3 maj 2010

Om en DjurO

Den 8 december förra året lyssnade jag på riksdagsdebatten som följde Djurrättsalliansens grisavslöjanden. Och jag noterade då att riksdagsledamoten Wiwi-Ann Johansson (v) vid två tillfällen under debatten lade fram förslaget om en djurombudsman. Vilket vid tillfället var en nyhet för mig.

Den 31 mars skrev Aftonbladet-bloggen I hälarna på Sahlin att de rödgröna lovar införa en djurombudsnamn om de vinner valet. Och så igår skrev DN en längre artikel med rubriken "Djuren kan få ombudsman":

"– Det finns en intressekonflikt när jordbruksverket ska främja näringen samtidigt som man tar hänsyn till djurskyddet. Därför behövs en djuretisk ombudsman, säger Åsa Romson (MP), medlem i de rödgrönas grupp för klimat och miljö.
Ombudsmannen föreslås driva den etiska debatten, utvärdera djurskyddskontrollen och ge djuretiska råd till näringen.
– Vi vill inte bygga upp en stor ny myndighetsstruktur, men precis som barnombudsmannen ska han ge etiska råd och göra revisioner, säger Åsa Romson."
Jag gillar särskilt idén om att Djur-O skulle vara med och driva den etiska debatten, det låter oehört positivt och intressant. Och djuren skulle få en starkare röst, vilket inte kan vara dåligt. Men jag ser också ett problem med det hela. Och det är ett den ovan nämnda etiska debatten antagligen aldrig blir en debatt som ifrågasätter vår rätt att göra allt det som vi idag gör med, och av, djur.

I samma DN-artikel skrivs det om att det inom polisen i Stockholm har bildats en djurskyddsgrupp, och återigen applåderar jag. Men det blir tokigt när det som i tidningen Land heter att "Stockholmspolisen har bildat en djurgrupp med tre heltidsanställda inspektörer som arbetar för djurens rätt". I DN står det att de tre inspektörerna jobbar på heltid med "djurrättsärenden".

Men om det verkligen vore djurrättsärenden och djurrätt de jobbade med så skulle de garanterat göra väldigt mycket annorlunda saker än vad de gör. Som Per-Anders Svärd säger i sin föreläsning Framtidsvisioner för djurrättsrörelsen – det är sällan man ser någon ingripa mot det djurplågeri som det innebär att äta en korv.

Vän av ordning kanske tycker att jag märker ord. Men jag tycker det är viktigt att djurens rättigheter inte blir till något som inte är just djurens rättiggheter. Djur-O får gärna driva den etiska debatten, men jag tror det då blir enormt viktigt att Djurens Rätt, alla djurrättsaktiva och andra är med och deltar i debattaren.

4 kommentarer:

  1. Det låter bra med en djuretisk ombudsman. En av de första frågorna att ta itu med tycker jag är den grymma ritualslakten.
    Sedan kan det kanske vara bra att se över straffskalan för brott mot djur.

    SvaraRadera
  2. Ann-Britt Andersson5 maj 2010 kl. 18:06

    Jag hoppas att ni får en ombudsman och han/hon kämpar för pälsindustrin det är frunktansvärt att döda ett djur enbart för pälsen och inte snacka om valslakten usch !!!

    SvaraRadera
  3. Ann-britt Andersson: Jag håller med dig, men jag ser ingen principiell skillnad mot att döda ett djur för päls och för kött. Åtminstone inte när det gäller samhällen som har alternativ till dessa. Idag är päls en sjukt onödig produkt, det finns ju mängder med andra bra textilier att dödandet framstår som rent barbari. Men på samma sätt är ju dödandet för köttets goda smak och konsistens helt meningslös. Det är ju en sak om man som inuit lever svinkallt och utan tillgång till proteinrika vegetabilier. Då kan man inte kräva annat än att inuiten för egen överlevnad klär sig i päls och äter andra djur. Men för oss? Lika lite som vi behöver päls behöver vi animalier. Det är fruktansvärt att döda djur enbart för musklerna.

    SvaraRadera
  4. Bo Pålsson: Vad exakt är det man skall ta itu med? I Sverige får det inte förekomma rituell slakt utan föregående bedövning. Därför är proceduren för kosher- och halalslaktat kött i Sverige snarlik den "konventionella". I båda bedövas djuret först (oftast med elektricitet i rituell slakt, och med bultpistol eller gas i konventionell) och sen snittas de och förblöder till döds i båda slaktmetoderna. Skillnaden ligger i att etologiska studier indikerar att den rituella slakten som föregås av bedövning faktiskt är skonsammare för djuren än den konventionella. Jag är personligen ingen förespråkare av slakt på något vis (vegan och djurrättsaktivist). Vi borde inte döda djur överhuvudtaget. Det finns i vårt samhälle inga goda moraliska skäl för att döda djur för mat eller kläder. Däremot kan jag irritera mig på när folk inbillar sig att den svenska lagstiftningen på något vis skulle vara ordnad efter djurens intressen. Och ofta sätter den i kontrast till andra sätt att se på djurhållning och slakt. Så är det bevisligen inte när det är fullt tillåtet att hålla och döda djur som man gör i Sverige. Bara det att folk i allmänhet verkar tycka att det är Ok att hålla kor fastbundna på betongplattor där de alldeles precis har utrymme att resa sig upp och lägga sig ned, och detta större delen av året (och därmed deras korta liv, de dödas ju när de inte längre drar in tillräcklgit med pengar) är talande. Det säger en del både om svenskars djursyn men också hur "väl" svensk djurskyddslagstiftning fungerar.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.