22 november 2011

En olustig känsla

Fick en olustig känsla idag. Efter gårdagens debatt på Berns (där alla var eniga om en sak), efter rent allmänt en massa köttprat och slutligen efter dagens Morgonpasset i P3. Den olustiga känslan är att standardlinjen till stor del har blivit att vi ska äta mindre kött, välja svenskt och välja rätt. Och att det är väldigt lätt även för en djurrättsorganisation (läs: jag själv) att trilla in i lunken - ”Jo, såklart är mindre kött bra, alla djur som inte blir mat är en framgång!”.

Kanske är det miljöperspektivet som har satt sig på hjärnan (även om en debattartikel i SvD idag lyfter en viktig poäng – att bönor faktiskt är radikalt mer klimatsmarta), eller så är det tanken på att uppmuntra steg åt (förhoppningsvis) rätt håll. Och fortfarande är det konsumenten som ges ansvaret att köpa mindre, välja svenskt och välja rätt. För producenterna och handeln gör inga som helst antydningar till att bidra. Det är lika mycket marknadsföring, som säger precis samma sak som tidigare. Jonathan Sundqvist skrev på CSR i Praktiken häromdagen att Scan skulle kunna vinna på att marknadsföra en lägre köttkonsumtion, men dit har vi inte riktigt kommit.

Och allt detta tycker jag resulterar i en olustig känsla av att det fortfarande, år 2011, ibland känns lite för radikalt att säga att vi faktiskt inte behöver (eller bör) äta kött. Lite som att man klampar in och förstör den konsensus som uppstår när alla blir överens (om att mindre och svenskt är rätt ok). Men vet ni? Utifrån det djur som blir en matbit spelar det ingen roll om du väljer mindre i övrigt. För det djuret är livet slut, debatten är över, våra kroppar suger åt sig lite av dess näringsämnen och resten av djuret blir till bajs i en toalettstol någonstans i Sverige. Och utifrån det perspektivet är kött alltid fel val. Låt oss inte glömma det.

5 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet! Vi djurrättare får heller inte glömma att vår roll och uppgift är att föra fram djurrättsargumenten. Miljöargument och annat finns redan där ute och drivs av andra. Vi behöver inte upprepa det, tvärtom ska vi styra över fokus till djurrättsargumenten.

    SvaraRadera
  2. Väl rutet! Sjukt kluven känsla att kämpa mot köttindustrin utan att använda djuretiska argument. Jag vet inte riktigt hur länge jag pallar det ärligt talat. Tråkigast av allt är att jag upplever att fler lyssnar när jag pratar kött ur miljö- och rättviseperspektiv än ur djurrättsperspektiv. Jag har mött folk som fullt allvarliga sagt "jag är med dig, jag äter gärna mindre kött för miljöns skull, av hälsoskäl och för att maten räcker till fler, men om du börjar snacka om att djur har rättigheter så tappar du mig direkt, då kan du gå". Skeva värld...

    SvaraRadera
  3. Man kan komma in på rättighetsbegreppet från andra hållet också, det kan vara värt att testa nästa samtal. När någon säger att djur inte har rättigheter så fråga: "Anta att jag börjar sparka på en hund, vad säger du då?" "Tjaa, så får du inte göra?" "Jaså. Tycker du att hunden har rätt att slippa den plågan?"
    På så vis kan man personen själv få ta ställning till rättighetsbegreppet på ett mer konkret sätt.

    Det ska ett riktigt stenhjärta att uttala: Nej, djuret har inte rätt att äta. Har inte rätt att fly vid hot. Har inte rätt att slicka sina nyfödda rena. Har inte rätt att bo i trädet där familjen bott i generationer. Fågeln har inte rätt att flyga, människan har rätt att hålla i den.

    Naturligtvis ingen quick fix, nån sån har vi ju inte hittat, men det är värt att testa. Vad menar folk egentligen med att djur inte har rättigheter. Det är snarare det som är det märkliga som måste förklaras, och det vore bra om vi kunde vända om bevisbördan.

    /chris

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet, Chris!

    SvaraRadera
  5. Kött är alltid fel val, bra mantra! Jag tycker dock att miljöperspektivet och djurrättsperspektivet inte behöver vara motsatta, eftersom det som är bra för miljön är bra för djuren också. Däremot finns det såklart människor som suger åt sig minsta lilla "miljövinst" som köttindustrin lyfter fram, så självklart är det viktigast att framhålla djurrättens egenvärde. Jag känner igen det där med att folk kan vara miljövänner men absolut inte djurvänner och jag får verkligen inte ihop det. Vad är det för mening med att rädda planeten om inte alla har rätt att leva där? Folk som "bara" har miljötänket känns farligt nära en ideologi om att Jorden bara ska vara ett naturreservat för människor och inga andra störande element. Hur gör man för att alla ska fatta? På riktigt?

    SvaraRadera