Dagen som inte blev på Folkpartiets dag i Almedalen

Vissa dagar blir bara inte. Idag var en sådan dag. Som började med att intervjun med Åsa Romson (som vi lade ut tidigare idag) tog mycket längre tid att ladda upp än vad jag räknat med – vilket beror på att uppkopplingen här i Visby under Almedalsveckan är allt annat är pålitligt. Det är väl för många som vill göra för mycket på samma gång.

Detta ledde till att jag blev lite sen till det LRF-seminarium som ställde frågan om vi behöver svensk djurproduktion. Men det gjorde inte så mycket att jag var sen – för jag hittade aldrig dit. Appen jag använder för att guida mig rätt här under Almedalsveckan visade en grön pil på ett ställe - men seminariet var, visade det sig senare, på ett helt annat. Min kollega Lena använde en analog karta, och då gick det mycket bättre - läs hennes rapport från seminariet här.

En liten paus senare, då Minkaela och Djurens Rätts sommarturnéteam gjorde nya stordåd på Visbys gator, var det dags för Naturskyddsföreningens seminarium "Bina – matens slavar". En spännande titel. Men så spännande blev det inte. Dels beroende att det mest handlade om biodling, men också på att seminariet var uppskjutet med 30 minuter – och då var vi tvungna att gå för att hinna till visningen av filmen "Vårt grisiga hav".

Naturligtvis hittade vi inte till platsen för filmen, utan fick irra runt ett tag innan vi hittade dit (många är verkligen otroligt dåliga på att sätta upp skyltar eller lappar inför sina arrangemang – i skarp kontrast till de stora och rika som använder hela husväggar till att göra reklam för sig själva).

Jag hade missat att se filmen när den gick på SVT, så det var intressant att se den nu. Folke Rydén inledde filmvisningen med att berätta om arbetet med filmen, och att man planerar en serie filmer om Östersjön. "Vårt grisiga hav" griper tag i dig och vrider åt, det gör riktigt ont att se vad vi ställer till det. Och det gör det bara mer obegripligt hur man kan fortsätta argumentera för köttätande som en del av lösningen på problemet.

Efter filmen var det dags för oss att prova Surfers, restaurangen vi hade blivit så varmt rekommenderade. Och det var väldigt gott, det vi åt. Men när vi kom dit visade sig att maten vi beställt en portion var av var tänkt att ingå i en portion av tre. Så vi var åtta personer som hade mat för lite mindre än tre – och dagens citat från Almedalen får bli "Det blir två tofutärningar per person!". Men vi tog med oss maten "hem", och kompletterade med lite rester. Och det var verkligen fantastiskt gott! Så Surfers i Visby måste rekommenderas, bara man ser till att beställa tillräckligt.

Och nu har videokameran gått sönder. Det är en sådan dag. Det var också en dag då EU röstade igenom en ny lag om hur konsumenter ska få information om vad maten de äter kommer från. Men om jag öppnar fönstret kan jag höra Jan Björklund roastas på hotellbalkongen vi hör från där vi bor. Det låter roligt.