En reflektion rörande Scans miljövänliga skinka

I en stor helsidesannons i DN den 5 juni, på Världsnaturdagen, mitt emot ledarsidan, försöker Scan länka samman den svenska köttindustrin och köttätande med cykelåkning och miljötänkande.

Ur askan efter larmen om behandlingen av de danska grisarna och den fatala antibiotikaresistensen som breder ut sig bland människor, lyckas Scan med konststycket att förvandla sig till ett miljövänligt företag. Som med gratisutdelningen av sin ekologiska bokvedsrökta skinka till alla cyklister på Slussen i fredags morse likt en Fågel Fenix istället tycks lyfta och ta täten i miljötänkande, genom att få oss att tro att vi ska äta mer griskött för att vara miljövänliga. Smart och behändigt har de skapat en ny marknad för det på sistone ifrågasatta grisköttet, vilket förmodligen genast märktes i försäljningen.

Det är bra jobbat av Scans pr-makare och marknadsförare.

Hur kan Scan tala om miljötänkande när den internationella köttindustrin, den svenska inräknad, ensam i alla sina led står för nästan en femtedel av alla utsläpp av växthusgaser i världen? Och då inte bara koldioxid (från alla transporter och från förlusten av kolsyreslukande regnskogar), utan än mer av de mycket farligare gaserna metan och dikväveoxid, som strömmar ut i atmosfären från de högkoncentrerade gödseldepåerna som bildas när djur som ska leva och beta utomhus på stora ytor plötsligt pressas samman på djurfabrikernas minimala golv. Särskilt grisarna, dessa känsliga, sociala, kärleksfulla djur som näst chimpanserna står oss närmast i skapelsekedjan, vars lever kan transplanteras till oss och vars DNA till 98% överensstämmer med vår egen. Att behandla dem som vi gör borde betraktas som ett brott, som det djurplågeri det i själva verket är.

Vem har inte med fingrarna för näsan skyndat förbi stanken från ett grishus som följer med i flera kilometer och förgiftar landskapen med sin frätande ammoniak, som på Öland eller i Östergötland. Den är vedervärdig, även när den tunnats ut i luften där vi springer. Hur är den inte där grisarna står i mörkret, utan fönster, fastlåsta och såriga i sina burar utan skymten av en strimma frisk luft eller dagsljus. Och det köttet ska vi äta!!! Och slå oss för bröstet för att vi gör det. Ekologiskt, visst, det börjar sälja. Men flera undersökningar visar att de svenska eko-grisarna inte har det stort mycket bättre än de andra grisarna.

Hur kan Scan överhuvud tagets med hedern i behåll ta ordet miljötänkande i sin mun? Scan som genom sin verksamhet håller miljontals grisar (och kor) fångna i burar och inhägnader hela liv i väntan på en skräckfylld slakt, som proppar dem fulla med antibiotika och föder upp dem på regnskogsodlad soja, som inte bara höjer utsläppen av växthusgaserna dramatiskt, utan även bestjäl människorna i tredje världen på odlingsjord för livsmedel och dessutom gör oss som äter av köttet antibiotika-resistenta och mer benägna att få svåra sjukdomar. När det mest miljöriktiga och klimatvänliga vi kan göra är att sluta äta kött, åtminstone minska vår köttkonsumtion radikalt.

Genom sin grovt vilseförande annons och sitt tilltag att dela ut den ekologiska gratisskinkan till cyklisterna på Slussen i fredags morse, visar Scan och köttlobbyn att de med hjälp av sina (EU-sponsrade?) pengar faktiskt kan – och får – göra precis som den vill. Men framför allt att de saknar all moral.

Maria Sandblad
Frilansjournalist