På seminariet "Behövs svensk livsmedelsproduktion?"

LRF anordnade den 6 juli kl. 13 en paneldiskusison på temat ”Behövs svensk livsmedelsproduktion?”. Denna retoriska fråga besvarades förstås med ett ja av samtliga paneldeltagare, däribland landsbygdsminister Eskil Erlandsson och Miljöpartiets nya språkrör Åsa Romson.

Det var inte mycket som rörde djur i diskussionen. På frågan om det går att förena ekonomi och konkurrenskraft med höga krav på miljö och djurskydd så svarade Åsa Romson ja och LRF:s ordförande Helena Jonsson nej. Där fick hon medhåll av Eskil Erlandsson, som tog förbudet mot obedövad kastrering av smågrisar som ett exempel på en olycklig lagstiftning där djurskydd satts före konkurrenskraft. Ingen överraskning där, vi vet redan hur ministerns prioriteringsordning ser ut.

Om djuren fick lite plats så pratades det desto mer om ekologisk produktion. ICA:s VD Anders Svensson menade att konsumenter inte gör någon skillnad på ekologiskt och närproducerat, och att det är bra. Helena Jonsson, som själv har en KRAV-godkänd uppfödning av nötdjur, sa att ekologisk produktion bara är lönsam just för att den inte är lagstiftad utan frivillig. Lagstadgade krav behöver inte ICA eller kunderna betala extra för, det får de ändå. Där har hon förstås en poäng. Men samtidigt var hela panelen, och större delen av publiken, överens om att maten är alldeles för billig. Enligt Helena Jonsson från LRF lägger vi 13 % av vår disponibla inkomst på mat, trots att det är en av de allra viktigaste sakerna i livet. Anders Svensson från ICA kontrade med att många faktiskt inte har råd att betala mer. Men Åsa Romson från MP menade att vi måste betala för vad produktionen kostar, annars kan det dels bli brist på livsmedel och dels så förlorar de allra fattigaste i världen, som ofta är just bönder, sin inkomst.

Det intressantaste inlägget i debatten stod frilansande lantbruksjournalisten Ann-Helen Meyer von Bremen för. Hon sa att det behövs fler grävande journalister som granskar lantbruksföretag. Hon menade att de journalister som är specialiserade på lantbruksfrågor ofta är lite för mycket ”kompisar” med näringen för att kunna kritisera dem, och att de som inte är specialiserade å andra sidan är för oinsatta för att engagera sig. Jag tror hon har alldeles rätt.

Lena Lindström, etolog på Djurens Rätt