En korvkiosk i Göteborg

GT/Expressen skriver på ledarplats om den korvkiosk i Göteborg som blivit föremål för djurrättsaktivisters attacker.

"De seriösa aktivisterna och de kriminella extremisterna har i grund samma målsättning, och det är därför lätt att de känner sympatier för varandra, även om de har delade meningar om hur man ska agera.
Men ska de allvarligt menande aktivisterna har en chans att nå framgångar och driva genom förändringar måste de få stopp på extremisterna - om nödvändigt med myndigheternas hjälp.
Det bör de inse själva. För ingen normalt funtat människa tror väl att en brand i en enkel korvkiosk förändrar matvanorna hos svenskarna?"

Minkdödande i Spanien

Organisationen Animal Equality har idag släppt en film som visar hur minkar på pälsfarmer i Spanien dödas. Filmen går att se nedan.

Dödandet i Sverige går till på ungefär samma sätt. Egentligen ska gasen vara på när de stoppar der minkarna, men en minkfarmare som var med i TV i augusti berättade att han sätter in gasen efteråt. Så det är rimligt att tro att även fler gör så, trots att det inte är lagligt.

Systemfel - inte slarv

Ok, jag fattar att det "bara" är en reklamaffisch. Men jag funderade lite över Expressens nya reklam idag.

Som jag ser det handlar inte de avslöjanden vi då och då ser i media om enstaka bönders slarv, och det är inte enstaka bönders slarv som Expressen borde sikta in sig på att avslöja.

Det stora problemet är systemet där djur ses som mat, och där fokus ligger på ekonomisk lönsamhet. Det är detta som är grunden till det som blir till enstaka personers slarv. Det är detta grundproblem som man skulle kunna hoppas att Expressen hade som målsättning att avslöja.

Men å andra sidan, varför skulle Expressen ha ett intresse av att avslöja det grundproblem som man själv ingår i? Och varför skulle de göra något som antagligen skulle sälja mindre tidningar? Så glöm det - de var ingenting...

De tio bästa djurrättsapparna

I dagarna släppte vi vår app Djurvänligt för iPhone och iPad (och förhoppningsvis snart även för Android-telefoner). Med anledning av detta kändes det som bra läge att lista de bästa apparna för djuren. Jag tycker själv det länge har varit ett tämligen trist utbud (särskilt jämfört med de en miljard meningslösa appar med meningslösa spel som finns). Men nu börjar det ta sig, i alla fall lite.

Två reservationer innan vi börjar med listan. Det är appar för iPhone jag har koll på, så vi utgår från det. Om det skulle finnas någon fin app som endast finns för Andriod så tipsa gärna! Och för det andra så blir det väldigt mycket vego på listan. Vilket inte innebär att dessa är mycket bättre än andra appar, utan bara att utbudet när det gäller appar för djuren är väldigt vegoinriktat. Mat är väl enklast och roligast att appa om, tänker jag.

Nå, till listan. Sök på namnet på hittar du dem alla i App Store. De flesta är gratis, men någon 7 kr och ett par 22 kr.

1. Djurvänligt
Naturligtvis måste vi sätta vår egen app som nummer 1. Jag har redan skrivit om den i ett tidigare blogginlägg, så jag ska inte tjata om den mer nu. Men efter de första dagarna har den redan laddats ner snart 500 gånger, vilket känns jättekul!

2. Sea Shepherd
En av få djurorganisationer som har en app. Extremt snygg och extremt innehållsrik. Ett stort plus för att man kan följa Sea Shepherd även via andra sociala medier via appen, vilket gör att den alltid hålls uppdaterad och aktuell.

3. 21-Day Vegan Kickstart
En app från den amerikanska läkarorganisationen The Physicians Committee for Responsible Medicine. Och en av mina första favoriter. Appen funkar fint för den som behöver hjälp med att prova vego, men även för den som vill hitta recept som spänner från frukost till kvällsmat.

4. GoGreen Mattärningar
Trots namnet mycket som inte är vego, men det djuriska går lätt att välja bort. Och ett stort, stort, stort plus för filmerna där de lagar mat. Väldigt mycket roligare än bara recept, om du frågar mig.

5. BBC Lifestyle Quick Recipes
En nyutkommen app som inte är helt vego, men det finns massor (41) med vegetariska recept. Det är fint angivet vilka som är veganska (vilket dock hade kunnat vara fler) och upplägget är väldigt stiligt.

6. VegOut
Matguiden från Happy Cow. Skulle gissa att det är den bästa vegorestaurangguiden som finns. Hälsokostaffären hade nog dock kunnat lämnas utanför, de blir lite rörigt med alla dem. En liknande app är iLocate—Vegan Restaurants, men den senare är sämre. Om du frågar mig.

7. VegWeb
Matapp från Vegetarian Magazine. Antagligen den mest innehållsriken vegomatappen, med fina färger och layout till en början. Men recepten presenteras väldigt mycket tristare än vad inledningen antyder.

8. Veggie Passport
Översätter fraser du behöver för att beställa vegomat till 33 olika språk. Praktiskt! Att sen kunna uttala det som står är ju en annan femma.

9. VegQuotes
Inte så elegant, men man kan lätt lägga en massa minuter på att klicka runt bland kloka saker som kloka människor sagt om människor och djur. Även en bra sökfunktion om det är något favoritcitat som man inte kommer ihåg vem det var som sa.

10. Vegan Soundboard
Helt meningslös egentligen, men det är allt lika roligt att höra en kvinnlig röst säga "Hold on, I need to tweet what I just ate". Klockrent!

Ett par bubblare: Vegan Start (från PETA Tyskland, väldigt fin men på tyska – och skippa musiken), BnB (PETA:s förteckning över ej djurtestad kosmetika, dock inte så användbar för en svenska konsument - och att den kostar 22 kr känns obegripligt), Animal Kill Counter (om du vill veta hur många djur som dött medan du har öppet appen) och iVegan (appen från amerikanska bloggare Adam Kochanowicz. Inte min favorit – och då menar jag appen, inte bloggaren).

Earth Hour 2011 FTW!

Idag är det dags för Earth Hour, världens största klimatmanifestation. Jag har tidigare varit rätt kritisk till evenemanget, och det har även Djurens Rätt varit – 2009 skickade vi t.ex. detta pressmeddelande. I år känner jag mig dock betydligt mer positiv.

Detta beror dels på att arrangören Världsnaturfonden WWF i år verkar vara tydligare med att det är en manifestation, snarare än ett konkret energisparande. Barbara Evaeus, klimatkommunikatör i WWF säger t.ex. i dagens DN just att det inte är en energisparkampanj utan att det handlar om att visa politikerna hur viktig klimatfrågan är. Bra! Tidigare resonemang om klimatvinster har känts bleka, om man jämför t.ex. med vad en timmes skippad köttkonsumtion skulle innebära.

Och för det andra beror det på att WWF faktiskt tagit med köttet i år, vilket ju faktiskt varje trovärdig miljöorganisation måste göra år 2011. Läs t.ex. den debattartikel vi länkade till häromdagen. Och på svenska Earth Hour-sidan går att läsa att en av de superhjältesaker man kan göra för klimatet är att äta mer vegetariskt: "Att äta vegetariskt är också en rejäl utsläppssänkare. Om du inte vill lägga om kosten helt – Varför inte satsa på en vegomåndag?".

Earth Hour 2011 känns mer modern än tidigare årgångar och jag lovar härmed att sluta vara så neggo. Släck den symboliska lampan och tugga på den konkreta falafeln, det låter som en plan!

Idag är en bra dag

Foto: Flickr / Henrik Ismarker

Det nationella tillväxtprogrammet för svenskt nötkött kräver 20-25 miljoner kronor i stöd per år fram till år 2020 för att göra skillnad. Bakom satsningen ligger behovet av att öka värdet av de svenska böndernas livsmedelsproduktion med minst en procent per år. Med de nationella tillväxtprogrammet vill man hitta nya metoder för att hitta nya marknader och kommunicera med konsumenterna.

Tycker du att djuren saknas i detta resonerande om nötkött? Det tycker vi också. Djurens Rätt får inte en krona i statligt bidrag, och ändå lyckas vi göra skillnad och nå allt fler framångar för djuren. Vi behöver dock din hjälp för att fortsätta. Idag är en bra dag att ställa sig på djurens sida!

Djurvänlig app från Djurens Rätt

Äntligen är den här – appen som förenklar ett djurvänligt liv. Med ett par enkla fingertryck kan man få tips om hur man kan äta, hålla sig fräsch och klä sig djurvänligare. Appen "Djurvänligt" finns i App Store för iPhone eller iPad.

Att vara en djurvänlig konsument handlar inte bara om vilja. Det handlar också om att ges möjligheten att göra det. Aldrig har det varit enklare än nu. I Djurens Rätts nya app finns de klädbutiker och -kedjor som tagit ställning mot päls, de företag som inte testar sina produkter på djur och massor av de vegoprodukter som går att hitta i en vanlig mataffär.

– Att välja pälsfritt, köpa hygienprodukter som inte är testade på djur och genom att äta vegetariskt bidrar vi alla till en bättre framtid för djuren. Med vår app "Djurvänligt" underlättar vi för alla som vill göra enkla och djurvänliga val i sin vardag, säger Camilla Björkbom, förbundsordförande för Djurens Rätt.

Appen, som finns i App Store och är kompatibel med iPhone, iPod touch och iPad, uppdateras kontinuerligt med nya företag, märken och produkter. Arbete pågår med att göra appen tillgänglig även för Android-telefoner.

Appen Djurvänligt på iTunes
http://itunes.apple.com/se/app/djurvanligt/id426096234?mt=8

Veckans Hitvarning: Vegan Myths Debunked

Fint om djur, djurrätt och moraliskt ansvar i Tendens

Jag verkar helt ha missat P1:s Tendens från den 23 februari. Men det är ett (i mitt tycke) väldigt fint program på 29 minuter och 37 sekunder där det talas om vårt moraliska ansvar för andra, bland dem djuren. Medverkar gör bland annat filosofen Torbjörn Tännsjö (som säger en del väldigt kloka saker, men som - fortfarande i mitt tyckte - drar en del märkliga slutsatser av detta) och Nasrin Mosavi Sjögren, som i programmet bekrivs som fd. djurrättsaktivist (och som bland annat varit aktiv i Djurens Rätt och suttit i vår förbundsstyrelse). Värt en lyssning.

Djurens Rätt Norrköping pratar päls och sociala medier

Män som köttätande miljöbovar

"Det finns flera olika faktorer i kvinnors och mäns livs­stilar som påverkar klimatet i olika grad: transporter och köttkonsumtion är några av de största klimat­bovarna globalt sett. Män konsumerar betydligt mer kött än kvinnor, som oftare är vegetarianer. Köttätandet står för 18 procent av växthusgasutsläppen globalt. Enligt Naturvårds­verkets senaste rapport om klimatet är hälften av alla kvinnor beredda att äta mindre kött för klimatets skull, medan mindre än en fjärdedel av männen är det.

[...]

Under WWF:s klimatmanifestation Earth Hour kommande lördag uppmanas alla att släcka ljuset en timme på kvällen som en signal till politikerna för klimatet. I år tar WWF Earth Hour ett steg längre till att också fokusera på hjältedåd i vardagen.

Vi kan faktiskt förändra ­våra konsumtionsmönster och hur vi använder våra globala naturresurser. Det handlar om att äta mindre kött och mer vegetariskt, att ta bussen eller cykeln istället för bilen, att laga mat på rester, att välja grön el eller att laga och ta tillvara på saker i stället för att slänga dem.

Så, kvinnor, tack för er insats för klimatet samt att ni är redo att göra mer. Och män, ni kan bättre. Anta utmaningen. Bli superhjältar för klimatet under 2011 och bidra till att rädda planeten."

Artisten Danny Saucedo, två herrar från WWF och sex kvinnor från 1,6 resp. 2,6 miljonerklubben skriver på Aftonbladet Debatt om Earth Hour, kvinnor och män och köttkonsumtion.

Djurens Rätt - största ideella organisationen på Facebook

Idag passerade Djurens Rätts Facebooksida 100 000-strecket. Det gör sidan till den i särklass största bland alla ideella organisationer i Sverige.

- Bara sedan årsskiftet har Djurens Rätt fått över 20 000 nya fans. Det visar att djurrättsfrågor är något som berör många människor otroligt starkt, säger Camilla Björkbom, förbundsordförande för Djurens Rätt. När människor själva får bestämma vad som är viktigt, utan mediafilter eller partistrateger som sätter agendan, visar det sig att djurrättsfrågor hamnar högt upp på listan.

På Djurens Rätts sida kan medlemmarna läsa om nyheter inom djurrättsvärlden, få reda på hur man kan engagera sig för djuren, och få tips om specifika ämnen ur Djurens Rätts digra faktabas att förkovra sig i.

Djurens Rätt har funnits med på Facebook sedan 2007. Sidan www.facebook.com/djurensratt lanserades för lite drygt två år sedan och har sedan dess gått från 0 till mer än 100 000 fans.

- Vi märker att många som inte kommit i kontakt med Djurens Rätt förut väljer att engagera sig tack vare vår Facebooksida. Vi ger dem en möjlighet att omvandla sin frustration över djurens situation till konstruktivt engagemang, fortsätter Camilla Björkbom. Inte minst märks det i frågor som till exempel rör päls, då vi haft rekordmånga kommentarer och interaktioner. Opinionen för djuren är stark i Sverige.

Djurens Rätt anordnar ett frukostseminarium den 31 mars i Göteborg för att berätta mer om hur organisationen arbetar med sin närvaro på Facebook. Mer information finns på http://www.djurensratt.se/, och anmälan sker senast den 29 mars till facebook@djurensratt.se.

"Berätta för världen om hur våra grisar har det och vi stämmer skiten ur er"

Dagens obligatoriska läsning är Petter Larsson i Helsingsborgs Dagblad som skriver om åtalet mot de aktivister från Djurrättsalliansen som låg bakom "grisskandalen":

"Att aktivisterna gjort sig skyldiga till olaga intrång är klart, det har de öppet erkänt. Men dessutom hotas de av skadestånd i miljonklassen. Inte för att de förstört något, brutit sig in, sprängt dörrar – där var öppet, så de traskade bara på. Istället begär uppfödaren 300 000 kronor i ersättning för att personalen och han själv har mått dåligt av den mediala uppmärksamheten. Men framförallt hävdar man att grisarna stressats av besöken och att ovanligt många dött, insjuknat eller varit misstänkt ofruktsamma. För detta begär man ytterligare nästan 650 000.

[...]

Vi har alltså en gård där tusentals grisar trängs i trånga utrymmen, där de äter på varandra, där döda eller till synes halvdöda grisar ligger mitt bland de levande. Jag vet inte mycket om grisar, men någon ultimat stressfri miljö kan det ju knappast handla om. Ändå påstår man på fullt allvar att det skulle vara ett par nattliga filmningar som orsakat problemen.

Men kanske är poängen inte heller främst att få ut de där skadeståndspengarna, utan om att statuera exempel, att skrämmas: berätta för världen om hur våra grisar har det och vi stämmer skiten ur er."

Premiär för Huset fullt av hundar

Idag har SVT:s på förhand kritiserade program "Huset fullt av hundar" premiär. Eller "Robinson för hundar" som det också har kallats. Inför premiären har vi träffat programledaren Cladia Galli, och Djurens Rätts Louise Cederlöf recenserar första avsnittet. Kika in på vår webb för att läsa mer.


Foto: Jonas Nilsson

Varför blir vi inte veganer trots att vi borde?

Varför blir vi inte veganer trots att vi borde bli det för att rädda världen? Denna och andra frågor diskuteras i senaste avsnittet av P1:s Filosofiska rummet med bland annat humanekologen och ekonomen Kenneth Hermele. Lyssna här, vegansnacket kommer i huvudsak efter ca. 35 minuter.

Skrota pälsnäringen!

"70 procent av svenskarna vill att minkfarmer ska förbjudas, det framgår av den senaste Demoskopundersökningen. Det borde återspeglas i lagstiftningen. En miljon minkar gasas årligen ihjäl efter ett kort och meningslöst burliv, men nu är det hög tid att skrota denna näring som förutom att vara barbarisk också är helt onödig.
En av fördelarna med att vara människa är ju att vi kan tillverka våra kläder, vi behöver inte slakta andra och stjäla deras."

Ellen Mattsson på GT Kultur skriver om pälskläder, och refererar till den opinionsundersökning som vi presenterade i veckan.

Det är inte lätt att vara vegetarian

Det är inte lätt att vara vegetarian.

Vi får inte adoptera barn (från gp.se):

"Ett grekiskt par från Kreta har nekats adoption eftersom de är vegetarianer. Beslutet togs i domstol, efter att rätten rådfrågat en barnläkare som sade att barn behöver äta fisk. Motiveringen är att det finns risk för att barnet skulle hållas på samma diet."

Vi får inte jobba på LRF (från Land Lantbruk):

"Anställda och förtroendevalda inom LRF bör inte vara vegetarianer av etiska skäl. Det anser Orsa lokalavdelning som vill att LRF ska ta fram en uppförandekod."

Och djurrättsaktivister är dessutom fiender i ett nytt pokémonspel (från corren.se):

"I "Pokémon White" vimlar det av nya pokémons, men konceptet är detsamma som tidigare. Du samlar pokémons i olika storlekar och former som du tränar för att de ska lära sig nya färdigheter. (...) Fienden är en grupp djurrättsaktivister, Team Plasma, som kämpar för att befria pokémons från människor. Ett rimlig agerande kan tyckas, eftersom djuren tvingas slåss tills de svimmar."

Nej, det är sannerligen inte lätt.

Trevlig helg!

Varför gör de på detta viset?

Svensken äter allt mer kött är rubriken på ett pressmeddelande som kom från Kött och Charkföretagen idag. Totalt ökade konsumtionen av grisar, lamm, kossor och kalvar under 2010 med 3,5 procent, störst var ökningen för konsumtionen av döda grisar med en ökning på 4 procent.

I pressmeddelandet kommenterar Åke Rutegård, VD för Kött och Charföretagen, Djurrättsalliansens "grisskandal" och avslöjande bilder:

"Utvecklingen av den svenska köttmarknaden under 2010 visar att de åtgärder i form av en tredjepartscertifiering av den svenska grisproduktionen som slakterierna krävde efter att grisproduktionen uppmärksammades i november 2009 har varit effektiva och bibehållit ett stort förtroende på marknaden."

Två funderingar kring detta: naturligtvis är det deprimerande läsning, men som vanligt får jag inte det riktigt att gå ihop. Vegetariska produkter blir oomtvistligen fler och fler, samtidigt som köttkonsumtionen ökar. Det verkar inte som att något minskar på bekostnad av något annat, utan det är istället en ständigt ökande konsumtion. Så frågan är om det är fler som konsumerar djur eller om de som gör det konsumerar mer? För djuren som äts upp har det naturligtvis ingen betydelse, men det vore ändå intressant att veta.

Min andra fundering är att detta är "faran" med avslöjanden som det som Djurrättsalliansen för ett tag sedan. Djurrättsrörelsen visar upp något hemskt, branschen får chansen att offentligt säga att man agerar snabbt och kraftfullt och resultatet blir enligt ovan - att vi äter fler istället för färre grisar. Där finns onekligen något att fundera på för de som står på djurens sida. Hur lägger vi upp vårt arbete så att den bransch som gör djur till mat inte får chansen att bli vinnare i den debatt och i det mediautrymme som vi själva skapat?

Om den olagliga djurrättsaktivismen

Att skriva om den olagliga sidan av djurrättsaktivism är lite problematiskt, eftersom det så väldigt lätt kan misstolkas och eftersom det är ett arbetssätt som Djurens Rätt väldigt tydligt tar avstånd från. Men jag har läst tre saker på sistone som jag ändå vill kommentera.

Det första är artikeln i DN från helgen om extremism. I artikeln intervjuas Renzo Aneröd, och han säger där: "När jag möter en radikal muslimsk extremist, en nazist eller en djurrättsaktivist känner jag igen mig i ilskan och hatet". Jag måste erkänna att jag inte vet särskilt mycket om vad som driver en muslimsk extremist eller en nazist, men jag vågar hävda att det är extremt få djurrättsaktivister som drivs av ilska och hat. Och min erfarenhet är också att dessa personer inte blir långvariga inom djurrättsrörelsen. Det som blir kvar är som gör skillnad är de som drivs av raka motsatsen till detta. Jag tror detta är viktigt att komma ihåg.

Sedan läste jag om Dan Klackenberg, vd för Svensk Handel, som sa så här på NSD:s årsseminarium (NSD - Näringslivets säkerhetsdelegation): "Det är lätt, skrämmande lätt, att via nätet trumma ihop 500 eller fler personer till en demonstration utanför en pälsaffär". Och detta är ju helt enkelt inte sant. Det är knappt några demonstrationer för djur som överhuvudtaget drar 500 deltagare, och jag kan lova att det aldrig någonsin varit 500 personer som demonstrerat utanför en pälsaffär. Snarare 50. Eller kanske 5. Ingen gynnas av att beskriva verkligheten på ett sätt som det inte är, och man kan ju undra vilka motiv som ligger bakom hans beskrivning av sin verklighet.

Och avslutningsvis nyheten om att att två aktivister från Djurrättsalliansen åtalas efter att ha filmat hur grisar hålls. Och om det rent juridiska i detta finns det väl egentligen inte mycket att säga. Men i relation till att man inte ens prövade frågan om vanvård av grisar ter sig det hela väldigt märkligt och svårt att begripa. Jag tror många känner igen sig i Malin Gustafssons ord om att rättssystemet och lagen i praktiken inte alls skyddar inte grisarna - och kanske är det där vi ska leta efter orsaken till att ett fåtal djurrättsaktivister söker sig till mer ljusskygga aktiviteter. Att det snarare handlar om frustration och uppgivenhet än ilska och hat? Jag säger inte detta som ett försvar, utan som ett försök till förklaring.

"Vi befinner oss alltid på djurens sida"

Häromdagen skrev vi här i bloggen om hur Jörgen Martinsson i Kristianstadsbladet hävdade att man hade ett bra samarbete med Djurens Rätt. Igår fanns följande "dementi" publicerad i samma tidning:

"I Kristianstadsbladet (2/3) säger Jörgen Martinsson, vd för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund (SPR) i en intervju att han har ett bra samarbete med Djurens rätt. Detta stämmer naturligtvis inte.

Det som Djurens rätt och SPR har gemensamt är ett intresse för minkarna på Sveriges pälsfarmer, men där upphör också vår gemensamma nämnare. Den svenska pälsindustrin – genom SPR – föder upp och dödar över en miljon minkar varje år för att kunna producera onödiga klädesplagg.

Djurens rätt har under lång tid arbetat för att pälsfarmning och annan pälsproduktion ska förbjudas och för att djur inte ska dödas för sin päls. Pälsfarmning är grymt och lever inte ens upp till den svenska djurskyddslagen om djurs rätt att utföra sitt naturliga beteende.

Vi deltar gärna i ett samarbete som handlar om hur pälsfarmningen i Sverige kan avvecklas på ett för alla bra sätt. Till dess fortsätter vi stå på djurens sida när det gäller pälsfarmningen, och vi kommer aldrig ställa upp på att djur ses som våra att klä oss i."

Grisvittnen åtalas - ber om allmänhetens stöd

I fredags väcktes åtal mot de två personer som vittnat om missförhållandena på grisfarmen Blackstaby Gris AB, ägd av före detta ordföranden för Swedish Meats. De riskerar dagsböter och ett skadestånd på 948 000 kronor för att ha öppnat dörrarna till farmen, filmat och fotograferat djurens lidande. Idag öppnar sidan http://www.grisvittnena.se/, där Djurrättsalliansen ber om allmänhetens stöd.

- Vi förstår att djurindustrin försöker skrämma oss med hot om stora skadestånd. Men det som är verkligt skrämmande är hur de vägrar ta på sig ansvaret för det lidande de orsakar djuren och istället försöker skjuta budbäraren, säger Malin Gustafsson, en av de åtalade och talesperson för Djurrättsalliansen.

- Vi står självklart för vad vi gjort och jag skulle önska att alla som bevittnar djurplågeri skulle ingripa på något sätt. Vårt sätt var att dokumentera djurens lidande och slå larm. Nu ber vi om allmänhetens stöd för att kunna fortsätta vårt arbete, fortsätter hon.

Det var hösten 2009 som Malin Gustafsson och Björn Gustafsson dokumenterade en rad missförhållanden på Blackstaby: smutsiga, trånga boxar utan strö, döda grisar, förlamade djur och grisar som åt på varandra. Djurrättsalliansen anmälde farmen på tolv punkter för brott mot djurskyddslagen. Trots flera timmar film, hundratals fotografier och att de två vittnade i polisförhör om vad de sett lades förundersökningen ner i oktober 2010.

- Det är skandal att Blackstabys ägare inte ställs inför rätta. Som grisarna behandlas på Blackstaby tror jag faktiskt ingen önskar sin värsta fiende. Rättssystemet och lagen skyddar inte grisarna och det bästa man som enskild person kan göra är att välja vego, avslutar Malin Gustafsson.

För bilder från Blackstaby Gris AB, se
http://www.ettlivsomgris.se/sodermanland/blackstaby-i-flen

Bokcirkeln "Jordens herrar" – en avrundning

Välkommen till det avslutande inlägget i bokcirkeln om Pelle Strindlunds bok ”Jordens herrar”. Ett stort tack till alla er som varit med och diskuterats under resans gång. Jag hoppas du gillat boken lika mycket som jag gjorde – eller att du kommer att göra det. Blogginläggen och diskussionerna ligger kvar, och det går naturligtvis utmärkt att läsa och diskutera även i efterhand.

Som jag ser det är ”Jordens herrar” en av de mest intressanta böckerna om vår relation till djurrätt som kommit ut på svenska. Det som gör den så bra skulle jag säga är tre saker.

För det första, bokens upplägg. Idén om att jämföra dåtidens förtryck av slavar med dagens förtryck av djur är inte ny (vilket om inte annat framkommer i boken), men jag tror det är nytt för de flesta som kommer att läsa denna bok. Och det som gör jämförelsen så bra är att den sätter strålkastarljuset mot vårt försvar av djurförtrycket och på ett närmast obehagligt sätt avslöjar att vi använder precis samma argumentation och retorik som vi i ett annat sammanhang finner vedervärdig. Enda sättet att komma undan blir att lämna logiken, och har djurrättsrörelsen kommit dit så har vi kommit långt!

En andra sak som lyfter boken är faktaunderlaget. Dokumentationen kring slaveriet är gedigen, och det kan inte vara mycket som sagts om djur i den mediala debatten under senare år som inte lyfts upp i boken. Vad det gedigna underlaget gör är att möjligheten att argumentera bort det som sägs i boken försvinner. Det blir som att säga att kollektivtrafiken i Stockholm går bra på vintern när alla kan se exempel på motsatsen med egna ögon.

Men det allra bästa med boken är de tankar den skapar. När man läser de recensioner som publicerats är det enormt spännande att läsa hur recensenten reflekterar kring vad de läst. Som nu senast Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladet:

"Lugnt och metodiskt arbetar sig Strindlund igenom argumenten för människans rätt att utnyttja och döda djur. Och jag delar inte hans livshållning, men ser gång på gång bristerna i mitt försvar. Ofta är det obefintligt, för mycket går av gammal vana. Jag är i gott sällskap, men det förringar inte bokens värde, tvärtom.

”Jordens herrar” är ett respektingivande verk. En användbar bok, inte minst för jägare, bönder och andra som vill gymnastisera sin självbild. Det kan göra ont, men det får man tåla, eller tänka om."

Så tack Pelle Strindlund för den bok du skrivit! Och tack alla som läst den tillsammans med oss andra här i bokcirkeln. Dela gärna med dig om du har en avslutande reflektion eller tanke!

Fråga din läkare om kött

"A Vegan History: 1944-2010"

En av de mest inflytelserika rösterna inom den amerikanska djurrätts- och veganrörelsen är Erik Marcus. Till vardags driver han sajten och bloggen http://www.vegan.com/, som är en utmärkt källa för den som vill hålla sig uppdaterad om det senaste från Amerika.

Men Erik Marcus producerar även annat material, och han har bl.a. gett ut böckerna Vegan: The New Ethics of Eating och Meat Market: Animals, Ethics, and Money. Och i dagarna kom han ut med en ny bok - A Vegan History: 1944-2010.

Det är förvisso kanske inte en bok i ordets egentliga betydelse. Den är tämligen kort, mer som en novell eller uppsats, och den finns endast att köpa som e-bok – som du läser på din Kindle, iPad, iPhone eller dator. (Att läsa via sin iPhone går förvånansvärt bra, plus att man hela tiden vet hur många procent av texten man läst – vilket är lite kul.)

I "A Vegan History: 1944-2010" vill Erik Marcus skriva “the story of veganism starting from when the world was coined in 1944” (mer om bokens tillkomst kan du läsa om här). Men någon veganismens historia tycker jag egentligen inte att det är. För en svensk läsare är det väldigt amerikanskt, och det hade nog känts bättre om han föresatt sig att skriva den amerikanska veganismens historia. Och överlag tycker jag det är lite för mycket fokus på de böcker som publicerats, och de kända personer som talat om vår behandling av djur. Det är väldigt lite av samhällsanalys, och det blir ibland lite tunt.

Men för den som är intresserad av vad som hänt inom veganrörelsen i USA från 1944 så bidrar den till några timmars underhållande läsning. Man träffar grundarna av The American Vegan Society, kändisar som Peter Singer och Henry Spira, Oprah Winfrey och Ellen DeGeneres. Vi får läsa lite om Europa och framgångar i Tyskland, men inte mer än så utanför USA.

Framtiden ser Erik Marcus positivt på, och han avslutar ”A Vegan History: 1944-2010” med att konstatera att vi nu står vid ett vägskäl. Marken har krattats av de som kommit före oss, och nu återstår att se ”how many vegans make a commitment to serious activism, and involve themselves in efforts proven to yield impressive results”.

PS. Jag älskar begreppet ”animal millionaire”, som han skriver om i inledningen. Med det syftar han på de aktivister som bidragit till att rädda en miljon djur från att dödas för mat.

En annan definition av samarbete

Tänkte bara förtydliga en sak. I Kristianstadsbladet intervjuas idag Jörgen Martinsson, vd för Sveriges Pälsdjursuppfödares riksförbund (SPR). I intervjun säger han bland annat:

"– Vi samarbetar bra med Djurens rätt, många många utomparlamentariska organisationer gör allt de kan för att slå ut hela branschen. De har som mål att människor överhuvudtaget inte ska ha några tamdjur. Varken kött- eller mjölkproduktion eller tamdjur som hundar och katter. Det är ju inte något som vi kan ställa upp på, berättar han."

Och kring detta vill jag bara förtydliga att Djurens Rätt naturligtvis inte har något samarbete med Sveriges Pälsdjursuppfödares riksförbund. Jörgen Martinsson säger förvisso i artikeln att "djurens välbefinnande är det absolut viktigaste" - och det tycker Djurens Rätt också. Men därefter går våra åsikter isär, för om det verkligen är djurens välbefinnande som är det viktigaste så verkar det ju extremt korkat att spärra in djuret i en nätbur, eller hur?