Måste erkänna att jag inte sett avsnittet av Debatt som handlade om att släppa ut minkar. Är så infernaliskt trött på denna diskussion. Problemet är att djuren sitter i burar, och lösningen är inte att släppa ut dem. Men jag har ett rätt bra förslag på hur man skulle kunna lösa det hela: förbjud pälsfarmningen. Då löser vi både problematiken med att djuren sitter där och att någon släpper ut dem.
Som ett brev på posten efter att minknäringen diskuteras i media - vanligtvis i anknytning till upprörande bilder eller olagliga aktioner - så kommer artiklar om att pälsnäringen blomstrar. Och ofta är det ju pälsauktionen i Köpenhamn som artiklarna handlar om. Jag är rätt säker på att det går att hitta en 8-10 stycken tämligen likadana artiklar. Denna gång är det DN som står för reportaget. Djurrättsaktivisten Pelle Strindlund kommenterar utsläppet av minkar i en tillhörande artikel.
Hej!
SvaraRaderaHåller med om att det är bättre att förbjuda pälsfarmningen än att släppa ut minkarna, precis som det är bättre att förebygga krig än att försöka stoppa krig när det satts igång. Men nu har vi ändå krig i världen, vi har minkar i burar, då finns det skäl att ingripa tänker jag. Och det måste väl erkännas att det är nästan bara när det väl släppts ut minkar som frågan om förbud dyker upp på agendan, annars lyser den med sin frånvaro. Är det inte så?
fred,
Martin
Hej Martin!
SvaraRaderaDet finns många sätt att ingripa på, som jag ser det. Och jag kan inte se att metoden att släppa ut minkarna är den som kommer att ge oss ett förbud, eller är den metod som ger oss en debatt som är till fördel för vare sig djuren eller djurrättsrörelsen.
Jag tycker Djurrättsalliansen bilder är ett alldeles utmärkt exempel på hur man kan placera frågan på agendan utan att få alla de negativa konsekvenser som ett minkutsläpp får. Och jag tycker det ligger i Djurens Rätts uppdrag att se till att frågan hamnar på agendan, med de metoder som vi använder.
Jag tror inte att det är någon bra lösning att släppa ut minkar, eller befria andra djur.
SvaraRaderaDet finns andra sätt, som de djurens rätt och djurrättsalliansen jobbar med, som säkerligen är mer effektfulla.
Samtidigt så förstår jag den frustration som djurvänner känner när man i många år kämpat mot den vidriga pälsindustrin på en mängd andra (lagliga sätt), utan att något hänt.
Några kritiker menar på att de ger djurrättsrörelsen dåligt rykte att vi släpper ut minkar. MEN, oavsett vad vi gör så har vi ett dåligt rykte, då vi är och alltid kommer utgöra ett hot mot de djurutnyttjande industrierna.
Minkarna lider, och det i just denna stund. Genom att befria några av dom så får iaf några chansen till ett värdigt liv.
Haha, du borde se inslaget! Men mest för nöjes skull. Mot slutet påstår en minkuppfödare att aktivisterna undantagslöst är veganer som inte kan tänka klart på grund av brister i kosten. HAHA så skrattretande! Och en flintskallig kille som indirekt föreslogs bära pälsmössa. Underhållande. :P
SvaraRaderaTack för tipset om Debatt Peter. Såg reprisen på SVTplay igår. Håller med dig Peter och anser även själv att lösningen inte är att släppa ut minkarna. Om inte Djurättsalliansens otäcka bilder kan få gemene man på andra tankar så tror jag inte heller att ett utsläpp av 17 000 minkar kan bidra till ett krav på förbud mot pälsdjursfarmning. Tror snarare att kravet försenas.
SvaraRaderaFörstår inte hur han resonerar, han som så ivrigt försvarade sig med att hann minsann inte va någon vegan, men samtidigt förvarade utsläpp av minkar och skadegörelse av pälsbutiker. Tar man då inte med ena handen och ger med den andra? Hur jag än anstränger mig, kan jag inte förstå logiken i detta resonemang?
Tack Peter för din intressanta blogg.
Du missade inget, Peter. Så länge som djuren har sådana vänner som killarna i studion behövs inga fiender.
SvaraRaderaFick mig dock en minneslapp om varför jag lämnade djurrättsrörelsen för några år sedan. Det känns hemskt att säga det, men ni måste rensa upp rejält inom er innan djuren kan hoppas på något.
Hej Sara! Utveckla gärna om du vill, vore intressant att veta mer om hur du tänker kring detta.
SvaraRaderaDjurens Rätt arbetar bara med fredliga och lagliga metoder, och förespråkar inget annat. Vi försöker föregå med gott exempel, inspirera till konstruktivt beteende och föra djurens talan. Vad mer kan vi göra som enskild organisation?
SvaraRaderaVi har ingen makt att stoppa andra organisationer från att göra olagliga saker. Om inte rättsväsendet kan göra något åt saken, så är vi definitivt helt maktlösa.
Sara, jag vet inte vad du har för erfarenheter av djurrättsarbete. Men jag vet att du är otroligt välkommen till oss i Djurens Rätt, om du vill göra något konstruktivt för djuren!
Jag tycker att killarna i debatt skötte sig utmärkt :)sen kan man alltid tycka att det kunde ha sagts mer.
SvaraRaderaOch att ena killen sa att han inte var vegan, var väl för att visa nissarna att man kan engagera sig för djur, utan att vara vegan! :)
Jag tror dock att man måste bryta mot lagen ibland för att komma någon vart, tyvärr.
Djurens rätt har ju i alla tider haft pälsdemonstrationer osv, men aldrig har väl pälsfrågan vart så aktuell som när Djurrättsalliansen tog sig in och filmade misären?!
skulle vi inte leva i ett demokratiskt land och det skulle vara otillåtet att ha "fel" åsikter, demonstrera mm. så skulle nog många strunta i lagen, och ändå ha demos !
Dock tycker jag att man alltid ska vara fredlig och aldrig göra någon person skada för att hjälpa djur!
Nathalie, Djurrättsalliansen lyfte onekligen frågan, men lika aktuell skulle jag säga att frågan var när den S-ledda regeringen för några år sedan la ett förslag som skulle innebära att vi stängde pälsfarmerna (ett beslut som senare revs upp).
SvaraRaderaDet är väldigt svårt att säga exakt vad som ligger bakom politisk beslut, men jag skulle säga att Djurens Rätt, vårt lobbyarbete och den opinion som vi har skapat till stor del låg bakom detta.
Min reservation kring det om att bryta mot lagen handlar mest om vad "komma någon vart" innebär i praktiken. Vad kommer vi närmare genom att bryta mot lagen, som vi inte skulle kunna göra på andra sätt? Eller är det så att lagbrotten snarare försvårar möjligheterna att på arbete för djuren på lång sikt?