Hanne Kjöller, ledarskribent, i DN:
"Så länge djurrättsaktivister tar lagen i egna händer kommer vi inte att få ett förbud mot pälsdjursuppfödning. Ingen regering vill anklagas för att ge efter för en anonym utomparlamentarisk grupp. Därför kommer vi att ha minkfarmer så länge vi har attacker mot minkfarmer."
Jag tänker: att det sägs att det är just detta som gjorde att en S-ledd regering inte förbjöd pälsfarmnigen för ett par år sedan. Förvisso tror jag det mest är ett svepskäl, men det är ett ett svepskäl som "vi" ger dem möjlighet att använda.
Ludvig Lindström, djurrättsaktivist, i SvD:
"Efter riksdagsvalet behöver vi som vill minska djurens lidande blicka framåt. Att lägga sin tid på att planera utsläpp ger mindre tid åt att driva opinion, och riskerar dessutom att skrämma bort både politiker och partier som vill hantera frågan. Om det verkligen är omsorgen om alla levande varelser som driver oss, då måste vi också se till de samlade konsekvenserna av vårt handlande."
Jag tänker: att detta knyter an till frågan ovan - det blir svårt för politiker att greppa tag i frågan om pälsfarmningen som läget är nu. Men å andra sidan blir det också upp till politikerna att visa att frågan inte är död under de kommande fyra åren. Som Ludvig skriver tror jag de två utsläpp av minkar som nu skett till stor del beror på frustration. Den borgerliga alliansen har visat ett väldigt ointresse av att diskutera frågan om minkarna, och det känns mindre troligt att Jordbruksverket pågående utredning kommer leda till nya föreskrifter för minkuppfödning.
Det är väldigt många som känner väldigt mycket för denna fråga, och den borgerliga alliansen borde bli bättre på att agera utifrån detta. Jag menar inte att de måste ändra inställning (även om jag tycker det), men de kan visa att man lyssnar.
En ledare i Skånskan:
"Djur som hålls av människan ska ha det bra oavsett det är för livsmedelsproduktion, pälsuppfödning eller som sällskap. Sverige har också en av världens strängaste djurskyddslagar för att tillgodose detta. Därtill ett utbyggt kontrollsystem för att se till att lagen efterföljs. Det finns alltid möjligheter till förbättringar men dessa uppnås inte genom att militanta djurrättsaktivister härjar runt hos grisbönder, minkfarmar och grosshandlare."
Jag tänker: att en av världens strängaste djurskyddslagar har gett oss detta:
Svenska minkfarmer - en månad senare from Djurrättsalliansen on Vimeo.
Och det är just det som är problemet. Det hänvisas till världens bästa djurskyddslag - som i praktiken inte tar hänsyn till djuren så som världens bästa djurskyddslag borde göra, om vi nu vill försöka bli bäst i världen på just detta. Därav frustrationen, som leder till just det som Skånskan fördömmer. Och då blir det som att djurskyddsdebatten springer runt i en cirkel och aldrig kommer vidare.
Min fråga till Skånskan blir alltså: anser ni att förbättringar behöver göras, och i så fall vilka? Och vad behöver vi tillsammans göra för att förverkliga dem?
Vi kommer att ha minkfarmer så länge det finns splittring i djurrättsrörelsen. Så länge Djurens rätt (vilket är en jättebra organisation så länge den arbetar konstruktivt) och personer som Ludvig Lindström ägnar sig åt att bekämpa andra djurrättare. Att ni inte gillar vissa aktioner, okej, det behöver ni inte göra, men ta det då internt, diskutera det när ni träffar personer som stödjer sådana aktioner, gör det inte i media eller andra offentliga forum.
SvaraRaderaDN, SvD och övrig borgerlig (jo, det måste poängteras, det finns en mycket stark korrelation mellan att vara djurrättare respektive djurrättsmotståndare och att vara vänster respektive höger) är ju anhängare pälsfarmning och liknande fenomen (mot Djurskyddsmyndigheten et c), de kommer att använda vilken dålig ursäkt som helst till varför pälsfarmer inte ska förbjudas, om inte aktioner så något annat (eller så tigs frågan bara ihjäl, hur ofta hör du DN prata om pälsfarmer annat än just när det varit en aktion?). Ofta förtäckt till ett sakkonstaterande, när de t ex säger "politikerna kommer inte att förbjuda eftersom det kommer att uppfattas (underförstått: av folk) som att de stödjer olagliga aktioner" så säger de egentligen "om ni politiker förbjuder pälsfarmning så ger ni de facto efter för aktivisterna (med hinten: och som medial makthavare kommer jag att se till att det är så det kommer att beskrivas i media)".
Även om aktioner mot pälsfarmer skulle upphöra skulle förstås inte vår nuvarande regering förbjuda pälsfarmning. Även om aktioner mot pälsfarmer skulle upphöra skulle inte DN och SvD bli motståndare till pälsfarmer. Det enda öppen kritik mot aktioner leder till är att försvaga djurättsrörelsen som helhet.
Jag förstår inte varför kritik skulle försvaga rörelsen. Svag blir man om man inte tål diskussion? Det finns goda argument för minksläpp och goda emot. Låt folk tala. Djurrättsrörelsen är mognare än att vi behöver ta avståndstaganden personligt. Jag tror att ett av de största hindren för framgångar i kampen är dåligt självförtroende - att vi lätt förminskar oss själva och vår kamp till och med innan andra har hunnit göra det. Djurrättsalliansen har äntligen lyckats bryta det genom att agera stolt och säkert för djuren. Fiender kommer vi alltid att ha. Alla kan inte vinnas. Men med argument och engagemang kommer man väldigt långt.
SvaraRaderaJag är ingen anhängare av DN men deras ledare en eller två dagar efter DRA:s minkavslöjande i augusti var bland det tydligaste jag läst i frågan. Sen var de förstås lika snabba att haka på Jordbruksverkets lögnaktiga avväpnande av hela skandalen.
Jag har faktiskt aldrig riktigt förstått varför kritik skulle försvaga djurrättsrörelsen. Vill bli en stor och viktig folkrörelse för djuren så måste vi kunna vädra våra olika åsikter. Klarar vi inte det så tror jag vi (och djuren) ligger risigt till.
SvaraRaderaJag tror också det är viktigt att göra tydligt att det inom djurrättsrörelsen finns olika åsikter och uppfattningar, och att man inte måste vara stöpt i en form för att ställa sig på djurens sida.
William, för att dra ditt resonemang lite längre - skulle man inte lika gärna kunna hävda att det är de som släpper ut minkar som skapar splittring i djurrättrörelsen, att det är de som försvagar djurrättsrörelsen som helhet?
De som sympatiserar med dessa aktioner är så mycket färre än de som är motståndare till dem, och denna relativt lilla grupp sätter därmed agendan för hur hela den svenska djurrättsrörelsen ska argumentera. Det blir periodvis omöjligt för organisationer som Djurens Rätt och Djurrättsalliansen att röra pälsfrågan utan att komma in på vad vi tycker om att släppa ut minkar (och vi har som bekant olika svar på den frågan). Och detta är en agenda som vi själva inte har valt eller önskat.
Och jag tycker det är viktigt med vad deklarera vad Djurens Rätt står. I relation till de som släpper ut minkar, likaväl till de som förespråkar en fortsatt pälsfarmning med större burar.
Peter Nilsson och anonym: diskussion är bra och nödvändigt, det är bara att den inte bör vara i form av att olika personer eller grupper helt offentligt, allra främst inte i media, går ut och attackerar andra personer i djurrättsrörelsen (en blogg som den här får väl betraktas som halvoffentlig, här tycker jag det är okej att diskutera lite öppnare).
SvaraRaderaSådan splittring försvagar alltid, det har alla framgångsrika rörelser och organisationer insett. Hur tror ni att det hade sett ut ifall alla de moderater (och de var garanterat många) som ogillade Reinfeldts "rebranding" av Moderaterna hade ägnat massa debattartiklar åt att förklara vilken du idé det var och i intervjuer förklarat att de var moståndare till det Reinfeldt sysslade med? Moderaterna hade sjunkit som en sten. Eller om var och var annan medlem i ett Allians för Sverige-parti bekämpat Alliansen som kollektiv och förklarat att deras lojalitet enbart låg hos det egna partiet. Det kanske är en fin tanke att man ska kunna diskutera och kritisera vem som helst hur som helst, men är det värt det om det fördröjer t ex ett pälsfarmsförbud?
Djurrättsrörelsen och inte minst Djurens rätt måste inse det. Hur mycket har djurrättsrörelsen lyckats med de senaste 15-20 åren? Ska man vara ärlig måste man nog erkänna att en rörelse som trots allt har så många medlemmar, både passiva och aktiva, och kämpar för något så otroligt bra men ändå lyckats med så lite inte kan sägas ha annat än misslyckats. Hur många år har det drivits kampanj mot päls? Det har varit Djurens rätts och djurrättsrörelsens viktigaste fråga i, hur länge? 15 år, mer? Snart kanske Sverige är det enda civiliserade (nåja) landet där pälsindustri är lagligt och möjligt att ha. Vad beror misslyckandet på?
Så vill jag bara kommentera tanken att de som gör olagliga aktioner är splittrarna. Det är förstås en tanke. Om man tycker att olagliga aktioner är dumt känner man säkert så och jag förstår att man kan bli upprörd. Men splittring blir det först när någon går ut och bekämpar andra delar av rörelsen, och de som gör det är ofta Djurens rätt och i det här fallet en person som Ludvig Lindström. Det finns ingen som tvingar er att gå till media och förklara att ni minsann är hederliga och laglydiga personer och organisationer sedan 358 år tillbaka. Kritisera pälsfarmarna istället, förklara hur omoraliskt det är och att det måste få ett slut. Låt inte någon föra in debatten på något annat.
William, kul med diskussion, och ett intressant inlägg tycker jag! Och även jag ser nog bloggen som halv-offentlig. Det är inte precis DN Debatt, om man säger så.
SvaraRaderaRörande hur vi debatterar i media så tycker jag vårt senaste inlägg i SvD är ett bra exempel på hur vi brukar göra, och på hur vi faktiskt försöker flytta fokus till det stora problemet (för det håller jag helt med dig om): http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=20856. Det händer väldigt sällan (egentligen aldrig) att vi själva går ut och tar plats i denna debatt, annat än där vi får en fråga. Vi har vårt fokus och våra arbetsmetoder, det är så det brukar funka.
Jag kan köpa ditt argument till splittring om det gäller en parti eller en organisation. Jämförelsen med Moderaterna blir mer som att jämföra med Djurens Rätt än att jämföra med djurrättsrörelsen. En organisation och ett parti som har en röst utåt, och debatten om metoder förs till största delen internt. Det fungerar inte att en organisation eller ett parti säger olika saker och fokuserar på detta.
Men djurrättsrörelsen är mer än Djurens Rätt och innefattar så väldigt många olika aktörer. Ta miljörörelsen som exempel – där har du allt från Miljöpartiet (jag tar mig friheten att räkna in dem där), till Greenpeace, till Naturskyddsföreningen och till mindre och mer ”radikala” grupper så som Klimax. Dessa aktörer har samma mål men metoderna och retoriken är väldigt annorlunda. Samma rörelse, men olika roller. Och det är så jag tänker med djurrättsrörelsen.
Angående vad djurrättsrörelsen lyckats med så skulle jag snarare vända på det, och påstå att inget land där pälsnäringen är så stor har vi varit så nära att få ett förbud. Att säga att vi snart är det enda civiliserade land där päls är lagligt är att ta i – vi kommer garanterat att förbjuda pälsfarmning före länder så som Danmark och Finland gör det t.ex.
Jag föredrar nog att se glaset som halvfullt, och tycker vi kommer väldigt långt trots allt. Nu gäller det bara att nå ända fram.
"Djurrätt", vilket TRAMS! Ni mår dåligt över att ha misslyckats i era liv, i era karriärer, i era privatekonomier, och så har ni valt det där som anledning för att ha nån anledning att gå samman och mobba mot nån. Det är LÄTT, t o m för Era lågutbildade hjärnor, att tänka djur som lika oss människor. Men om ni hade utbildat er lite, så hade ni förstått hur lika vi är även GURKOR (60% av människans DNA delas med t ex GURKOR). Och det finns djur som är för små för att synas med blotta ögat, som ni sätter er på varje dag, tänk om nån ännu mer extrem grupp skulle attackera ER pga DET?!? Minkar, möss och råttor är skadedjur, och inte enbart för oss människor, och sanningen i det hela är att ni VILL skapa FLER problem i samhället, så ni inte skall upptäckas som lika stora losers som ni faktiskt ÄR.
SvaraRaderaDet finns ingen som tillskriver antal procent mänskligt DNA som relevant mått för vem som ska ha rättigheter. Ingen alls. De flesta anser däremot förmåga att känna och uppleva smärta lycka lidande som styr vad/vem som bör ges rättigheter. En gurka hör inte dit. Inte djur som inte syns med blotta ögat heller. Men det är mycket peppande att se att dessa argument är de starkaste som djurrättens motstånadare har att föra fram. :)
SvaraRaderaHåller med Jessica, visst är det toppen - ytterligare ett steg framåt för djurrätten!
SvaraRadera