Bokcirkeln "Jordens herrar" – en avrundning

Välkommen till det avslutande inlägget i bokcirkeln om Pelle Strindlunds bok ”Jordens herrar”. Ett stort tack till alla er som varit med och diskuterats under resans gång. Jag hoppas du gillat boken lika mycket som jag gjorde – eller att du kommer att göra det. Blogginläggen och diskussionerna ligger kvar, och det går naturligtvis utmärkt att läsa och diskutera även i efterhand.

Som jag ser det är ”Jordens herrar” en av de mest intressanta böckerna om vår relation till djurrätt som kommit ut på svenska. Det som gör den så bra skulle jag säga är tre saker.

För det första, bokens upplägg. Idén om att jämföra dåtidens förtryck av slavar med dagens förtryck av djur är inte ny (vilket om inte annat framkommer i boken), men jag tror det är nytt för de flesta som kommer att läsa denna bok. Och det som gör jämförelsen så bra är att den sätter strålkastarljuset mot vårt försvar av djurförtrycket och på ett närmast obehagligt sätt avslöjar att vi använder precis samma argumentation och retorik som vi i ett annat sammanhang finner vedervärdig. Enda sättet att komma undan blir att lämna logiken, och har djurrättsrörelsen kommit dit så har vi kommit långt!

En andra sak som lyfter boken är faktaunderlaget. Dokumentationen kring slaveriet är gedigen, och det kan inte vara mycket som sagts om djur i den mediala debatten under senare år som inte lyfts upp i boken. Vad det gedigna underlaget gör är att möjligheten att argumentera bort det som sägs i boken försvinner. Det blir som att säga att kollektivtrafiken i Stockholm går bra på vintern när alla kan se exempel på motsatsen med egna ögon.

Men det allra bästa med boken är de tankar den skapar. När man läser de recensioner som publicerats är det enormt spännande att läsa hur recensenten reflekterar kring vad de läst. Som nu senast Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladet:

"Lugnt och metodiskt arbetar sig Strindlund igenom argumenten för människans rätt att utnyttja och döda djur. Och jag delar inte hans livshållning, men ser gång på gång bristerna i mitt försvar. Ofta är det obefintligt, för mycket går av gammal vana. Jag är i gott sällskap, men det förringar inte bokens värde, tvärtom.

”Jordens herrar” är ett respektingivande verk. En användbar bok, inte minst för jägare, bönder och andra som vill gymnastisera sin självbild. Det kan göra ont, men det får man tåla, eller tänka om."

Så tack Pelle Strindlund för den bok du skrivit! Och tack alla som läst den tillsammans med oss andra här i bokcirkeln. Dela gärna med dig om du har en avslutande reflektion eller tanke!