Bloggaren och twittraren Jonatan Bäckelie skriver i sitt senaste blogginlägg om Djurens Rätt och vårt arbete. Intressant, och förslagen på hur vi borde arbeta uppskattas. Men jag håller inte med, och tänkte försöka förklara varför.
Bäckelie menar att vi fokuserar för mycket på vego, att vi "tycks vara en samling vegetarianer/veganer som försöker övertyga andra (redan övertygade) vegetarianer/veganer att sluta upp i leden". Och att vi då missar alla de som bryr sig om djur men äter kött. Vilket är en relevant poäng, och det är inte första gången den uttrycks.
Å ena sidan är Djurens Rätt absolut en organisation även för dig som äter kött. Genom remisser, möten med myndigheter och beslutsfattare och mycket annat arbete så påverkar vi väldigt konkret djurens vardag idag. Vi jobbar t.ex. för att grisar inte ska kastreras utan bedövning, och för att hönor inte ska sitta i burar. Vi jobbar för att de djur som äts upp får ett så drägligt liv och en så smärtfri död som möjligt. Det är en stor och viktig del i vårt arbete. Och den stora, stora majoriteten av medlemmar i Djurens Rätt äter kött (hallå alla vegetarianer och veganer, slut upp i leden för sjutton!).
Men, å andra sidan – vi är vad vi är, en djurRÄTTSorganisation. Givetvis finns det bättre och sämre sätt att behandla djur. Men som djurrättsorganisation ser vi det inte som vår uppgift att gradera utnyttjandet av djur på en skala mellan "bra" och "dåligt". Vi står på djurets sida. Jag brukar tänka att vi är som Amnesty, för djuren. Amnesty kämpar för människors rättigheter, vi agerar för djurs rättigheter. Amnesty gör inte bedömningar om i vilka situationer tortyr är lämpligt, vilka metoder som är mer schysst än andra. Och det är inte vår uppgift att göra bedömningar om vilket kött (om något) som är schysst att äta, det är en uppgift för andra.
Detta handlar inte om att vi sätter våra principer och värderingar över möjligheten att påverka för djuren. Det är en logisk konsekvens av insikten att alla kännande varelser ska få leva sitt liv utan förtryck, tvång eller utnyttjande. Och vi tror, framförallt, att det är genom att förändra människors syn på, och inställning till, djur som vi når förändring - för alla djur. Att ifrågasätta och diskutera varför vi äter dem, inte vilka av dem vi ska sticka gaffeln i.
Vi pratar gärna om nyanserna i djuruppfödningen, och vi har precis skrivit en rapport om just naturligt beteende. Men ska djuren inom livsmedelsindustrin verkligen kunna få utlopp för sitt naturliga beteende måste vi radikalt förändra vad vi konsumerar (kött en dag i veckan blir utifrån det perspektivet betydligt mer realistiskt än en vegetarisk dag i veckan). Jag skulle till och med hävda att det i praktiken är omöjligt att förse Sveriges befolkning med kött och samtidigt ta idén om att djur ska kunna få utlopp för sitt naturliga beteende på allvar. Att välja vegetariskt eller veganskt är för djuren ett bättre val. Och det är för djuren Djurens Rätt finns till. Inte för den som vill konsumera kött med gott samvete.
Avslutningsvis, bara som kortast om Twitter – det vi förmedlar där avspeglas till stor del av vad som i övrigt finns på Twitter. Där kryllar det av vegotwittrare - och vi hänger gärna på i diskussionen. Många skriver om päls - och vi skickar gärna vidare det vi tycker är bra. Detsamma om storskalig djuruppfödning. Antalet personer som twittrar om en fråga som djurförsök är i princip noll. Detsamma om många andra frågor vi jobbar med. Och detta är lite trist, men det är så det är. Och det avspeglas naturligtvis i vår twittrande.
Bra svar. Jonatan glider i texten mellan:
SvaraRadera1. Djurrättsmålen nås mer effektivt om Djurens Rätt börjar jobba mindre med veganism och satsar ännu mer på små stegvisa djurskyddsreformer.
2. Djurrättsmålen är orimliga. Det finns "schyssta" sätt att ta makt över och döda "glada grisar".
Kan det vara så att Jonatan själv blandar ihop de två tankegångarna? Han tror kanske att Djurens Rätt arbetar ineffektivt bara utifrån antagandet att målet egentligen borde bara djurskydd, inte djurrätt?
Djurens Rätt har definitivt ett dilemma, det är både en djurskydds och en djurrättsorganisation,
SvaraRaderavilket tydligt framgår av Peter Nilssons inlägg.
Vad är vägen och vad är målet?
Hur viktigt är antalet medlemmar?
Kort svar på detta, som jag ser på det:
SvaraRadera- Målet är ett samhälle som respekterar djurs rättigheter, men jag tror inte någon med säkerhet kan säga vilken väg som snabbast leder dit, om det ens finns en enda väg.
Så länge målet är detsamma ser jag inga större problem med att vägarna dit ser olika ut, även inom en organisation.
- Antalet medlemmar är jätteviktigt, men "jakten på medlemmar" (i brist på bättre ord) får naturligtvis inte ske på bekostnad av våra grundläggande värderingar.
Bara en tanke, vad skulle hända om Djurens Rätt blev en enbart DjurRÄTTSorganiation?
SvaraRaderaVad tänker du på? Vet inte inte riktigt vad det syftas på. Utveckla gärna.
SvaraRaderaAnonym 17.17 skriver: Det är mest bara en tanke om vad som skulle hända om Djurens Rätt blev enbart en DjurRÄTTSorganisation och inte också en djurskyddsorganisation.
SvaraRaderaLiknelsen med Amesty är bra, men den rimmar lite illa med Djurens Rätts linje, då Djurens Rätt "tillåter" att djur plågas lite mindre och jobbar för det, vilket aldrig Amnesty aldrig skulle göra när det gäller tortyr av människor.
"Lite mindre och mildare tortyr" är inte Amnestys linje.
Jag är medlem i Djurens Rätt sedan länge och ni har mitt fulla stöd, men frågan är vilken väg Djurens Rätt ska gå och om det helt djurfria samhället, vad det gäller människors konsumtion av djur på olika sätt är en möjlig verklighet eller en vision eller en utopi.
Något som bekymrar mig är antagandet att all djurhållning skulle upphöra i Sverige vadsom då skulle ske med vårt landskap med ängar,hagar och växtliget som är är helt beroende av att områden betas av djur.
Lite funderingar från en trogen medlem, som funderar på Djurens Rätts framtid.
Jag tycker liknelsen med Amnesty funkar bra när det handlar om vår grundläggande inställning till djur - lite mindre och mildare tortyr är inte heller Djurens Rätts linje.
SvaraRaderaSom jag skrev ovan handlar det om vägen till målet, som jag ser det. Och där har ju onekligen Amnesty möjlighet att vara lite mer "principfasta". De har större delen av världen på sin sida, liksom FN:s konvention om mänskliga rättigheter osv. Detta är inte rikigt fallet när det gäller de hundratusentals djur som kommer att dödas bara under den tid det tar för mig att skriva denna bloggkommentar.
Frågan blir ju då hur vi bäst reducerar dessa djurs lidande (vilket jag absolut tycker faller in under en djurrättslig ideologi) samtidigt som vi försöker skapa samhället som respekterar djurs rättigheter (om sedan detta samhälle är en möjlig verklighet eller en utopi tyker jag i sammanhanget spelar mindre roll. Vi måste i alla fall försöka.).
Och i ett samhälle som respekterar djurs rättigheter skulle naturligtvis djur kunna beta även utan att få en bultpistol i huvudet. Som i Arlas reklamfilmer, fast på riktigt.
Är inte Djurens Rätts grundläggande problem att vi pratar mycket om veganism och vi delar ut mängder med flygblad om det, men vi klarar inte av att få människor intresserade av budskapet. Vi har blivit dåliga på att förpacka det helt enkelt. Det räcker inte med att upprepa mantran, om de inte leder någonvart måste man ändra på dem.
SvaraRaderaKanske. Även om jag inte helt håller med om att vi inte lyckas få människor intresserade av budskapet - det är svårt att mäta framgångar i detta arbete alla gånger.
SvaraRaderaBara en sådan sak som att veganska produkter finns i de flesta affärer tycker jag är ett tecken på att det finns ett större intresse idag än tidigare. Och utbudet har ju ökat något enormt, jämfört med hur det bara var för 10 år sedan.
Men absolut att vi måste fundera över hur vi kommunicerar det vi vill säga, det måste vi göra hela tiden. Alla kommer inte intressera sig för ett budskap förpackat på ett visst sätt, därför tror jag själv att mångfalden är viktig.
Men sedan är det ju också så att många inte kommer intressera sig oavsett vad - och det blir kanske deras nästa generation vi får hoppas på?
Vägvalet står mellan om vi ska gå tillbaka och sätta djurens situation i fokus, som vi gjorde tidigare och som ledde till att köttfrågan kom upp på dagordningen eller om vi ska prata om veganismen enbart.
SvaraRaderaSedan har väl Djurens Rätt aldrig haft så svaga ledare som nu? Och Peters censur mot inlägg som är kritiska till höjdarna inom Djurens Rätt är också ett stort problem.
Johan, hur menar du att vi satte djurens sitution i fokus tidigare som vi inte gör nu?
SvaraRaderaRörande censur och organisationens ledning så tycker jag att jag har varit tämligen tydlig: det är fritt fram för kritiska synpunkter, men håll det relevant och intressant. Då blir mycket bättre än att bara skriva om hur dålig den eller den personen är.
Och det finns alltid ett problem med att vara anonym i sådana disskusioner. Det kommer man inte ifrån.
Är det du som skrivit kommentarerna om tv-inslagen förresten? Släng iväg ett mail till mig på peter.nilsson@djurensratt.se så förklarar jag gärna hur jag tänkte där.
Jag kan verkligen förstå bloggaren Peter Nilssons beslut att enbart publicera allmänna frågor som rör djur i allmänhet och Djurens Rätt i synnerhet, det är ju alldeles självklart att det måste vara så.
SvaraRaderaCitat från Johan: "Och Peters censur mot inlägg som är kritiska till höjdarna inom Djurens Rätt är också ett stort problem."
Detta är verkligen inget problem, inom en demokratisk organisation, som Djurens Rätt är.
Du bör veta att det finns en demokratisk process som väljer företrädare för organisationen Djuren Rätt.
Är du missnöjd med dagens styrelse så kom igen till riksstämman, förövrigt är det naturligtsvis fritt fram för vilken medlem som helst att ha synpunket på organisationens arbete, MEN personpåhopp ska inte publiceras någonstans, där har bloggaren Peter helt rätt.
Det ligger nog en poäng i att mindre ta upp veganismen som det enda alternativet, då det är så svårt att förstå för folk i allmänhet.
SvaraRaderaDet budskapet når inte fram, det är min erfarenhet.
Däremot blir människor intressade av djurens lidande, men just vego känns så otroligt avlägset för de flesta.
Istället för att börja med vego och sedan fortsätta med djurens situation, så borde budskapet vara tvärtom, först ta upp hur djuren har det och som en konsekvens av detta vore det smart att att välja vego.
Om det är någon som förstår mitt resonemang, så vore det kul och om det är någon, som tycker som jag skulle det vara ännu roligare.
Att uppmärksamma djurs lidande ger bara att människor någon vecka eller två letar efter kravmärkt (dvs samma lidande) och att hela samhället startar svenska mästerskapet i att förfasa sig och att påstå att "jag äter inte så mycket kött".
SvaraRaderaDet är bra att Djurens Rätt förklarar att vägen till en fin framtid går genom vad vi väljer att äta till nästa måltid. Och nästa efter den, och så vidare. Det är ingen oöverstiglig mur att äta vego. Det är bara en lång rad av små små vägval.
Johan: När har Djurens Rätt haft starka ledare då? Den sista starka ledaren (om vi pratar karismatiska ledare med en vision och ett djävlar anamma) avgick 1993. Med undantag från perioden med P-A Svärd som var 2000-talets bästa år.
SvaraRaderaDet jag sett av Camilla Björkbom bådar gott för framtiden. En djurrättare med finess, hjärta och hjärna.
Framtiden är redan här. Camilla är superbra och signaturen Johan har uppenbarligen ingen vidare bra koll på Djurens Rätt eller hur organaisationen styrs.
SvaraRaderaAngående vad som är Djurens Rätts bästa budskap så har jag har i tidigare inlägg hävdat att vegankost är svårt att nå "folk" med, medans djurens situsation är lättare att förstå för "folk i allmänhet"
SvaraRaderaDet var lite lustigt eller snarare intressant att Birgitta Carlsson,en av Djurens Rätts stora kämpar,i ett reportage i senasre numret av tidningen Djurens Rätt uttrycker exakt samma sak.
CITAT: " OM EN KÖTTÄTARE FÅR EN LAPP I HANDEN AV EN UNG PIERCAD MÄNNISKA DÄR DET STÅR ATT MAN MÅSTE BLI VEGAN, INTE FAN KOMMER HAN ELLER HON ELLER HON ATT BLI MEDLEM DÅ?
Vidare citat ur reportaget om Birgitta Carlsson: "Vi måste koncetrera oss på djurens villkor om vi ska få med oss människor. Vi måste nå människor känslomässigt"
Vidare citat: "Djurens situation skulle stå i fokus, inte folks matvanor"
Jag har gett mig själv tillåtelse att citera lite ur reportaget om Birgitta Carlsson, som bland annat var Djurens Rätts förbundsordförande 1997 - 1983.
Hon hade rätt då och har enligt min mening fortfarande rätt om Djurens Rätt som organisationen vill och ska vara en DjurRÄTTSorganisation och inte en djurskyddsorganisation eller en veganorganisation.
Såg nu efter att jag skickat mitt inlägg att Johanna 30 november 22.23 beskrev just Birgitta Carlsson, som den sista starka ledaren med undatag för Per-Anders Svärd.
SvaraRaderaMed detta tar jag inte på något sätt ställning till övriga tidigare eller nuvarande ledare för Djurens Rätt, jag bara konstaterar att det finns de som uppskattade Birgitta Carlsson och det gör jag, främst för hennes fleråriga arbete för djuren och för hennes syn på hur Djurens Rätt bör "tänka" och arbeta.
Ledarskapet har jag ingen synpunkt på överhuvudtaget, det är "tänket" inom organisation, som intressar mig.
Well, en djurrättsorganisation är per definition en organisation som förespråkar veganism. Har djur rättigheter eller inte? Har de det? Ja, då ska vi inte utnyttja dem (= äta av dem).
SvaraRaderaDexter,varför är en djurrättsorganisation en organisation,som främst hävdar veganismen, det låter mer som en veganismorganisation.
SvaraRaderaEn djurrättsorganisation hävdar djurens rättigheter på alla sätt och en rimlig konskevens av att djuren har rättigheter är att inte döda dem och äta upp dem.
Det handlar om sättet att tänka och att nå människor på bästa sätt, där jag menar att djurens rättigheter ska stå i fokus och en vegansk kost kan bli en bra följd av att du har insett att djur har rättigheter.
Jag tror inte alls att en djurrättsorganisation per definition är en organisation som förespråkar veganism, det är ett beslut som varje enskild människa måste fatta efter att ha tagit till sig av budskapet om djurens rättigheter.
Vi tycker nog lika, men tvärtom, om Dexter eller någon annan förstår vad jag menar.
Om Djurens Rätt inte berättar om att veganism följer av djurrättstanken, så kommer inte många hitta den slutsatsen. Eftersom samhällsnormen att äta djur är så stark kommer sannolikt de flesta istället hitta åsikten att djurrätt är detsamma som att vara att vara snäll mot vissa djur men att äta andra djur.
SvaraRaderaDjurens Rätt inte bara borde fortsätta prata veganism. Vi har också en direkt skyldighet att göra det. Vår organisation är den största inom djurrätt, vi når flest av alla. Om inte vi berättar om veganism, så är det inte många andra som kommer att göra det.
Veganismorganisationerna som Bengt i Varberg tycker ska driva frågan istället för oss, de finns inte. Kanske skulle vägen som Bengt föreslår vara framkomlig, om det nu fanns sådana stora starka veganföreningar, men det gör det inte det. Om vi tystnar, så skulle det istället bara bli tyst.
"Om Djurens Rätt inte berättar att veganismen följer av djurrättstanken, så............"
SvaraRaderaOvanståemde citat är början på Leo Milles kommentar och då menar jag att Leo egentligen tycker som jag, nämligen att djurrättstanken kommer först och som en slutsats av detta följer veganismen och så tycker jag att Djurens Rätt ska tänka och jobba.
Självklart vet jag att det inte finns några starka och stora veganismorganisationer, så självklart ska Djuren Rätt fortsätta att driva frågan om veganism stenhårt och min diskussion gäller inte att Djurens Rätt ska sluta ta upp veganism utan om vilken väg som är det smartaste och mest framkomliga för att nå fler människor.
Sätt en broschyr i handen på en flanerade människa i vilken stad som helst, där personen uppmannas att äta vego och resultatet blir ett STORT? Vadå vego?
Berätta om hur djuren har det som t.ex. Djurrättsalliansien gör och folk i allmänhet har en förmåga att känna och förstå.
Nu tror jag inte att Djurrättasalliansen på kort sikt har lyckat förändra det svenska folkets matvanor, men det är långsiktigt "tänk" som gäller och då tror jag att Leo Mille har rätt i sn första mening i sin kommentar.
Leo, hoppas att du inte tog illa upp av att jag använde ett citat från dig på ett sätt som kan tyckas vara emot det du skriver för övrigt.
Jag inser att jag har börjat bli en aning tjatig i mina kommentarer och uppenbarligen tänker "fel", så för min del är denna diskussion avslutad.
SvaraRaderaÄndå kul att få lufta sina åsikter på en intressant blogg.
Disussionen är intressant och fortsätt gärna med att komma med synpunkter om vad vi gör eller vad som kan göras bättre och annorlunda. Här på bloggen eller på andra sätt. Och så länge det jag säger inte förvranskas, så tar jag definitivt inte illa upp av att bli citerad. :)
SvaraRadera