I Land Lantbruks ledare 16/11 2010 syftar Kerstin Davidsson på reprisen av Djurrättsalliansens avslöjande när hon säger: "Det är en rätt trist repris, även om den också visar till synes välmående grisar med knorr på svansen". Reprisen är mer än trist för dem som den handlar om på riktigt. Grisarna.
Vilka grisar är välmående och vad har knorr på svansen med saken att göra? Menar Davidsson att grisarna på Djurrättsalliansens bilder från Blackstaby är välmående eftersom de har knorr på svansen? Eftersom de har kvar svansen, till skillnad från grisarna i övriga Europa som får den avklippt för att minska risken för svansbitning?
Knorr på svansen hos dagens domesticerade grisar är en avelseffekt och det är direkt felaktigt att hävda att knorr på svansen är lika med välmående. Djurrättsalliansens bilder visar dessutom svansbitning som är en beteendestörning som bland annat beror på att grisarna inte har möjlighet att bete sig naturligt. En gris tuggar på svansen hos en annan gris. En annan bild visar en gris som fått svansen avbiten.
Davidsson talar sanning när hon säger att med låga matpriser måste djurhållningen vara effektiv och den som vill ha Sörgårdsidyll måste vänja sig att betala för det. Ja, konsumenterna har ett stort ansvar och liksom Djurrättsalliansen anser Djurens Rätt att för djuren är det bästa valet att välja vego.
Därmed inte sagt att vi inte bryr oss om grisarna. Det är ju just det vi gör. Vi bryr oss om hur grisarnas liv ser ut och vi ser att grisarna är individer med rätt att leva sina liv i enlighet med sina intressen och behov.
Oavsett konsumenternas ansvar och vilja eller ovilja att välja vego eller betala för kött från grisar som när de levde hade det mer eller mindre bra/dåligt, är det ofrånkomligt att också branschen själv har ett ansvar. Ett ansvar att åtminstone leva upp till djurskyddslagen, som anger miniminivån. Det ansvaret finns där trots kämpig ekonomi och tuffa konkurrensvillkor.
Den som vill veta mer om boken "Vegomyten" som Davidsson gärna hänvisar till, kan läsa vidare här eller här.
Linda Björklund
Etolog
Djurens Rätt
Sågning av Keiths bok, främst utifrån nutritionsvetenskap, av forskaren Ginny Messina finns här:
SvaraRaderahttp://www.theveganrd.com/2010/09/review-of-the-vegetarian-myth.html
Jag har alltid tyckt om Linda Björklunds sätt att argumentera för djuren. Men borde inte ni göra mer för att grisarna inom EU ska få behålla sina svansar och för att de ska få det bättre, istället för att lägga så mycket på veganismen? Nästan ingen är ju intressserad av den ändå. Och dom som villl bli det gör det nog för att dom vill själva.
SvaraRaderaDet där handlar naturligtvis mycket om hela organisationens strategier och arbetssätt, men för att svara rent personligen:
SvaraRaderaVisst skulle vi kunna jobba för att grisarna inom EU ska få behålla svansen. Liksom att vi skulle kunna jobba för att kastrering av grisar utan bedövning skulle förbjudas i Sverige - vilket är fallet i flera andra länder.
Och på många sätt är det så vi jobbar, t.ex. ett förbud mot kastrering av grisar är något vi haft på agendan under lång tid. Och allt vårt arbete med remisser, skrivelser och möten med myndigheter och beslutsfattare handlar till stor del om deta.
Men grundproblemet är att vi äter djur. Det är på grund av att vi äter djur som vi har grisar i fabriker, som vi kastrerar dem, klipper av svansen på dem och gömmer dem undan solljuset nästan hela sina liv. Det är grundproblemet, och det är där den grundläggande och faktiska lösningen finns. Som jag ser det.
Om ingen är intresserad av veganismen (vilket inte är helt korrekt, men låt gå) så är det vårt jobb att se till att alla blir de.
Jag gissar att Johanna inte är vegan...
SvaraRaderaAtt grisars svansar klipps av är det minsta problemet dessa stackars djur har.
SvaraRaderaSom Peter skriver, det finns en lösning och den börjar på v och slutar ego.
Man ska väl inte behöva vara vegetarian bara som protest mot att uppfödarna sköter sina djur dåligt. Så ska det inte behöva vara.
SvaraRaderaJag tror inte det är någon här i landet, eller världen, som vill äta de grisar eller andra djur för den delen som haft ett vidrigt liv, och med det menar jag att djuren inte haft tillgång till ett någorlunda naturligt liv.
Att grisarna sitter instängda i stiorna, med mycket små utrymmen, liknar det deras släktingar vildsvinens miljö? Skulle inte tro det, och detta är såklart fruktansvärt.
Jag vill kunna äta kött och veta att det är djur som haft ett mycket bra liv, men jag har ibland funderat på vego för att minska köttproduktionen.
Dock tillhör människor de omnivora djuren och vårat matspjälkningssystem är utvecklat för både animalisk och vegetarisk föda.
För att ändå bidra till minskad köttproduktion har jag bytt ut en del kött mot vegetablier och en "vegodag" i veckan.
Jag tror det ändå kan bidra, men då måste fler engagera sig och äta mindre kött, och även ta reda på varifrån det kommer.
Jag kallar mig inte vegan. Äter veganskt hemma, men det händer att jag äter något med ägg i när jag är ute. Ost äter jag inte. Så näe, jag är inte vegan.
SvaraRaderaHur många av er som är med i den här debatten är veganer då? Handen på hjärtat...
Det var inte mitt matval som jag ville diskutera, men vi börjar väl där då (suck!).
Johanna,förstår du poängen med vegansim och dess koppling till hur djuren behandlas?
SvaraRaderaStina, låter spännande att du börjar provat vego, och en vegodag i veckan låter toppen! Lycka till med det!
SvaraRaderaJohanna, vi behöver inte diskutera dina matval. Men vi måste diskutera konsekvenserna av de val vi gör när vi väljer vad vi stoppar i munnen.
Som sagt jobbar Djurens Rätt väldigt mycket för att förbättra villkoren för de djur, t.ex. grisarna, som lever i djurfabriker idag. Men vi vill stänga djurfabrikerna, inte förbättra dem. Och vägen dit är att välja vego.
Svar till STINA: Det är bra att du har gjort så, vegodag och försöker köpa "bra" kött. Men sanningen är den att de flesta bryr sig inte ett jävla skit om hur djuret levde innan det hamnade på tallriken. Jag bänkade min kompis framför datorn i 2 timmar en gång, och hon tittade nyfiket på vad jag hade att säga. Jag visade bilder, videor och berättade. Resultatet var att hon fortfarande inte brydde sig. Vissa människor är helt enkelt för egoistiska och har inte förmåga att känna empati med andra varelser. Och tyvärr så är stora delar av mänskligheten så. Det är därför folk fortsätter köpa det billigaste köttet utan att fundera.
SvaraRaderaNär vi nu har diskuterat mitt val så vill jag diskutera ert. Peter, Maja och ni andra, är ni riktiga veganer eller äter ni ost ibland etc?
SvaraRaderaMaja, klart att jag förstår kopplingen. Förstår du kopplingen mellan det svaga intresset och hur ni jobbar?
Hej Johanna. Jag är vegan som äter sojaost ibland men inte ost från djurs mjölk. Du är tydligen kritisk mot att fokusera på veganism och vill satsa på reformism istället. Här är några problem med det:
SvaraRadera1. att satsa allt på reformism ger folk det felaktiga intrycket att det inte är hela systemet som måste avskaffas. Det är bara enstaka problem, några olämpliga bönder som missköter sig, och det går att fixa.
2. Djurindustrierna använder varje minimal förbättring för PR-syften: "Titta här och känn stolthet över att Sverige har världens bästa djurskydd!". Det minskar möjligheterna för debatt och kritik av hela systemet.
Resultat: folk andas ut och fortsätter äta kött. Djurindustrierna fortsätter ungefär som tidigare.
Johanna, varför skulle jag äta ost ibland när jag vet att det skulle ignorera principen om att alla djur, mänskliga som icke-mänskliga, har rätt till ett liv på sina egna villkor? Nej, jag äter aldrig något som inte är veganskt. Och när du säger "ni" så ska du veta att jag inte har nån koppling till organisationen Djurens Rätt alls, läser bara bloggen, och förfäras över hur folk kan förespråka att djurrättsaktivister ska frångå principen om alla djurs rätt till liv på egna villkor.
SvaraRaderaHittills är det bara du, Maja, som kommit ut om ditt matval bland dem som gjort inlägg. Att jag frågar beror på att jag själv ofta blir ifrågasatt för att jag är öppen med att jag ibland äter äggprodukter, som i den här debatten där ett av de första påståendena var att jag nog inte var vegan. Hur är det med er andra, då? Peter och Laks? Stina har redan svarat,
SvaraRaderaRåkade radera en kommentar av misstag.. beklagar:
SvaraRaderaMaja sa...
Anledningen till det påståendet var antagligen att du uttryckte åsikten att en DJURRÄTTsorganisation ska sluta syssla med djurrätt. Det tyder på att du inte delar organisationens mål, nämligen att djur inte ska exploateras som om de vore produkter av människan.
Har gått och tänkt på detta under några dagars försök till ledighet. Så det blir lite långt...
SvaraRaderaJohanna, häromdagen var jag på Naturskyddsföreningens seminarium om biologisk mångfald, och Maria Wetterstrand och Anders Carlgren fick där från om vad de gör för miljön. Och Maria Wetterstrand sa då att hon hade dåligt samvete varje gång hon flög flygplan, och Anders Carlgren pratade om kompostering och något ytterligare som jag inte minns.
Och min poäng med detta är två saker: att det är svårt att vara ”renlärig”, och att detta i sig inte är ett argument för varför veganism (i detta fall) ändå inte ska vara det vi bör eftersträva och argumentera för. Att det är kan bli krångligt, obekvämt och att alla inte är veganer är inget argument för varför veganism inte är det vi ska förespråka. Tycker jag.
Johanna, om du har hört någon kritisera ditt kostval så är det garanterat inte jag. Det du gör tycker jag låter som en prima insats för djuren, bra gjort! Men kan vi enas om att veganism är det bästa matvalet för djuren? Och om så är fallet – varför skulle Djurens Rätt inte argumentera för detta? Jag förstår inte kopplingen mellan vårt sätta att jobba och det svaga intresset för veganism, som du menar finns. Utveckla gärna den biten.
För mig är veganism ett kostval, ett ideal och en stor del av lösningen på allt det som vi utsätter djur för. Men detta sagt så har jag full förståelse för de som inte äter veganskt till hundra procent, beroende på vad de bor, var de befinner sig i livet osv. Alla de som är veganer i en mindre ort med begränsat utbud och utan en massa andra veganer i som omgivning är mina idoler. Jag tror inte jag hade fixat det själv (vilket jag diskuterade i ett blogginlägg från förra sommaren, och fick lite kritik för). Liksom alla de som göder sina barn på en helt vegansk mat i en stressig vardag. Jag lyckas inte alla gånger med detta, och varje gång får jag dåligt samvete. Antar att det blir till att brinna i helvetet ett par årtionden när livet på denna jord är slut…
Men hjältar är vad det ä, då vi lever i en ovegansk värld, som inte alltid gör förutsättningarna till de bästa. Och just därför tycker jag det är så viktigt att Djurens Rätt pratar om, förespråkar och kämpar för veganism. Ju fler som väljer veganskt, ju fler som pratar om det och ju vanliga det blir – desto större blir möjligheterna för alla att välja mer veganskt.
Ett annat perspektiv på detta är att siffror från Storbritannien visar att försäljningen av veganska produkter ökar, men att antalet veganer inte gör det. Vilket tyder på en situation där fler väljer mer veganskt men inte nödvändigtvis äter veganskt hela tiden, eller kallar sig för veganer. En rätt intressant utveckling, som jag skulle tro handlar om att veganism går från att vara en livsstil till att bli mer av något man ”bara” äter.
Det var långt... Men som jag anat länge när jag läst din blogg så är du inte vegan, Peter. Jag känner många inom Djurens Rätt som säger att de är veganer, men i verkligheten så är de det lika lite som jag.
SvaraRaderaOch jag tänker ganska likt som det du skriver.
Problemet är väl att man inte kommer så långt med prat. Och det blir inte övertygande när den som pratar inte själv kan leva upp till det. Visioner är bra, men vi lever här och nu. Och ibland känns det att som ni pratar på så upplever man bara sig själv som otillräcklig och visionen för långt bort.
Jag vet inte. Egentligen kanske det inte är så viktigt. Men jag tror att det är många med mig som inte känner sig hemma i Djurens Rätt, som tycker att det är lite väl blåögt hycklande präktigt och så.
Jag vet inte vilka du känner inom Djurens Rätt, så det är svårt för mig att kommentera. För egen del handlar det om situationer där jag står med andan i halsen tillsammans med två hungriga barn klockan kvart i sex en vardagskväll. Och då jag förbannar mig själv för att jag är sämst i världen på att planera och förbereda mat, och den djurförtryckande värld vi lever i som gör att det finns 278 olika sorters djurkorvar från Scan man alldeles för lite veganska färdiga produkter.
SvaraRaderaMen, men. Som jag skrev: jag ser inte detta som ett argument för varför inte vi skulle förespråka veganism som det bästa matvalet för djuret. Har du ett förslag på hur vi annars skulle göra? Argumentera för djurvänligt kött? Säga att det egentligen är ok att inte äta det bästa för djuren? Varför skulle vi inte förespråka veganism och jobba för att göra veganska produkter så mycket mer vanliga än vad de är idag?
Och angående att det inte blir trovärdigt om alla inte kan leva upp till det – Maria Wetterstrand flyger flygplan, trots att hon vet att det är fel. Ska vi strunta i hennes miljöengagemang bara därför? Det tycker inte jag.
Min syn på saken är snarare att vi måste inse att vi lever i en miljöförstörande och djurförtryckande värld som många gånger gör det svårt att leva som man önskar. Det finns inte sju veganska färdiga produkter i varje affär, vilket det borde. Och vilket vi ska se till att det kommer att finnas.
Däremot tycke jag det är enormt viktigt att inte klanka ner på de som väljer vego en dag i veckan eller äter veganskt så mycket som du gör. Så som sagt, om du hört någon klaga på ditt kostval så är det inte jag. Och som sagt – det vore intressant att höra om du har en fundering på hur en djurrättsorganisation borde argumentera när det gäller det vi äter.
Det finns många problem med att vara vegan i en värld som ser ut som vår. Du nämner några som jag har stor respekt för. Själv har jag andra problem.
SvaraRaderaDet är inte bara Djurens Rätts fel att "vegan" har så dålig klang som det har. Men jag har vid många tillfällen träffat på företrädare som bara fått mig att må illa. Som ett år på Hultsfredsfestivalen när jag blev påhoppad för att jag hade en vegetarisk korv i handen när jag pratade med er.
Det hela är väl hur man presenterar det som är det bästa för djuren. Jag själv tycker ju att Djurens Rätt är som en kyrka ibland. Tråkigt och mässande.
Kanske är jag orättvis. Men förr var det lättare att prata både om och med er.
Tack för mig.
Hm, jag tror vi har haft den här diskussionen tidigare, eller hur? Om korven på Hultsfredsfestivalen. Var inte medveten om att det var samma person jag diskuterade med.
SvaraRaderaMen hur som helst, en organisation som står på djurens sida är en organisation som står på djurens sida. Jag är fortfarande nyfiken på hur du tycker att vi ska agera i jämförelse med hur vi gör idag. Vore intressant att veta - och annars är det svårt för oss att försöka förändra det som du upplever är dåligt.
Jag är inte insatt i "korvhistorien" på Hultsfred, men är det så att Johanna blev anklagad för att hon åt en vegetarisk korv och inte en vegansk, så är det uppenbart att en representant för Djurens Rätt har missförstått sin uppgift och är en dålig representant för organisationen.
SvaraRaderaSom mångårig medlem i Djurens Rätt och tidigare aktiv, så är jag övertygad om att "korvhistorien" är ett verkligt stort undantag,för så agerar inte Djurens Rätt ute bland människor.
Håller med!
SvaraRadera