Veckans uppgift var att läsa kapitel 2 och 3. Kommande vecka ger vi oss på kapitlen 4 och 5 – "Att kämpa ner kritiker" och "Den viktiga lögnen", sidorna 159-213.
Jag brukar ligga lite före, för att kunna föreslå saker du kan fundera på medan du läser. Men denna vecka har jag helt enkelt inte hunnit med – det har kommit pälsbollar, tv-debatter, melodifestivalartister och gristestiklar i vägen. Så jag har bara hunnit börja på kapitel 4, som handlar om det som sagts om dem som kritiserat slaveriet då och djurförtrycket idag.
Inledningen på kapitel fyra har rubriken "De är okunniga", och oj vad intressant det är. Det här är nästan ett av mina favoritområden att diskutera kring, och jag har två alldeles färska exempel som jag hakat upp mig på.
Det första skrev jag ett blogginlägg om. Det handlade om en ledare i tidningen Land Lantbruk som retade sig på att det visades en film som argumenterade mot kött i riksdagen. Osaklig propaganda menade hon (precis som LRF-talespersonen på sidan 164) medan t.ex. intresseorganisationen LRF:s stora inflytande och lobbyverksamhet istället handlar om saklig information. De med makt sätter agendan, helt enkelt, och vi andra vet inte riktigt vad vi pratar om – eller så hittar vi på sanningar.
Samma argument dök upp i ett mail till Djurens Rätt i veckan, efter att Camilla Björkbom debatterade med landsbygdsminister Erlandsson i SVT:s Aktuellt. "Ni vet ju inte vad ni pratar om", skrev personen bakom mailet. Jag brukar uppskatta kritik mot våra argument och diskussioner som ifrågasätter. Men att bara konstatera att vi inget vet är den tråkigaste formen av argumentation som den som argumenterar utifrån den rådande normen använder sig av, som inte känner något behov av att egentligen argumentera mot kritiken. (Och naturligtvis fick jag ingen respons på mitt svar till personen, där jag förklarade vad vi vet och vad vi tycker.)
Trevlig läsning! Jag återkommer till mer om kapitel 4 och 5 nästa vecka, då jag hunnit ikapp.
Köpte boken i lördags och sträckläste den direkt.
SvaraRaderaVerkligen en efterlängtad bok som totalt söndersågar alla argument för att utnyttja djur på ett sakligt sätt. Boken uttrycker i ord det som vi alla känner på oss, som insett att det är fel att använda djur mot deras vilja. En enda sak saknade jag att Pelle tog upp och det är det fasansfulla begreppet "Disneyfiering" som på ett negativt sätt beskriver att man menar att djur känner och upplever. Dock så togs ämnet i sig upp utan att begreppet nämndes.
Jag håller på läsa boken nu. Har visserligen precis börjat, men jag har nog snart kommit i kapp, sträckläser hela tiden!
SvaraRaderaJag håller också på att läsa boken.Väldigt bra bok, som alla borde läsa.
SvaraRaderaJag ska nu börja med kap.4.
Mvh Kerstin
Jag har nu läst ut boken och tycker att den första delen inte alls var riktigt så bra som resten. Precis som andra kritiker som läst boken sagt, att den få en att reflektera över ens matvanor, så var det för mig. Jag började verkligen tänka över varför jag egentligen dricker komjölk och äter andra produkter gjorda på densamma. Det måste nog vara det allra bästa med boken, att så många på allvar blir medvetna om vad det är man stoppar i sig och att det finns alternativ idag.
SvaraRaderaMarianne,
SvaraRaderadet tycker jag också är det bästa med boken!
Men du menade att slutet var bättre än början?
Kerstin och Ellen Greider,
Kul att ni är med!
Fredrik Larsson,
"Disneyfieringen” var kanske svår att jämföra med dåtidens behandling av slavar, och att det var därför det inte är med i boken?
Det är så mysigt på något sätt, att läsa om alla dumma människor som tycker saker. När man läser dem ur en vinkling som är ens egen. Som kontrast till dagstidningar och andra mainstreamkanaler som aldrig ifrågasätter något.
SvaraRaderaWell, jag generaliserar, men det får ni leva med.
Bokcirkeln kommer lite i bakgrunden på denna blogg för det händer så mycket annat på den här bloggen, men det viktigaste och bästa är att funderingarna och kommenterarena frodas vilt,
SvaraRaderatack vare bloggaren Peter Nilssons ständigt nya inlägg.