Röcklinsberg om djuretik

Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.

Första föredraget efter lunch på Jordbruksverkets djurskyddskonferens hölls av Helena Röcklinsberg, universitetslektor i djuretik vid SLU. Föredraget handlade om djuretiken, om relationen mellan människor och djur. Relationen är intressant utifrån att Röcklinsberg menar att en grund i etiken är att människan är det enda djur som kan ta ansvar - och att vi också bör ta detta ansvar.

I (svenska) djurskyddslagen utgår man från att djuren har en lidandekapacitet, och lagen ska bestämma vad som är tillåtet resp. onödigt lidande (så Per-Anders Svärd har onekligen en poäng i att djurskyddslagen inte finns till för att skydda djuren, utan snarare att göra djurförtrycket legitimt – genom att klassificera visst lidande som tillåtet).

Olika arter behandlas olika (jämför arten hund med arten gris) men djur inom samma art behandlas också olika, såväl i lagstiftningen som inom vardagsmoralen (möss inom djurförsök jämfört med möss som ”skadedjur”, hundar som sällskapsdjur jämfört med hundar inom djurförsöken). Och Röcklinsberg menar att vi bör förändra detta, på så sätt att vi ska behandla en individ inom en art likadant oavsett var djuren befinner sig i vår syn på dessa nytta för oss.

Även det fulaste och billigaste djuret ska behandlas väl - se djuret med dess egenvärde. Vi har en möjlighet och skyldighet att agera när det gäller hur vi behandlar djur säger Helena Röcklinsberg.

Fina slutord!