11 februari 2011

Bokcirkeln "Jordens herrar" - kapitel 2 & 3

Pippi, Ronja, Bill och Bull - som du kan läsa om på sidorna 135-137.
Välkommen till del 2 av vår bokcirkel om Pelle Strindlunds nyutkomna bok "Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare". Veckans uppgift var att läsa kapitel 1 ("Herraväldets ideologi"), sidorna 9-67. I förra veckans inlägg kom jag in på ett par saker som jag funderade på medan jag läste kapitlet, och i kommentarerna till det inlägget har andra luftat sina tankar. Men det hade varit jättekul att höra mer om vad fler tyckte om bokens början.

I förra veckans inlägg var jag också inne på att det var två av de olika teman som herraväldets ideologi delas upp i som kändes mer centrala än de andra utifrån dagens exploatering av djur. Och för mig är det kapitlen med rubrikerna "Makt ger rätt" och "De är annorlunda".

Idén om att vi har rätt att göra något bara för att vi tycker jag genomsyrar vår relation till djur. Som boken ger många exempel på så är argumenten framförs till försvar av vårt djurutnyttjande så ologiska att de inte skulle hålla tre sekunder i en seriös debatt. Men det verkar inte spela någon roll – för vi gör det för att vi kan, helt enkelt. Makt ger rätt.

Att djuren är annorlunda tror jag är viktigt i relation till bokens huvudtema. Många argumenterar t.ex. för att olagliga djurrättsaktioner är berättigade utifrån argumentet att olagliga aktiviteter var med och satte stopp för slaveriet, och att olagliga aktiviteter har varit en viktig del i många frihetskamper. Men då tycker jag man glömmer att kampen för djurens frigörelse är väldigt annorlunda än andra (framgångsrika) rörelser - just därför att de vi kämpar för är så annorlunda.

När jag försökte läsa med ett kritiskt öga hittade jag något att vara kritisk mot (se där!). Och det handlade om att jag mindes var min handledare när jag skrev en b-uppsats i arkeologi kritiserade mig för: att jag glatt citerade såväl den mest erfarne professor i arkeologi som en svensk amatörarkeolog med precis samma tyngd och relevans. Och även man kan se artisten Klas Åhlund och krönikören Staffan Wictorin som exempel på hur svenska folket tycker och tänker, så kanske det egentligen inte har någon betydelse vad herrar Åhlund och Wictorin tycker om djur? Eller snarare, deras åsikter i ämnet kommer rimligen inte ha någon större betydelse i relation till hur vi kommer att behandla djur om 200 år – detta kommer nog bero på andra personer än dem..

Veckans läsuppgift blir kapitel 2 och 3 - "Hantering av levande verktyg" och "Argument till förtryckets försvar", sidorna 69-157. Det blir två kapitel denna gång, eftersom kapitel 2 är väldigt kort.

I kapitlet "Hantering av levande verktyg" får vi läsa om likheter i det rent konkreta och fysiska sätten som slavarna då, och djuren idag, behandlades på. I kapitlet "Argument till förtryckets försvar" handlar det istället om argumenten till försvar för förtrycket, och hur argumentationen har organiserats. Och jag har två förslag på saker du gärna få fundera på medan du läser.

I bokens andra kapitel frågar sig Pelle Strindlund om man har ett personligt moraliskt ansvar att göra något åt en förtryckande situation. Och ser man på författarens eget agerade i livet skulle jag gissa att han svar på den frågan blir ett rungande ja. Vad tycker du - och hur långt sträcker sig i så fall det moraliska ansvaret? Till sina egna konsumtionsval och handlingar? Till att påverka andras? Till att direkt ingripa mot situationer där förtrycket sker, inom lagens råmärken eller även utanför dessa?

Ibland sägs det att djurrättsaktivister skulle ha agerat annorlunda om det var människor som satt inspärrade på samma sätt som djuren är. Men böcker som denna ger ett bra exempel på att människor är väldigt duktiga på att inte alls ta ett personligt moraliskt ansvar, även när den drabbade är ett mänskligt djur.

I det tredje kapitlet får du gärna fundera kring ordet "djurrätt". Vi har vid flera tillfällen här i bloggen varit inne på just det som bokens författare kommer in på – att ordet ”djurrätt” ofta kidnappas och förvandlas till något det inte är. Finns det en fara i detta, eller är det bara semantik?

Trevlig läsning, och glöm inte att dela med dig av dina tankar!

18 kommentarer:

  1. Fantastiskt intressanta frågor du ställer! Gillar!

    Just det personliga moraliska ansvaret funderar jag mycket själv på.

    Att inte agera är i många fall omoraliskt. Att gå förbi en pågående misshandel utan att göra vad man kan för offret är omoraliskt (enligt mig).

    Att jag, utan att göra vad jag kan, låter medmänniskor dö av att de inte får mat i sina kroppar. Direkt omoraliskt!

    Jag har i tidigare inlägg nämnt "bil i hög hastighet" här på bloggen. Naturligtvis är det makalöst omoraliskt att utsätta djuren för den risk det innebär att med ett fordon på ett ton i höga hastigheter passera i djurens hem.

    Om man tänker på risken att döda ett djur med bilen. Då kommer man fram till att den är ganska hög. Och tar man sig en funderare till, och tänker att det skulle varit medmänniskor som dödades istället för djur. Om det hade legat döda människor längs vägen. Ja, då tror jag iallafall att de flesta hade tänkt annorlunda.


    Det fina är att vi kan köra i 20-30 km/h. Resultatet då är typ, ingen död. Men jag kör på som vanligt. Lika självklart som julskinka för en köttätare. Lika lite respekterar jag djuren i deras hem. Och jag är vegan. Hur går detta ihop? Det gör det såklart inte. Jag vet om mitt tokiga liv.

    Köra 100 km/h vid barnens lekplats. Omoraliskt? Ja.

    Personligen tycker jag att man inte kan begränsa sin moral efter för dagen gällande lagar. Det är bara att köra på! :)

    Vet man om att grannen ska döda sin gris på morgonkvisten, så är det bara att smyga dit på natten och befria den. Har man möjligheten att befria, så är det självklart omoraliskt att inte göra det (tycker jag).

    Jag och alla jag känner är omoraliska. Det är bara en gradskillnad, inte artskillnad. :)

    Jag ska läsa boken. Kommer nog lära mig en hel del av den hoppas jag. Intressant!

    SvaraRadera
  2. Jag började fundera på en grej efter första avsnittet. Strindlund hänvisar ofta till djurförsök när han hävdar att djur är kännande varelser som förtjänar rättigheter och inte förtryck.

    Hur komplext är det att styrka djurs rättigheter med bevis från en förtryckande verksamhet? Jag tycker att det känns olustigt, även om det såklart är relevant "bevismaterial" för att djur bör ha rättigheter.

    Vad tänker du (och ni andra) om detta?

    SvaraRadera
  3. Elisabeth Taylor12 februari 2011 19:08

    Camilla, jag är troligen inte "den skarpaste kniven i lådan", så jag förstår inte vad du menar. Kan du eller någon annan vidareutveckla frågeställningen, det hade varit intressant.
    Anonym 00.04 köra bil i 20-30 km/ vekar inte så smart ur miljösynpunkt och det dödar alltså fler djur än om du kör i normalhastighet.
    De djur som dödas i trafiken är en "fjärt i rymden" jämfört med de djur som dödas för att bli mat, så det är bättre att du ägnar dig åt köttindustrin om du vill göra skillnad för djuren.

    SvaraRadera
  4. Elisabeth.

    Jag kan tycka du resonerar lite obehagligt.

    47475 medvetna individer rapporterades som viltolyckor förra året! Där är inte småfåglar, möss, katter ,hundar, människor och massa andra djur inblandade.

    Du får gärna tycka att det är en "fjärt i rymden". Jag tycker dock inte det.

    Hade du accepterat detta om det var människor som dödades? Eller anser du att dessa individer inte är lika mycket värda som människor?

    Jag anser att jag är ruskigt omoralisk som kör bil i hög hastighet. Men jag klara leva med det. Jag klarar dock inte leva med att äta julskinka. Så det undviker jag.

    Vi människor är fantastiskt roliga. Ickekonsekvenat och helt ologiska.

    SvaraRadera
  5. Jo, 47 tusen någonting djur är en fjärt i rymden jämfört med vad som dödas för att bli mat.

    Dessutom är det enormt svårt att ställa bilen. Om man har föräldrar i andra städer, om man måste resa i jobbet eller annat. Att få människor att inte använda bil (eller få dem att köra mindre fort) skulle vara ENORMT svårt.

    Men att inte äta julskinka är enkelt. Det är bara att låta bli. Man köper inte julskinka, tackar nej när man blir bjuden. Äter något annat helt enkelt.

    Den som händar att man inte kan leva utan julskinka, har antingen aldrig försökt. Eller vill inte försöka...

    SvaraRadera
  6. Maggan.

    Förstår dig att du känner att 47475 på ett år (plus alla som inte är med i statistiken) är lite om man jämför vad köttindustrin dödar. Men tycker du verkligen att det är ett rimligt sätt att resonera? Vart tog individperspektivet vägen?

    Vi ser det som en rättighet att utsätta djuren för detta lidandet (bilkörning). Påminner lite om köttätarnas sätt att se på djuren. Klumpar ihop massa djur. Köttdjur kan en individ kallas för.

    Maggan, hade det varit lika ok för dig om det varit människor som låg döda längs vägarna?

    Jag kan inte förstå att dödandet i trafiken inte tas på allvar. Att se på dessa individer som en "fjärt i rymden" är enligt mig märkligt.

    Människan har överlevt utan bil på ett bra sätt innan. Nu har vi bilar och dessa kan vi använda. På ett rimligt sätt. Inte ett sätt som dödar 47475 (år 2010) (plus många mer) individer per år. Klart man kan leva utan julskinka. Det har jag gjort i 5 år. Jag klarar också av att inte köra fortare än 30 km/h. Men gör inte det. Omoraliskt? Jacob Anders.

    SvaraRadera
  7. Elisabeth Taylor13 februari 2011 00:42

    Anonym 00.29, du vill så väl, men har simmat fel i godhetens hav. Om du vill något bra för djuren, ta dig upp på fast mark och gör något bra, verkligt bra för djuren och sluta med "att köra bil i hög hastighhet" skulle vara det viktigaste för djuren.
    Läs boken, som du skrev att du skulle göra, då lär du dig mer om vad som är verkligt djurförtryck.

    SvaraRadera
  8. Ja bilåkande dödar massor. Men i princip alla djur som dödas (minus de några få som dödas av att ha blivit påkörda)dödas av att bilföraren stannar vid en vägkrog eller en bensinmack och dör köper delar av ett dött djur för att äta upp det.

    Anonym. Sätt dig i djurens plats. Vi djurrättare har att föra deras kamp. Och att föra deras talan.

    Tror du att de skulle be oss att kämpa mot bilism? Eller mot att människor ser djur som mat?

    SvaraRadera
  9. Jag menar Såhär:

    Strindlund skriver om djurförsök, där det blivit bevisat att djur har personligheter exempelvis. Han bevisar alltså att råttor har personligheter genom att hänvisa till en källa som är djurförsök.

    Jag tycker det känns olustigt att man använder sig av djurförsök som källa och som bevis när djurförsök är den fruktansvärd verksamhet av djurförtryck.

    Att då Strindlund, som uppenbarligen bryr sig mycket om djur, väljer att använda dem som källor - Och alltså poängtera att djurförsök är viktiga för att vi ska förstå djur, då tycker jag det är på snudden till dubbelmoral.

    Eller är det enda sättet att bevisa att djur är levande kännande individer? Att sätta dem i burar och utsätta dem för tester?

    Förstår du lite mer hur jag menar nu Elisabeth?

    SvaraRadera
  10. Trafikdiskussionen har jag deltagit i tidigare, i en annan tråd. Så jag hoppar över den, men konstaterar att svaret på frågan om vi skulle accepterat dödsfall i trafiken om det vore människor uppenbarligen är ja.

    Camilla, intressant att du tog upp den frågan - för jag kom själv att tänka på den igår.

    För igår gick det ett intressant program om hur våra hjärnor funkar på SVT2. I programmet fick man se flera väldigt obehagliga experiment där människor utsatts för alla möjliga kränkningar och plågsamma behandlingar. Experiment som vi idag anser vara helt omoraliska (och som antagligen en majoritet ansåg var omoraliska redan då), men som samtidigt gett oss kunskap om hur vår hjärna fungerar som var enormt betydelsefull.

    (Bland annat kunde man se hur Pavlov – han med hundarna ni vet – gjorde liknande försök även på barn, där man opererade dem för att kunna mäta salivavsöndringen.)

    Som djurrättare får man ofta frågan om man kan tänka sig använda medicin som framställts genom djurförsök. Men för mig gjorde tv-programmet det tydligt att samma fråga kan ställas till den som tror på människors rättigheter – kan du tänka dig att använda kunskap som vi fått genom att kränka andra människor?

    För mig är svaret på detta tämligen uppenbart – det finns ingen anledning att bortse från den kunskap vi har, oavsett hur vi fått kunskapen, och det finns ingen anledning att inte använda medicin som framställts genom djurförsök, eller använda kunskap om djur som är resultatet av djurförsök.

    Däremot är det vår moraliska skyldighet att se till att dessa övergrepp inte återupprepas, oavsett syftet med dem.

    SvaraRadera
  11. Elisabeth Taylor13 februari 2011 14:49

    Camilla, tack för din utveckling av dina funderingar, nu förstår jag hur du menar.
    Jag tycker att Peter Nilsson ger ett bra svar på det du funderar på och jag håller med honom, varför bortse från kunskap som redan finns.

    SvaraRadera
  12. Jag tror nog att även jag håller med er. Även om olustkänslan hänger kvar varje gång Strindlund hänvisar till ett djurförsök. Kanske hade den mildrats om han samtidigt problematiserat försöket han hänvisar till och påpekat att det inte är berättigat.

    Fast å andra sidan, då kunde boken blivit hur lång som helst om man skulle hålla på sådär och problematisera varenda fenomen man nämner.

    Just a thought!

    SvaraRadera
  13. Elisabet Albertsson14 februari 2011 19:03

    Jag häpnade när jag I dag på Alla Hjärtans Dag kunde läsa denna lilla notis i Dagens Nyheter på Namn och Nytt sidan, vars redaktör är Ove Säverman:

    "Live show i London.

    Ni som befinner er i London kan lämpligen fira alla hjärtans dag med att besöka kopulationsutställnngen på Naturhistoriska Museet med pippande schimpanser, kaniner och andra kåta krabater." (bild på kopulerande kaniner)

    Inslaget gör mig både arg och ledsen med sin överlägsna attityd.
    Ni vet, så nedsättande pratar en del män om unga tjejer, som har blivit lurade in i vissa shower. Nu gäller det andra underlägsna varelser.

    Det kan vara ok om vuxna människor med egen vilja medverkar i porrfilmer. Men att visa upp djur, som inte kan bestämma över sig själva, i en "live show" det är maktövergrepp och utnyttjande. Det kan inte vara etiskt försvarbart.

    Vad tycker ni?

    SvaraRadera
  14. För att uppdatera mitt föregående inlägg om djurförsök:
    Nu kom jag till det avsnitt där Strindlund problematiserar djurförsök. Man ska väl inte ropa hej förrän man plumsat i bäcken!

    Då har jag inga invändningar längre :)

    SvaraRadera
  15. Se där! Har inte kommit dit ännu.

    SvaraRadera
  16. Elisabet Albertsson15 februari 2011 19:08

    Hej! Ursäkta mitt lilla inlägg här tidigare. Inte förrän nyss såg jag att jag hamnat i en diskussion i bokcirkeln Jordens herrar. Jag trodde jag skrev i en allmän blogg på Djurens Rätt. Så tokigt det kan bli. Jag hittar inte hur jag ska radera. Kanske ni har en moderator som kan ta bort inlägget?.
    Hälsningar Elisabet

    SvaraRadera
  17. Hej Elisabet, här är vi väldigt liberala med var man får kommentera vad - så ingen fara.

    Låter märkligt det där, undrar om de verkligen menar levande djur, eller om det handlar om uppstoppade djur eller någon annat. Men trist ton hur som helst.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.