min parallell. Utan snarare den förändring i människors attityd och omvärldsuppfattning som lagstiftning uppenbarligen ger upphov till.
SvaraRaderaJag förstår det, och jag tycker poängen principiellt är viktig, men då kan man egentligen ta vilken lagstiftning som helst, och även se att sådan inte alltid får de önskvärda effekterna - det går nämligen i båda riktningarna. Mord på människor upphör inte för att det är förbjudet, även om acceptansen för att mörda är väldigt låg i samhället. Rökning upphör inte för att det är förbjudet att röka på offentlig plats (inomhus och/eller utomhus). Narkotikabruk upphör inte heller för att det är förbjudet, det har istället skapat svarta marknader och en massa annat lidande, både för missbrukarna och för samhället pga ökad kriminalitet. Sammantaget är jag inte säker på att förbudsvägen alltid är den bästa, utan tror mer på vederhäftig information, marknadsföring, politiska morötter och ekonomiska incitament för att leda samhället i den riktning som önskas - även vad gäller djurutnyttjandet.
SvaraRaderaLeo, jag vill förtydliga att jag stödjer Djurens Rätts kampanj mot burhönsägg - det var parallellen du drog som jag reagerade på liksom att det kanske behövs ytterligare incitament än bara förbud.
SvaraRaderaOK. Så trevligt att även du tror på att vi är helt rätt ute i vår kampanj för att få bort hönsburarna. Och att du tycks hålla med om att acceptansen för en företeelse kommer att minska när företeelsen blir mindre vanlig. VIlket var det ungefär enda som mitt inlägg gick ut på.
SvaraRaderaNarkotiska preparat (likväl som alkohol och tobak) ger rus och beroende. Vad gäller att få ned konsumtionen av narkotika till inget alls är därigenom ett mycket mödosamt arbete, även efter att ett förbud har åstakommits. Ägg däremot bara är en onödig produkt, vilket gör att jag inte tror att en omfattande svarthandel med ägg skulle utvedklas i takt med att äggproduktionen reglerades.
Hur vitt motiven bakom mord skiljer sig från motiven bakom att äta ägg, behöver jag kanske inte ens gå in på?
Visst gör Djurens Rätt rätt i att försöka få bort hönsburarna. Men jag tror inte att ni har så mycket att hämta i att jämföra med rökförbudet på krogarna. Det som är intressant med det förbudet är att det inte på något sätt påverkat rökkonsumtionen negativt. Rökkonsumtionen har stigit.
SvaraRaderaSom marknadsförare ser jag istället så här på saken. En kampanj som sätter fokus på hönsburarna, och som lyckas förmedla att man inte ska äta ägg från hönor som levt i burar, kan leda till tre typer av förändringar:
a) En grupp ger fan i det. De utvecklar ett trotsbeteende och äter gärna ett extra burägg till frukost.
b) En grupp slutar att äta burägg och börjar äta ägg från hönor som levt på bättre sätt. Konsumenter som hittar bättre produkter tenderar att öka sin konsumtion. Dessa kan givetvis vara påverkbara till att sluta äta ägg helt i ett senare skede. En fasförskjutning leder gärna till en annan.
c) En grupp slutar att äta ägg helt.
Jag antar att Djurens Rätt vill få människor att helt sluta äta ägg. Det är en helt annan process än att till exempel få människor att avstå från att röka på krogen.
En kollega till mig har en teori om att rökförbudet på krogen har fört med sig att bilden av att röka blivit polerad, och att det kan vara en del bakom att rökningen ökar. Vem fan vill börja röka när man komme hem efter en natt på krogen och lukta äckel?
Hej anonym
SvaraRaderaTill att börja med antalet rökare. De är färre, och minskar stadigt
http://sydsvenskan.se/inpalivet/article322544/Halften-sa-manga-rokare-idag-som-for-tjugo-ar-sedan.html
Antal rökta cigaretter är däremot en annan sak, jag hittar ingen siffra på det. Men jag utgår från att de rökare som finns idag också röker färre cigaretter per person, än vad man gjorde förr. Det antagandet bygger jag på att 1) det är dyrare att röka idag 2) det är färre platser man kan röka på nuförtiden, och 3) rökning är inte på samma sätt socialt accepterat idag, som det var förr. Däremot så ökar snusningen, och kanske t o m så mycket att tobakskonsumtionen totalt sett har ökat? Är det någon sådan siffra du sett?
Sen ägg. Oavsett vad vi djurrättare gör de närmaste åren så kommer äggkonsumtionen att till en början att öka. Äggindustrin för fram att ägg är klimatsmart, näringsrik, hälsosam mat, framställd med god djuromsorg. De har stora resurser och kommer att nå ut med dessa budskap tämligen framgångsrikt de närmaste åren. Äggindustrin har ju tom en egen helg där de kan får hur mycket som helst och helt gratis reklam.
Däremot kommer konsumtionen av ägg definitivt inte att öka på grund av att hönsburarna försvinner. Med hönsburarna blir de billiga äggen lite dyrare, vilket helt säkert kommer att bromsa konsumtionsökningen.
Mvh Leo
Anonym:
SvaraRadera”Utan” hönsburarna blir de billiga äggen lite dyrare, menade jag förstås.
Sen, det stämmer säkert att konsumenter som hittar bättre produkter tenderar att öka sin konsumtion. Men resonemanget förutsätter rimligen lanserandet av en ersättningsprodukt, som då ersätter en annan som på endera sättet under en tid upplevts vara bristfällig.
I fallet ägg lanserar vi i Djurens Rätt inte någon ny ersättningsprodukt. Alternativen till burhönsägg (inga ägg, andra ägg) finns redan.
Enligt SCB:s statistik har rökförbudet på krogen som infördes 2005 haft en mycket liten effekt på en mycket liten nedgång
SvaraRaderahttp://www.scb.se/Pages/TableAndChart____49525.aspx
(statistiken visar bara fram till 2007). Trenden var redan långt innan nedåtgående så det är uppenbarligen andra faktorer som inverkar.
SCB mäter bara dagligrökare (dvs inbitna rökare/nikotinister), medan regleringen snarare torde påverka sällanrökare, samt totala förbrukningen av cigaretter.
SvaraRaderaMen den viktigaste effekten av rökförbudet är inte ens den förändring i konsumtionsvanor som den givit upphov till. Den viktigaste effekten är istället den förändring i attityder till och acceptansen av rökning som uppnåtts.
Förbudet mot rökning på krogen gör det möjligt för ytterligare och mer långtgående reformer. Den reform som förbudet mot rökning på krogen innebär, leder inte till cementering av befintlig situation. Reformer leder istället till ytterligare reformer.
Den centrala frågan som några ställt här är väl om förbudet har den effekt som du menar att det har? Rökningstatistiken visar ju att rökningen minskade långt innan förbudet kom. Det verkar alltså vara något annat än förbud som gjort det mer oaccepterat att röka. Det borde väl därför vara bättre om ni riktade in er på de faktorerna istället för på förbud som inte ger de effekter som ni vill ha med äggen? Det låter nämligen som ni börjar i fel ände när ni tror att det är förbudet som leder till reformer och nya beteenden fast det kanske är andra faktorer som lett fram till att ett förbud blivit så accepterat som det blivit. Har ni alls beaktat andra faktorer? Angående äggen så undrar i alla fall jag varför man måste prata om förbud, istället för att prata om all äggproduktion samtidigt och sikta in sig på att göra hela den industrin socialt oaccepterad. Efterfrågan styr ju utbudet och om människor får bättre kunskap om vilka plågor som ligger i ägg- och köttindustrin och att man anpassar sitt budskap till alla andra faktorer som gör att människor ändrar sina beteenden så behövs inga stegvisa förbud. Industrin rasar till slut då av sig själv. Förbud är överreklamerade och skapar bara massa antipatier mot dem som står bakom dem och funkar ändå bara när de först är socialt förankrade.
SvaraRaderaDjurens rätt bygger inte sina strategier på hur acceptansen för rökare utvecklas i samhället. Men däremot bland annat på principen om att reformer föder ytterligare reformer. Rökning är dock ett exempel på detta.
SvaraRadera2009 säger sig alltså 70% av svenskarna tycka att ett förbud mot rökning på uteserveringar är rimligt. 50% ser framför sig att ett totalförbud mot rökning på allmän plats. För tio år sedan skulle sådana tankar ha varit närmast skrattretande (jag skulle själv ha skrattat).
Den större förändring kring rökning som skett under det senaste decenniet är diverse regleringar, framför allt krogrökningsförbudet, men också stopp för rökning på SJ-tåg, i gallerior mm. Det finns inte någon rimlig förklaring annan än att det är dessa regleringar av rökningen som givit upphov till attitydförändringen hos svenskarna. Regleringar kan därmed i vissa fall uppenbarligen ge upphov till ytterst påtagliga förändringar i människors attityd och omvärldsuppfattning
Hur förändrar man världen snabbast och bäst? Jag har funderat, diskuterat och läst länge och mycket och min slutsats är att de mest effektiva sätten är de kollektiva: politiska och ekonomiska styrmedel, reformer i lagstiftning och liknande. Dels för att man den vägen kan nå massor av människor (alla människor) på en gång, men framför allt för att det alltid är lättare att ta flera små steg än ett enda stort.
Mvh Leo
Jag håller helt med dig Leo. Det är vårt ansvar att agera mot hönsburarna. Det gör äggen lite dyrare, vi hjälper de höns som är allra mest utsatta, och det är ett steg på vägen till en framtid där inga ägg alls konsumeras.
SvaraRaderaJag var tidigare medlem i Djurens Rätt och kämpade mot hönsburarna och mot äggätande. För mig och de andra aktiva i min kommun fanns ingen motsättning. För fyra år sedan lämnade jag föreningen efter att den dåvarande ordföranden i media uttalat sig mot reformism. Han verkade närmast tro att reformismen var ett större hot mot djuren än de som utnyttjar djur. Jag kände inte igen min förening. Vi får se om jag kommer tillbaka.
SvaraRaderaSnälla, kom tillbaka! Vi behöver vara så många fler för att vinna över djurutnyttjandet och djurplågeriet. Och vi behöver samarbeta mellan falangerna för att vara effektiva, inte strida internt. För djurens skull.
SvaraRaderaGammal medlem som värnar om djuren och struntar i ideologierna.
Anonym den 18 juni 2009 14:35,
SvaraRaderajag hoppas också att du kommer tillbaka. I en organisation som vår kommer det alltid att finnas olika åsikter om hur man bäst uppnår det vill vill uppnå - ett samhälle som inte förtrycker djur. Och det tror jag i grunden är bra, för utan denna diskussion finns risken att vi stagnerar i tankar och arbetssätt.
Däremot måste vi naturligtvis alltid fokusera på vad som är viktigt, på vad vi i grunden har gemensamt och på att det endast är tillsammans vi kan uppnå en skillnad för djuren. Klyschigt, men väldigt sant.
Jag tycker vår kampanjsida djurensratt.se/agg är ett bra exempel på det du beskriver. Där finns vår kampanj mot burägg, liksom äggfria recept och konstaterandet att det aldrig är rätt att betrakta andra kännande varelser som livsmedelsproducenter och förbrukningsvaror.
Precis som det ska vara.
Nu är marknadsföraren här igen.
SvaraRaderaMan kan nog inte använda sig av tjugo år gamla siffror över rökning för att försöka påvisa något som har med effekten av rökförbudet på krogen att göra. Det kom först 2005. Här i Skåne visar lokala undersökningar bland skolor och bland ungdomar i krogåldern att rökningen faktiskt har ökat de senaste åren. Vår byrå har ett uppdrag från ANG att ta fram en kampanj just av den anledningen. Vi tror att rökförbudet kan ha slagit fel. Rökbåsen kan ha fått samma effekt som rökrutorna en gång fick på skolorna. Sedan finns det en rad andra omständigheter, men jag lämnar dem därhän.
Sedan till prisbildningen. Ja, ett högre pris påverkar konsumtionen. Men inte alltid negativt. Ett väsentligt högre pris gör det. Men ett något högre pris kan bidra till att kunden upplever att hon får mer för pengarna. Kunderna, särskilt när det gäller livsmedel, vill satsa på sig själva. Prisskillnaden mellan ägg från hönsburproduktion och andra är för liten för att få konsumenter att köpa färre ägg.
Jag har följt den här tråden med stort intresse. Främst för att jag trodde att jag skulle ha något att hämta i vårt arbete mot rökning. En sak som jag slagits av och som skiljer sig från den här bloggen i övrigt är den mästrande attityden. Jag tror att man ska undvika sådan.
Ett sista inlägg (marknadsföraren). Du skriver att Djurens Rätts uppgift är att ge människor en knuff i ryggen. Jag vill ge er rådet att sluta med sådan ordanvändning och börja se människorna på annat sätt istället.
SvaraRaderaHur mår du själv efter en knuff i ryggen?
Människor ska inte ses som något som behöver ge knuffar bakifrån. Synen skulle lika gärna kunna vara hämtat från slakterierna och det som grisar och andra djur blir utsatta för (ibland till och med via elapparater).
Jag tror att ni kommer längre om ni/du ser människor som några ni vill bjuda in till samtal. Kanske över en fika. Kanske genom att ge en broschyr.
Lycka till med ert arbete! Jag håller på er. De senaste åren har ni haft väldigt bra annonser i HD, som vi inom branschen pratar om. Jag gillade även er tunnelbaneinformation (hunden och snaran) och era affischer med ungdomar som beskriver vad djur används till. Ni sticker ut bra!
Och jag äter inte ägg för övrigt. Det slutade jag med för många år sedan, just efter att ha fått ett flygblad i handen av Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, som ni hette på den tiden.
Hej och god midsommar marknadsföraren.
SvaraRaderaJag håller givetvis med dig om att man ska ha ett trevligt språkbruk, och det är tråkigt att du uppfattar tråden som mästrande.
Djurens Rätt vill förändra världen. Vi gör det genom det personliga samtalet. Via fika och flygblad. Men vi söker också kollektiva lösningar. Vi tror att t ex ekonomiska styrmedel och lagstiftning kan påverka människor beteenden. Och vi tror att acceptansen för en företeelse kommer att minska när företeelsen blir mindre vanlig. Och att samma också gäller åt andra hållet. Vi tror t ex att acceptansen för djurrätt kommer att öka, den dag vi är fler djurrättare.
Människor gör inte alla gånger saker för att de tycker att det är rätt. Ofta gör människor saker TROTS att det tycker att det är fel. Man gör inte som man tycker. Man tycker om det man gör. ”Knuff” i mitt språkbruk är inte tackling, det är att ge stöd och uppmuntran att göra den förändring som man uppenbarligen behöver lite hjälp med för att klara att genomföra.
Det är intressant att rökningen bland barn och ungdomar i Skåne har ökat. Det är bra att det uppmärksammats och att man nu försöker hitta sätt att motverka just den trenden. Vi kommer göra likadant om det visar sig att vårt arbete mot t ex burhönsägg gör att konsumtionen av sådana ägg ökar i någon speciell region eller åldersgrupp.
Men om du frågar mig så skulle jag säga att ni är fel ute som tror att rökförbudet på krogen har slagit fel och att förbudet gjort att rökningen blivit mer polerad iom att rökningens alla fula sidor numer döljs. Acceptansen för rökning på uteserveringar, eller på allmän plats (t ex busshållplatser) har ju överlag minskat väsentligt senaste decenniet, trots denna rökningens polerade yta. Ungdomskulturer är lite att gå emot vuxensamhället och rådande normer, och kanske är det något sådant som man har sett i Skåne? Jag spekulerar bara. Lycka till med att hitta något klokt kring detta med ungdomsrökningen i södra sverige.
Ungefär 40% av svenska värphönsen sitter i burar. Men ett besök i en livsmedelsaffär gör det snart klart att färre än 40% av de ägg som säljs är från höns som sitter i bur.
Vårt arbete är alltså inte bara riktat mot de ägg som syns i ägghyllan. En stor del av burhönsäggen hamnar nämligen i färdiglagade rätter: Bullar, kakor, vegetariska burgare, pannkakor, mousse etc etc. Jag skulle också gissa att burhönsäggen är första valet för de flesta resturanger. Även om du som marknadsförare tror att äggkonsumtionen riskerar att gå upp om priset höjs, så tror iaf jag att vi kan enas om att inblandningen av ägg i färdigrätter på sikt kommer att minska om äggen blir dyrare.
Mvh Leo
Hej marknadsföraren!
SvaraRaderaJag håller inte med när det gäller knuff i ryggen.
Jag vet att jag borde jogga mer. Det är sunt och bra, och efteråt mår jag mycket bättre. Men jag gör det inte tillräckligt ofta, och jag skulle göra det ännu mindre om inte min sambo hela tiden knuffade mig i ryggen och får ut mig i löparspåret.
Och detta menar jag är att jämföra med alla de som vet att det inte är helt reko att äta djur. Som känner det i ryggmärgen, men som inte agerar på denna känsla.
För alla dessa människor (exempelvis en kompis till en kompis som gillar att äta kyckling, men inte de hela biterna där benen sitter kvar, för då ser hon att det är ett djur) så spelar det ingen roll hur mycket Djurens Rätt argumenterar om missförhållanden och djurplågeri. Detta känner de ju redan till.
Dessa människor skulle jag vilja ge en knuff i ryggen. En kom-igen-nu-du-vet-att-du-vill-knuff. Inspiration att ta steget, att kliva in i Vegoland. Ingen våldsam knuff, men en liten vänlig sådan. (Och knuffen är naturligtvis sällan fysisk, utan mer en mental sådan.)
I takt med att kunskapen om förhållandena för djuren blir mer spridda så kanske Djurens Rätts roll också kommer att förändras, från att argumentera till att inspirera. För inspiration är den bästa sortens knuffar.