25 november 2011

Nöjet med att smyga på djur i mörkret

Är möjligen en av få djurrättare i min generation som inte har läst Peters Singers "Djurens frigörelse" (jag började en gång i tiden, men fastnade på förordet). Men en sak jag faktiskt minns är att Singer skriver att man inte måste "gilla djur" för att anse att de har rättigheter. Och jag tyckte det var välformulerat. Det är inte för att vi tokgillar djur som vi anser att de har rättigheter, eller för att de är så gulliga så att man kan dö.

Och vart vill jag då komma med detta? Kanske till att det är därför jag har hållit mig undan "Titta på det här gulliga djuret"-inlägg i bloggen. Kan tycka att djurrätt är något annat än det, och att detta reducerar frågan vi jobbar med aning.

Och appen Instant Wild, som jag hittade häromdagen, är mer än en app med en massa djurbilder, för genom appen är du samtidigt med och identifierar utrotningshotade djur runt om i världen. En viktig insats med andra ord.


Men i grund och botten är det helt enkelt väldigt underhållande och smyga runt på djur i mörkret och försöka gissa vad sjutton det är för djur på bilden. En dos gulliga djur, en dos naturromantik, lite spänning och en bra insats för världens utrotningshotade djur. Kan inte bli så mycket bättre.

Och vi får förstås hoppas att de inte blir alltför rädda av kameran.

2 kommentarer:

  1. Min pappa tyckte att de jägare som har som argument att "det är en naturupplevelse", "det är kul/mysigt att vara ute i skogen på morgonen" lika gärna kunde gå upp tidigt på morgonen och sitta och vänta på att något djur skulle dyka upp och sedan fotografera djuren istället för att skjuta dem.. Det vore ju så mycket bättre!

    SvaraRadera
  2. Själv tycker jag Singer är lite ute och cyklar med det där. Beror förstås på vad man lägger i 'att gilla' (eller beror kanske på ordvalet); om man tänker sig så där att man gillar djur, gillar kvinnor, gillar skräckfilmer, så kan det nog problematiseras. Men det är väl inte ändå så att det är skit samma med djur så länger de inte lider? Känns väldigt reduktionistiskt; som om djur enbart vore smärtbehållare. Jag kan tycka att en viss nyfikenhet, inför andra överlag, är en sund inställning. Sen - vilka uttryck nyfikenheten tar sig varierar ju. Men en inställning till djur som varelser som faktiskt har sina egna liv, sin subjektivitet och sitt varande i världen är det som gör att man överhuvudtaget kan motiveras att börja fundera på vad vi egentligen gör med så många av dem.

    SvaraRadera