22 juni 2011

Varför är vegetarianerna inte vegetarianer längre?

Alla som känner någons som är vegetarian, men som inte längre är det – räck upp en hand. Ok, det var typ alla. Ni kan ta ner.

I USA gjordes en studie om detta för sex år sedan, och där kom man fram till att tre gånger så många vuxna amerikaner sa att tidigare varit vegetarianer, jämfört med de som fortfarande var det. Vilket skulle innebära att 75% av alla som slutar äta kött börjar göra det igen. Varför då kan man förstås fråga sig?

Att det är något man provar på utan större bakomliggande övertygelse, tänker jag. Eller att det är en ungdomsgrej? Eller att det är ett impulsbeslut som tas efter att ha sett hemska bilder på tv, men som inte är något livslångt engagemang? Men vad vet jag?

Psykologiprofessorn Hal Herzog vid Western Carolina University i USA har däremot tagit reda på varför.

I en enkät på nätet fick han svar av 77 före detta vegetarianer. Majoriteten kvinnor, medelålder på 28 år och de hade i genomsnitt varit vegetarianer (främst av etiska skäl) i nio år innan de börjar äta kött igen (vilket skulle innebär att de vanligtvis slutade äta kött i 18-19-årsålder).

Nåväl, med reservation för att detta inte är världens mest omfattande underlag så kom Herzog fram till fem huvudsakliga anledningar till varför vegetarianerna inte var vegetarianer längre.

Nummer 1: Försämrad hälsa
Vanligaste anledningen, med 35% av svaren. Vilket för mig känns svårt att förstå (som jag brukar säga, det är ingen slump att hälsokostaffärer säljer vegomat istället för kött). Men sett till åldern där dessa ex-vegetarianer slutade äta kött blir det kanske lättare att förstå. Hur många 18-åringar äter bra mat överhuvudtaget? Inte blir det då lättare om man utesluter en del av det som andra äter.

Nummer 2 och 4: Krångel – och Socialt krångel
Krånglet kom på plats nummer två med 25%. Att det tog lång tid att laga mat, och att det var svårt att hitta ekologiska grönsaker till ett billigt pris (vilket känns som ett typiskt amerikanskt svar). Och visst blir det lite krånglare, i alla fall till en början. Men man tycker att det efter nio år inte borde vara så krångligt längre?

Det sociala krånglet kom på plats fyra med 15%, men det hänger ihop. Och jag skulle nästan gissa att detta skulle ha varit högre. Ensamma vegetarianer är mina största hjältar.

Nummer 3: Längtan
20% började äta kött igen eftersom de längtade efter smaken av kött.

Nummer 5: En förändrad etik
Bara två personer i undersökningen menade att de handlade om en förändrad etisk inställning till djur som gjorde att de började äta kött igen.

Och är det något vi tar med oss från denna mini-undersökning så tycker jag att det är i detta sista som hoppet finns. För ett grundläggande bekymmer kring djurs välfärd fanns fortfarande kvar hos nästan samtliga i undersökningen. Och ur djurrätts- och vegorörelsens perspektiv är det ju mycket enklare att försöka blåsa liv i en slocknad låga, jämfört med att starta en helt ny.

33 kommentarer:

  1. Jag känner flera människor som kallar sig vegetarianer fast de inte är det; de äter fisk. Det var det första jag tänkte på när jag läste överskriften på detta inlägg.

    SvaraRadera
  2. Jag har tänkt mycket på det där och även om man hade sett en studie gjord med något äldre genomsnittsålder, så är det ändå intressant. Jag tror att det sociala är större än vad man kan tro. Ofta umgås man ju med andra vegetarianer (i tonåren och tidiga 20års åldern) och när en faller bort blir det lätt en kedjereaktion. Att vara ensam kvar när andra byter väg är svårt. Det är lätt att vika sig för majoriteten.

    En annan tanke är hur folk ser och uppfattar vegetarianer i olika åldrar. Som 19-årig vego tyckte jag mig mindre motstånd då det anses ingå i letande efter den egna identiteten. Nu när jag är 35 så tror folk att jag bantar eller har någon allergi.

    SvaraRadera
  3. Jag känner några stycken som varit vegetarianer, dom har varit det i 10 år (!) och sen gått tillbaka till att äta kött igen, och deras svar på varför var: "Man är bara till besvär jämt, måste ta med sig egen mat till vänner om man ska på besök, ingen kan bjuda en på middag annars."

    Så ja nog kan man komma på anledningar om man vill. Men som samma familj sa idag när dom varit på Gotland, deras 11åriga dotter: "Å det fanns så söta får och lamm där överallt!"

    Jag svarade bara med: Ja visst är dom söta! Man vill bara kela med dom, tänk att det finns människor som äter upp dom istället.

    Då blev hon tyst.

    SvaraRadera
  4. Jag tror också det handlar om när de där kvinnorna kommer i barnafödande ålder. Socialt tryck på en gravid vegetarian är inte att leka med. Har en vän som nästan blev flådd hos barnmorskan av hela personalen och utsatt för massiv övertalningskampanj i stilen "vad är du för en dålig mor som inte tänker på ditt barn" för att börja äta kött. Även om man vet att det är okunskap så är det nog svårt att stå emot när det trycks på från så många olika håll.

    SvaraRadera
  5. jag har varit vegetarian i två omgångar, första gången var jag sexton och bodde hemma, levde på makaroner i ett år och tröttnade förstås. vända två så funderade jag igenom mitt beslut noggrannt och fick även med mig min sambo, nu är det ett och ett halvt år sen nån av oss åt kött senast. innan jag slutade äta kött för andra gången levde jag på färdigmåltider från frysdisken, nu lagar vi mat varje dag och mår mycket bättre.

    SvaraRadera
  6. Jag själv började äta kött igen efter å ha varit vegetarian i 3 år och vegan i 5. Nu är jag åter igen vegan och känner mig mycket piggare.

    SvaraRadera
  7. Min ovetenskapliga uppfattning är att det är det är krångel och socialt krångel som är de främsta anledningarna till att folk slutar vara vegetarianer, och i ännu större utsträckning veganer. Det som är "bra" med dessa ursäkter är att de visar vad vi behöver jobba med (vilket DR redan gör på ett bra sätt):
    - Vi måste se till att det finns ett rikt utbud av veganska produkter, vida spritt.
    - Vi måste se till att kunskapen om dessa, och vegansk matlagning ökas i samhället långt utanför vegankretsar.
    - Vi måste bli mycket bättre på att bygga nätverk och stödgrupper.

    I vissa länder har de börjat med veganmentorer. Det går ut på att en erfarna veganer "adopterar" nyblivna veganer, och hjälper dem med matlagning, frågor, produkter, etc. Det låter som ett väldigt bra sätt att stärka nyveganernas självförtroende, samtidigt som man bygger upp ett nätverk av kontakter.

    Hälsoargumentet tror jag många använder som en ursäkt för att kunna svika sina ideal utan att tappa ansiktet. Alltför ofta hör man om någon som säger sig vara tvungen att konsumera någon enstaka djurprodukt (t.ex. fisk för omega-3). Att hälsoskälet bara är en ursäkt ser man dock tydligt, då de två månader senare glatt publicerar foton från baconorgier.

    SvaraRadera
  8. Jag tror inte det beror på att det är krångligt eller socialt jobbigt. Jag tror att folk som lämnar vegan/vegetarianlivet gör det för att det är gott med kött, ägg och mjölkprodukter. Tyvärr så är det sjukt gott med kött, fisk, räkor, ägg, grädde och andra animaliska produkter (tycker jag).

    Jag kan säga att jag känner sug väldigt ofta efter dessa oetiska "matvaror". Varför vet jag inte. Jag har nu varit vegan i 2.5 år och innan dess vegetarian 2 år. Men att vara vegetarian håller ju såklart inte om man funderar djuretiskt.

    SvaraRadera
  9. Jag kan säga att jag kommer förmodligen aldrig gå över till att äta kött igen, men om jag gjorde det vore det lätt pga. den sociala biten. eftersom jag inte har någon vän som är vego känner man sig alltid lite udda. Ska det ätas på stan finns det alltid så dåligt utbud att man äter något halvtorftigt och alla tycker synd om en.

    Ska man hem till nån så får man äta sallad för att inte vara besvärlig. Visst händer det att jag blir galet sugen på bacon eller något liknande, men då är det ju bara att tänka "det är inte värt det" och käka nåt annat.

    Det jobbiga är att hela ens sociala ätande och matkultur i stort sett har försvunnit...bara grejen att säga "fan vad gött detta var" och inse att ingen håller med för ingen annan käkar samma sak. Sen är det ju ingen som vet att man lagar massa najs käk hemma utan folk tror ju att man lever på pommes och torra falaflar för att det är det enda man äter "in public". Vips så tycker folk att det verkar galet tråkigt att vara vegan och bara äta äcklig sallad jämt :/

    En annan grej är ju att det händer att folk nästan blir sura på en för att man är vegetarian, räcker att man sitter tyst och käkar en sojakorv så börjar folk tänka över sin egen livsstil och känna sig lite obekväma och hotade, och måste bara slänga ur sig nån dryg kommentar eller börja argumentera. Verkar som att man måste antingen tuffa till sig eller skaffa en massa veganpolare här i livet. Att konvertera sina köttätande vänner verkar ju inte funka alls, det längsta man kommer är typ: asså det är ju jävligt synd om djuren men vad _överdrivet_ att sluta äta kött för det!
    //något bitter

    SvaraRadera
  10. Lena sa...
    Kan man gissa att anledning 1 är dominerande för att det är en förklaring som är mycket lättare både att säga och att själv acceptera, än den betydligt troligare anledning nr 4? Skulle tro att en hel del uppger hälsoskäl fast det egentligen handlade om att de inte klarade av att stå emot pressen.

    Vore intressant att veta om de verkligen mådde bättre efter kostbytet. Och i så fall, om det beror på lättnaden i att äntligen slippa sticka ut och vara krånglig hela tiden, eller de tveksamma hälsofördelarna med att tugga i sig djurvävnad.

    Alla ensamma veggos därute... Alla tokar som lever ihop med köttätare... Håller med Peter om att ni är vardagshjältar som står ut, men ni behöver faktiskt inte vara ensamma! Vi finns här för er...

    SvaraRadera
  11. jag var vegetarian i 7 år, och började sedan äta kött (i nästan 9 år). Nu är jag vegetarian igen, och vet att det kommer att hålla. Det kanske är mognad, eller ökad självkännedom, men nu skiter jag iaf i vad omgivningen tycker. Fler skulle kunna hålla fast vid sina principer om de slapp köttätarnas ständiga påhopp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta känner jag igen! Tog åt mig som yngre,många idiotförklarade mig,hårt tryck i skolan.
      Nu är jag äldre och struntar i vad andra tycker,jag bestämmer väl själv om min egen kropp och själ! Kram!

      Radera
  12. Jag har verkligen börjat tvivla på mitt liv som vegan och veganismen. Har läst Vegomyten och även denna bloggare:

    http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/8052/LCHF-Paleo-och-vagen-tillbaka-till-ekologisk-hallbar-matproduktion.aspx

    Jag tror att ska veganismen överleva så måste man nog argumentera mot detta som bloggaren skriver. Själv har jag gått från övertygad vegan till en mycket skeptisk vegan.

    Finns det någon som tagit debatt med Per Wikholm angående veganism?

    SvaraRadera
  13. Rasmus: Välkommen och läs och diskutera boken i vegan.nu
    http://www.vegan.nu/viewtopic.php?f=54&t=607

    Du är inte den enda som funnit boken övertygande och minst en vegan på forumet har slutat vara vegan pga den. Det skulle vara jätteintressant att höra dina tankar nu när du börjat tvivla på en vegansk livsstil. T.ex. är det det miljöargumenten i vegomyten som övertygat dig, eller är det hälsoaspekten? Vad var dina skäl till att bli vegan, och har de ändrat sig under resan? Har dessa skäl blivit svagare iom Vegomyten? Hur ställer du dig till olika etiska resonemang? Har du läst kritik till Vegomyten och en paleolitisk diet (som jag tror att Lierre Keith förespråkar)?

    Snälla kom och dela med dig av dina tankar!

    SvaraRadera
  14. Edanator: Hej!

    Är vegan av djuretiska skäl. Men självklart funderar jag på hälsoaspekten också. Och då tänker jag vegankost på lång sikt, 20 år typ.

    Varför skulle hon spy galla på en rörelse som varit hennes liv och övertygelse i 20 år?

    Jag själv tänker varje dag på animalisk kost. Varför vet jag inte. Dock inga problem att avstå, då det räcker att tänka en sekund på en stackars kalv som blir fråntagen sin mor. Jag fattar inte att vissa kallar sig vegetarianer samtidigt som de äter produkter med mjölk i.

    Men det som jag tänker mest på i boken är en mening, "Vad kan man äta där du bo?". Jag tänker mig att folk flytta ut på landsbyggden och gör den levande igen genom att bedriva ekologisk matproduktion. Djur som lever av det som inte vi kan äta. Ägg från höns som får vara ute osv. Det kanske är så sjukt att man måste godkänna dödande?

    Jag önskar att någon (du?) tar en öppen debatt med Per Wikholm eller någon som tänker som honom. En sådan debatt skulle jag betala pengar för att få följa i dagsläget!

    SvaraRadera
  15. Har inte läst boken, bara recensionen i vår tidning (http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=n7xj7rjh&gInitPage=36). Men att spy galla över en rörelse som man själv varit en del av tror jag händer rätt ofta av personer som känner sig svikna och/eller besvikna.

    Per Wikholm har jag missar helt, och för mig är detta resonemang inte överdrivet viktigt att hantera.

    Ditt exempel på jordbruk är väldigt långt från dagens djurindustrier, och idén om att gå tillbaka till en sådan matproduktion är för mig helt orealistisk. Det kommer inte att hända.

    Menar inte att vara avfärdande eller kritisk, det är nog bara att det inte för mig känns en så angelägen diskussion att vara en del i.

    SvaraRadera
  16. Peter: Läs boken! Vaför inte liksom? En person som varit övertygad vegan i 20 år ändrar uppfattning!

    Enlig mig är den boken, och alla som hyllar den, det största "hotet" mot veganismen.

    SvaraRadera
  17. Finns såklart inget bra varför - mer än att det finns väldigt många andra böcker som jag prioriterat för denna (samt att jag hört väldigt mycket dåligt om den). Men jag har den hemma i hyllan, så förr eller senare blir det säkert av. Får återkomma då.

    Vad är det i boken som är det största hotet mot veganismen?

    SvaraRadera
  18. Peter: Jag har varit en övertygad vegan.

    Jag läser dock alla argument. Mot och för.

    Jag är självkritisk, och orkar inte leva ett liv där jag lever efter något jag sagt mig tycka eller stå för, om jag inte tycker det. Jag vill alltid vara objektiv och förändra mig till det som för tillfället är/känns rätt. Det är på den vägen jag slutade äta kött och andra animaliska produkter.

    Inget har fått mig att tänka om som när jag läste Vegomyten. Det är inga "kött-är-gott-argument" hon för fram.

    Det är argument som ekologiskt haveri p.g.a av jordbruk. Hon menar att det ohälsosamt med vegankost på längre sikt osv.

    Jag anser att boken är det största hotet mot veganismen för att argumenten låter logiska på något vis.

    Torbjörn Tännsjö tycker jag är lite jobbig också. Men det är ju andra argument där.

    SvaraRadera
  19. Här är en som lämnat veganlivet pga Vegomyten.

    http://www.lugnochfin.se/2011/05/jag-ar-inte-vegan-langre.html

    Jag tror alla som läser den får sig en tankeställare. Därför ska det argumenteras mot boken. Och jag tycker verkligen man ska läsa den så man förstår varför vissa inte längre är vegetarianer.

    SvaraRadera
  20. Ok, då vet jag. Brukar läsa det mesta som känns angeläget, och har som sagt denna i hyllan - kommer säkert till den förr eller senare.

    Vad tycker du om hennes rätt hårda kritik mot veganismen och veganer? Hon skriver t.ex. att veganer inte kan få barn som jag förstått det?

    Jag kan absolut tycka att det finns mer eller mindre bra argument mot veganism, det gör det säkert mot samtliga ideologier / kosthållningar. Frågan är väl om det finns alternativ som är bättre.

    SvaraRadera
  21. Ok, fair enough. Dock med reservationen att det ju finns många böcker och idéer som ger folk tankeställare... Men jag lovar att återkomma när jag läst den.

    SvaraRadera
  22. Tack för svaren, Rasmus! Blogginlägget du länkade till är just den f.d. vegan.nu medlemmen jag nämnde.

    Kan du inte komma bort till vegan.nu och vidareutveckla dina tankar? Det är så jobbigt att föra en diskussion i kommentarerna till en blogg. Jag har en massa frågor, men vill helst inte ställa dem här.

    SvaraRadera
  23. Och så återkommer jag när jag läst boken. Ska kolla med killen som recenserade boken till vår tidning lite mer också, han är fortfarande vegan senast jag såg till honom (och blev inte särskilt överväldigad av boken som jag förstår det).

    SvaraRadera
  24. Edanator.

    Jag läste er diskussion på vegan.nu. Jag blev inte mycket klokare av den känner jag.

    Det jag önskar är en diskussion av kvalite. Du kan väl ta debatt med Per Wikholm, om han vill dvs. Jag och säkert många andra kommer följa den. Han menar att veganism är ett hinder på vägen till en hållbar matproduktion. Läs här:

    http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/8052/LCHF-Paleo-och-vagen-tillbaka-till-ekologisk-hallbar-matproduktion.aspx

    Han verkar också vara inspererad av Vegomyten.

    SvaraRadera
  25. Det där var ju en ytterst blek kritik mot veganism. Vi får väl se om han fyller på med de rubriker som just nu är tomma.

    Det är för övrigt lite kul att han kritiserar de (numera prisbelönta) Matens pris-journalisterna som skrivit om dagens knasiga djurhållning för att stå för en "vegansk verklighetsbeskrivning" - antingen är man med LCHF eller så är man mot, tydligen.

    Det är ju inte veganismen som är orsaken till att spannmålsodlingen ökat, det är djurkonsumtionen. Det är omtvistat faktum skulle jag hävda. Det blir bara fånigt att lägga detta ansvar på veganismen som kost, det är dagens köttätare som ska stå till svars för detta.

    Lösningen verkar som vanligt vara att vi ska äta vilt och gräsbetande djur (vilket är ungefär samma lösning som Matens pris-journalisterna för fram, för övrigt). Och det kan naturligtvis vara ett sätt, men jag har fortfarande inte fått det beskrivet för mig hur detta ska fungera i dagens värld. Anledningen till att vi har djurfabriker är ju just för att äldre tiders köttproduktion (vilt och gräsbetande djur) inte producerade tillräckligt mycket kött.

    SvaraRadera
  26. "oomtvistat" skulle det såklart vara.

    SvaraRadera
  27. http://www.youtube.com/watch?v=rNON5iNf07o

    Om man inte orkar läsa boken så kan man lyssna på henne.

    SvaraRadera
  28. Lite sent nu, men jag funderar på att börja äta kött igen... Är 26 år och har varit vegetarian i 14 år. Mest för att det är obehagligt att äta ngt som levt, som att äta en själv lite grann, men det har också varit rätt skönt att veta att man inte är en del av djurindustrin med allt som kommer med det. Men egentligen har jag aldrig behövt ta ställning till det, och det är väl rätt skönt.
    Men nu alltså. Jag har ju inte ätit kött sen jag var 12 år och mycket av sånt som folk saknar (sushi, oxfile och annan "vuxenmat") har jag aldrig ngnsin ätit och annat minns jag inte helt hur det smakar. Hur myckete minns du sen du var 12 liksom? Mitt val är inget jag funderar över eller så att jag känner mig lockad till att äta kött av köttet självt. Däremot är det jobbigt socialt ibland. För mig är det så självklart att jag glömmer bort att jag är vegetarian, det ingår inte i min självbild utan bara är. Men när man ska äta ute eller hemma hos folk måste man komma ihåg att säga till och ibland får man frågor om det... Det kan vara lite jobbigt, men inte hela världen egentligen. Det som däremot känns riktigt jobbigt är en förestående resa till Centralasien där kött är vad de äter. Jag kanske kan hitta en morotssallad och youghurt att äta om jag inte vill ha kött. Typ. Och då är ju mjölk etc förvarat i döda djur, kan jag då äta sånt? Men det har ju varit i ett djur även innan det mjölkades? Det blir lite uppochner liksom. (ja, jag äter mjök och ägg still).
    Och kanske skulle jag ngn gång i framtiden kunna få äta en traditionell måltid med beduinerna i Petra som jag missade helt när jag bodde där... Finns mycket man missar i kultur om man inte kan dela en måltid med lokalbefolkningen. Och jag älskar att resa. Vilket alltså betyder att jag trots mina 50+ länder besökta har missat en viktig del i dem alla.
    Som kanske framgått är jag inte alls en del av de "vanliga" vegetarianerna i sverige heller. Jag pluggar på HHS, reser till Dubai med jämna mellanrum och äger massa märkerssaker. Är i grund och botten liberal, men i sakfrågor kan jag gå åt olika håll. Så det finns ingen social gemenskap som jag skulle ge upp om jag äter kött. Ingen i min närhet bryr sig riktigt, annat än att det kan vara jobbigt ibland med att hitta alternativ. Annars är det en ickefråga snarare än ngt som definierar mig.

    Så vi får väl se hur det slutar, om jag förblir vegetarian eller ej... Förmodligen gör jag väl det. Men ja. Resan har fått mig att fundera. Och i såna länder har man inte samma industri kring kött som här. Vilket är både positivt och negativt ur djurperspektivet antar jag. Men man behöver inte ta ställning till att ev läskigheter från massproducerat foder och medicinering av djur koncentreras i kött. Vill inte äta antiobiotika och anabola genom min mat. Det är jag åtminstone 100% på. Men å andra sidan är ju inte soja och quorn direkt hälsosamma heller egentligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Helena,

      tack för funderingen, intressant tyckte jag. Jag är 100% övertygad om att det är fel att äta djur, men trots detta kan jag på (mina ytterst begränsade förvisso) resor ibland känna precis som du som du - att jag missar något. Den där traditionella maträtten, det genuint lokala eller att vara en del av något där konsumtion av djur är en självklar ingrediens. Sushi med fisk har inte jag heller smakat, vilket jag ibland kan tycka är lite tråkigt.

      Jag tror de som inte äter djur, vegetarianer eller veganer, är lika olika som alla andra människor. En del skulle aldrig kunna tänka sig detta, för andra är det en resa i livet, där man förhåller sig olika till matvalet beroende på var man själv befinner sig. Och några enkla svar eller lösningar finns nog inte, mer än att hitta sin egen väg - som förhoppningsvis är så djurvänlig som möjligt.

      Peter

      Radera
  29. Jag bestämde mig för att börja äta kött idag efter att ha varit vegetarian och delvis vegan i nästan tre år. (däremot fördömer jag all industriell skit och objektifiering)

    Jag har äntligen efter att ha läst boken The Vegetarian Myth insett att för att något ska kunna leva så måste något dö. De vanligaste varorna en vegetarian äter - som soja, vete etc. - dödar inte bara alla djur som levt på åkermarken tidigare utan hela ekosystem. Det är en stor myt att man tror sig kunna leva utan att döda. Det är en del av Livet att döda. Utan död finns inget liv. Jag kommer inte att kunna övertyga någon här antagligen men jag ber en att läsa boken av Lierre Keith. Den tar kampen för djuren till enkelt ny nivå, en värdig och icke-antropocentrisk nivå. Har bara läst en tredjedel nu men ser fram emot resten. Så mycket man undgått. Boken har bokstavligen förändrat mitt liv och jag är bara på sida 74. Det finns så många djur att skydda som är bortom våra liv och varken kan skrika eller har ansikten. Läs, gör det verkligen om ni bryr er om djur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dennis, ingen har trott att det går att leva utan att döda. Och när det kommer till att döda ekosystem, konsumera soja och veta så känns det lite magstarkt att anklaga de som väljer vego för detta.

      Radera
    2. Dennis: Jag inbjuder även dig till tråden om boken "Vegomyten" (Vegetarian Myth) på vegan.nu
      http://www.vegan.nu/viewtopic.php?f=54&t=607

      Det finns mycket intressanta inlägg där, med mycket fakta och en civiliserad ton.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.