Att skriva om den olagliga sidan av djurrättsaktivism är lite problematiskt, eftersom det så väldigt lätt kan misstolkas och eftersom det är ett arbetssätt som Djurens Rätt väldigt tydligt tar avstånd från. Men jag har läst tre saker på sistone som jag ändå vill kommentera.
Det första är artikeln i DN från helgen om extremism. I artikeln intervjuas Renzo Aneröd, och han säger där: "När jag möter en radikal muslimsk extremist, en nazist eller en djurrättsaktivist känner jag igen mig i ilskan och hatet". Jag måste erkänna att jag inte vet särskilt mycket om vad som driver en muslimsk extremist eller en nazist, men jag vågar hävda att det är extremt få djurrättsaktivister som drivs av ilska och hat. Och min erfarenhet är också att dessa personer inte blir långvariga inom djurrättsrörelsen. Det som blir kvar är som gör skillnad är de som drivs av raka motsatsen till detta. Jag tror detta är viktigt att komma ihåg.
Sedan läste jag om Dan Klackenberg, vd för Svensk Handel, som sa så här på NSD:s årsseminarium (NSD - Näringslivets säkerhetsdelegation): "Det är lätt, skrämmande lätt, att via nätet trumma ihop 500 eller fler personer till en demonstration utanför en pälsaffär". Och detta är ju helt enkelt inte sant. Det är knappt några demonstrationer för djur som överhuvudtaget drar 500 deltagare, och jag kan lova att det aldrig någonsin varit 500 personer som demonstrerat utanför en pälsaffär. Snarare 50. Eller kanske 5. Ingen gynnas av att beskriva verkligheten på ett sätt som det inte är, och man kan ju undra vilka motiv som ligger bakom hans beskrivning av sin verklighet.
Och avslutningsvis nyheten om att att två aktivister från Djurrättsalliansen åtalas efter att ha filmat hur grisar hålls. Och om det rent juridiska i detta finns det väl egentligen inte mycket att säga. Men i relation till att man inte ens prövade frågan om vanvård av grisar ter sig det hela väldigt märkligt och svårt att begripa. Jag tror många känner igen sig i Malin Gustafssons ord om att rättssystemet och lagen i praktiken inte alls skyddar inte grisarna - och kanske är det där vi ska leta efter orsaken till att ett fåtal djurrättsaktivister söker sig till mer ljusskygga aktiviteter. Att det snarare handlar om frustration och uppgivenhet än ilska och hat? Jag säger inte detta som ett försvar, utan som ett försök till förklaring.
Men så är det ju inte olagligt att demonstrera utanför en pälsaffär i Sverige. Det olagliga i det är att butiksägaren misshandlar och mordhotar en för att sen ringa polisen. Men det är ju ett sidospår.
SvaraRaderaNej, att demonstrera utanför en pälsaffär är naturligtvis inte olagligt i sig, helt sant. Men tyckte uttalandet passade bra utifrån min poäng.
SvaraRaderaFörstod att du visste det. Min kommentar var skriven i frustration över hur galen världen är.
SvaraRaderaÅh jag blir så jävla arg när vanvård och ren tortyr ignoreras och inte straffas. Sen efter ett tag så blir det ett jävla liv om att några bröt sig in liksom.. Båda två är olagliga, men jämför man dem med varandra blir det livstidsfängelse på det ena och en liten varning på den andra.. Jag vet inte riktigt om jag ser Sverige som ett modernt land längre, när lagar inte följs och nämnder är jäviga...
SvaraRaderaVill också tillägga bara, att mitt engagemang för djuren drivs av en längtan att alla ska bli lika värda. Det handlar inte om hur mycket jag hatar de som plågar, utan hur otroligt mycket jag älskar dem som blir plågade.
SvaraRaderaDock så känner man frustration väldigt ofta. Eftersom lagar inte gäller alla, vissa människor får göra brott utan att fällas. Det är liksom ett enda stort systemfel.
Självklart finns det människor som delar dina uppfattningar och drivs av hat och ilska, det hoppas jag att du finner insikt om. Det är ju snarare en fråga om individen än om just VAD man brinner för, som avgör drivkraften. Sen kan ju du ha en åsikt om hur mycket eller lite nytta de gör för eran gemensamma sak..
SvaraRaderaJag tycker vidare att du inte kan se nedläggandet av åtalet mot Blackstaby mfl. i "relation" till åtalet av de som filmade. Rättssäkerheten upprätthålls genom åklagarens åtalsplikt. Det enda som är "märkligt och svårt att begripa" är enligt mig att åklagaren (jag utgår från att det ej är samma i de två fallen) kunde undgå sin åtalsplikt i det första fallet!
/icke våldsam djurvän
Anonym,
SvaraRaderasjälvklart finns det det. Min poäng var att enligt min erfarenhet av rätt många år i djurrättsrörelsen så är de tämligen få, och det är ofta de som försvinner först.
Rent juridisk finns det naturligtvis ingen relation mellan de två, men har man sett bilderna tycker jag ändå det är svårt att begripa.
Peter!
SvaraRaderaDet vet du garanterat mycket mer än jag om, Och jag tror dig absolut. Extremister tenderar enligt min uppfattning att vända sig inåt och ha svårt att känna samhörighet med andra. Min poäng är bara att det är så lätt för de som vill kritisera att peka på sådana uttalanden, när det väl händer något - t.ex. en nedbränd korvkiosk.
Jag tycker det känns frustrerande, närmast tröstlöst, att en så väl genomförd dokumentation inte kan leda till (ett seriöst) åtal. Den enda förklaring som jag ser det är att åklagaren gjort vad han kunnat för att lagligen undvika att väcka åtal, hur det nu kan gå till.
Det ska bli intressant att se vad de personerna som nu står åtalade kommer dömas till. I min mening blir det en många gånger större skandal om rätten väljer att utdöma ett miljonskadestånd till två personer som gick in genom en dörr, för att skydda grisindustrin.
Oavsett är det upp till oss alla som är solidariska med djuren att hålla ögonen på allt detta, för det är på den här spelplanen vi kommer vinna i slutändan.
/icke våldsam djurvän